Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1997:107 Beslut vid regeringssammanträde den 2 oktober 1997. Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare tillkallas med uppgift att förbereda och bilda en ny myndighet för bekämpning av ekonomisk brottslighet, Ekobrottsmyndigheten. Utredaren skall bl.a. utarbeta och fastställa en organisationsplan för myndigheten samt anställa personal vid myndigheten enligt de föreskrifter regeringen senare kommer att meddela. Utredaren skall också vidta de andra administrativa och verksamhetsanknutna åtgärder och fatta de beslut som krävs för att myndigheten skall kunna fungera fr.o.m. den 1 januari 1998. Bakgrund I budgetpropositionen för 1997 (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:JuU1, rskr. 1996/97:96) föreslås att det inrättas en ny myndighet inom åklagarväsendet för bekämpning av ekonomisk brottslighet, Ekobrottsmyndigheten. I december 1996 tillkallades en särskild utredare för att utarbeta förslag till Ekobrottsmyndighetens närmare organisation och verksamhet (EBM-utredningen, dir. 1996:112). Utredningsuppdraget redovisades i en rapport den 14 maj 1997. Enligt budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1) skall den nya myndigheten inrättas den 1 januari 1998. Ekobrottsmyndigheten kommer att vara en åklagarmyndighet inom åklagarväsendet med särskilda uppgifter att samordna och utveckla bekämpningen av ekonomisk brottslighet (nationella stabsfunktioner). Ekobrottsmyndigheten tar över åklagarverksamheten när det gäller ekobrott i Stockholms län, Västra Götalands län och Skåne län. För övriga län skall Ekobrottsmyndigheten under Riksåklagaren samordna åklagarväsendets verksamhet rörande ekobrottslighet samt även kunna ta över särskilt komplicerade mål. En promemoria med riktlinjer för den närmare utformningen av verksamheten vid Ekobrottsmyndigheten har utarbetats inom Justitiedepartementet. Promemorian fogas som bilaga till dessa direktiv. Uppdraget Den särskilde utredaren skall besluta om Ekobrottsmyndighetens närmare organisation och arbetsformer i enlighet med de riktlinjer som anges i Justitiedepartementets promemoria. I det sammanhanget skall utredaren också särskilt överväga frågan om Gotlands län, Hallands län och Blekinge län skall ingå i Ekobrottsmyndighetens operativa verksamhetsområde och senast den 17 november 1997 lämna förslag i berört hänseende. I denna fråga skall utredaren samråda med Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen. Utredaren skall fatta beslut om anställning i enlighet med de föreskrifter som regeringen senare kommer att meddela och om anställningsvillkor för personal i Ekobrottsmyndigheten samt vidta andra åtgärder som bedöms nödvändiga för att verksamheten skall kunna påbörjas den 1 januari 1998. Den nya myndigheten skall bemannas med beaktande av reglerna om övergång av verksamhet i 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd. Det ankommer på utredaren att fatta beslut härom. Utredaren skall även i övrigt fatta de beslut och vidta de åtgärder som bedöms nödvändiga för att verksamheten skall kunna påbörjas fr.o.m. nämnda datum. Det gäller frågor om slutande av hyresavtal, redovisning, arkiv-, IT-frågor m.fl. administrativa frågor samt vissa verksamhetsanknutna övergångsfrågor. Där så är lämpligt bör gemensamma administrativa lösningar eftersträvas. För utredningsarbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) samt redovisa konsekvenser för brottslighet och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49). Utredaren skall hålla berörda arbetstagarorganisationer underrättade om arbetet samt även i övrigt beakta bestämmelserna i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet och lagen (1982:80) om anställningsskydd. Utredaren skall samråda med Arbetsgivarverket. Uppdraget skall redovisas senast den 17 december 1997. Utredaren skall senast den 30 december 1997 överlämna de ärenden av adminstrativ karaktär som då ännu inte avslutats till Ekobrottsmyndigheten. PROMEMORIA1997-10-02 Bilaga REGERINGSKANSLIET Justitiedepartementet Domstols- och åklagarenheten F2 Inrättandet av Ekobrottsmyndigheten 1 Bakgrund Regeringen tillkännagav i budgetpropositionen för 1997 en avsikt att inrätta en ny myndighet inom åklagarväsendet, Ekobrottsmyndigheten (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:JuU1, rskr 1996/97:96). I budgetpropositionen för 1998 (1997/98:1) sägs att Ekobrottsmyndigheten skall inrättas den 1 januari 1998 som en åklagarmyndighet inom åklagarväsendet med särskilda uppgifter för att samordna och utveckla bekämpningen av ekonomisk brottslighet (nationella stabsfunktioner). Ekobrottsmyndigheten tar över åklagarverksamheten när det gäller ekobrott i Stockholms län, Västra Götalands län och Skåne län. För övriga län skall Ekobrottsmyndigheten under Riksåklagaren samordna åklagarväsendets verksamhet rörande ekobrottslighet samt, i mån av behov, ta över särskilt komplicerade mål. 2 Myndighetsstrukturen m.m. 2.1 Ekobrottsmyndighetens ställning Regeringen har i budgetpropositionerna för 1997 och 1998 tagit ställning till att Ekobrottsmyndigheten skall vara en åklagarmyndighet och ingå i åklagarväsendet. Det hindrar inte att vissa särlösningar kan behövas med hänsyn främst till myndighetens särskilda roll med nationella stabsfunktioner i fråga om ekobrottsbekämpningen (varom mera nedan). Ekobrottsmyndigheten är i vissa avseenden en myndighet direkt under regeringen. Myndigheten kommer därför att förfoga över ett eget anslag och kommer också att få ett eget regleringsbrev där mål och återrapporteringskrav anges för verksamheten. Som framgår under avsnitt 3.1 kommer Ekobrottsmyndigheten även att ge in en egen årsredovisning till regeringen. Genom denna lösning kommer verksamhetsansvaret att ligga samlat hos Ekobrottsmyndigheten. Myndighetens chef har det samordnade arbetsledningsansvaret för den personal som tjänstgör vid myndigheten. Detta innebär bl.a. att myndighetschefen har det administrativa ansvaret för all personal. Myndighetschefen skall leda och fördela arbetet samt göra nödvändiga prioriteringar. I det samordnade arbetsledningsansvaret ingår att planera verksamheten och resursanvändningen. Myndighetschefen har ansvaret för utvecklingen av verksamheten och därmed också för de arbetsplatsanknutna personalpolitiska frågorna. Alla på myndigheten har ett gemensamt intresse av att myndigheten på effektivaste sätt fullgör sina uppgifter. Myndighetens chef skall också se till att de som tjänstgör på myndigheten är väl förtrogna med målen för verksamheten. I budgetpropositionen för 1998 redogör regeringen för vilka åtgärder som kommer att vidtas för att följa upp arbetsgivarpolitiken. Myndigheterna skall redovisa sin kompetensförsörjning och vilka mål som gäller för denna. I anslutning härtill kommer regeringen också att begära redovisning av rörligheten bland de anställda och av planerade åtgärder för att förbättra denna. Regeringen avser vidare att införa ett system med årlig uppföljning av myndighetens lönepolitik. En viktig princip i regeringens uppföljning är att den skall ansluta till redan existerande uppföljning av verksamhet och resultat inom budgetprocessen. Myndighetens chef ansvarar således för att regeringen får det underlag som den behöver vad avser alla som tjänstgör vid myndigheten. Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen lämnar erforderligt underlag till Ekobrottsmyndigheten.Riksåklagaren kommer att ha judiciell tillsyn över åklagarna, t.ex. genom överprövningar. Riksåklagaren är också högste åklagare och behörig att föra talan i Högsta domstolen. Rikspolisstyrelsen ges befogenheter att leda polisverksamhet inom Ekobrottsmyndighetens område och att meddela föreskrifter för sådan polisverksamhet. En polischef skall vara placerad hos Ekobrottsmyndigheten för samverkan med myndighetens ledning. Polischefen ingår i Ekobrottsmyndighetens ledningsgrupp och skall bl.a. medverka till att ta fram underlag till myndighetens verksamhetsplanering och policy. Polischefen blir generaldirektörens närmaste rådgivare i polisfrågor. Polischefen skall också vara generaldirektörens förmedlande länk till Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna i fråga om övergripande samverkans- och policyfrågor och i fråga om konkreta samverkansärenden. 2.2 Samverkan med berörda myndigheter Ekobrottsmyndighetens konstruktion dels som en åklagarmyndighet, dels som en central förvaltningsmyndighet direkt under regeringen förutsätter ett nära samarbete mellan Ekobrottsmyndigheten, Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen. Riksåklagaren beslutar idag om anställning och anställningsvillkor för åklagare. Inom åklagarväsendet har emellertid en decentralisering skett av beslutsfattandet till åklagarmyndigheterna när det gäller administrativa och kamerala frågor. Avsikten är att också frågor om anställning och anställningsvillkor för åklagare på sikt skall delegeras till åklagarmyndigheterna. En sådan delegation är särskilt angelägen när det gäller Ekobrottsmyndigheten p.g.a. dess särställning. Ekobrottsmyndigheten disponerar polismän som är anställda vid polismyndigheter och som av polisväsendet ställs till förfogande för tjänstgöring vid Ekobrottsmyndigheten. Med hänsyn till verksamhetens krav gäller att Ekobrottsmyndighetens inflytande över vilka polismän som ställs till förfogande skall säkerställas. Ekobrottsmyndigheten beslutar om anställning av annan personal än åklagare och polismän. Det är av största vikt att Ekobrottsmyndigheten och Riksåklagaren i samråd utvecklar en gemensam syn på bl.a. kompetensutveckling, karriärmöjligheter och löneutveckling för åklagarna. Det är också en angelägen uppgift för såväl Ekobrottsmyndigheten som Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen att skapa förutsättningar för en rörlighet av personalen mellan verksamheterna. Förutsättningar måste skapas för att Ekobrottsmyndigheten skall bli en attraktiv myndighet att tjänstgöra vid. Därigenom underlättas i hög grad möjligheterna för dem som arbetar vid Ekobrottsmyndigheten att övergå till en annan åklagarmyndighet eller till polisväsendet och att deras kompetens då värderas rätt. Det är väsentligt att få till stånd en samverkan i arbetsgivarfrågor. För att uppnå en sådan samverkan bör de berörda myndighetscheferna i ett gemensamt dokument uttrycka sin syn på frågor som t.ex. personal- och lönepolitik, bl.a. vad gäller löne-, kompetens- och karriärutveckling. 2.3 Lokalisering och verksamhetsområden Ekobrottsmyndigheten skall i första hand bedriva operativ verksamhet i Stockholms län, Västra Götalands län och Skåne län. I övriga län bör åklagarverksamhet rörande ekobrott bedrivas inom åklagarväsendets ordinarie organisation. För att undvika olägenheter med "dubbelt huvudmannaskap" över ekobrottsbekämpningen i riket bör dock Ekobrottsmyndigheten kunna ges till uppgift att, under Riksåklagaren, samordna hela åklagarväsendets verksamhet rörande ekonomisk brottslighet. Dessutom bör Ekobrottsmyndigheten - på samma sätt som hittills Statsåklagarmyndigheten för speciella mål - efter framställning från annan åklagarmyndighet kunna ta över särskilt stora eller kvalificerade ekobrottmål från hela landet (se avsnitt 2.4). Till detta kommer att Ekobrottsmyndighetens nationella stabsfunktioner rörande ekobrottsbekämpning (se avsnitt 2.5) givetvis har bärighet för hela landet. Frågan om Gotlands län, Blekinge län och Hallands län bör ingå i Ekobrottsmyndigheten skall utredas vidare. 2.4 Målområdet A. Ekobrottsmyndigheten skall i Stockholms län, Västra Götalands län och Skåne län handlägga alla mål som avser brott mot - 11 kap. brottsbalken, lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., skattebrottslagen (1971:69), aktiebolagslagen (1975:1385), insiderlagen (1990:1342), lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, - mål vars handläggning annars ställer särskilda krav på kännedom om finansiella förhållanden, näringslivsförhållanden, skatterätt eller liknande. B. Ekobrottsmyndigheten får på begäran av vederbörande åklagarmyndighet handlägga mål från hela landet som lämpligen bör handläggas där med hänsyn främst till att de rör kvalificerad ekobrottslighet som har nationell utbredning eller internationell anknytning eller som är av principiell natur eller av stor omfattning. Frågan om var miljöbrottmålen skall handläggas bör utredas närmare. Regeringen avser att återkomma i frågan. 2.5 Nationella stabsfunktioner På central nivå inrättas ett samverkansorgan mot ekobrott (Ekorådet). Rådet är administrativt knutet till Ekobrottsmyndigheten och består av berörda verkschefer m.fl. Ekobrottsmyndigheten är kansli till Ekorådet, vilket innebär att Ekobrottsmyndighetens nationella stabsfunktioner (analys, uppföljning, initiativ till myndighetsgemensamma aktioner, utarbetande av lagförslag rörande ekobrott m.m.) i huvudsak kanaliseras genom Ekorådet. Ekobrottsmyndigheten bör dock inte vara beroende av att skaffa konsensus i Ekorådet för att utföra arbete inom ramen för de nationella stabsuppgifterna. Exempelvis bör myndigheten, direkt på grundval av sin myndighetsinstruktion eller med stöd av uppdrag i regleringsbrev, kunna rikta in sin verksamhet mot vissa branscher eller företeelser, analysera behovet av åtgärder, föreslå regeringen lagändringar etc. Givetvis bör viktigare frågor beredas med Ekorådet. 2.6 Kriminalunderrättelseverksamhet Ekobrottsmyndigheten och Rikspolisstyrelsen bestämmer i samråd om de närmare formerna för samverkan mellan myndigheterna när det gäller kriminalunderrättelsetjänst. Rikskriminalpolisen bör bedriva kriminalunderrättelseverksamhet inom ekobrottsområdet i nära samverkan med Ekobrottsmyndigheten. Denna bör ha en beställarroll gentemot polisen i kriminalunderrättelsefrågor. 3 Ekobrottsmyndighetens inre organisation 3.1 Ledning Åklagarförordningen gäller i princip för Ekobrottsmyndigheten. Vissa särregleringar i fråga om organisation, nationella stabsfunktioner m.m. ges hösten 1997 i en förordning med instruktion för Ekobrottsmyndigheten. Chef för myndigheten är en generaldirektör som vid handläggning av åklagarfrågor har ställning som överåklagare. Myndighetschefens ställföreträdare är en biträdande överåklagare. Myndighetens chef biträds av en ledningsgrupp med de ledamöter som myndighetschefen bestämmer. Vid Ekobrottsmyndigheten skall finnas en stab med bl.a. särskilda funktioner för samordningsfrågor, internationella frågor, rättsliga frågor samt planeringsfrågor. Att myndigheten - till skillnad från andra åklagarmyndigheter - bör ha en egen instruktion hänger samman främst med myndighetens verksamhetsansvar, särskilda organisation och uppgifter när det gäller nationella stabsfunktioner i fråga om ekobrottsbekämpningen. För Ekobrottsmyndigheten skall verksförordningen gälla i tillämpliga delar. Myndigheten kommer bl.a. att lämna in en egen årsredovisning till regeringen. 3.2 Organisation och arbetsformer Ekobrottsmyndigheten bör indelas i fyra avdelningar. Anledningen är att myndigheten kommer att sysselsätta ett så pass stort antal personer i den operativa verksamheten att det ur organisatorisk och administrativ synpunkt behövs avdelningar. I övrigt bestämmer myndigheten om sin egen organisation. Arbetet bygger på åklagarledda arbetsgrupper i vilka också ingår specialister av olika slag och poliser, de sistnämnda anställda inom polisen. Personalen vid en arbetsgrupp är samlokaliserad. Ekobrottsmyndighetens speciella uppgifter och arbetssätt kan motivera organisationslösningar som i vissa avseenden skiljer sig från vad som annars tillämpas inom åklagarväsendet. Det bör i första hand vara en uppgift för myndigheten själv att bestämma om organisationen, även indelning i åklagarkamrar. I myndighetens instruktion bör dock slås fast att myndigheten indelas i avdelningar. 3.3 Den demokratiska insynen Riksåklagarens rådgivande nämnd utövar lekmannainsyn inom Ekobrottsmyndighetens verksamhet. 4 De regionala samverkansorganen De regionala samverkansorganen mot ekobrott behålls. Ekobrottsmyndigheten är företrädd i samtliga samverkansorgan och svarar för samverkansorganens kanslifunktion i de tre storstadslänen. 5 Anslagskonstruktion Ekobrottsmyndigheten finansieras över anslaget B 2 Ekobrottsmyndigheten under verksamhetsområdet B Åklagarorganisationen. 7 Dimensionering m.m. De resurser inom åklagarväsendet och polisväsendet som används för ekobrottsbekämpningen i de tre storstadslänen samt vid Riksenheten mot ekonomisk brottslighet (REKO) överförs till Ekobrottsmyndigheten. Resurserna för genomförandet av regeringens uppdrag att arbeta ner ekobrottsbalanserna i dessa län underställs Ekobrottsmyndigheten så länge avarbetningsprojektet pågår. Vidare sker ett nettotillskott av resurser främst avseende myndighetsledning, nationella stabsfunktioner och nyanställningar av specialister (se budgetpropositionen för 1998, prop. 1997/98:1).