Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Översyn av det statliga stödet till kompletterande skolor, Dir. 1997:42
Departement: Utbildningsdepartementet
Beslut: 1997-03-06
Dir. 1997:42
Beslut vid regeringssammanträde den 6 mars 1997
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare tillkallas med uppdrag att göra en översyn av det
statliga stödet till kompletterande skolor.
Utredaren skall
- utarbeta en tydlig definition av begreppet kompletterande skola
- analysera kompletterande skolors roll inom utbildningssystemet och
deras avgränsning från och förhållande till det offentliga skolväsendet,
högskolan och till annan yrkesutbildning
- analysera statens och kommunernas ansvar för kompletterande skolor
- se över formerna och kriterierna för statligt stöd samt överväga hur
besluten skall tidsbegränsas
- analysera vilka effekter beslutet att införa mervärdesskatt inom
utbildningsområdet har för kompletterande skolor
- utreda frågan om rätt till studiestöd för elever i kompletterande
skolor
- lämna förslag på hur det statliga stödet till kompletterande skolor
skall administreras.
Uppdraget skall vara slutfört den 31 december 1997.
Bakgrund
Enligt 4 kap. 1 § förordningen (1996:1206) om fristående skolor kan
regeringen ställa under statlig tillsyn de fristående skolor vars
utbildningar utgör ett från nationell synpunkt värdefullt komplement
till gymnasieskolan. Kompletterande skolor som är särskilt värdefulla
från nationell synpunkt kan dessutom få statsbidrag för utbildningen.
Nuvarande system med kompletterande skolor har sin grund i riksdagens
ställningstagande till förslagen i propositionen Valfrihet i skolan
(prop.1992/93:230, bet.1992/93:UbU17, rskr.1992/93:406). Därvid gjordes
en gränsdragning mot gymnasieskolans utbildningar. En grundläggande
förutsättning för statligt stöd angavs vara en klart konstaterad
samhällsnytta. En utbildning som bidrar till att öka tillgången på
värdefull yrkesskicklighet inom ett bristyrke eller tillför värdefull
kompetens i annat avseende som t.ex. att utbildningen utgör en
förutsättning för att gamla hantverkstraditioner bevaras och förs vidare
till kommande generationer ansågs tillhöra denna kategori. En
förutsättning för statligt stöd är vidare att utbildningarna har viss
omfattning och längd.
De kompletterande skolorna bedriver utbildningar på gymnasienivå och på
eftergymnasial nivå. Utbildningarna skiljer sig från gymnasieskolan och
den gymnasiala vuxenutbildningen bl.a. genom att de saknar kärnämnen
eller har sådana i mindre omfattning än vad som krävs i gymnasieskolan.
Utbildningarna ställer också i vissa fall förkunskapskrav, krav på viss
arbetslivserfarenhet eller på en genomgången gymnasieutbildning.
Regeringen uppdrog den 21 oktober 1993 åt Statens skolverk att göra en
översyn av utbildningar vid kompletterande skolor med offentligt stöd.
Syftet med översynen var att ge underlag och kriterier för bedömningen
av vilka skolor som i framtiden bör vara berättigade till offentligt
stöd i form av endera statlig tillsyn eller både statlig tillsyn och
statsbidrag. Skolverket redovisade uppdraget i maj 1995.
Behov av utredning
De nuvarande formerna för offentligt stöd till kompletterande skolor är
på flera sätt otillfredsställande. Skolornas roll i utbildningssystemet
är inte tydligt definierad. Det är också mycket oklara gränser mellan
kompletterande skolor och utbildningsformer inom det offentliga
skolväsendet, högskolan och annan yrkesutbildning. Vissa utbildningar
bedrivs på en mycket låg nivå, några kompletterar gymnasieskolan, några
finns även i gymnasieskolan eller i påbyggnadsutbildningar inom komvux,
medan andra åter närmar sig högskolenivå. Några skolor kan, genom sin
karaktär och inriktning, jämföras med utbildningar i försöksverksamheten
med kvalificerad yrkesutbildning eller på yrkesteknisk högskola. Det
förekommer att skolor hamnar mellan två system; t.ex. en skola, som fått
avslag på sin ansökan om att få utfärda högskoleexamina, ansöker i
stället om att få bli en kompletterande skola, men anses då inte passa
in i regelsystemet för kompletterande skolor trots att den kan anses ha
ett nationellt värde. Samtidigt finns utbildningar som i dag får
statligt stöd där det kan ifrågasättas om de kan anses ha ett klart
uttalat nationellt värde.
Det finns därför behov av att tydliggöra de kompletterande skolornas
roll i utbildningssystemet och statens ansvar för de kompletterande
skolorna. Det finns också behov av att se över om det statliga stödet
med fördel kan ges på annat sätt eller i ett annat bidragssystem.
Det saknas också en överblick av vilket ansvar kommunerna i dag tar för
de kompletterande skolorna.
I budgetpropositionen (1996/97:1 utgiftsområde 16 s.37 f.) uttalade
regeringen att det finns ett behov att se över vilka kompletterande
skolor som skall få statligt stöd. Den gemensamma nämnaren för de
kompletterande skolorna är att de skall utgöra ett från nationell
synpunkt värdefullt komplement till gymnasieskolan. Det finns dock olika
sätt att komplettera det offentliga skolväsendet. Ett sätt kan vara att
skolor erbjuder i princip samma slags utbildning som finns i den
reguljära utbildningen, men med en speciell profil t.ex. religiösa
skolor. Sådana privata skolor, vilka är mycket vanliga i andra
europeiska länder, ingår i den krets EU åsyftar i sina regler om vilka
skolformer som kan undantas från mervärdesskatt på utbildning. I Sverige
återfinns dessa ofta som fristående grundskolor och fristående
gymnasieskolor. Ett annat sätt kan vara att skolor erbjuder utbildning
som man inte kan finna inom det reguljära utbildningsväsendet. Dessa
skolor har i Sverige kunnat söka statlig tillsyn och statsbidrag som
kompletterande skolor.
Riksdagen beslutade hösten 1996 att införa mervärdesskatt inom
utbildningsområdet från och med den 1 januari 1997 (prop. 1996/97:10,
bet. 1996/97:SkU:6, rskr.1996/97:69). Enligt beslutet skall dock
mervärdesskattefrihet gälla dels för sådan grundskole-, gymnasieskole-
eller högskoleutbildning som anordnas av det allmänna eller av en av det
allmänna för utbildningen erkänd utbildningsanordnare, dels för sådan
utbildning som enligt studiestödslagen (1973:349) berättigar eleven till
studiestöd. För de utbildningar som inte faller under något av dessa
kriterier är mervärdesskatten 25%. Skatteutskottet framhöll dock att
vissa icke önskvärda effekter av beslutet skulle kunna uppstå. Främst
gäller det yrkesutbildning hos vissa fristående skolor som för
närvarande inte godkänts som kompletterande skolor och där
utbildningskostnaderna finansieras av eleverna själva. Vissa av dessa
utbildningar ansåg skatteutskottet, i likhet med utbildningsutskottet
(1996/97:UbU4y), skulle kunna undantas genom att fler skolor än för
närvarande får komma under statlig tillsyn. Utskotten framförde dessutom
att den i budgetpropositionen aviserade utredningen om kompletterande
skolor bör få ett utvidgat uppdrag med anledning av mervärdesskatt på
utbildning.
Om fler skolor, eller skolor med annan inriktning än de nuvarande
kompletterande skolorna, skall bli momsbefriade uppstår ett behov av nya
kriterier för urvalet av dessa skolor, kriterier som inte nödvändigtvis
behöver vara definierade på samma sätt som de nuvarande kriterierna för
skolor som står under statlig tillsyn. Konsekvenserna av detta bör
utredas; vilka typer av skolor skall i så fall ingå, vilka kriterier bör
tillämpas och vilken instans skall göra bedömningen? Det är därvid
viktigt att beakta de EG-krav som preciserats i propositionen om
mervärdesskatt (prop. 1996/97:10).
Bedömningen av vilka skolor som är statligt godkända har också betydelse
för tillämpningen av andra delar av EG-rätten. T.ex. omfattar rätten
till bosättning för elever och studenter från ett annat medlemsland
endast sådana som studerar vid statligt godkända utbildningsanstalter.
Likaså gäller rätten att få sitt examens- och kompetensbevis erkänt i
ett annat land sådana som har fått sin utbildning vid statligt godkända
skolor eller utbildningsanstalter.F
Rådets direktiv 89/48/EEG och 92/51/EEG, EG:s direktiv 93/96/EEG
Besluten om statlig tillsyn kan begränsas till att avse en bestämd tid.
Praxis för tidsgränsen har varierat under åren men är nu två år. Frågan
om tidsbegränsningen behöver utredas närmare.
Med den statliga tillsynen följer i flertalet fall rätt till studiestöd
för eleverna på utbildningen. De skolor som står under statlig tillsyn
och där eleverna är berättigade att söka studiestöd, är förtecknade i
studiestödsförordningens (1973:418) bilaga, avdelning A och B. Det finns
dessutom ett fåtal skolor som står under statlig tillsyn och därmed är
befriade från mervärdesskatt, men där eleverna ej har rätt till
studiestöd.
En översyn behöver alltså göras som innefattar både formerna för det för
statliga stödet vad gäller statsbidrag, studiestöd och momsfrihet och
kriterierna att få statligt stöd i dessa tre avseenden.
Det finns ett behov att även se över de nuvarande administrativa
rutinerna. Det har under senare år varit en strävan att föra över
förvaltningsärenden från regeringen till underlydande myndigheter.
Handläggningen av ansökningar från fristående gymnasieskolor om att bli
förklarade berättigade till bidrag samt om statlig tillsyn har nyligen
förts över till Skolverket. Ansökningar från kompletterande skolor om
statligt stöd eller statlig tillsyn skall enligt gällande bestämmelser
lämnas till Skolverket som med eget yttrande skall vidarebefordra
ansökan till regeringen. Ca 100 ärenden beräknas komma att behandlas per
år. Om utredaren finner att handläggningen bör föras över till
myndighetsnivå, t.ex. Skolverket, torde nya, klara och täckande
kriterier behöva utarbetas. Frågan om man i så fall bör förena beslutet
med rätt till överklagande i allmän förvaltningsdomstol behöver också
övervägas.
Uppdraget
Utredaren skall definiera begreppet kompletterande skola, analysera
vilken roll kompletterande skolor skall ha inom utbildningssystemet och
hur de skall avgränsas från och förhålla sig till det offentliga
skolväsendet, till högskolan och till annan yrkesutbildning.
Utredaren skall analysera statens ansvar för kompletterande skolor och
vilken roll statsbidragen spelar för dem. Utredaren skall i detta
sammanhang överväga om statsbidrag bör fortsätta att ges och klarlägga
motiven för sitt förslag. Likaså skall utredaren överväga om det finns
alternativa bidragssystem som vore att föredra framför det nuvarande
stödet.
Kommunernas ansvar för sina egna elever, som går i kompletterande
skolor, skall också analyseras.
Utredaren skall analysera effekterna av att mervärdesskatt införts inom
utbildningsområdet och att de kompletterande skolorna därvid blivit
befriade från sådan skatt. De olika formerna för det statliga stödet,
dvs. statsbidrag, studiestöd och momsfrihet skall utredas. Utredaren
skall i det sammanhanget också tydliggöra gränsdragningen och
kriterierna för vilka skolor som skall stå under statlig tillsyn, få
statsbidrag eller berättiga till studiestöd samt föreslå kriterier för
vilka övriga skolor som bör vara befriade från mervärdesskatt. Utredaren
skall ha som utgångspunkt förslagen i Skolverkets översyn av de
fristående kompletterande skolorna.
Utredaren skall lämna förslag till avgränsning av de skolor som bör
befrias från mervärdesskatt. En utgångspunkt skall därvid vara den
avgränsning i fråga om ändamål m.m. som tidigare angivits.
Utredaren skall redovisa konsekvenserna av att vidga kretsen av skolor
som är befriade från mervärdesskatt. Utredaren skall överväga om det
finns behov av särskilda regler och kriterier för den utvidgade kretsen
av utbildningar som bör bli befriade från mervärdesskatt samt överväga
formerna för beslut i dessa avseenden. Utredaren skall också ta
ställning till hur besluten om statlig tillsyn skall tidsbegränsas.
Utredaren skall redovisa vilka konsekvenser förslagen i utredningen får
för de nu befintliga kompletterande skolorna.
Riksdagens uttalande att fler skolor än vad som nu är fallet bör få
komma under statlig tillsyn har också medfört att frågan om vilka elever
som skall ha möjlighet att få studiestöd måste utredas med utgångspunkt
från dagens tillämpning av reglerna. Systemet med årsstudieplatser skall
också ses över.
De nuvarande administrativa rutinerna vid hanteringen av ansökningarna
om statsbidrag och statlig tillsyn skall ses över. Utredaren skall
överväga om beslutsrätten bör föras över från regeringen till en
underlydande myndighet och om man då bör införa rätt till överklagande i
allmän förvaltningsdomstol. Om utredaren finner att beslutsrätten bör
kvarstå hos regeringen skall förslag lämnas hur de administrativa
rutinerna kan förenklas.
För utredningsarbetet gäller regeringens direktiv till samtliga
kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden
(dir. 1994:23). Detta direktiv innebär bl.a. att utredaren skall
kostnadsberäkna sina förslag och redovisa hur en finansiering kan ske
genom främst omprioriteringar. Vidare gäller direktiven om att redovisa
de regionalpolitiska konsekvenserna (dir.1992:50), om att redovisa
jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) och om att redovisa
konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir.
1996:49).