Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Strategier för utveckling av ett ekologiskt hållbart näringsliv, Dir. 1998:65
Departement: Miljödepartementet
Beslut: 1998-08-13
Dir. 1998:65
Beslut vid regeringssammanträde den 13 augusti 1998.
Sammanfattning av uppdraget
Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) skall medverka i arbetet med att ta
fram strategier för utveckling av ett ekologiskt hållbart näringsliv
genom att förbereda och inleda en dialog med delar av näringslivet om
dess arbete med en hållbar utveckling. Beredningen bör därefter lämna
förslag på hur en sådan utveckling kan stödjas och drivas på i Sverige.
Syftet med uppdraget är att initiera, stödja och påverka
utvecklingen i näringslivet och att få underlag för politiska beslut och
ställningstaganden om riktlinjer och styrmedel i miljöpolitiken och i
andra frågor som är av strategisk betydelse för en hållbar utveckling.
Miljövårdsberedningens uppdrag syftar till att stimulera företag att
ligga före lagkrav och därmed höja nivån på näringslivets miljöarbetet i
stort. Särskilt viktigt är att drivkrafterna analyseras hos de företag
som kommit längst i miljöarbetet och att klarlägga förutsättningarna för
andra att följa efter klarläggs. Regeringen har fortlöpande och i olika
former en dialog med företrädare för näringslivet om förutsättningarna
för landets industri och näringsliv. Skilda uppdrag i närliggande frågor
har också aktualiserats i regeringens skrivelse Ekologisk hållbarhet
(skr 1997/98:13) och i propositionen Svenska miljömål - miljöpolitik för
ett hållbart Sverige (prop. 1997/98:145). Bl.a. avses frågan om
förutsättningarna för svenska företag att konkurrera på en
internationell miljöproduktmarknad att klarläggas. Det är angeläget att
Miljövårdsberedningen när den fullgör sitt uppdrag samarbetar med
berörda kommittéer m.m. och fortlöpande avgränsar uppdraget mot dem.
Uppdraget bör också särskilt belysa de små- och medelstora företagens
förutsättningar.
I Miljövårdsberedningens uppdrag ingår att belysa och analysera olika
system för indikatorer. I dialogen med näringslivet skall både
miljöförbättringar, resurseffektivisering och företagens utveckling på
alltmer miljöanpassade marknader beaktas. I uppdraget ingår även att
följa den internationella utvecklingen vad gäller styrmedel och
incitament för att öka den ekologiska hållbarheten i näringslivet.
Bakgrund
I regeringens skrivelse Ekologisk Hållbarhet" (skr.1997/98:13)
redovisas de övergripande målen för regeringens arbete med en
ekologiskt hållbar utveckling: skyddet av miljön, hållbar försörjning
och effektiv användning. Skyddet av miljön innebär att utsläppen av
föroreningar inte skall skada människans hälsa eller överskrida naturens
förmåga att ta emot eller bryta ned dem. Målet om en effektiv användning
syftar främst på ökad resurseffektivitet för material och energi.
Resursanvändningen behöver bli avsevärt mer effektiv inom en till två
generationer, om dagens välfärdsnivåer skall bibehållas eller ökas.
Genom en effektivisering kan flöden av energi och material begränsas så
att de är förenliga med en hållbar utveckling. Vilka krav på
resurseffektivisering som bör ställas varierar mellan olika resurser,
beroende på deras miljöpåverkan samt tekniska möjligheter och
åtgärdskostnader. En hållbar försörjning innebär att ekosystemens
långsiktiga produktionsförmåga måste säkras. Så långt som möjligt skall
försörjningen baseras på ett långsiktigt hållbart nyttjande av förnybara
resurser.
Ett ekologiskt hållbart Sverige förutsätter ett miljöanpassat
näringsliv. Näringslivets miljöarbete har gått kraftigt framåt, pådrivet
bl.a. av en redan tidigare etablerad och över tiden skärpt
miljölagstiftning men också av en alltmer miljöorienterad och krävande
marknad. Det har blivit allt viktigare att undvika ämnen och material
med stor negativ miljöpåverkan och att använda resurserna mer effektivt
för att förebygga miljöproblem. Regeringen har i propositionen
Miljöredovisning och miljöinformation i näringslivet (prop.
1996/97:167) redovisat exempel på karakteristik av ett miljöanpassat
näringsliv. Ett miljöanpassat näringsliv använder t.ex. inte
ozonnedbrytande eller bioackumulerade och långlivade ämnen, sparar
råvaror och energi i produktion, transport och vid produkternas
användning, prioriterar förnybara råvaror och energislag och återvinner
material. En ekologiskt hållbar utveckling innebär också användning av
nya och mer effektiva processer och teknik.
Regeringen har lagt fram flera förslag som sammantaget skapar en
plattform för arbetet med ett ekologiskt hållbart näringsliv. Det gäller
bl.a. propositionerna Svenska miljömål - miljöpolitik för ett hållbart
Sverige (prop. 1997/98:145) samt Miljöredovisning och
miljöinformation i näringslivet (prop. 1996/97:167). Förslaget till
miljöbalk (prop. 1997/98:45) innebär en samordnad, skärpt och breddad
miljölagstiftning. EU:s frivilliga miljöledningssystem Eco Management
and Audit Scheme (EMAS) med kontinuerliga förbättringar som ett av de
främsta inslagen utgör också en drivkraft. Alla dessa åtgärder syftar
till att driva på utvecklingen genom att de stimulerar företag till ett
framåtsträvande miljöarbete, underlättar för företag att ställa
miljökrav på t.ex. underleverantörer samt utjämnar konkurrensvillkoren
genom att tvinga alla företag att uppfylla grundläggande lagkrav. I
syfte att ytterligare stimulera och driva på förändringsarbetet inom
näringslivet vill regeringen inleda en dialog med företrädare för
näringsliv och myndigheter.
Svenska miljömål
Regeringens övergripande mål för det miljöpolitiska arbetet är att till
nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora
miljöproblemen är lösta. I propositionen Svenska miljömål -
miljöpolitik för ett hållbart Sverige (prop. 1997/98:145) föreslår
regeringen en ny struktur för arbetet med miljömål i Sverige. Regeringen
föreslår bl.a. att riksdagen fastställer ett begränsat antal nationella
miljökvalitetsmål, vars syfte skall vara att ange vilket miljötillstånd
som skall uppnås inom en generation. En parlamentarisk beredning har
fått i uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter analysera och
vidareutveckla delmålen.
Den nya strukturen som getts åt arbetet med miljömålen utgör en del av
ansträngningarna att decentralisera miljöarbetet. I och med
miljöpropositionen föreslås vidare skärps också en skärpning av
kemikaliepolitiken. Förslaget innebär ett mer generellt angreppssätt där
hela kemikaliegrupper åtgärdas i stället för enstaka ämnen som nu är
fallet.
Sektorsmyndigheternas miljöansvar
I propositionen Svenska miljömål - miljöpolitik för ett hållbart Sverige
preciseras 24 myndigheter som bör ta ett särskilt ansvar för att
utveckla hänsyn till ekologisk hållbarhet inom ramen för sina
kärnverksamheter. Naturvårdsverket har i uppdrag att samordna, driva på
och stödja sektorsmyndigheterna i denna process. I sektorsmyndigheternas
ansvar ingår bl.a. att identifiera och kvantifiera den miljöpåverkan som
verksamheten inom ansvarsområdet medför, att utifrån de nationella målen
sätta mål för hur verksamheten inom området skall bli ekologiskt
hållbar, att konkretisera behovet av åtgärder för att dessa mål skall
nås samt verka för att åtgärder genomförs. I arbetet ingår att göra
konsekvensanalyser av åtgärder som bedöms behövas. Genom
sektorsmyndigheterna utformas också vissa mål och handlingsplaner.
Sektorsmyndigheternas ansvar för miljömålen har till viss del
preciserats i miljöpropositionen och regeringen avser att ytterligare
klargöra innebörden av detta ansvar i uppdrag till myndigheterna. Ordet
sektor skapar ibland oklarheter, eftersom det inte finns några naturliga
sektorsavgränsningar. Många branscher berörs av flera myndigheters
arbete med miljömål. Miljövårdsberedningen förordar i sitt delbetänkande
Förvalta med miljöansvar (SOU 1997:145) att åtgärdsansvaret för
tvärsektoriella problem bör lösas från fall till fall. Näringslivet
utgör en egen kategori utan sektorsmyndighet vilket har fått till följd
att Naturvårdsverket har ett direkt samarbete med olika branscher. Detta
sker i enlighet med riktlinjerna i verkets regleringsbrev att bidra till
miljöanpassning av näringslivet som syftar till att den ekonomiska
tillväxten sker under ökat beaktande av miljöhänsyn, varav stöd till
utveckling av miljömål för sektorn utgör en del. För närvarande arbetar
Naturvårdsverket med bl.a. skogs-, stål-, livsmedels- och
verkstadsindustrin samt aluminium- och kopparbranschen.
Miljöinformation
Miljöinformation kan i sig vara ett viktigt styrmedel. En stor mängd
miljöinformation finns samlad hos olika statliga myndigheter och
kommunala organ. Genom information om miljöprestanda kan t. ex.
efterfrågan på miljöanpassad teknologi och miljöanpassade produkter öka
och goda effekter uppnås. Allt fler företag presenterar sina
miljöprestanda i årsredovisningar eller i separata miljöredovisningar.
Det har också blivit vanligare med utmärkelser för miljöarbete inom
bl.a. näringslivet. Ett exempel är European Better Environment Awards
for Industry (EBEAFI) som instiftades på initiativ av EG-kommissionen
och UNEP för att stimulera utvecklingen av framgångsrikt industriellt
miljöarbete. Det svenska priset, Swedish Better Environment Awards for
Industry (SBEAFI), administreras av Svenska Miljöstyrningsrådet AB i
samarbete med näringslivet.
Bedömning av miljöprestanda har diskuterats i ökad utsträckning under
senare år. I näringslivets arbete mot ett ekologiskt hållbart samhälle
kan information om hur framgångsrika företagen är i sitt miljöarbete och
i att uppfylla olika miljökrav bli ett viktigt verktyg. Både nationellt
och internationellt pågår arbete med att ta fram miljöindikatorer,
nyckeltal för hållbar utveckling, nya former för miljöredovisning och
värdering av miljöinformation. I betänkandet Gröna Nyckeltal -
indikatorer för ett ekologiskt hållbart samhälle (SOU 1998:15)
har Miljövårdsberedningen identifierat en uppsättning indikatorer eller
gröna nyckeltal som speglar samhällets utveckling mot ekologisk
hållbarhet. I propositionen Miljöredovisning och miljöinformation i
näringslivet (prop. 1996/97:167) behandlars tillgång till öppen,
lättillgänglig och kvalitetsgaranterad information som beskriver
företagens miljöpåverkan. I fortsättningen skall miljöinformation
obligatoriskt ingå i årsredovisningen (förvaltningsberättelsen) för
vissa företag. Världsbanken utvecklar för närvarande en indexbaserad
metod för att på ett mer samlat sätt kunna bedöma olika företags
miljöarbete och möjliggöra jämförelser företag emellan. Inom
Internationella standardiseringsorganisationen pågår ett arbetet med att
utveckla en internationell standard för miljöindikatorer på
företagsnivå, ISO 14031.
Standarden beräknas bli färdig under år 1999.
Regeringen har i regleringsbrev för år 1998 uppdragit åt
Naturvårdsverket att redovisa ett konkret förslag till hur
miljöinformation från olika myndigheter kan ställas till
finansmarknadens förfogande. Frågan har också belysts i betänkandet
Förbättrad miljöinformation (SOU 1997:4).
Teknik
En förutsättning för ett ekologiskt hållbart näringsliv är fortsatt
utvecklingen av ny och miljöanpassad teknik. Sådan teknik borde också
kunna medföra svenska konkurrensfördelar för det svenska näringslivet på
den internationella marknaden och bidra till bl.a. ökad svensk export av
såväl tjänster som teknik. Regeringen har beslutat om en utredning (dir.
1998:3) med uppgift att kartlägga möjligheter och hinder för ökad export
av tjänster och produkter inom miljösektorn samt att föreslå en samlad
strategi och handlingsplan för att främja en sådan export. Utredningen
presenterade ett delbetänkande (N 1998:01) i mitten av april 1998.
Näringslivet har möjligheterna till och ansvaret för att utveckla
miljöanpassad teknik. Regeringens uppgift är att beakta att utvecklingen
av sådan teknik stimuleras när den utformar villkor och incitament för
näringslivet. Möjligheterna att på olika sätt stimulera en miljöanpassad
teknikutveckling bör analyseras i dialogen.
Statistik och annat underlag
Ett underlag i dialogen med näringslivet är SCB:s miljöstatistik med
tillgång till branschvis aggregerade uppgifter om industrins utsläpp.
Statistiken omfattar bl.a. växthusgaser, metaller till luft och vatten,
försurande ämnen, gödande ämnen, klorerade föroreningar och avfall. SCB
producerar också en sammanställning på miljöområdet, Naturmiljön i
siffror, som innehåller uppgifter om både miljötillstånd, påverkan och
åtgärder. I regeringens proposition Svenska miljömål - miljöpolitik för
ett hållbart Sverige (prop. 1997/98:145) aviseras ett uppdrag till SCB
att utveckla statistik för materialflöden. Syftet är att på sikt kunna
följa trender och grad av måluppfyllelse i riktning mot ett
kretsloppsanpassat samhälle. Förutom information om bl.a.
materialproduktivitet, avfallsgenerering, återanvändning och
ackumulering av ämnen ger materialflödesstatistiken underlag för att
undersöka effekter av att byta ut olika material utbytande till mer
miljöanpassade sådana.
Även resultat från uppdrag till bl.a. Naturvårdsverket kan utgöra
underlag i arbetet. Sektorsmyndigheterna har ytterligare information som
kan behövas för att bedöma näringslivets anpassning till en hållbar
utveckling.
Uppdraget
Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) skall medverka i arbetet med att ta
fram strategier för utveckling av ett ekologiskt hållbart näringsliv
genom att förbereda och inleda en dialog med delar av näringslivet om
dess arbete med en hållbar utveckling. Beredningen bör därefter lämna
förslag på hur en sådan utveckling kan stödjas och drivas på i Sverige.
Dialogen med näringslivet skall utgå från vad som anförs i regeringens
skrivelse Ekologisk hållbarhet (skr.1997/98:13) samt i propositionen
Svenska miljömål - miljöpolitik för ett hållbart Sverige (prop.
1997/98:145). Syftet med uppdraget är att initiera, stödja och påverka
utvecklingen i näringslivet och att få underlag för politiska beslut och
ställningstaganden om riktlinjer och styrmedel i miljöpolitiken och i
andra frågor som är av strategisk betydelse för en hållbar utveckling.
Dialogen skall föras bl.a. om processer och metoder för att driva på
utvecklingen. I dialogen skall de samhällsekonomiska konsekvenserna av
föreslagna insatser och styrmedel beaktas. Arbetet skall även inriktas
på frivilliga åtaganden från näringslivet. Eftersom dialogen
inte kan avse nyetableringar av företag måste detta uppmärksammas i
särskild ordning. Därvid bör beaktas vad som sägs i rapporten Miljö,
handel och konkurrens (Konkurrensverkets rapportserie 1998:1).
Miljövårdsberedningens uppdrag syftar till att stimulera företag att
ligga före lagkrav och därmed höja nivån på näringslivets miljöarbete i
stort. Särskilt viktigt är att drivkrafterna analyseras hos de företag
som kommit längst i miljöarbetet och att förutsättningarna för andra att
följa efter klarläggs.
Regeringen har fortlöpande och i olika former en dialog med företrädare
för näringslivet om förutsättningarna för landets industri och
näringsliv. Skilda uppdrag i närliggande frågor har också aktualiserats
i regeringens skrivelse Ekologisk hållbarhet (skr 1997/98:13) och i
propositionen Svenska miljömål - miljöpolitik för ett hållbart Sverige
(prop. 1997/98:145). Bl.a. avses frågan om förutsättningarna för svenska
företag att konkurrera på en internationell miljöproduktmarknad att
klarläggas. Det är angeläget att Miljövårdsberedningen när den fullgör
sitt uppdrag samarbetar med berörda kommittéer m.m. och fortlöpande
avgränsar uppdraget mot dem.
Uppdraget bör också särskilt belysa de små- och medelstora företagens
förutsättningar.
En viktig faktor i arbetet med en hållbar utveckling är indikatorer. I
Miljövårdsberedningens uppdrag ingår att belysa och analysera olika
system för indikatorer. Utvecklandet av sådana system för utvärdering av
företags miljöprestanda är dock en uppgift för andra än
Miljövårdsberedningen, t.ex. standardiseringsorgan, enskilda företag
eller näringslivsanknutna organisationer. De måste anses bäst lämpade
att avgöra hur indikatorer bör konstrueras och vilken information som är
relevant för olika intressenter. I dialogen med näringslivet skall både
miljöförbättringar, resurseffektivisering och företagens utveckling på
alltmer miljöanpassade marknader beaktas. I uppdraget ingår även att
följa den internationella utvecklingen vad gäller styrmedel och
incitament för att öka den ekologiska hållbarheten i näringslivet.
I dialogen skall både varu- och tjänsteproducerande företag ingå, för
att olika delar av näringslivet skall vara representerade. Respektive
verksamhetsområde skall företrädesvis representeras av företag
som är strategiska för utvecklingen av ett ekologiskt hållbart
näringsliv eller företag som aktivt har integrerat miljöfrågorna i sin
företagspolicy. Under uppdragets gång avses även andra företag att
involveras i arbetet.
I verksamheten skall det finnas utrymme för att lägga in aktiviteter som
seminarier och möten i mindre arbetsgrupper.
Flera myndigheter, t.ex. Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen,
Energimyndigheten och Boverket, arbetar inom områden som ligger nära
Miljövårdsberedningens uppdrag. Det är därför angeläget att uppdragen
sker i nära samarbete. Det är därför angeläget att uppdraget utförs i
nära samarbete med dem. På detta sätt kan resultat från dessa
myndigheters och Miljövårdsberedningens uppdrag användas ömsesidigt
under arbetets gång.
Samarbete skall även ske med Närings- och teknikutvecklingsverket,
(NUTEK), övriga övriga berörda myndigheter och den parlamentariska
beredningen om mål i miljöpolitiken (dir. 1998:45). Även relevanta
forskare skall involveras i arbetet.
En redovisning av vad dialogen har uppnått med slutsatser om lämpliga
styrmedel samt en presentation av näringslivets frivilliga åtaganden, en
redogörelse av hinder och möjligheter för utvecklingen av ett ekologiskt
hållbar näringsliv samt förslag till fortsatta strategier skall lämnas
till regeringen senast den 29 december år 2000. En delrapportering skall
göras senast den 11 januari år 1999 i form av en plan för uppläggningen
av uppdragets olika etapper och en den 1 september 1999 om
framgångsfaktorer, hinder och möjligheter i näringslivets arbete.
Miljövårdsberedningen skall beakta direktivet till samtliga kommittéer
och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden (dir.1994:23), att
redovisa regionalpolitiska konskekvenser (dir. 1992:50),
jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir.1994:124) samt konsekvenserna
för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir.1996:49).