Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1996:49 Beslut vid regeringssammanträde den 10 juni 1996 Sammanfattning av uppdraget Kommittéer och särskilda utredare skall ge de brottsförebyggande frågorna ökad uppmärksamhet i utredningsverksamheten. Alla förslag som läggs fram skall föregås av en analys och innehålla en redovisning av effekterna för brottsligheten och för det brottsförebyggande arbetet. Om kommittén eller utredaren bedömer att en sådan analys och redovisning inte kan göras på ett meningsfullt sätt till följd av utredningsuppdragets eller ämnets karaktär, skall detta anges och särskilt motiveras. Utgångspunkter för direktiven Brottsligheten i sig och rädslan för att utsättas för brott har blivit ett växande samhällsproblem. Under perioden efter andra världskriget har brottsligheten ökat kraftigt. Andelen brott som kommer till polisens kännedom har ökat med närmare 500 procent under denna period. Samtidigt har andelen brott som klaras upp minskat kraftigt. Det råder politisk enighet om att åtgärder för att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället måste ges ökad prioritet. Hur brottsligheten ser ut beror i stor utsträckning på hur samhället är organiserat och hur människors vardagsliv är inrättat. Många av de förändringar som rör den ekonomiska politiken, den sociala välfärden inklusive hälso- och sjukvården, skolan, barn och ungdomar, invandrare, bebyggelse, trafik och miljö påverkar därmed också brottsligheten. Brottsligheten hänger alltså samman med samhällsutvecklingen. Regeringen har i dag i skriften Allas vårt ansvar - Ett nationellt brottsförebyggande program presenterat inriktningen av det brottsförebyggande arbetet och riktlinjer för hur det kan bedrivas samt vad regeringen kan göra för att stödja det arbetet. Brottsförebyggande arbete kan definieras som åtgärder som syftar till att minska människors benägenhet att begå brott och att minska antalet situationer som kan få människor att begå brott. Mycket av det brottsförebyggande arbetet utförs inom andra samhällssektorer än inom rättsväsendet, t.ex. inom förskolan, skolan och socialtjänsten. Regeringens åtgärder bör inriktas främst på att stödja det lokala brottsförebyggande arbetet men avser också åtgärder av mer övergripande karaktär. Medvetenheten om brottslighetens uppkomst och orsaker samt insikten om att i stort sett alla förändringar i samhället påverkar brottsligheten måste öka. Brottsförebyggande aspekter måste alltid beaktas vid samhällsförändringar. För att detta skall kunna ske måste de förändringar som sker också analyseras och beaktas utifrån ett brottsförebyggande perspektiv. Brottsförebyggande åtgärder behövs fortlöpande inom en rad samhälls- och politikområden. Brottsförebyggande arbete får inte ses som en isolerad fråga. Inom i stort sett alla samhällsområden bör frågor om konsekvenserna för brottsligheten analyseras och redovisas i ett tidigt skede för att kunna utgöra underlag för politikens utformning och åtgärder av skilda slag. Mot denna bakgrund bör de brottsförebyggande frågorna ges en ökad uppmärksamhet inom det statliga utredningsväsendet. Riktlinjer för utredningsarbetet De förslag som läggs fram av kommittéer och särskilda utredare skall alltid föregås av en analys och innehålla en redovisning av hur förslagen, direkt eller indirekt, kan förväntas påverka brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet. Det gäller bl.a. förslag som rör den ekonomiska politiken, sysselsättningen, förhållandena inom arbetslivet, den sociala välfärden inklusive hälso- och sjukvårdsområdet och utbildningen. De förhållanden som kan bidra till att brott begås på det aktuella området skall också redovisas, liksom en bedömning av vilka åtgärder som kan vidtas för att förhindra att brott begås. Brottsförebyggande aspekter skall också särskilt analyseras och redovisas vid förslag om strukturförändringar i samhället. Det handlar om vilka effekter strukturförändringen i sig kan förväntas få för brottsligheten i stort och för det brottsförebyggande arbetet. Vid förslag till omorganisationer eller bildandet av nya myndigheter eller andra organ bör i de flesta fall en liknande analys och redovisning göras. Förslag om ny eller ändrad lagstiftning skall också analyseras och redovisas ur ett brottsförebyggande perspektiv. Särskild uppmärksamhet skall ges till frågan om förslagen till ändrade regler uppmuntrar till missbruk och överträdelser. Även förväntade effekter för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet av olika budgetförslag skall redovisas. Om kommittén eller utredaren bedömer att en analys och en redovisning ur ett brottsförebyggande perspektiv inte kan göras på ett meningsfullt sätt till följd bl.a. av utredningsuppdragets eller ämnets karaktär, skall detta anges och särskilt motiveras.