Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Uppehållstillstånd vid adoption, Dir. 1999:67
Departement: Utrikesdepartementet
Beslut: 1999-10-07
Dir. 1999:67 Beslut vid regeringssammanträde den 7 oktober 1999 Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare skall ta ställning till vilken betydelse en adoption av en vuxen person bör ha vid bedömningen av ett ärende om uppehållstillstånd för den adopterade och även ta ställning till hur administrativa frågor kring detta skall lösas. Även vissa likartade frågor som rör adoption av barn skall utredas.Om utredaren kommer fram till att författningsändringar behövs för att genomföra ställningstagandena, skall förslag till dessa författningsändringar läggas fram. Kritiken mot nuvarande förhållanden I den allmänna debatten har det på den sista tiden vid flera tillfällen riktats kritik mot att ett domstolsbeslut om adoption av en utländsk medborgare inte ger en ovillkorlig rätt till uppehållstillstånd för den adopterade. Det har framhållits att det är olyckligt att en person som adopterats genom beslut av svensk domstol senare nekas uppehållstillstånd här. Med anledning av en motion föreslog socialförsäkringsutskottet att riksdagen skulle begära att regeringen redovisade dessa problem och eventuellt lämnade förslag till lösningar (bet. 1997/98:SfU9). Riksdagen biföll utskottets begäran (rskr. 1997/98:164). I motionen redovisades följande. En svensk domstol kan meddela ett beslut som innebär att adoptionen av en vuxen person godkänns. Statens invandrarverk kan därefter komma fram till att den adopterade inte skall ges uppehållstillstånd. Invandrarverket kan göra den bedömningen trots att den berörda domstolen vanligen inhämtar yttrande från verket inför sitt avgörande. Enligt motionären bör det vara så att om domstolen ger tillstånd till adoptionen, så skall Invandrarverket se detta som tillräckligt skäl för att ge uppehållstillstånd. Enligt socialförsäkringsutskottet kan det framstå som svårförklarligt att en domstol först går med på adoption med hänsyn till det personliga förhållandet mellan adoptanten och den adopterade och att Invandrarverket därefter vägrar uppehållstillstånd. Utskottet anser därför dels att det finns skäl att överväga om en ovillkorlig kommunikation bör ske mellan domstolen och Invandrarverket i sådana fall, dels att det bör utredas om det vid vuxenadoption av en utlänning bör ske en samlad bedömning av samtliga omständigheter innefattande såväl frågan om uppehållstillstånd som frågan om adoption. Enligt Statens invandrarverk har samma principiella fråga varit aktuell i ett fåtal fall som rör adoption av personer som är under arton år. Enligt verket förekommer det, även då barn adopterats efter beslut av svensk domstol, att en ansökan om uppehållstillstånd avslås under hänvisning till att adoptionen använts för att kringgå utlänningslagstiftningen. Enligt Invandrarverket är det mycket sällsynt att en fråga av detta slag uppkommer i fall som rör barn under 18 år. I regel handlar det om adoption av tonårsbarn där det normalt finns en släktskap mellan barnet och adoptivföräldrarna, t.ex. syskonbarn eller kusinbarn. I några av fallen har adoptionen föregåtts av ansökningar om uppehållstillstånd av annat skäl, såsom anknytning eller studier. De barn det handlar om har enligt Invandrarverket haft en social bas i hemlandet och levt under normala förhållanden, t.ex. tillsammans med sina föräldrar. Ett annat exempel som nämns av Invandrarverket är fall där verket gjort bedömningen att syftet med adoptionen snarare varit att hjälpa barnet till en drägligare tillvaro än att skapa en förälder-barn-relation. Det kan t.ex. röra sig om ett barn som kommit till Sverige som asylsökande och som riskerar avvisning eller ett barn som adoptivföräldrarna kommit i kontakt med under utlandstjänstgöring eller liknande. Gällande bestämmelser De grundläggande bestämmelserna om adoption finns i 4 kap. föräldrabalken (FB). För adoption krävs domstols tillstånd. Domstolen får ge sitt tillstånd endast om adoptionen är till fördel för barnet samt om sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller om det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och den som skall adopteras finns särskild anledning till adoptionen. När det gäller vuxenadoption är det företrädesvis det sistnämnda ledet i bestämmelsen som är tillämpbart. För att tillstånd skall ges, fordras normalt att det är fråga om ett förhållande av väsentligen samma innehåll som det som finns mellan föräldrar och barn. Under vissa förhållanden gäller ett adoptionsbeslut som meddelats utomlands automatiskt i Sverige. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) kan i andra fall bestämma, att ett utomlands meddelat beslut skall gälla här i landet. I utlänningslagen (1989:529) finns bestämmelser om i vilka fall uppehållstillstånd får beviljas en utlänning som är anhörig till en person som bor i Sverige eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning här. Ett sådant tillstånd får bl.a. ges till make, maka eller sambo, till barn under 18 år under förutsättning att barnet är eller har varit hemmavarande barn till någon som är bosatt i Sverige eller som har beviljats uppehållstillstånd här samt till andra nära anhöriga som levt i hushållsgemenskap med den i Sverige boende personen. Vidare kan uppehållstillstånd ges till en utlänning som har särskild anknytning till Sverige. Regeringen har under år 1997 använt den sistnämnda grunden för att i ett enskilt utlänningsärende bevilja uppehållstillstånd till en person som adopterats i vuxen ålder. Bestämmelsen tillämpas också i ärenden om uppehållstillstånd där den som adopterats är under 18 år. Utredningsuppdraget Utredaren skall ta ställning till vilken betydelse en adoption av en vuxen person bör ha vid bedömningen av ett ärende om uppehållstillstånd för den adopterade och även ta ställning till hur de administrativa frågorna kring detta skall lösas. Frågan om vilken betydelse ett beslut om s.k. vuxenadoption bör ha vid bedömningen av ett ärende om uppehållstillstånd för den adopterade är komplicerad. Att t.ex. ändra ordningen så att en utlänning som adopterats i vuxen ålder alltid skulle ha rätt till uppehållstillstånd kan få till följd att den adopterade behandlas gynnsammare än t.ex. invandrares vuxna barn. I bilden måste också vägas in att domstolen som avgör adoptionsärendet har att utgå från helt andra bevekelsegrunder än Invandrarverket, som har till uppgift att se till att den lagstiftning som ligger till grund för den svenska ordningen med reglerad invandring tillämpas på ett konsekvent sätt. Inte heller kan det komma i fråga att neka tillstånd till en vuxenadoption enbart på den grunden att den adopterade inte kommer att beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Det är inte alltid den adopterade har för avsikt att bosätta sig här. Likartade problem finns när det gäller adoptionsbarn under 18 år. Även denna fråga skall utredaren ta sig an. Utredaren skall kartlägga omfattningen och arten av de konflikter som kan uppkomma mellan adoptionsreglerna och utlänningslagstiftningen och bedöma om det finns anledning att vidta några åtgärder. I första hand skall utredaren ta reda på om det är möjligt att komma till rätta med problemen genom en förbättrad kommunikation mellan berörda myndigheter eller genom förbättrad information till parterna om innehållet i lagstiftningen. Förslag till de författningsändringar som anses nödvändiga skall därvid läggas fram. Utredarens ställningstaganden bör innefatta såväl adoptionsbeslut som meddelats i Sverige som utländska adoptionsbeslut som gäller eller förklarats gälla här i landet. För utredaren gäller kommittéförordningen (1998:1474). Redovisning av uppdraget Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 2000.