Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Alternativmedicinsk behandling av djur, Dir. 1998:104
Departement: Jordbruksdepartementet
Beslut: 1998-12-10
Dir. 1998:104
Beslut vid regeringssammanträde den 10 december 1998
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare tillkallas med uppgift att allsidigt belysa
alternativmedicinska behandlingsformer för djur och föreslå åtgärder för
att säkerställa att djur inte utsätts för onödigt lidande. I uppdraget
ingår att utreda omfattningen samt konsekvenserna av befintlig
alternativmedicinsk behandling liksom att redovisa eventuella för- och
nackdelar med denna. I uppdraget ingår även att redogöra för och
utvärdera dagens utbildningar för alternativmedicinsk behandling av djur
samt bedöma behovet av sådan utbildning. Utredaren skall även föreslå
hur bestämmelser för området alternativmedicinsk behandling av djur bör
utformas.
Bakgrund
Enligt djurskyddslagen (1988:534) skall djur behandlas väl
och skyddas från onödigt lidande och sjukdom. I 11 § djurskyddslagen
anges att veterinär måste anlitas för operativa ingrepp på djur eller
för annan behandling som orsakar lidande som inte är obetydligt.
Särskilda behörighetskrav gäller vid behandling av sjukdomar på vilka
epizootilagen (1980:369) och lagen (1983:738) om bekämpande av
salmonella hos djur är tillämplig. Lagen (1994:844) om behörighet att
utöva veterinäryrket ställer krav på att veterinärer i sin yrkesutövning
skall "fullgöra sina uppgifter i överensstämmelse med vetenskap och
beprövad erfarenhet". Vid sidan av veterinärbehandling av djur
förekommer behandlingar av skilda slag utförda av lekmän mot ekonomisk
ersättning. Intresset för sådan alternativmedicinsk behandling av djur
ökar. Många av de alternativmedicinska behandlingsmetoderna är inte
baserade på vetenskapliga undersökningar av effekter och eventuella
bieffekter. Således kan lagen om behörighet att utöva veterinäryrket
hindra veterinärer från att behandla djur enligt sådana
alternativmedicinska principer. Alternativmedicinsk behandling av
djur utövas ofta av personer som saknar utbildning inriktad på djur.
Behandlingsformerna kan t.ex. vara homeopati, kiropraktik och olika
former av massage. Den metodik som tillämpas är ofta utarbetad och
anpassad för människan och saknar ofta vetenskaplig dokumentation som
gäller effekterna på såväl människa som djur. Kunskapen om verksamheten
och om hur de olika behandlingsmetoderna påverkar djuren är alltför
liten, liksom konsekvenserna av att djur i dessa fall inte
diagnostiseras och behandlas av veterinär.
Användningen av s.k. alternativmedicinska behandlingsformer för djur
tenderar att öka. Trav- och galoppsportens centralorganisationer
har i en gemensam skrivelse till Statens jordbruksverk framfört farhågor
för den pågående utvecklingen inom alternativmedicinen och begärt att
verket skall vidta åtgärder för att motverka densamma. Även Sveriges
veterinärförbund och Veterinärmedicinska sällskapet har i flera
skrivelser framfört kritiska synpunkter till Jordbruksverket på såväl
förekommande alternativmedicinska behandlingsformer som existerande
utbildningar inom området.
Jordbruksverket har som en följd bl.a. av dessa skrivelser låtit
göra en preliminär utredningsrapport om alternativmedicinsk behandling
av djur. I rapporten redovisas att det saknas tillförlitlig statistik
över omfattningen av alternativmedicinsk behandling av djur, att de
alternativa behandlingsmetoderna är vanligast i fråga om hästar och
nötkreatur, att dokumentationen om olika behandlingsmetoders effekt på
djur ofta är bristfällig, att flertalet verksamma alternativbehandlare
av djur saknar utbildning inriktad på behandling av djur. I rapporten
påpekas också att det finns ett flertal utbildningar och att kvaliteten
på dessa utbildningar varierar. Jordbruksverket har i en skrivelse
föreslagit att regeringen skall tillsätta en utredning med expertis inom
veterinärmedicin, läkemedelsregistrering och utbildning liksom med
representanter för alternativmedicinsk verksamhet och för djurägare för
att ytterligare utreda frågan.
Enligt regeringens mening är det ett oavvisligt krav att
alternativmedicinsk behandling av djur bedrivs på ett djurskyddsmässigt
godtagbart sätt. Det saknas såväl av samhället godkända
utbildningsmöjligheter som erkända metoder för alternativmedicinsk
behandling av djur. Detta gör att vissa risker från djurskyddssynpunkt
måste anses förknippade med verksamheten och att frågan bör studeras
närmare. Mot bakgrund av detta anser regeringen att det finns anledning
att ge en särskild utredare i uppdrag att utreda omfattningen och
konsekvenserna av den befintliga alternativmedicinska behandlingen av
djur.
Utredningsuppdraget
Utredarens huvudsakliga uppdrag är att allsidigt belysa de
alternativmedicinska behandlingsformerna och föreslå åtgärder för att
säkerställa att djur inte utsätts för onödigt lidande. Utredaren skall
göra följande:
- Kartlägga och redovisa vilka alternativmedicinska behandlingar
som finns, hur och av vilka de används och i vilken utsträckning de
förekommer.
- Sammanställa tillgängliga utvärderingar av metoderna och
redovisa eventuella för- och nackdelar med alternativ-medicinska
behandlingar, samt redovisa eventuella djurskyddsproblem.
- För en jämförelse kartlägga lagstiftningen och användningen av
alternativmedicinsk behandling av djur i några jämförbara länder.
- Redogöra för och utvärdera dagens utbildningar för alternativmedicinsk
behandling av djur, samt bedöma behovet av sådan utbildning.
- Lämna förslag till hur bestämmelser för området alternativmedicinsk
behandling av djur bör utformas.
Övrigt
Utredaren skall beakta vad som sägs i direktiv (dir. 1994:23) till
kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden.
Utredaren skall även följa regeringens direktiv till kommittéer och
särskilda utredare om regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), om
att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) och
konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir.
1996:49).
Utredaren skall vidare redogöra för hur eventuella förslag förhåller sig
till EG-bestämmelser på området.
Utredaren skall samråda med berörda myndigheter och organisationer.
Samtliga förslag skall kostnadsberäknas och finansiering skall redovisas
för föreslagna åtgärder.
Redovisning av uppdraget
Utredaren skall redovisa uppdraget senast den 1 juli 2000.