Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1999:64 Beslut vid regeringssammanträde den 1 juli 1999 Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en bred översyn av samhällets och näringslivets ansvar för en säker vägtrafik. Utredaren skall, med utgångspunkt i nollvisionen, analysera brister i nuvarande lagstiftning avseende systemutformarnas (de som ansvarar för vägtransportsystemets utformning och funktion) ansvar för ett säkert vägtransportsystem. Utredaren skall kartlägga vilka bestämmelser om produkters och tjänsters säkerhet som gäller inom andra transportslag och i arbetslivet. Utifrån denna kunskap skall utredaren föreslå lämpliga regler för vägtransportsystemet. Utredaren skall lämna förslag till nya eller ändrade bestämmelser, sanktioner och kontrollsystem som utredningen ger upphov till. Utredaren skall även utreda inrättandet av en för vägtrafiken fristående vägtrafikinspektion och lämna förslag till hur en sådan inspektion bör organiseras samt vilka uppgifter och befogenheter den skall ha och hur den skall finansieras. Bakgrund Nollvisionen som utgångspunkt Hösten 1997 beslutade riksdagen att det långsiktiga målet för trafiksäkerheten skall vara att ingen skall dödas eller skadas allvarligt till följd av trafikolyckor inom vägtransportsystemet (nollvisionen) samt att vägtransportsystemets utformning och funktion skall anpassas till de krav som följer av detta (prop. 1996/97:137, bet. 1997/98:TU4, rskr. 1997/98:11). Regeringen konstaterar i proposition 1996/97:137 att systemutformarna inte har någon lika uttalad och långtgående skyldighet att vidta åtgärder till förekommande av olyckor och personskador som vägtrafikanten har enligt vägtrafikkungörelsen (1972:603). I proposition 1996/97:137 förordar regeringen ett delat ansvar mellan systemutformare och trafikanterna. Enligt regeringen bör systemutformarna ha det yttersta ansvaret för att vägtransportsystemets utformning och funktion anpassas till de krav som följer av nollvisionen. Den nya inriktningen för trafiksäkerhetsarbetet innebär bl.a. att de s.k systemutformarna, däribland offentliga och privata organisationer som ansvarar för utformning och drift av vägar, fordon och transporttjänster, fordonstillverkare samt yrkestrafikens organisationer, bör vidta ytterligare åtgärder i den mån detta krävs för att motverka att människor dödas eller skadas allvarligt i vägtrafiken. Människans fysiska förutsättningar att tåla yttre våld vid trafikolyckor skall härvid vara normgivande. I den transportpolitiska propositionen (prop. 1997/98:56) anger regeringen som etappmål att antalet personer som dödas i vägtrafikolyckor bör ha minskat med minst 50% till år 2007 räknat från 1996 års nivå. Riksdagen beslutade på våren 1999 att nollvisionen ligger fast och gav regeringen tillkänna att regeringen borde låta utreda inrättandet av en för vägtrafiken fristående vägtrafikinspektion (bet. 1998/99:TU9, rskr. 1998/99:197). Reformbehov För närvarande finns flera bestämmelser som på olika sätt reglerar systemutformarnas ansvar för frågor som rör trafiksäkerheten inom vägtransportsystemet. Hit hör bestämmelser och kontrollsystem som rör fordons utrustning och beskaffenhet, arbetsmiljön vid yrkesmässiga transporter och utformningen och lokaliseringen av bebyggelse längs vägar. Vidare finns det bestämmelser inom andra juridiska områden där lagstiftaren ger uttryck för ett synsätt som bör kunna tillämpas även vid överväganden som rör ansvar, kontroll och sanktioner avseende vägtransportsystemets säkerhet. Exempel på detta är arbetarskyddslagstiftningen och produktsäkerhetslagstiftningen. Trots att det redan i dag finns flera bestämmelser som på olika sätt reglerar systemutformarnas ansvar är dessa bestämmelser diffusa och oklara. Det finns därför ett behov av en bred översyn av samhällets och näringslivets ansvar för trafiksäkerheten. Vägtrafiken är det transportslag där flest personer omkommer och skadas. Vägtrafiken har också den största mängden yrkesmässig trafik och flest yrkestrafikutövare. Det är därför naturligt att vägtrafiken, i likhet med andra områden och transportgrenar, omges av en effektiv, tydlig och enhetlig lagstiftning för att säkra trafikanternas rätt till en säker vägtrafik. Lagstiftningen bör därför klargöra systemutformarnas ansvar, vilken eller vilka instanser som bör kontrollera efterlevnaden av en sådan lagstiftning samt vilka sanktioner som bör kunna utdömas vid överträdelser av lagen. En eventuell lagstiftning bör tydliggöra systemutformarnas skyldigheter att på ett planlagt sätt tillämpa bästa möjliga teknik och ordna bl.a. infrastruktur, fordon och transporter så att människors tolerans mot yttre våld vid trafikolyckor inte överskrids vid normalt användande av systemet. Riksdagen har som ovan angetts som sin mening gett till känna att regeringen bör låta utreda inrättandet av en för vägtrafiken fristående vägtrafikinspektion - med uppgift att nå, och dela med sig av, en ökad kunskap om trafikolyckornas orsaker (bet. 1998/99:TU9, rskr. 1998/99:197). Det är regeringens mening att efterlevnaden av den lagstiftning som tydliggör systemutformarnas ansvar måste kontrolleras av ett fristående organ, en s.k. vägtrafikinspektion. Uppdraget Utredaren skall göra en bred översyn av samhällets och näringslivets ansvar för en säker vägtrafik. Utredaren skall, med utgångspunkt i nollvisionen, analysera brister i nuvarande lagstiftning avseende systemutformarnas (de som ansvarar för vägtransportsystemets utformning och funktion) ansvar för ett säkert vägtransportsystem. Utredaren skall kartlägga vilka bestämmelser om produkters och tjänsters säkerhet som gäller inom andra transportslag och i yrkeslivet. Utredaren skall också beakta de bestämmelser om produkters och tjänsters säkerhet som finns inom andra juridiska områden, såsom arbetarskyddslagstiftningen och produktsäkerhetslagstiftningen och överväga hur dessa går att applicera på vägtransportsystemet. Utredaren skall lämna förslag till nya eller ändrade bestämmelser, sanktioner och kontrollsystem som utredningen ger upphov till. Det är viktigt att påpeka att syftet med översynen inte är att undersöka och förändra möjligheten för sakägare att i enskilda fall kunna driva civilrättsliga processer gentemot t.ex. väghållare, fordonstillverkare eller åkerier. I sådana fall anser regeringen att dagens regler är tillräckliga. Utredningen bör i stället fokusera på hur system kan skapas för att få en snabb och ständig förbättring av vägtransportsystemet som leder till ett säkrare vägtransportsystem. I översynen ingår inte heller att se över gällande trafikregler och sanktionssystem för vägtrafikanter. Utredaren skall även utreda inrättandet av en för vägtrafiken fristående vägtrafikinspektion och lämna förslag till hur en sådan inspektion bör organiseras samt vilka uppgifter och befogenheter den skall ha och hur den skall finansieras. Erfarenheter av arbetet i övriga i landet verksamma inspektioner med tillsynsuppgifter vad gäller säkerhet skall härvid beaktas. Utredningen skall utreda inspektionens roll vad gäller beslut om hastigheter enligt gällande trafikförordning. Utredningen skall vidare beakta de eventuella särskilda omständigheter som kan gälla för arbetet med säkerhet inom vägrafikområdet i samråd med Rikspolisstyrelsen, Vägverket, företrädare för kommuner och landsting, AB Svensk Bilprovning, frivilligorganisationerna och större transportföretag samt bilindustrin. Utredaren skall också undersöka inspektionens möjligheter att arbeta med påverkansmetoder såsom konsumentupplysning, teknisk upphandling, aktiv mediabearbetning och utvärderingar för att åstadkomma ansvarstagande av systemutformarna. Det står utredaren fritt att utöver vad som nu angivits även ta upp andra närliggande frågor i den utsträckning detta bedöms nödvändigt för att tillmötesgå kravet på en bred översyn av samhällets och näringslivets ansvar för en säker vägtrafik. Övrigt Utredaren skall samråda med Rikspolisstyrelsen, trafikverken, Konkurrensverket, Statens institut för kommunikationsanalys, företrädare för kommuner och landsting. Utredarens förslag skall vara i överensstämmelse med EU:s regler för statsstöd och konkurrens. Redovisning av uppdraget Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 maj 2000. Frågan om en för vägtrafiken fristående vägtrafikinspektion kan, om utredaren bedömer det lämpligt; särredovisas i ett delbetänkande den 31 december 1999.