Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1999:66 Beslut vid regeringssammanträde den 26 augusti 1999. Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en översyn av gällande bestämmelser inom fordonsområdet och utarbeta förslag till den reglering som bedöms nödvändig. Huvudsyftet är att förenkla, modernisera och effektivisera regelsystemet. Utredaren skall också överväga hur behandlingen av personuppgifter i Vägverkets databas över vägtrafikolyckor för bl.a. statistikändamål bör författningsregleras. Gällande bestämmelser m.m. Nationella bestämmelser De grundläggande bestämmelserna om fordons beskaffenhet och utrustning finns i fordonskungörelsen (1972:595). I den kungörelsen finns även bestämmelser om hur kontrollen skall ske av att fordonen uppfyller dessa krav. För vissa fordon finns i stället motsvarande bestämmelser i terrängtrafikkungörelsen (1972:594). De närmare föreskrifterna om såväl fordonens utrustning och beskaffenhet som kontrollen härav har meddelats huvudsakligen av Vägverket. Föreskrifterna i Vägverkets författningssamling (VVFS) är mycket omfattande. EG-rättsakter I syfte att harmonisera fordonsområdet har det utarbetats ett flertal EG-rättsakter som rör typgodkännande av fordon, s.k. helfordonsgodkännanden. Dessa rättsakter innehåller bestämmelser om berörda fordons beskaffenhet och utrustning. För närvarande finns det EG-direktiv om helfordonsgodkännande i fråga om följande fordonstyper: - personbilar genom rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa (EGT L 42, 23.2.1970, s. 1, Celex 370L0156), - skogs- och jordbrukstraktorer genom rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (EGT L 84, 28.3.1974, s. 10, Celex 374L0150), samt - motorcyklar och mopeder genom rådets direktiv 92/61/EEG av den 30 juni 1992 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon (EGT L 225, 10.8.1992, s. 72, Celex 392L0061). Dessa direktiv är s.k. ramdirektiv som anger de grundläggande bestämmelserna för typgodkännande. Vart och ett av direktiven kompletteras av ett flertal särdirektiv, som innehåller de tekniska kraven för olika fordonsdelar och egenskaper hos fordonen. Särdirektiven är mycket detaljerade och ändras ofta i takt med den tekniska utvecklingen. Direktiven har i svensk lagstiftning genomförts huvudsakligen genom Vägverkets föreskrifter. De särdirektiv som behandlar avgasemissioner har dock genomförts genom Naturvårdsverkets föreskrifter (NVFS). Även när det gäller de fordonsslag för vilka det fortfarande saknas direktiv om helfordonsgodkännande finns vissa EG-rättsliga bestämmelser. Det finns dessutom EG-rättsliga bestämmelser om kontroll av fordon. Behovet av en utredning Fordonsområdet Det nuvarande svenska regelsystemet inom fordonsområdet är i stora delar utformat i början av 1970-talet. De grundläggande författningarna - fordonskungörelsen och terrängtrafikkungörelsen - trädde båda i kraft den 1 maj 1973. Regelsystemet har med tiden blivit tämligen svåröverskådligt. En starkt bidragande orsak till detta är att det har visat sig vara tämligen komplicerat att författningstekniskt genomföra EG:s rättsakter om fordon i det svenska författningssystemet. Dessutom stämmer dagens svenska regelverk i vissa delar mindre väl överens med EG-reglerna. Som exempel kan nämnas definitionerna av de olika fordonstyperna. En översyn av författningarna inom fordonsområdet är således angelägen. Grundläggande krav på en sådan författningsreglering är dels att den stämmer överens med EG:s nuvarande regelverk, dels att den möjliggör ett enkelt genomförande av framtida EG-direktiv utan att regelverket blir svårtillgängligt. Ytterligare en omständighet som bidrar till att dagens regelverk framstår som svåröverskådligt är uppdelningen av bestämmelserna mellan å ena sidan fordons- och terrängtrafikkungörelserna och å andra sidan myndighetsföreskrifter. Det är naturligt att de mycket detaljerade tekniska bestämmelserna meddelas på myndighetsnivå. Detta får emellertid inte leda till att regelverket i sin helhet blir svårt att överblicka. Uppdelningen bör därför renodlas. EG-direktivens uppdelning i ramdirektiv och särdirektiv skulle här kunna vara en förebild. En sammanhållen och moderniserad författningsreglering bör leda till att reglerna blir enklare och mer enhetliga och därmed att författningsområdet blir mer överskådligt. Detta torde i sin tur kunna bidra till att resurser frigörs för kontroll och tillsyn inom området. Behandling av personuppgifter i samband med vägtrafikolyckor Sedan år 1994 behandlar Vägverket bl.a. för statistikändamål uppgifter om samtliga polisrapporterade vägtrafikolyckor i en särskild databas, Vägverkets databas över vägtrafikolyckor (vägtrafikolycksdatabasen). Polismyndigheterna är enligt kungörelsen (1965:561) om statistiska uppgifter angående vägtrafikolyckor skyldiga att lämna uppgifter om samtliga vägtrafikolyckor som har inträffat inom respektive distrikt. Härigenom förses Vägverket med uppgifter. Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) ansvarar för den officiella statistiken inom området Transporter och Kommunikationer som bl.a. omfattar vägtrafikolyckor. Vägverket förser SIKA med uppgifter om polisrapporterade vägtrafikolyckor ur vägtrafikolycksdatabasen enligt ett avtal mellan myndigheterna. För att kunna leverera uppgifter som är användbara för SIKA behandlar Vägverket utöver personuppgifterna i vägtrafikolycksdatabasen även andra personuppgifter med stöd av tillstånd från Datainspektionen. Endast vissa delar av behandlingen av personuppgifter med anknytning till vägtrafikolyckor är författningsreglerade. Bestämmelser saknas bl.a. om utlämnande av uppgifter om olyckor till den statistikansvariga myndigheten SIKA. Det nuvarande systemet bygger huvudsakligen på avtal samt tillstånd från Datainspektionen. Dessa tillstånd gäller enligt övergångsbestämmelserna till personuppgiftslagen (1998:204) t.o.m. den 30 september 1999. Därefter kommer personuppgiftslagen att gälla för behandlingen. Det kan finnas ett behov av att göra avvikelser från den regleringen. Det är mot den angivna bakgrunden angeläget att författningsreglera behandlingen av personuppgifter i samband med registreringen av vägtrafikolyckor. Uppdraget Fordonslagstiftningen En särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av bestämmelserna inom fordonsområdet. Huvudsyftet med översynen är att förenkla, modernisera och effektivisera regelsystemet. Utredaren skall särskilt analysera hur regelsystemet kan utformas på ett bättre sätt än i dag för att stämma överens med det gällande EG-rättsliga regelverket. Samtidigt måste framtida EG-rättsliga harmoniseringar på ett smidigt sätt kunna genomföras i svensk rätt. Vidare skall utredaren analysera i vilken författningsform bestämmelserna skall meddelas. Uppdelningen mellan olika typer av författningar skall göras så att den blir renodlad och tydlig samt bidrar till det grundläggande kravet på regelverkets överskådlighet. Som ett led i sitt regelförenklingsarbete har regeringen beslutat att i trafikförordningen (1998:1276) föra samman de bestämmelser i terrängtrafikkungörelsen som innehåller trafikregler med de trafikregler som gäller på väg. Det innebär att terrängtrafikkungörelsen fr.o.m. den 1 oktober 1999 endast innehåller bestämmelser om terrängfordons beskaffenhet och utrustning samt kontroll av sådana fordon. Utredaren skall därför överväga en reglering som innebär att de grundläggande bestämmelserna om samtliga typer av fordon samlas i en författning. Utredaren skall vidare analysera hur de gällande myndighetsföreskrifterna på fordonsområdet är strukturerade samt föreslå en ändrad struktur om det behövs för att göra regelverket mer överskådligt. Det står utredaren fritt att även i övrigt lämna förslag till förändrade regler. Utredaren bör samråda med Utredningen om bilavgaslagstiftningen (M 1998:08). Som ett underlag för sina överväganden bör utredaren vidare undersöka de berörda regelsystemen i några av EU:s övriga medlemsländer. Behandling av personuppgifter Utredaren skall utarbeta ett förslag till hur behandlingen av uppgifter i vägtrafikolycksdatabasen bör författningsregleras. Detta inkluderar hur utlämnandet av personuppgifter om trafikolyckor för den officiella statistiken bör författningsregleras. Författningsregleringen bör anpassas till personuppgiftslagen. Utredaren bör i denna del av uppdraget samråda med Statistikregelgruppen inom Justitiedepartementet. Redovisning av uppdraget Utredaren skall redovisa sitt arbete senast den 31 december 2000.