Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Utvärdering av sambolagen, m.m., Dir. 1997:75
Departement: Justitiedepartementet
Beslut: 1997-06-05
Dir. 1997:75 Beslut vid regeringssammanträde den 5 juni 1997 Sammanfattning av uppdraget En parlamentarisk kommitté skall utvärdera sambolagen. Utvärderingen skall inriktas särskilt på frågan om huvudsyftet med lagen har uppnåtts, nämligen att ge ett minimiskydd åt den svagare parten vid ett samboförhållandes upplösning. Kommittén skall vidare överväga om skillnaderna i den rättsliga behandlingen av homosexuella sambor jämfört med heterosexuella sambor är motiverade. Förslag skall lämnas om hur eventuella omotiverade skillnader lämpligen kan undanröjas. Kommittén skall slutligen klarlägga om det finns behov av ett utvidgat rättsligt skydd vid andra former av hushållsgemenskap än sådana som i dag är reglerade i lag, särskilt om parterna inte har möjlighet att ingå äktenskap eller registrerat partnerskap. Kretsen bidragsberättigade när det gäller bostadsbidrag skall därvid övervägas särskilt. Utvärdering av sambolagenLagen (1987:232) om sambors gemensamma hem (sambolagen) trädde i kraft den 1 januari 1988, samtidigt med äktenskapsbalken. Lagen är tillämplig på sådana samboförhållanden där en ogift man och en ogift kvinna lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Den innehåller bestämmelser om bodelning vid upplösning av samboförhållandet, om en sambos rätt att i vissa fall ta över en bostad som inte ingår i bodelningen, om inskränkningar i rätten att förfoga över det gemensamma hemmet och om rättegången i vissa tvister mellan sambor. Huvudregeln vid bodelning är att värdet av den gemensamma bostaden och det gemensamma bohaget skall delas lika mellan samborna. Våren 1992 begärde riksdagen genom ett tillkännagivande en utvärdering av sambolagen (bet. 1991/92:LU32, rskr. 1991/92:236). Enligt utskottet fick det ankomma på regeringen att bestämma i vilket sammanhang och under vilka former en sådan utvärdering skulle ske. Justitiedepartementet gav våren 1993 Statskontoret i uppdrag att som ett första led i en utvärdering ta fram underlag för att belysa ett antal särskilt angivna frågor. I september 1993 redovisade Statskontoret uppdraget i rapporten Sambolagen - en utvärdering (Statskontoret 1993:24). I Statskontorets rapport framkom inte något som motiverade en allmän översyn av sambolagen eller några omedelbara förändringar i lagens bestämmelser. Tvärtom visar rapporten att lagen är i huvudsak oomstridd och att det finns ett brett stöd för dess innehåll i sak. Enligt regeringens bedömning gäller detta fortfarande. De invändningar som har rests avser främst vissa tillämpningssvårigheter och vissa begränsningar i tillämpningsområdet. Att lagen har stor praktisk betydelse framgår inte minst av att enligt Statskontorets rapport ungefär fem av sex nybildade familjer lever i samboförhållanden. Sambolagen har varit i kraft i snart tio år. Trots detta behövs det enligt regeringens mening inte någon allmän översyn av lagen. Däremot bör det göras en utvärdering med inriktning på vissa särskilda frågor. Utredningens uppdrag i fråga om sambolagen är att göra en utvärdering med särskild inriktning på frågan om huvudsyftet med lagen - att bereda den svagare parten ett minimiskydd vid ett samboförhållandes upplösning - har uppnåtts. Finns det luckor i skyddet skall utredningen föreslå de lagändringar som den bedömer motiverade. Sådana ändringar får även avse begränsade utvidgningar av tillämpningsområdet. Utredningen skall vidare pröva om det behövs några lagändringar för att sådana oklarheter som finns i dag och som kan ge upphov till tvister skall kunna undvikas eller begränsas. Exempelvis finns det anledning att pröva om det i lagen bör anges en tid inom vilken en begäran om bodelning skall framställas (jfr rättsfallen NJA 1993 s. 302 I och II). En situation som har uppgetts föranleda problem är den då en sambo efter separation skall flytta från den gemensamma bostaden. Om vederbörande vägrat lämna bostaden, har det inte funnits tillräckligt effektiva medel att genomdriva flyttningen inom rimlig tid. Utredningen skall överväga om det behövs kompletterande regler för denna situation. Det skall bl.a. prövas om det bör öppnas en möjlighet att meddela interimistiska beslut även i fråga om en bostad som ingår i bodelningen (jfr 24 §). Det står utredningen fritt att föreslå även andra ändringar i sambolagen. Uppdraget är dock begränsat till frågor som rör sambornas egendom. Utgångspunkten skall vara att sambolagens grundläggande reglering skall bestå. Det innebär bl.a. att begränsningarna i fråga om vilken egendom som skall ingå i bodelning i huvudsak skall bibehållas. Utredningen skall slutligen undersöka om det finns anledning att förbättra informationen om sambolagen och hur det i så fall bör ske. Enligt Statskontorets undersökning tror ungefär 50 procent av samborna att all egendom skall delas lika vid en upplösning av förhållandet. Homosexuella sambor Lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap trädde i kraft den 1 januari 1995 (bet. 1993/94:LU28, rskr. 1993/94:414). Den gör det möjligt för två personer av samma kön att registrera sitt partnerskap. Registreringen innebär att de flesta bestämmelser som gäller för äktenskap blir gällande också för partnerskapet. För personer som lever tillsammans i ett homosexuellt förhållande men som inte har registrerat partnerskap gäller lagen (1987:813) om homosexuella sambor. Lagen innebär att sambolagen och vissa andra bestämmelser om sambor är tillämpliga också på homosexuella samboförhållanden. Det har riktats invändningar mot lagen om homosexuella sambor framför allt från principiella synpunkter. Lagen har kritiserats för att den genom sin uppbyggnad likställer homosexuella sambor med heterosexuella sambor endast om det anges särskilt. Kritikerna har menat att en lagreglering i stället borde utgå från likställdhet. Partnerskapskommittén föreslog i sitt betänkande Partnerskap (SOU 1993:98) att lagen om homosexuella sambor skulle ersättas av en ny lag, benämnd lag om sambor av samma kön. Förslaget innebar att homosexuella sambor, om uttryckligt undantag inte gjorts, skulle omfattas av de regler som gäller för en man och en kvinna som lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Förslaget har inte genomförts. Lagutskottet har vid två tillfällen uttalat att förslaget lämpligen bör övervägas i samband med en utvärdering av sambolagen (bet. 1993/94:LU28 och bet. 1995/96:LU18). Regeringens uppfattning är att omotiverade rättsliga skillnader mellan homosexuella och heterosexuella sambor skall undanröjas. Utredningens uppdrag i denna del blir att överväga om det finns skillnader som är omotiverade och att föreslå hur dessa i så fall lämpligen kan undanröjas. Därvid skall Partnerskapskommitténs förslag övervägas som en möjlighet. Enligt regeringens uppfattning är det inte ett lämpligt alternativ att i varje aktuell författning precisera vilka samlevnadsförhållanden som regleringen skall gälla. Här kan det hänvisas till vad som anfördes i denna fråga när lagen om homosexuella sambor infördes (prop. 1986/87:124 s. 45 och bet. 1986/87:LU28 s. 9). Annan hushållsgemenskap I ärendet rörande lagstiftning om registrerat partnerskap behandlade riksdagen frågan om ett förbättrat rättsligt skydd för personer som delar hushållsgemenskap på andra grunder än äktenskapets. Lagutskottet anförde att det inte gjorts någon kartläggning av sammanboende som inte omfattas av den äktenskapsrättsliga lagstiftningen eller någon av de två sambolagarna (bet. 1993/94:LU28 s. 49 f.). Av material från Statistiska centralbyrån för åren 1988 och 1989 kunde utläsas att ca 56 000 personer bodde med någon eller några andra än personer ur sin ursprungsfamilj, make, sambo eller barn. Det var emellertid enligt utskottet omöjligt att uppskatta hur många i denna grupp som hade en så utvecklad gemenskap att de skulle ha behov av en utbyggd juridisk trygghet för sin relation. Utskottet konstaterade att det finns skilda hushållsgemenskaper och parbildningar där parterna inte har rättsligt tryggat sin gemenskap. Utskottet ansåg det angeläget att klarlägga vilket behov som kan finnas inom dessa grupper. Det fanns sålunda enligt utskottet anledning att se över vissa bestämmelser, framför allt på det sociala trygghetsområdet, för människor som delar hushållsgemenskap på andra grunder än äktenskapets. Enligt utskottet borde en parlamentarisk utredning tillsättas för att utreda vad som bör göras för att öka tryggheten för nämnda grupper. Uppdraget, som borde omfatta alla typer av gemenskaper där parterna inte har möjlighet att ingå äktenskap, skulle enligt utskottet syfta till att belysa vilka grupper som kan ha behov av ökad rättslig trygghet samt närmare klarlägga vilka dessa behov är. Utredningen borde också lägga fram de lagförslag som utredningen fann påkallade. Vad utskottet sålunda anförde gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 1993/94:414). I ett ärende om nya regler för bostadsbidrag fr.o.m. år 1997 har riksdagen behandlat frågan om kretsen av bidragsberättigade. Bostadsutskottet anförde att denna krets bör utvidgas till att omfatta personer som bor tillsammans, oavsett samlevnadsform (bet. 1995/96:BoU11 s. 18). Utgångspunkten bör enligt utskottet vara att andra sammanboende i bostadsbidragshänseende skall jämställas med samboende män och kvinnor enligt de regler som gäller i dag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag. Utskottet konstaterade samtidigt att de lagändringar som detta kan kräva inte torde vara helt okomplicerade (bet. s. 18 f.). Vad utskottet sålunda anförde gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 1995/96:229). Utredningens uppdrag i denna del blir att klarlägga vilka behov som kan finnas av ett rättsligt skydd vid andra former av hushållsgemenskap än sådana som i dag är reglerade i lag, särskilt sådana former där parterna inte har möjlighet att ingå äktenskap eller partnerskap. I enlighet med vad riksdagen anfört bör utredningen syfta till att belysa vilka grupper som kan ha behov av ökad rättslig trygghet samt närmare klarlägga vilka dessa behov är. Därvid bör utredningen uppmärksamma även de situationer där personer lever i hushållsgemenskap med varandra utan att permanent bo tillsammans. Utredningen skall lägga fram de lagförslag som den finner motiverade. Som riksdagen anfört bör utredningen framför allt inriktas på en genomgång av det sociala trygghetsområdet. Utgångspunkten bör dock vara att lagändringar skall genomföras bara om det behövs av rättviseskäl eller om det finns ett uttalat skyddsbehov. I fråga om bostadsbidrag skall utredningen analysera de problem som bostadsutskottet redovisat (bet. 1995/96:BoU11 s. 18 f.). Utredningen skall lämna förslag till lagändringar som möjliggör den av riksdagen förordade utvidgningen av kretsen bidragsberättigade tillsammans med beräkningar av kostnaderna för en sådan reform. Utredningen skall också analysera de ekonomiska effekterna för den enskilde. Utredningen får även överväga behovet av kompletteringar i de familjerättsliga reglerna. Därvid skall dock beaktas att regleringen av egendomsförhållandena i familjerätten redan i dag är förhållandevis invecklad. Det bör undvikas att det familjerättsliga egendomssystemet kompliceras ytterligare. UtredningsarbetetUppdraget skall anförtros åt en kommitté med parlamentarisk förankring. Kommittén skall i första hand behandla de frågor som angetts ovan. Den är dock oförhindrad att ta upp även andra närliggande frågor om det bedöms motiverat. För kommitténs arbete gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) och att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (1996:49). Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 1999.