Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1999:65 Beslut vid regeringssammanträde den 19 augusti 1999. Sammanfattning av uppdraget En kommuns eller ett landstings svårigheter att nå balans i ekonomin kan bero på flera olika yttre strukturella faktorer. Regeringen gör bedömningen att det finns ett antal kommuner och landsting där särskilda åtgärder behöver vidtas för att kravet på ekonomisk balans skall uppnås. En särskild delegation tillkallas därför för att inför regeringens beslut bereda ärenden om ett eventuellt ekonomiskt stöd skall ges till vissa kommuner och landsting för åtgärder i syfte att nå ekonomisk balans, och att därvid överlägga med berörda kommuner och landsting om vilka åtgärder de bör vidta. Ett förslag till överenskommelse om villkoren för stödet skall upprättas i samarbete med kommunen respektive landstinget. Delegationen skall endast bereda ärenden som överlämnas av regeringen. Bakgrund Krav på ekonomisk balans för kommuner och landsting I propositionen Den kommunala redovisningen (prop. 1996/97:52) föreslog regeringen att ett lagreglerat krav på ekonomisk balans skulle införas för kommuner från år 1999 och för landsting från år 2000. Balanskravet föreslogs gälla även kommunalförbund. I 1997 års ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150) föreslogs en ändrad tidpunkt för införandet av balanskravet så att det skall tillämpas lika för kommuner, landsting och kommunalförbund första gången för räkenskapsåret 2000. Balanskravet innebär att budgeten varje år skall upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna. Ett eventuellt negativt resultat vid räkenskapsårets slut skall återställas inom två år. I propositionen om den kommunala redovisningen angavs också vilka förutsättningar i övrigt som skall gälla för balanskravet. I praktiken innebär detta ett förtydligande av vad som redan gällt. I förarbetena till 1991 års kommunallag sägs uttryckligen att det "sett över någon tid av inte alltför lång varaktighet måste vara balans mellan kommunernas och landstingens inkomster och utgifter" samt att en konsekvent underbalansering av budgetarna inte kan anses förenlig med god ekonomisk hushållning (prop. 1990/91:117 s. 211). Balanskravet skall ses som ett instrument för att förhindra en fortlöpande urgröpning av kommunernas och landstingens ekonomi. Det skall ge grundförutsättningar för en långsiktig stabil finansiell utveckling. Den bakomliggande tanken är att skapa garantier för att varje generation bär kostnaderna för den service som generationen själv beslutat om och själv konsumerar. Det skall också skapa förtroende hos t.ex. kreditgivare och leverantörer för kommunernas och landstingens förmåga att fullgöra sina ekonomiska åtaganden. Riksdagen antog regeringens förslag med vissa lagtekniska justeringar (bet. 1996/97:FiU15, rskr. 1996/97:281). Ändringarna i kommunallagen trädde i kraft den 1 januari 1998 (SFS 1997:615). De nya reglerna om balanskravet skall tillämpas senast avseende räkenskapsåret 2000. Balanskravet knyts i huvudsak till resultaträkningen. Skälet är att möjliggöra enkla och ändamålsenliga restriktioner. Vissa restriktioner framgår av propositionen Den kommunala redovisningen. Lagen om kommunal redovisning (SFS 1997:614) med bestämmelser om bl.a. resultaträkningen behandlades i samma proposition. Förutsättningar för enskilda kommuner och landsting att uppnå balanskravet I 1999 års ekonomiska vårproposition presenterades resultatet av en enkätundersökning i kommuner och landsting som genomförts av Statistiska centralbyrån, på uppdrag av Finansdepartementet, i december 1998. Undersökningen bygger på kommunernas och landstingens beslut om budget för år 1999 och på de ekonomiska planer som samtidigt togs fram för åren 2000 och 2001. Enligt enkätsvaren räknar 80 procent av de 225 kommuner som svarat med att uppnå ett positivt resultat för år 2000. Bland landstingen, av vilka samtliga har besvarat enkäten, är det 12 av 20 som räknar med att uppnå ett positivt resultat år 2000. En analys av svaren i SCB:s enkät visar på svårigheterna att få en tydlig bild av dels kommunernas och landstingens förutsättningar, dels deras ambitioner att klara balanskravet. Några av de kommuner som svarat, och som enligt nuvarande planer uppvisar ett negativt resultat år 2000, skulle genom mindre besparingar klara balanskravet. En del av de kommuner som uppger att de inte klarar balanskravet planerar trots detta för realt sett ökade verksamhetskostnader jämfört med år 1998. Ett antal kommuner kommer, med utgångspunkt från deras resultat för år 1998, att behöva genomföra betydande åtgärder för att uppnå ett positivt resultat år 2000. Dessa kommuner återfinns i lika stor utsträckning bland dem som enligt sina planer kommer att uppnå balanskravet som bland dem som uppger att de inte kommer att klara kravet. Sammanfattningsvis finns det enligt enkätsvaren stora skillnader både i förutsättningarna för och ambitionerna att uppnå kravet på ekonomisk balans. De kommuner som har problem till följd av stora åtaganden för boendet kan under vissa förutsättningar få hjälp genom Bostadsdelegationen som har inrättats för att tillfälligtvis hantera det särskilda stöd som lämnas enligt förordningen (1998:666) om statligt stöd för vissa kommunala åtaganden för boendet (prop. 1997/98:119, bet. 1997/98BoU:10, rskr. 1997/98:306). Stöd lämnas endast i den omfattning som behövs för att kommunen skall kunna fullgöra sina ekonomiska förpliktelser. En kommuns eller ett landstings ekonomiska svårigheter beror ofta på olika yttre strukturella faktorer. En svag ekonomisk tillväxt i regionen, negativ befolkningsutveckling, obalanser i åldersstrukturen samt behov av infrastrukturinvesteringar är exempel på faktorer som kan försvåra anpassningen av verksamheten till de ekonomiska ramarna. En kommun eller ett landsting som utsätts för kraftiga strukturella förändringar kan få svårt att nå balans i ekonomin. Regeringen bedömer att det kan finnas 40-50 kommuner och ett antal landsting som har problem i första hand till följd av sådana strukturella faktorer som nämnts, och där särskilda åtgärder behöver vidtas för att kravet på ekonomisk balans skall kunna uppnås. Det kan vara fråga om olika typer av rekonstruktiva åtgärder, exempelvis omstrukturering i form av kompetensutveckling och liknande. I vissa fall kan kommunen eller landstinget behöva ekonomiskt stöd för att genomföra åtgärder med en annan inriktning än vad som gäller för det tillfälliga stöd som i dag kan lämnas till kommuner med bostadsåtaganden. Medel för bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting har av riksdagen ställts till regeringens förfogande för att även i sådana fall kunna bistå kommuner och landsting som befinner sig i en särskilt svår ekonomisk situation. För att föra en dialog med de berörda kommunerna och landstingen om vilka åtgärder de kan vidta bör nu en särskild delegation tillkallas. Uppdraget En särskild delegation tillkallas för att inför regeringens beslut bereda ärenden om huruvida ett ekonomiskt stöd skall ges till vissa kommuner och landsting för åtgärder i syfte att nå ekonomisk balans, och att därvid överlägga med berörda kommuner och landsting om vilka åtgärder de bör vidta. Delegationen skall endast bereda ärenden som överlämnas till den efter särskilda beslut av regeringen. För att regeringen skall kunna få en helhetsbild över de aktuella kommunernas eller landstingens ekonomiska situation behöver ansökningar om stöd ha kommit in till regeringen senast den 1 november 1999. Delegationen skall göra en grundlig analys av de enskilda kommunernas och landstingens ekonomiska situation och föra en aktiv dialog med dem om vilka åtgärder som bör vidtas och vilka krav som måste ställas för att stöd skall bli aktuellt. Vid sidan av direkta bidrag skall även andra former för ett eventuellt stöd övervägas. Delegationen skall bedöma vilka åtgärder och former för stöd som är mest lämpade med hänsyn till kommunens respektive landstingets förutsättningar. I detta sammanhang skall särskilt kostnadssidan i ekonomin analyseras och jämförelser göras med andra kommuner eller landsting när möjliga åtgärder diskuteras. Kommunen eller landstinget måste vidta åtgärder i syfte att effektivisera och rationalisera verksamheten innan ett stöd kan lämnas. Det åligger därvid kommunen eller landstinget att aktivt arbeta för att ta fram förslag till lämpliga åtgärder, och att bistå delegationen med de underlag som kan behövas för delegationens bedömningar. Delegationen bör också bistå kommunen eller landstinget i arbetet med att finna långsiktigt hållbara lösningar. Förslag om ekonomiskt stöd skall lämnas till regeringen endast för kommuner och landsting som befinner sig i en särskilt svår ekonomisk situation och som till följd av strukturella faktorer har problem att nå balans. Stödet skall lämnas på sådana villkor att statens kostnader minimeras. Behovet av ekonomiskt stöd skall prövas av delegationen dels mot kommunens eller landstingets egna ekonomiska förutsättningar, dels mot de aktuella åtgärdernas kostnad och ekonomiska effekt. Delegationens förslag som innefattar stöd i form av bidrag till den enskilda kommunen eller det enskilda landstinget måste baseras på de ekonomiska ramar regeringen förfogar över för detta ändamål samt den totala ekonomiska situationen för samtliga sökande kommuner och landsting. Delegationen bör sträva efter att tillsammans med Bostadsdelegationen utveckla ett likartat synsätt på dels de kommunal-ekonomiska bedömningarna, dels hur de strukturella faktorernas inverkan på en kommuns framtida ekonomiska utveckling skall bedömas. I de ärenden där delegationen bedömer att ekonomiskt stöd bör komma i fråga skall delegationen i samarbete med kommunen respektive landstinget upprätta ett förslag till överenskommelse om villkoren för stödet. Villkoren skall ange hur en rekonstruktion av ekonomin skall göras och i övrigt vilka åtgärder som skall vidtas i syfte att nå ekonomisk balans. Förslaget till överenskommelse skall också ange hur överenskommelsen skall följas upp. Förslaget kommer sedan att ligga till grund för regeringens beslut. En förutsättning för regeringens beslut om stöd skall beviljas är att förslaget till överenskommelse har godkänts av kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige. Redovisning av uppdraget Uppdraget skall redovisas löpande till regeringen och vara avslutat senast den 1 juli år 2000.