Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1997:123 Beslut vid regeringssammanträde den 9 oktober 1997. Sammanfattning av tilläggsuppdraget Utredarens förslag till nytt system för förtidspension och sjukbidrag skall rymmas inom ramen för den utgiftsnivå för folkpension och allmän tilläggspension (ATP) i form av förtidspension som regeringen föreslagit riksdagen i 1998 års budgetproposition. I utgiftsramen för förtidspension ingår utgiftsminskningar jämfört med dagens regler motsvarande 200 miljoner kronor brutto år 1999 och 317 miljoner kronor brutto år 2000. Utredningens nuvarande uppdrag Den 16 januari 1997 beslutade regeringen direktiv (dir. 1997:9) som gav en särskild utredare i uppdrag att utforma förslag till ett system för ekonomisk ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga. Systemet skall ersätta dagens system med förtidspension och sjukbidrag. Utredaren skall enligt dessa direktiv bl.a. lämna förslag till principer för förmånsberäkning med utgångspunkten att ersättning skall baseras på den försäkrades tidigare inkomster, lämna förslag till grundnivå för dem som inte kvalificerat sig till en inkomstbaserad ersättning eller till endast en låg sådan samt ta ställning till hur ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga skall ansluta till reglerna i det reformerade ålderspensionssystemet. Bakgrund till tilläggsuppdraget I 1995/96 års ekonomiska vårproposition aviserade regeringen ändrade regler för beräkning av antagandeinkomst i samband med beslut om förtidspension. Syftet var att komma till rätta med vissa negativa effekter som finns i dagens system. Bakgrunden till reglerna för antagandepoäng är att förtidspensionen från ATP-systemet skall vara likvärdig med den ålderspension som personen skulle ha tjänat in om förtidspensionsfallet inte hade inträffat. Den tänkta inkomst som blir resultatet av beräkningen av antagandepoäng skall således motsvara utvecklingen av personens på grund av sjukdom förlorade framtida pensionsgrundande inkomster. I praktiken är vanligen individens inkomstutveckling varken jämn eller obruten. Detta medför att en beräknad antagandepoäng inte alltid utgör en god uppskattning av de inkomster personen skulle ha haft om förtidspensionsfallet inte hade inträffat. Exempelvis kan antagandeinkomsten avspegla en tillfällig ökning eller minskning av arbetsinsatsen. En tillfällig ökning av arbetsinsatsen kan därmed leda till att den tänkta ålderspensionen och därmed förtidspensionen blir högre än vad det hade varit möjligt att långsiktigt uppnå genom en normal arbetsinsats eftersom det är de bästa åren som beaktas vid beräkning av antagandepoäng. Den största andelen förtidspensionerade finns i åldrarna från 50 år och uppåt. Under denna period av yrkeslivet är det vanligt att lönen är som högst. Vid en förtidspension blir antagandeinkomsten beräknad utifrån denna högre inkomst. Det är inte ovanligt att förvärvsarbetande i åldrarna efter 60 år därefter har en stagnerande eller t.o.m. fallande reallöneutveckling. De som förtidspensioneras innan reallöneutvecklingen stagnerar gynnas därmed i ålderspensionshänseende i förhållande till andra personer inom samma yrkesområde som fortsätter att förvärvsarbeta. Riksförsäkringsverket fick mot denna bakgrund i uppdrag att lämna förslag till utformning av ändrade regler för beräkning av antagandeinkomst i samband med beslut om förtidspension. Enligt uppdraget skulle det därvid göras en besparing motsvarande 75 miljoner kronor brutto år 1997, 300 miljoner kronor brutto år 1998 och 600 miljoner kronor brutto år 1999. Riksförsäkringsverket har i en rapport (RFV ANSER 1997:1) redovisat beräkningar av besparingseffekten för ett flertal möjliga förändringar av beräkningsreglerna för antagandepoäng enligt regeringsuppdraget. Utgångspunkten för beräkningarna var de besparingskrav som presenterades i 1995/96 års ekonomiska vårproposition. Dessa besparingsmål kunde enligt Riksförsäkringsverkets beräkningar inte uppnås genom en renodlad förändring av reglerna för beräkning av antagandepoäng. För att uppnå besparingskravet krävdes att faktorn 0,6 i formeln för uträkning av ATP skulle sänkas. En sådan förändring skulle emellertid inte rätta till de negativa effekter som finns i dagens system utan enbart innebära en generell sänkning av ersättningsnivån. Regeringen föreslog mot bakgrund av detta i 1997 års ekonomiska vårproposition en sänkning av besparingskravet så att besparingen skulle kunna uppnås genom att enbart förändra beräkningsreglerna för antagandepoäng. Den aviserade besparingen motsvarar 67 miljoner kronor brutto år 1998, 200 miljoner kronor brutto år 1999 och 317 miljoner kronor brutto år 2000. Riksförsäkringsverkets rapport har remissbehandlats. Majoriteten av remissinstanserna framför kritik mot att genomföra förändringar i förtidspensioneringen samtidigt som det pågår en utredning om utformningen av ett nytt förtidspensionssystem. Flera remissinstanser framhåller emellertid att en förändring av beräkningen av antagandepoäng bör ske för att komma till rätta med de negativa effekterna som finns i utformningen av nuvarande regler. Riksdagen har ställt sig bakom besparingar genom ändring av beräkningsreglerna för antagandepoäng som en del av regeringens konsolideringsprogram för att stärka den svenska ekonomin. För att kunna fullfölja saneringen av statens finanser är det viktigt att konsolideringsprogrammet genomförs som beslutat. Regeringen anser emellertid att det samtidigt är viktigt att reglerna i förtidspensionssytemet är stabila och långsiktiga och att det därför är lämpligt att besparingar i systemet beaktas i samband med att nya regler utformas. Tilläggsuppdraget Utredaren skall föreslå ett nytt system för förtidspension och sjukbidrag inom ramen för den utgiftsnivå för folkpension och allmän tilläggspension (ATP) i form av förtidspension som regeringen föreslagit riksdagen i 1998 års budgetproposition (prop. 1997/98:1). I utgiftsramen för förtidspension ingår utgiftsminskningar jämfört med dagens regler motsvarande 200 miljoner kronor brutto år 1999 och 317 miljoner kronor brutto år 2000. Utgiftsminskningarna skall därefter ligga på en nivå som leder till en successiv utgiftsminskning i enlighet med Riksförsäkringsverkets förslag den 3 februari 1997 (RFV ANSER 1997:1). I första hand skall dessa utgiftsminskningar genomföras genom ändrade regler för beräkning av antagandeinkomst i samband med beslut om förtidspension. Vid utformningen av nya regler skall utredaren särskilt beakta de negativa effekter som finns i dagens system vid beräkning av antagandepoäng. Utredaren är oförhindrad att analysera och föreslå andra förändringar av reglerna som tillsammans med ändrade regler för beräkning av antagandeinkomst ger motsvarande utgiftsminskning.