Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Civilpoliser i internationell verksamhet, Dir. 1996:122
Departement: Utrikesdepartementet
Beslut: 1996-12-19
Beslut vid regeringssammanträde den 19 december 1996.
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare skall lämna förslag till svenska riktlinjer för
olika typer av internationella insatser med civila poliser. Som underlag
skall utredaren redovisa, analysera och bedöma de insatser med svenska
civilpoliser som hittills gjorts i internationell verksamhet. Förslagets
konsekvenser för hur verksamheten skall organiseras skall också belysas.
Bakgrund
Efter det kalla krigets slut har de väpnade konflikter som uppstått i
världen oftast varit inomstatliga till sin karaktär. De har präglats av
uppslitande motsättningar mellan olika befolkningsgrupper, allmän
laglöshet och sammanbrott av civila institutioner. Dessa motsättningar
mellan olika befolkningsgrupper, som den egna staten inte kunnat tygla
och ibland t.o.m. underblåst, har ställt nya krav på det internationella
samfundet. Det har visat sig att traditionella fredsbevarande insatser
ofta varit otillräckliga.
För att försöka lösa dessa interna konflikter måste ett brett spektrum
av fredsfrämjande åtgärder prövas. Däri ingår förutom traditionella
militära fredsbevarande uppgifter även förtroendeskapande åtgärder,
återuppbyggnad av civila institutioner, humanitärt bistånd, övervakning
av mänskliga rättigheter, återställande av lag och ordning,
valövervakning och flyktingrepatriering.
En förutsättning för normalt liv är en fungerande rättsstat. En central
uppgift i återskapandet av en rättsstat är att bygga upp en fungerande
nationell poliskår. Uppgiften för utländska civilpoliser i detta arbete
är att bistå, övervaka och utbilda den lokala polisen. De senaste åren
har civilpolisinsatser i FN:s fredsfrämjande operationer bedömts som
allt viktigare. Civilpolisinsatserna har också blivit flera och det har
skett en utveckling och breddning av civilpolisernas roll och funktion,
från rent övervakande uppdrag till att bidra med utbildning och
handledning för att höja den lokala poliskårens kompetens och
förtroende.
Samtidigt står det klart att rollen för internationella civilpoliser kan
komma att variera under en konflikts olika faser. Det kan inte uteslutas
att krav då kan komma att ställas på FN att utveckla nya uppgifter,
inklusive under den akuta konfliktfasen, som komplement till och i vissa
fall till och med som ersättning för militär närvaro. Det är också
möjligt att den konfliktförebyggande rollen bör utvecklas och stärkas.
I FN:s fredsbevarande insatser ingår civilpoliser som en integrerad del
i en internationellt samordnad insats bestående av såväl militära som
civila komponenter. Civilpoliserna tjänstgör som regel i mindre enheter
med personal av flera nationaliteter och med olika utbildning och
erfarenhet. Utöver ett realistiskt och tydligt definierat mandat är
ledningen samt de enskilda deltagande polisernas kompetens avgörande för
insatsens möjligheter till framgång.
Sverige är det land som medverkat i flest civilpolisinsatser inom FN:s
ram. Sverige deltog i FN:s första civilpolisstyrka i Cypern 1964.
Därefter har svenska poliser tjänstgjort i fredsbevarande insatser i
Namibia, Angola, El Salvador, fd Jugoslavien, Kambodja, Mozambique,
Guatemala och Somalia. Insatser med civila poliser har även förekommit
utanför ramen för FN:s fredsbevarande operationer. Ett exempel är vårt
bilaterala stöd med svenska poliser för utbildning av palestinska
poliser i Gaza och på Västbanken. Svenska poliser har också ingått i en
gemensam VEU-insats i Bosnien. För närvarande är ca 70 svenska poliser
ute på olika civilpolisuppdrag, majoriteten i fd Jugoslavien.
Rekrytering av svensk polis för de olika uppdragen görs av
Rikspolisstyrelsen. Till civilpoliser rekryteras uteslutande personer
anställda inom polisväsendet. Dessa utbildas sedan av Försvarets
internationella centrum, SWEDINT som också administerar och ansvarar för
poliserna under den tid de fullgör sitt uppdrag. Förordningen (1984:309)
om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten gäller också för civil
polisavdelning i utlandsstyrkan.
Efterfrågan på insatser där civilpoliser ingår har ökat och
diversifierats. Det är ett starkt svenskt intresse att även
fortsättningsvis deltaga med civilpoliser i internationell verksamhet i
minst samma omfattning som idag. Civilpolisinsatser kan också utgöra ett
mer långsiktigt instrument för att stötta ett samhälle under
återuppbyggnad eller omvandling. Med hänsyn till detta och den ökade
tonvikt som idag läggs på insatser till stöd för respekt för mänskliga
rättigheter och demokratisk utveckling, finns det ett behov av en samlad
utvärdering och analys av de svenska civilpolisinsatser som hittills
gjorts. Utifrån detta bör sedan rekommendationer utarbetas som kan ligga
till grund för framtida svenska ställningstaganden avseende
internationella insatser med civilpoliser.
Uppdraget
Utredaren skall
1. göra en bedömning av den framtida internationella efterfrågan av
svenskt deltagande i insatser med civila poliser, särskilt vad avser
vilka olika typer av insatser som kan komma i fråga och vilka
organisationer som kan tänkas efterfråga svenskt deltagande. Härvid bör
såväl bilaterala insatser som insatser inom ramen för internationella
organisationer (FN, EU, VEU m fl) beaktas.
2. lämna förslag på svenska riktlinjer avseende insatser med civila
poliser. Detta skall inkludera konkreta rekommendationer som kan ligga
till grund för ställningstagande beträffande svensk medverkan i enskilda
insatser. Rekommendationerna skall även avse svenskt agerande gentemot
FN för att stärka organisationens förmåga att genomföra civila
polisinsatser.
3. även lämna förslag på hur verksamheten med svenska civilpolisinsatser
kan organiseras och administreras, samt hur utbildning kan bedrivas.
Slutsatserna av den interna utredning om dessa frågor som RPS avslutat i
september 1996 skall beaktas. Försvarspropositionens förslag om en
särskild koordinator för gemensam utbildning för civil och militär
personal som skall tjänstgöra i internationell verksamhet skall utgöra
utgångspunkten för den del som gäller utbildningsfrågan. Om förslaget
innebär att fler eller större svenska civilpolisinsaster kan förväntas
skall finansierings- och personalförsörjningsfrågorna också behandlas.
4. som utgångspunkt för utredningen redovisa och analysera svenska
erfarenheter från deltagande i internationella civilpolisinsatser.
Tyngdpunkten skall ligga på de uppdrag där civilpoliser ingått som en
komponent i en operation som också bestått av militära, diplomatiska och
humanitära insatser, inom ramen för FN, VEU etc. Denna del bör innehålla
en beskrivning av hur mandaten för de olika civilpolisinsatserna har
utformats och särskilt i vad mån uppgifterna för dessa efterhand har
förändrats. Civilpolisinsatsernas betydelse som
konfliktlösningsinstrument i dagens konflikter bör ägnas särskild
uppmärksamhet. Eventuella begränsningar och problem i anledning av att
uppdragen skett inom ramen för internationellt samordnade insatser bör
belysas. Vidare bör förhållandet till uppdragens övriga civila och till
de militära komponenterna beskrivas och analyseras. Frågor om
arbetsmetoder, t ex beväpning, och andra frågor av relevans bör
behandlas. Särskilt bör de svenska erfarenheterna avseende uppdragens
organisation, administration och resursfördelning redovisas.
Utredaren förväntas besöka FN-sekretariatet i New York (DPKO) samt vissa
pågående internationella civilpolisinsatser.
Utredaren skall beakta regringens direktiv till samtliga kommittéer och
utredare om att pröva offentliga åtaganden (dir 1994:23) och att
redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (1994:124).
Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 1 juni 1997.