Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1995:84 Beslut vid regeringssammanträde den 18 maj 1995 Sammanfattning av uppdraget En kommitté tillkallas med uppdrag att utreda frågan om, och i så fall på vilket sätt, som Sverige bör ansluta sig till Europarådets konvention om regionala språk och minoritetsspråk. Bakgrund Konventionen om regionala språk och minoritetsspråk Inom Europarådet har en konvention om regionala språk och minoritetsspråk utarbetats. Den 5 november 1992 öppnades konventionen för undertecknande i Strasbourg. Konventionen, som är att anse som en kulturkonvention, är ägnad att skydda och utveckla "historiska" regionala språk och minoritetsspråk - i fortsättningen kallade minoritetsspråk. Konventionen innehåller inte bara bestämmelser som förbjuder diskriminering vad gäller användandet av sådana språk utan förutsätter också aktivt stöd för att bevara och utveckla språken. Enligt konventionen skall parterna - så långt det är praktiskt möjligt - medge och/eller tillförsäkra att minoritetsspråk får användas i utbildning och medier samt i offentliga sammanhang, exempelvis vid domstolar och administrativa myndigheter. Konventionen är ägnad att skydda och utveckla minoritetsspråk, inte språkliga minoriteter. Åtaganden enligt konventionen Varje stat åtar sig - enligt artikel 2.1 - att tillämpa föreskrifterna i artikel 7 (mål och principer) under avdelning II på samtliga minoritetsspråk som talas i landet och som motsvarar definitionen av minoritetsspråk i artikel 1 a. Enligt artikel 2.1 kan en stat reservera sig mot en eller flera av punkterna 2-5 i artikel 7. Några andra reservationer är inte möjliga. I syfte att främja och utveckla användandet av minoritetsspråken i det offentliga livet skall varje stat - enligt artikel 2.2 - för varje minoritetsspråk dessutom åta sig att tillämpa minst 35 stycken eller punkter under avdelning III (artiklarna 8-14). Artiklarna under avdelning III preciserar staternas åtaganden inom vissa områden, t.ex. inom utbildning, kultur och media. Artiklarna innehåller också åtaganden vad gäller rätten att använda minoritetsspråk i kontakter med bl.a. domstolar och andra myndigheter. Varje stat bestämmer själv, med vissa begränsningar, vilka stycken eller punkter som den skall ansluta sig till. Det är möjligt för en stat att erkänna att ett visst minoritetsspråk talas inom landets gränser men avstå från att åta sig att tillämpa bestämmelserna under avdelning III för språket i fråga. Skälen för att göra så måste dock stå i överensstämmelse med intentionerna, målsättningen och principerna i konventionen. I sådant fall gäller bara artikel 7 (avdelning II). I allmänhet fordras dock att en stat också åtar sig att tillämpa bestämmelserna i artiklarna 8-14 (avdelning III). Undertecknande av konventionen Sverige kan för närvarande inte tillämpa det stipulerade minimiantalet stycken eller punkter i konventionen. Det föreligger därför inte förutsättningar för att Sverige nu skall kunna ansluta sig till konventionen. Den dåvarande regeringen poängterade i skrivelse 1994/95:1 Finska språkets ställning i Sverige vikten av att ett slutligt ställningstagande till ett svenskt undertecknande av konventionen föregås av en noggrann prövning så att syftet, att stärka regional- och minoritetsspråk, verkligen uppnås. Regeringen uttalade vidare sin avsikt att tillsätta en parlamentarisk beredning med uppgift att bedöma om, och i så fall på vilket sätt, Sverige bör ansluta sig till konventionen om regionala språk och minoritetsspråk. Oavsett slutsatserna i en sådan beredning kan konventionens innehåll och syfte enligt den nämnda skrivelsen ligga till grund för det fortsatta arbetet med att stärka såväl det finska som det samiska språkets ställning. Med minoritetsspråk avses i konventionen om regionala språk och minoritetsspråk ett språk som traditionellt talats av den nationella befolkningen inom ett visst geografiskt område och som talas av en minoritet av befolkningen i landet. De som talar språket i fråga kan vara i majoritet i det geografiska området, men de behöver inte vara det för att konventionens bestämmelser skall vara tillämpliga. Minoritetsspråket skall vara ett annat språk än det officiella språket. Konventionen avser inte att skydda vare sig dialekter eller invandrarspråk. Enligt artikel 7.5 skall konventionen i viss utsträckning också tillämpas på icke-territoriella språk. Med icke-territoriella språk avses - enligt artikel 1 c - språk som traditionellt talats i en stat, men som inte kan hänföras till ett visst geografiskt område. Exempel på icke-territoriella språk är bl.a. jiddish och zigenska. Hur många människor som måste tala ett minoritetsspråk eller hur stor andel av befolkningen i ett land som måste tala språket för att det skall anses som ett minoritetsspråk anges inte i konventionen. Varje stat bestämmer själv om ett språk talas av så pass många att det skall omfattas av konventionen. Varje stat bestämmer också för vilket geografiskt område eller vilka geografiska områden som konventionen skall gälla. Uppdraget Kommittén skall utreda frågan om, och i så fall på vilket sätt, som Sverige bör ansluta sig till hela eller delar av Europarådets konvention om regionala språk och minoritetsspråk. Kommittén skall redovisa vilka språk som utgör minoritetsspråk i vårt land och vilka stycken eller punkter under avdelning III som Sverige kan anta för minoritetsspråken i fråga. Om kommittén finner att Sverige inte kan anta minst 35 stycken eller punkter för respektive språk, skall kommittén redovisa vilka författningsändringar eller andra åtgärder som krävs för att Sverige skall kunna ansluta sig till konventionen liksom konsekvenserna av detta. Kommittén skall vidare redogöra för vilka kostnader som skulle uppstå vid en svensk anslutning till konventionen. Förslag till finansiering av kostnaderna bör tas fram, med utgångspunkt att offentliga sektorns totala utgifter ej bör öka. Finner kommittén att Sverige inte kan eller bör ratificera konventionen skall kommittén redovisa hur konventionens innehåll och syfte ändå kan läggas till grund för arbetet med att stärka minoritetsspråkens ställning i Sverige. I den tidigare nämnda skrivelsen till riksdagen framhölls att finska språket har en särställning i det svenska samhället. Frågan om att ge finska språket status som ett minoritetsspråk i Sverige har under senare år aktualiserats, bl.a. genom framställningar till regeringen om att Sverige bör underteckna Europarådets konvention om regionala språk och minoritetsspråk. Kommittén skall utreda om en svensk anslutning till konventionen också kan omfatta det finska språket samt vilka ekonomiska konsekvenser en sådan åtgärd skulle medföra. Redovisning av uppdraget Kommittén skall ha slutfört sitt uppdrag före utgången av september 1996. Övrigt Kommittén skall beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att pröva regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23) och om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124).