Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1997:78 Beslut vid regeringssammanträde den 29 maj 1997. Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda organisationen och samordningen av den interregionala persontrafiken. Utredaren skall redovisa konsekvenserna av att införa ett nationellt basnät för interregional persontrafik. Även konsekvenserna av inrättandet av en ny myndighetsfunktion, ett s.k. rikstrafikombud, ansvarigt för bl.a. samordning och upphandling av trafik på basnätet eller andra alternativa lösningar skall redovisas. Bakgrund Kommunikationskommittén (K 1995:01) föreslår i sitt slutbetänkande Ny kurs i trafikpolitiken (SOU 1997:35) att ett nationellt basnät för interregional persontrafik införs i syfte att upprätthålla en tillfredsställande interregional transportförsörjning med god tillgänglighet och för att bidra till en positiv regional utveckling. Med interregional persontrafik avses i detta sammanhang i huvudsak resor på avstånd över tio mil eller regionala resor som påbörjas och avslutas i olika län. Basnätet skall enligt kommitténs förslag omfatta samhälls-ekonomiskt och regionalpolitiskt motiverad interregional persontrafik som upphandlas av staten i samarbete med trafikhuvudmännen (THM). Upphandlingen skall ske i konkurrens och samordnas med THM:s upphandling. Den upphandlade trafiken på basnätet kan bestå av såväl tågtrafik som av annan trafik om den senare bedöms som samhällsekonomiskt lönsam men företagsekonomiskt olönsam. Vidare föreslår kommittén att en från trafikverken fristående myndighetsfunktion, ett s.k. rikstrafikombud, skall inrättas för att tillsammans med THM, Banverket och SJ utforma det nationella basnätet och upphandla trafiken. Kommitténs utgångspunkt är att 700 miljoner kronor per år skall avsättas för upphandling av trafik i det nationella basnätet. Inriktningen av det nationella basnätet bör enligt kommitténs förslag beslutas av riksdagen i samband med beslut om inriktning av infrastrukturplaneringen. Därmed skapas förutsättningar för ökad samordning mellan infrastruktur- och trafikplanering. I EU-kommissionens grönbok Ett trafiknät för alla (EU K96/240/4) framgår att kommissionens mål är att ett nät av kollektivtrafiksystem skall skapas inom unionen. Detta bl.a. för att öka valfriheten för dem som inte har tillgång till bil och för att göra det möjligt för dem som har tillgång till bil att minska sin bilanvändning. Resenärer skall lätt kunna byta mellan olika trafikslag, samt kunna kombinera kollektiva och individuella färdmedel. Kollektivtrafiken skall vara öppen för alla. Med fordon och infrastruktur som alla kan utnyttja, med färdtaxor som alla har råd med och med tjänster som når alla. På det sättet kan man skapa ett trafiknät för alla. Basnätet skulle kunna vara en möjlighet att skapa snabba, frekventa och bekväma förbindelser i ett stort antal trafikrelationer till ett rimligt pris för resenärerna med bästa möjliga samhällsekonomiska effektivitet och därför också vara ett led i skapandet av ett trafiknät för alla. Huvuddelen av den interregionala kollektivtrafiken bedrivs rent kommersiellt. I vissa fall har staten upphandlat interregional järnvägstrafik av regionalpolitiska skäl. Flera av de upphandlade linjerna kan dock sägas ha en mer regional funktion än en interregional. När det gäller de övriga trafikslagen sker en statlig upphandling av flygtrafik mellan Östersund och Umeå och av färjetrafiken till och från Gotland. Uppdraget Utredaren skall redovisa konsekvenserna av att införa ett nationellt basnät för interregional persontrafik. Även konsekvenserna av inrättandet av en ny myndighetsfunktion, ett s.k. rikstrafikombud, ansvarigt för bl.a. samordning och upphandling av trafik på basnätet eller andra alternativa lösningar skall redovisas.Följande frågor bör särskilt analyseras: - principer för utformningen av ett nationellt basnät - principer för utformningen av en samordnad nationell trafikplan för basnätet - rikstrafikombudets, eller motsvarande, roll och mandat med beaktande av trafikverkens sektorsansvar.Utgångspunkten för utredningen skall vara att ett nationellt basnät kompletterar dels den kommersiella interregionala trafiken, oavsett trafikslag, dels den lokala och regionala kollektivtrafiken i THM:s regi. Det förefaller dock troligt att trafiken i det nationella basnätet delvis kommer att sammanfalla med den kommersiella interregionala trafiken och THM:s trafik. Det bör därför redovisas vilka konsekvenser detta kan få. En översiktlig bedömning av de samhällsekonomiska effekterna av ett nationellt basnät för interregional persontrafik skall redovisas. Bl.a. med tanke på de stora investeringar som gjorts och görs i järnvägens infrastruktur bör järnvägen i enlighet med Kommunikationskommitténs förslag utgöra grunden i ett nationellt basnät så länge det är samhällsekonomiskt motiverat, eller motiverat av andra skäl. Det är dock sannolikt att tågtrafiken måste kompletteras med annan kollektivtrafik. Det skall därför vara möjligt för rikstrafikombudet (eller motsvarande) att upphandla även annan trafik än tågtrafik om detta är effektivare. Det är också tänkbart med ett system där flera trafikslag trafikerar samma relation, t.ex. flyg på morgon och eftermiddag och tåg/buss däremellan. Utredningen skall belysa problem och möjligheter med olika kombinationer av trafikslag i en upphandling och klargöra vilka kriterier som bör gälla vid upphandling av trafik på basnätet. Utredaren skall särskilt samråda med Statens institut för kommunikationsanalys om en avreglering av den långväga busstrafiken är förenlig med ett samhällsekonomiskt effektivt utnyttjande av det nationella basnätet. Frågan om i vilken utsträckning rikstrafikombudet (eller motsvarande) skall planera och samordna den interregionala trafiken skall analyseras. Här finns en stor spännvidd mellan möjliga lösningar. Utredningen skall i detta sammanhang ta hänsyn till att lösningarna inte negativt påverkar näringslivets godstransporter på järnväg. Om järnvägen, i enlighet med Kommunikationskommitténs förslag, skall utgöra grunden i det nationella basnätet skall utredningen särskilt överväga om det ur samhällsekonomisk synvinkel eller av andra skäl, vore effektivt att samordna eller styra all persontrafik på järnväg. Forskning om huruvida det finns stordriftsfördelar inom järnvägssektorn pågår på flera håll, både i Sverige och i utlandet. De senaste rönen på området skall beaktas i arbetet. I utredningsarbetet ingår att bedöma vilka kriterier som bör gälla för trafiken på det nationella basnätet för att tillmötesgå krav från olika trafikantgrupper. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt dem, som på grund av handikapp av olika slag eller av andra skäl, i dag har svårt att använda kollektivtrafiken. Hänsyn skall också tas till operatörernas möjlighet att bedriva rationell trafikproduktion. Internationella exempel inom kollektivtrafikområdet som för utredningen är relevanta bör studeras och en bedömning göras av om erfarenheter kan dras som skulle kunna appliceras på svenska förhållanden. De 700 miljoner kronor per år som föreslås av Kommunikationskommittén skall beaktas som ett huvudalternativ när det gäller den ekonomiska omfattningen av upphandlingen av trafik i det nationella basnätet. Utifrån de i uppdraget redovisade principerna skall konsekvenserna av en mindre eller större ram analyseras vad gäller möjligheter att kunna erbjuda ett trafikutbud på basnätet med rimlig frekvens och god kvalitet liksom konsekvenserna för den persontrafik på järnväg som i dag utförs av THM på länsbanenätet. Övrigt Regeringen har under hand erfarit att vissa aktörer på kollektivtrafikmarknaden redan, i pågående interna utredningar, studerat alternativa utformningar av ett nationellt basnät såväl när det gäller struktur som trafikering. I samråd med dessa aktörer skall ett eller flera alternativ översiktligt presenteras i den mån det är möjligt inom ramen för utredningstiden. För arbetet gäller regeringens direktiv till kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) samt om att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49). Utredaren skall också beakta regeringens beslut om systematisk genomgång av företagsregler (N94/1214). Uppdraget skall redovisas senast den 1 oktober 1997.