Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1998:9 Beslut vid regeringssammanträde den 22 januari 1998. Sammanfattning av uppdraget En utredare tillkallas med uppgift att överlägga med berörda parter om ett förstärkt skydd av skogsmark för naturvård. Utredaren skall - överlägga med skogsnäringen om möjligheten att träffa en överenskommelse om att avstå från avverkning inom särskilt värdefulla skogsområden under en begränsad tid till staten har möjlighet att lämna ersättning för intrång i pågående markanvändning, - lägga förslag till former för en sådan överenskommelse. Bakgrund Frågan om formerna för och omfattningen av det skydd som behövs för att skogspolitikens mål om bevarande av den biologiska mångfalden skall uppnås har diskuterats sedan den nya skogspolitiken lades fast år 1993. Som ett led i arbetet med att utvärdera den nya skogspolitiken har Miljövårdsberedningen haft regeringens uppdrag att närmare analysera omfattningen av behovet. Beredningens betänkande Skydd av skogsmark (SOU 1997:97) har remissbehandlats. Beredningen drar den slutsatsen att ytterligare ca 900 000 ha skogsmark med särskilda naturvärden behöver skyddas i ett kort tidsperspektiv (10-20 år). Det motsvar drygt 4% av den brukade skogsmarken. Beredningen bedömer att ca 600 000 ha borde kunna skyddas genom de frivilliga avsättningar som görs inom ramen för skogspolitiken. Därutöver krävs att ca 250 000 ha skyddas som naturreservat och ytterligare ca 25 000 ha i form av biotopskydd eller naturvårdsavtal. Två alternativ föreslås för säkerställande av naturreservat, biotopskydd eller naturvårdsavtal, ett på 10 år och ett på 20 år. Statens kostnader beräknas till 1997 års anslagsnivå +25 mkr för 20-årsalternativet och mer än en fördubbling (från ca 210 mkr till 470 mkr) för 10-årsalternativet. MVB förordar alternativet 10 år, bl.a med hänvisning till försiktighetsprincipen. Om 20 år väljs behöver ett rådrum skapas genom någon form av frivilligt avverkningsstopp. Beredningen diskuterar också möjligheten att bilda en stiftelse för att främja en finansiell förstärkning. Beredningen har inte närmare utrett förutsättningarna, men anser att grunden skulle vara en fristående stiftelse där staten, eventuellt andra offentliga institutioner samt den privata sektorn, t.ex. skogsnäringen skulle vara stiftelsens bildare. Remissbehandlingen visar att det finns en bred acceptans för målet att bevara den biologiska mångfalden i skogen och en samstämmighet om att det föreligger ett behov av ökat skydd av skogsmark. De flesta myndigheter instämmer med Miljövårdsberedningen i bedömningen att det är angeläget med en stor insats på kort tid (10 år). Föreningen Skogsindustrierna är positiv till beredningens förslag till skyddsbehov och föreslagen ansvarsfördelning. Skogsägarnas Riksförbund underkänner förslaget om näringens frivilliga åtaganden. Sammanfattningsvis framhålls särskilt att ett stort antal enskilda markägare kommer att beröras av såväl reservatsavsättningar som frivilliga åtaganden. Enligt Skogsstyrelsen berörs ca 9 000 medelstora fastigheter i hela landet. Kostnaderna för en omfattande reservatsbildning på kort tid kommer att bli hög och kräver ytterligare resurser för administration m.m.. Uppdraget Ett antal åtgärder är möjliga att vidta för att skapa nya möjligheter att skydda skogsmark. Det finns ett behov av att nu samordna olika initiativ. Eftersom många är berörda på skilda sätt av de möjliga lösningar och förslag som kan tänkas, finns det skäl att genom en intensifierad dialog med framför allt företrädare för markägare och berörda myndigheter komma fram till ett gemensamt förslag. Detta bör ske genom att en särskild utredare tillkallas. Utredaren skall med utgångspunkt i nu gällande statliga budgetnivå för ersättningar till markägare för intrång i särskilt värdefulla naturområden - överlägga med företrädare för skogsnäringen om möjligheten att träffa överenskommelser om att skogsägare m.fl. avstår från att avverka inom särskilt värdefulla skogsområden under en begränsad tid till staten har möjlighet att ersätta markägare för intrång i pågående markanvändning, - klarlägga formerna för sådana överenskommelser, - uppskatta omfattningen av den areal som kan beröras av sådana överenskommelser fördelat på skilda ägargrupper, - bedriva överläggningarna så att rätt prioritering uppnås av statens samlade finansiella insatser mot bakgrund av skyddsbehovet och avverkningsplanerna inom skogsnäringen som helhet, - belysa effekterna för den regionala virkesförsörjningen av ett ökat skydd, främst för sågverksindustrin i Norrlands inland, genom att möjligheterna att avverka skog minskar, - undersöka möjligheterna att teckna avtal om "optioner" för avverkning, dvs att träffa överenskommelser om tidsbegränsade avverkningsstopp mot en viss ersättning som en möjlighet att senarelägga betalningen av intrångsersättning för berörda markområden, - lägga förslag på lämplig form för samarbete för att främja en finansiell förstärkning, samt ge förslag på lämplig associationsform för samarbetet. Även betydelsen av andra åtgärder bör bedömas t.ex. frivilliga naturvårdsavtal mellan virkesköpare och skogsägare, samt miljöcertifiering av skogsbruk i syfte att premiera god naturvård. Utredaren bör ta del av Riksrevisionsverkets pågående arbete i fråga om effektiv naturvårdsförvaltning och administration. Möjligheterna att få ett tillskott till finansieringen av skyddet av skogsmark med EU-medel bör belysas. Samråd skall ske med berörda myndigheter. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 juni 1998. För utredarens arbete gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), redovisa jämställdhetsaspekter (dir. 1994:124) samt redovisa konsekvenserna för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49). De ekonomiska konsekvenserna av åtgärder och förslag skall redovisas. Förslag till finansiering skall lämnas.