Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Den svenska forskningspolitiken, Dir. 1997:67
Departement: Utbildningsdepartementet
Beslut: 1997-05-22
Dir.1997:67
Beslut vid regeringssammanträde den 22 maj 1997.
Sammanfattning av uppdraget
En kommitté ges i uppdrag att
- analysera de svenska statliga forskningsinsatserna med utgångspunkt
från samhällets behov och forskningens möjligheter,
- analysera ansvarsfördelningen mellan statsmakterna och myndigheter,
mellan myndigheter och andra finansiärer liksom mellan myndigheterna
inbördes,
- lämna förslag till övergripande och långsiktig inriktning av de statliga
forskningsinsatserna inför den planeringsperiod som inleds år 2000,
- lämna förslag rörande utformning av forskningsorganisation och
ansvarsfördelningen mellan berörda organ och
- lämna förslag som främjar nära samverkan och ömsesidigt kunskapsutbyte
mellan universitet och högskolor och samhällslivet i övrigt.
Bakgrund
Regeringen presenterade under hösten 1996 sina förslag om
inriktningen av forskningspolitiken för perioden 1997 - 1999 i
propositionen Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5, bet.
1996/97:UbU3, rskr. 1996/97:99). I propositionen presenterades för
första gången mål för forskningen och riktlinjer för
forskningspolitiken.
Riksdagen antog regeringens förslag till mål för forskningen och
riktlinjer för forskningspolitiken (prop. 1996/97:5, bet. 1996/97:UbU3,
rskr. 99). Regeringens förslag i propositionen utgick från de allmänna
riktlinjerna för forskningspolitiken. Förslagen innebar
tyngdpunktsförskjutningar och förändringar i politiken. Bland annat
skapades genom en ändring av stiftelselagen (prop. 1996/97:22, bet.
1996/97:LU2, rskr. 1996/97:62) större möjligheter till samverkan med de
forskningsstiftelser som tillkom under den tidigare regeringen. Vidare
fick de mindre och medelstora högskolorna permanenta och ökade
forskningsresurser. Forskningens relevans för samhället och dess
nyttiggörande betonades. Mot bakgrund av den statsfinansiella
situationen föreslogs vissa neddragningar av de statliga
anslagen. Riksdagen godkände regeringens förslag i sin helhet.
Riksdagens beslut innebär att det för år 1997 anvisas mer än sex
miljarder kronor direkt till universitet och högskolor som en statlig
basresurs för forskningen. Till detta kommer externa medel för forskning
och utveckling från forskningsråd, sektorsorgan, stiftelser och EU m.
fl. av ännu större omfattning. Totalt sett är resurserna för forskning
vid universitet och högskolor större än någonsin tidigare. Företagens
FoU-utgifter, som till största delen avser utvecklingskostnader, ökar
ännu snabbare än inom högskolesektorn och uppgick år 1995 enligt senaste
statistik från Statistiska Centralbyrån till närmare 40 miljarder
kronor.
Analys och bedömningar utifrån delvis nya förutsättningar
Kunskaps- och vetenskapsberoendet i samhället ökar. Den vetenskapliga
produktionen har ökat dramatiskt under de senaste decennierna. Ny
kunskap växer fram inifrån det vetenskapliga samhället men också som
svar på frågor, problem och uppgifter som formuleras utanför
vetenskapen. Forskningens framsteg och dess tillämpningar har en
uppenbar ekonomisk betydelse men omsätts inte automatiskt i ny teknik,
nya produkter eller ökad välfärd. Härför krävs ett gynnsamt samspel med
andra faktorer, t.ex. attityder till användning av ny teknik och
arbetsorganisation. Men forskningens roll i framtidens samhälle
kan inte bara ses i ett ekonomiskt perspektiv. Vetenskap är en process
och ett förhållningssätt och dess betydelse för samhällsutvecklingen har
vittgående kulturella och sociala dimensioner.
Den ökade internationaliseringen och framför allt den nya
informationstekniken har inneburit stora samhällsförändringar. De nya
möjligheterna att snabbt förmedla och bearbeta information har i grunden
förändrat det moderna samhällets produktionsmetoder. Företagens förmåga
att tolka, förstå, utveckla och nyttiggöra ny kunskap blir likaledes
avgörande för deras förmåga att konkurrera på världsmarknaden och där
spelar både den generella utbildningsnivån i samhället och antalet
individer som givits möjlighet till högre vetenskaplig träning en stor
roll.
Utvecklingen inom informationstekniken har på ett väsentligt sätt också
förändrat högskolans arbetssätt och skapat nya möjligheter till
kontakter och utbyte med samhället i övrigt. Forskningens bidrag till
och utnyttjande av utvecklingen av informationstekniken är väsentligt
både för samhällsutvecklingen i stort och för forskningens egen
utveckling. Datanät och tillgång till forskningsinformation över nätet
möjliggör både ett mer decentraliserat forskningsutförande och snabbare
tillgång till aktuell forskningsinformation i innovationsprocessen.
Inriktningen av den offentligt finansierade forskningen styrs ytterst av
riksdag och regering genom anslagstilldelningen. Det finns ett legitimt
krav från det demokratiska samhället att styra forskningen i riktning
mot vad det anser vara särskilt angelägna områden. Frågan om
forskningens nytta och relevans är central och har givits ökad tyngd
genom riksdagens aktuella forskningspolitiska beslut. Sektorsorganen har
naturligt nog länge arbetat med relevansbedömningar. Även
forskningsråden har inlett ett arbete i detta syfte. Forskare och
forskningens krav har ett mycket stort inflytande över fördelningen av
resurser och påverkar självfallet också beslutsfattare. Forskarna har
därvid en unik ställning i samhället och därmed också ett betydande
ansvar för prioriteringar och forskningens nyttiggörande. De
inomvetenskapliga prioriteringarna kan få långsiktig betydelse för
kompetens och kunnande i samhället. De måste därför diskuteras och
redovisas också utanför forskarsamhället.
Forskningssystemet har under lång tid haft betydande och ökande resurser
till sitt förfogande. Resurserna kan förväntas fortsätta att växa under
de närmaste åren genom ökade insatser från bl.a. forskningsstiftelserna.
Sverige kommer även i fortsättningen att höra till de länder som gör de
största samlade insatserna för forskning och utveckling i förhållande
till bruttonationalprodukten. De statliga insatserna ligger även de
bland de högsta i världen mätt med samma mått. De statliga resurserna
kan dock inte förväntas öka under de närmaste åren även om nya
förutsättningar t.ex. utbyggnaden av högskolan, EU-medlemskapet, ökat
behov av forskarutbildning och ökade och permanenta forskningsresurser
vid mindre och medelstora högskolor ställer nya krav på
forskningsresurser. Prioriteringar måste därför göras för att på ett mer
effektivt sätt utnyttja och fördela tillgängliga resurser. Det finns
inget automatiskt samband mellan satsning på forskning och ekonomisk
tillväxt eller ökad välfärd. Avgörande är hur forskningen kan
nyttiggöras. De stora svenska satsningarna på forskning och
utveckling (FoU) har inte fullt ut omsatts i innovationer, nya
arbetstillfällen eller ökad social välfärd. Man kan säga att samhället
inte fått full utdelning på de avsevärda resurser som satsas på
forskning. Till del beror detta på omständigheter utanför forskningens
område. Men uppenbart är att forskning i stor utsträckning också måste
inriktas mot sociala och ekonomiska nyttigheter.
Inför den forskningspolitiska propositionen Forskning och samhälle
tillsatte regeringen en utredningen om samverkan mellan högskolan och
näringslivet (NYFOR - kommittén, SOU 1996:70). Utredningen analyserade
bl.a. vilka förutsättningar som bör vara uppfyllda för att högskolans
kunskap och kompetens skall kunna nyttiggöras i näringslivet men även
hur kunskaper, kompetens och instrumentering i näringslivet skall kunna
berika högskolans FoU-arbete. Utredningens material bör beaktas i den
fortsatta analysen.
Kontakten mellan grundläggande utbildning och forskning berikar bägge
verksamheterna. Den kraftiga utbyggnaden av högskolan som pågår och som
kommer att fortsätta flera år framöver ställer krav på rekrytering av
fler forskarutbildade högskolelärare, leder till ökad efterfrågan på
forskarutbildning och innebär ny forskningspotential inte minst vid
mindre och medelstora högskolor. Den snabba utvecklingen av
informationstekniken bidrar också till att underlätta en jämnare
regional fördelning av forskningsresurserna.
De åtgärder som vidtagits för att främja jämställdhet mellan kvinnor och
män inom forskningen och pågående insatser för genusforskning innebär
nya möjligheter för utvecklingen av svensk forskning. Den ökade
tillgången på kvalificerade forskarstuderande av bägge könen och
möjligheten till nya perspektiv i forskningen måste tas till vara i den
fortsatta utvecklingen. Vidare måste den alltjämt stora manliga
dominansen inom forskningen brytas, för att Sverige skall få en större
mångfald och bredd i forskningen.
Sverige har genom medlemskapet i EU lyckats utveckla deltagandet i
europeiskt forskningssamarbete väl. Svenska forskare är framgångsrika i
EU-projekt särskilt inom områden där vi nationellt är starka, vilket på
sikt kan innebära en koncentration av resurser till dessa områden.
Det svenska forskningssystemets organisation har, liksom i många andra
länder, vuxit fram under lång tid. De offentliga forskningsresurserna
har traditionellt varit knutna till de svenska universiteten och
fackhögskolorna.
Under 1970- och 1980-talen utvecklades det svenska
forskningsfinansieringssystemet till ett system med ett stort antal av
varandra oberoende finansiärer. Grundforskningsråden och
Forskningsrådsnämnden kom att utgöra en del av systemet och ett stort
antal sektorsmyndigheter med FoU-resurser en annan. Dessutom bildades
under åren 1993 och 1994 ett antal forskningsstiftelser genom
avvecklingen av löntagarfonderna. Forskningen utförs dock alltjämt i
huvudsak vid landets universitet och högskolor.
Statliga anslag används också för att finansiera mer tillämpad forskning
inom olika samhällssektorer. Insatserna har mycket olika omfattning både
i absoluta tal och i relation till de olika samhällssektorernas storlek.
Ett stort antal myndigheter, sektorsforskningsorganen, svarar för den
närmare medelsfördelningen.
Till skillnad mot vad som är fallet i många andra länder finns det i
Sverige få fristående forskningsinstitut. Sådana är de s.k.
industriforskningsinstituten, som finansieras gemensamt av stat och
näringsliv samt vissa andra institut, t.ex. Arbetslivsinstitutet och
Försvarets forskningsanstalt. Dessa institut samverkar emellertid med
universitet och högskolor bl.a. genom. att institutens personal
medverkar i högskolans utbildning och forskningshandledning och genom
samverkan i forskningsprojekt.
Inför den forskningspolitiska propositionen Forskning och samhälle
tillsatte regeringen en forskningsfinansieringsutredning. Utredningens
slutbetänkande Forskning och pengar (SOU 1996:29) redovisar ett
omfattande underlagsmaterial. Utredningen samlade in en mängd
statistiska uppgifter om forskningsfinansiering och pekade på brister i
den nuvarande forskningsstatistiken. Utredningens material och
sammanställningar bör beaktas i de fortsatta analyserna.
Uppdraget
De nya förutsättningarna för forskningen och de förändringar av
forskningspolitiken som genomförts gör det angeläget att en samlad
analys och bedömning av forskningens roll i samhället och av dess
villkor, inriktning och organisation genomförs.
En kommitté med företrädare för riksdagspartierna tillkallas för att
analysera dels de svenska forskningsinsatserna i perspektiv av
samhällets behov och forskningens möjligheter, dels den svenska
forskningsorganisationen och ansvarsfördelningen mellan statsmakter och
myndigheter, mellan myndigheter och andra finansiärer liksom mellan
myndigheterna inbördes. Jämförelser bör göras med förhållandena i andra
länder såväl i Europa som i andra delar av världen.
Kommittén skall analysera och ge ett långsiktigt perspektiv på
forskningens roll och utvecklingskraft i samhället. Utgångspunkter är de
mål för forskningen som riksdagen antagit och de därmed sammanhängande
forskningspolitiska slutsatserna. Ett av dessa mål är att bidra till den
ekonomiska och sociala utvecklingen. Utifrån detta mål bör utredningen
utvärdera och analysera den offentligt finansierade forskningens
samhällsekonomiska nytta och möjligheterna att öka denna i förhållande
till den offentliga resursinsatsen. Analysen bör utgå från att de
offentliga resursinsatserna bör prioriteras till områden där enskilda
företag inte skulle utföra forskningen alls eller i för liten omfattning
ur ett samhällsekonomiskt effektivitetsperspektiv. Utredningen skall
också göra en analys av om offentliga bidrag eller skatter är
konstruerade på ett sådant sätt så att de bidrar till att önskvärd
forskning utförs. Analysen bör utgå ifrån ett samhällsekonomiskt
effektivitetsperspektiv.
Utöver ovanstående analys är det av vikt att utredningen analyserar
forskningens kulturella och sociala roll. Forskningens betydelse för
långsiktigt hållbar utveckling skall särskilt belysas. Jämställdhets-
och genusperspektiv är av grundläggande betydelse. Kommittén skall
särskilt uppmärksamma samspelet mellan forskning och det demokratiska
samhället. Kommittén skall också uppmärksamma frågor som gäller
allmänhetens kunskap om forskningen, forskningens samband med
utbildningen och forskningens betydelse för den regionala utvecklingen
samt olika förhållningssätt till vetenskapliga framsteg och forskningens
inverkan på samhället.
En förutsättning för ökad samhällsrelevans inom forskningen är ökade
kontakter med det omgivande samhället. Kommittén skall analysera hur
forskningens styrning, organisation och inriktning kan påverkas för att
stärka dess relevans samtidigt som forskningens autonomi värnas vad
gäller kvalitetsbedömningar, val av metoder och publicering.
Kommittén skall ge en översiktlig analys av den svenska forskningens
kvalitet, dess styrka och svagheter. Kommittén skall därvid också ge en
bild av den omfattande forskning och utveckling som bedrivs inom det
svenska näringslivet och hur den samspelar med den statligt finansierade
forskningen.
Sveriges internationella forskningssamarbete skall särskilt
uppmärksammas och i detta sammanhang självfallet den forskning som
bedrivs inom EU:s ramprogram. Kommittén bör i sitt arbete utnyttja
resultatet av den analys av EU:s påverkan på svensk forskning som görs
av EU/FoU-rådet i samarbete med en rad myndigheter m.fl.
Informationsteknikens snabba utveckling ger också nya och värdefulla
möjligheter till utökad internationell samverkan.
En utgångspunkt för kommitténs resonemang skall vara att Sverige också i
framtiden skall ha en stark grundforskning som bas men att den
förändrade situationen som beskrivits i det föregående ställer högre
krav på ekonomisk och social nytta, koncentration och specialisering,
både vad gäller forskningens utförande och finansiering.
Kommittén skall göra en analys av omfattning och övergripande inriktning
av svensk forskning med hänsyn tagen till olika samhällssektorers behov
av kunskap och kompetens. Analysen skall inbegripa frågan om relationen
mellan de insatser som görs av staten och näringslivet. En bedömning
skall göras om de statliga insatserna är rimligt avvägda såväl vad
gäller relationen mellan forskning för olika syften, t.ex. de tämligen
vaga begreppen grundforskning och tillämpad forskning och vad gäller
insatserna inom olika områden. Vidare skall kommittén analysera den
ämnesmässiga bredden i de nuvarande forskningsinsatserna och i samband
därmed vad som är starka och svaga sidor inom svensk forskning.
Kommittén skall härvid beakta det arbete som utförs inom regeringens
forskningsberedning.
Kommittén skall göra bedömningar av hur förutsättningar kan skapas för
en rimlig bredd i verksamheten samtidigt som insatser skall kunna
koncentreras till områden där behoven är särskilt stora eller där
svenska forskare har särskilda möjligheter att göra framstående
insatser. Den bredd som behövs är beroende av flera faktorer, bl.a.
utbildningens behov.
Kommittén skall analysera behovet av prioriteringar mot bakgrund av den
nuvarande tillgången på resurser för forskning i Sverige samt föreslå
hur sådana prioriteringar skall kunna åstadkommas.
Både den snabba vetenskapliga utvecklingen och samhällsrelevansen
innebär större behov av interdisciplinärt samarbete och av
tvärvetenskapliga ansatser. Detta ställer nya krav på såväl
forskningsutförande som finansierande organ. Kommittén bör i sina
förslag till ansvarsfördelning och organisation ta hänsyn till detta.
Kommittén skall översiktligt belysa frågan om ett bättre utnyttjande av
forskningen och forskningsresultaten i samhället. Konsekvenserna av att
ett förtydligande gjorts av högskolans s. k. tredje uppgift om samverkan
med det omgivande samhället bör ingå i analysen, liksom avvägningen
mellan insatser för forskning respektive utnyttjande av
forskningsresultat. I detta sammanhang är frågan om spridning av
forskningsresultat, speciellt till små och medelstora företag,
betydelsefull att uppmärksamma.
Kommittén skall förutsättningslöst pröva den nuvarande statliga
forskningsorganisationen. Skall huvuddelen av den statligt finansierade
forskningen också i framtiden utföras vid universitet och högskolor?
Skulle en annan ordning stärka nyttiggörandet av forskningen? Är den
nuvarande sektorsforskningsorganisationen ändamålsenlig? Fördelningen av
ansvar mellan forskningsråd, andra myndigheter samt stiftelser måste
prövas noga. Därvid måste det också prövas om den nuvarande
rådsorganisationen är ändamålsenlig. En motsvarande analys skall göras
vad gäller avvägningen mellan fakultetsanslag respektive råds- och
sektorforskningsanslag. I detta arbete bör bedömningar och analyser från
forskningsfinansieringsutredningen liksom erfarenheter från andra länder
beaktas. Behovet av mångdisciplinära insatser skall särskilt granskas.
Kommittén skall lämna förslag i fråga om vilket beslutsunderlag som bör
tas fram inför statsmakternas forskningspolitiska beslut, periodisering
samt utformning av dessa beslut. Det nuvarande systemet bygger på
treåriga forskningsbeslut. Det kan ifrågasättas om detta inte är en för
kort planeringsperiod. Ett bättre kunskapsunderlag behövs såväl för
statsmakternas beslut som för verksamheten inom universitet och
högskolor, forskningsråd och det stora antal andra myndigheter och organ
som har ansvar för planering, finansiering och/eller utförande av
forskning. Kommittén skall lämna förslag till hur arbetet med att ta
fram sådant kunskapsunderlag skall organiseras. Det nära sambandet
mellan forskningsfrågor och en rad andra frågor, inte minst frågor om
utbildning, näringsliv och arbetsmarknad bör härvid uppmärksammas.
Kommittén skall analysera dimensioneringen av och resurstilldelningen
till forskarutbildning vid universitet och högskolor liksom den påverkan
som följer av externa aktörer t.ex. forskningsråd och stiftelser.
Kommittén skall bedöma det framtida behovet av forskarutbildade inom
olika samhällsområden och ta fram förslag till former för att löpande
göra sådana bedömningar. Om kommittén redovisar förslag som ger ökade
utgifter skall kommittén redovisa förslag till hur dessa skall
finansieras.
Kommittén skall i sitt arbete samråda med forskningsföreträdare,
forskningsfinansiärer och forskningens avnämare i samhället, både i
näringsliv och offentlig verksamhet. Detta kan lämpligen ske genom att
kommittén tillsätter en eller flera referensgrupper. Vid
sammansättningen av dessa grupper bör behovet av en jämn könsfördelning
liksom av att inkludera forskare som har kännedom om genusforskningens
villkor så långt möjligt beaktas. Kommittén skall samråda med kommittén
om forskningsetik och forskarnas ansvar (dir. 1997:68). ÖvrigtKommittén
skall beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda
utredare om att redovisa regionalpolitiska konskevenser (dir. 1992:50),
om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), om att redovisa
jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) och om att redovisa
konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir
1996:49).
Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 november 1998.