Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar, Dir. 1997:57
Departement: Finansdepartementet
Beslut: 1997-04-03
Dir. 1997:57
Beslut vid regeringssammanträde den 3 april 1997.
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare skall utreda behovet av speciella rörelse- och
tillsynsregler för kollektiva försäkringar samt lämna förslag till
lämplig lagreglering. Utredaren skall
- beskriva de olika slag av kollektiva försäkringar som finns på den
svenska försäkringsmarknaden,
- undersöka om särförhållandena för kollektivavtalsgrundade försäkringar
motiverar speciella rörelse- och tillsynsregler jämfört med individuella
försäkringsavtal,
- undersöka om detsamma gäller för andra slag av gruppförsäkringar, samt
- lämna förslag till den lagreglering som behövs.
Utredarens arbete skall vara slutfört före utgången av år 1997.
Bakgrund
Rörelse- och tillsynsregler för enskilda försäkringsbolag finns i
försäkringsrörelselagen (1982:713, FRL). Motsvarande regler för
utländska försäkringsgivare finns i lagen (1950:272) om rätt för
utländska försäkringsföretag att driva rörelse i Sverige och i lagen
(1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.
Verksamhetsreglerna för understödsföreningar (försäkringsföreningar)
finns i lagen (1972:262) om understödsföreningar.
De kollektiva försäkringarna är en betydelsefull försäkringsgrupp med
flera särdrag. Med kollektiva försäkringar avses i detta sammanhang dels
kollektivavtalsgrundade försäkringar, dvs. försäkring som tecknas av
arbetsgivare till skydd för anställda m.fl. och där villkoren bestäms
genom kollektivavtal, dels gruppförsäkringar. Sistnämnda
försäkringskategori omfattar avtal med standardiserade villkor enligt
grupp- eller ramavtal för en på förhand avgränsad grupp personer.
Gruppförsäkringsavtalet gäller för de försäkrade så länge de tillhör
gruppen.
Kollektivavtalsgrundade försäkringar omfattar olika former av
kollektivt försäkringsskydd till följd av avtal mellan arbetsmarknadens
parter. I regel är sådant skydd täckt genom försäkringar i enskilda
försäkringsbolag och till följd därav gäller bestämmelserna i FRL. Så är
t.ex. fallet för försäkringar som avser industrins och handelns
tilläggspension för tjänstemän (ITP), pension enligt det nya avtalet
mellan SAF och LO,avtalsgruppsjukförsäkring (AGS), trygghetsförsäkring
vid arbetsskada (TFA) och tjänstegrupplivförsäkring (TGL). SPP och AMF
är stora försäkringsgivare på detta område.
Även gruppförsäkringar kan innehålla olika slag av kollektivt
försäkringsskydd för personalgrupper eller föreningsmedlemmar och vara
tecknade för deras räkning av t.ex. en arbetsgivare eller en
fackförening. Gruppförsäkringar kan även avse andra kollektiv såsom
sparare eller låntagare i en bank.
I nuvarande försäkringsrörelselagstiftning saknas i princip
särbestämmelser för kollektiva försäkringar. I 1 kap. 10 § första
stycket FRL finns för vissa slag av livförsäkringar dock en möjlighet
till dispens som kommit att få betydelse för grupplivförsäkringar. Denna
möjlighet har utnyttjats bl.a. när det gäller kravet på upprättande av
försäkringstekniska grunder (jfr prop. 1981/82:180, s. 143-144). Vidare
har i praxis avsteg från den s.k. skälighetsprincipen ansetts godtagbara
för kollektivavtalsgrundad försäkring och frivillig gruppförsäkring (jfr
SOU 1995:87, s. 112).
Genom beslut den 20 september 1990 tillsatte regeringen en kommitté
(Försäkringsutredningen) med uppgift att modernisera
försäkringsrörelselagstiftningen mot bakgrund av bl.a. den snabba
utvecklingen på finansmarknaderna. Utredningen har lämnat åtskilliga
förslag om rörelselagstiftningen för försäkringsbolag, men inte belyst
frågor om kollektiva försäkringar. Utredningen har dock ansett att det i
avvaktan på en särskild översyn bör införas en möjlighet till dispens så
att bolag som meddelar avtalsförsäkringar i vissa fall och efter
särskild prövning kan medges undantag från enstaka regler i
försäkringsrörelselagstiftningen (SOU 1995:87, s. 84). Tidigare har
frågor om gruppförsäkring behandlats bl.a. i
Försäkringsverksamhetskommitténs delbetänkande Gruppförsäkring (SOU
1985:34).
I remissyttranden över Försäkringsutredningens slutbetänkande (SOU
1995:87) har Finansinspektionen, Försäkringsförbundet, SAF och LO tagit
upp behovet av avvikande bestämmelser för kollektivavtalsgrundade
försäkringar (dnr. Fi 95/5071). Vidare har Arbetsmarknadens
Försäkringsaktiebolag (AFA), m.fl. i en särskild skrivelse till
Finansdepartementet hemställt att en möjlighet till dispens för s.k.
avtalsförsäkringsbolag införs i FRL (dnr. Fi 96/1064). Som skäl har
åberopats kollektivavtalsförsäkringarnas arbetsrättsliga anknytning och
särskilda konstruktion samt att sådana försäkringar hanteras på sätt som
avviker från andra slag av försäkringar.
Uppdraget
En särskild utredare skall utreda om särskilda rörelse- och
tillsynsregler behövs för kollektiva försäkringar.
De kollektiva försäkringarna täcker ett stort område. Den särskilda
utredaren skall inledningsvis kartlägga de olika slag av kollektiva
försäkringar som i dag förekommer på den svenska försäkringsmarknaden.
I olika sammanhang har behovet av särregler för kollektivavtalsgrundade
försäkringar framhållits. Utredaren skall analysera vilka
särförhållanden som finns för dessa försäkringar samt ta ställning till
i vilka avseenden undantag eller anpassningar är motiverade i rörelse-
och tillsynsreglerna. Även gruppförsäkringar hanteras på sätt som
avviker från individuella försäkringsavtal. Utredaren skall därför göra
motsvarande analys och ställningstaganden för gruppförsäkringar.
Utredaren skall inte undersöka avtalsrättsliga frågor hänförliga till
den pågående översynen av lagen (1927:77) om försäkringsavtal.
Utredaren skall i sitt arbete inte bara beakta den nu gällande
försäkringsrörelselagstiftningen utan också ta ställning till om
åtgärder är motiverade med anledning av Försäkringsutredningens förslag.
Utredaren skall överväga om det krävs särskilda regler för de aktuella
försäkringarna. En sådan särreglering kan, förutom i RFL, vara aktuell
i lagstiftningen för utländska försäkringsföretag som bedriver
verksamhet här i landet och i rörelse- och tillsynslagstiftningen för
understödsföreningar. I det förra fallet skall förslagen från
Utredningen om översyn av lagstiftningen om utländska försäkringsgivares
verksamhet i Sverige (SOU 1996:77) beaktas.
De justeringar i försäkringsrörelsereglerna som kan komma i fråga skall
dock inte rubba de försäkrades och förmånstagarnas grundläggande skydd
genom soliditets- och placeringsregler o.d.
En utgångspunkt för utredningsarbetet är att reglerna skall vara
förenliga med EG:s försäkringsdirektiv. En annan utgångspunkt skall vara
att avvikelser för kollektiva försäkringar i förhållande till
individuella försäkringar endast bör föreskrivas om reglerna för
individuella försäkringar innebär svårigheter vid tillämpningen genom de
kollektiva avtalens särskilda karaktär eller om det finns andra tungt
vägande skäl. Utredaren bör också undvika en lösning genom dispensregler
och i stället sträva efter att nödvändiga särregler införs i de enskilda
materiella bestämmelserna i försäkringsrörelselagstiftningen.
Förslag skall även lämnas till nödvändiga följdändringar i annan
lagstiftning.
Utredningsarbetet
Utredaren skall samråda med Utredningen om ett garantisystem för
försäkringsfordringar (dir. 1996:88) och Försäkringsföreningsutredningen
(dir. 1996:66) samt om möjligt samordna förslagen med deras arbete. Det
är också av vikt att utredaren samråder med berörda organisationer och
myndigheter. Bland de berörda finns arbetsmarknadens centrala parter,
Finansinspektionen, Sveriges Försäkringsförbund och
konsumentföreträdare. Utredaren skall också hålla sig underrättad om
beredningen av Försäkringsutredningens slutbetänkande som sker inom
Finansdepartementet och om Justitiedepartementets arbete med
utarbetandet av en ny försäkringsavtalslag.
Vid de överväganden som utredaren skall göra gäller regeringens direktiv
till samtliga kommittéer och särskilda utredare om prövning av
offentliga åtaganden (dir. 1994:23), om regionalpolitiska konsekvenser
(dir. 1992:50), om jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:121),
samt om redovisning av konsekvenserna för brottsligheten och det
brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49).
Utredarens uppdrag skall vara slutfört före utgången av år 1997.