Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1995:46 Beslut vid regeringssammanträde den 23 mars 1995 Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare skall utreda frågan om hur miljömålet i konsumentpolitiken skall uppnås och lägga fram förslag till en åtgärdsinriktad handlingsplan. Bakgrund Regeringen kommer inom kort att lägga fram en proposition med förslag till riktlinjer för den framtida konsumentpolitiken. Regeringen avser i det sammanhanget att föreslå att de konsumentpolitiska målen också skall innefatta ett miljömål. Sådana konsumtions- och produktionsmönster måste utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. Produktions- och konsumtionsmönstren måste förändras utifrån vetskapen att jordens resurser är ändliga. Kommande generationer har rätt till en god miljö. Det handlar i hög grad om att få människorna att utveckla sådana konsumtionsmönster som belastar miljön så lite som möjligt och att efterfrågan på marknaden m.m. leder till att de varor som produceras belastar miljön så litet som möjligt. Det är därför viktigt att man skapar förutsättningar för och stimulerar en utveckling av långsiktigt hållbara produktions- och konsumtionsmönster. I det sammanhanget är det inte minst viktigt att konsumenterna blir medvetna om betydelsen av att handla - i dubbel bemärkelse - miljöanpassat trots att ett sådant handlande kan komma i strid med kortsiktiga intressen. Regeringen har nyligen i en skrivelse till riksdagen (1994/95:120) redovisat inriktningen av det miljöpolitiska arbetet. Där betonas att en politik för hållbar utveckling måste utgå ifrån människans villkor och ekosystemets långsiktiga bärighet - i Sverige och i världen. Regeringen pekar i skrivelsen på att ett hållbart samhälle inte bara är en nödvändighet utan också en möjlighet och en utmaning. En god livsmiljö är en del av välfärden. En aktiv miljöpolitik kan bidra till en ekologiskt hållbar tillväxt och till att skapa nya arbeten som ökar välfärden och tryggar sysselsättningen. Visionen är att Sverige i början av nästa sekel är föregångare för det nya uppdraget - ett ekologiskt hållbart samhälle. En viktig utgångspunkt för det fortsatta miljöarbetet är det allt tydligare sambandet mellan konsumtion, produktion och miljöpåverkan. Miljöproblemen är globala och beror i högre grad än tidigare på de enskilda människornas dagliga livsföring. Information om miljöfrågor bidrar till att öka medvetenheten om sambandet mellan konsumtion, produktion och miljö. Information och utbildning där miljödimensionen förs in efterfrågas allt mer av allmänheten och av vidareinformatörer i skolor, bibliotek, kommunens förvaltningar och i organisationer. I många kommuner finns det s.k. miljöinformatörer vars uppgift är att informera konsumenter om miljöanpassade alternativ. Det gäller bl.a. frågor om miljöinformationen till konsumenterna, energiåtgång, kemikalieanvändning, livsstilsfrågor och risker med avfall. Men allmän information är inte tillräcklig. Det behövs också information om varors miljöskadlighet för att konsumenterna skall välja de alternativ som är skonsammast för miljön. Ett ökat miljömedvetande hos konsumenterna ökar behovet av saklig information. För att konsumenterna skall känna sig trygga i sina val av varor och kunna åstadkomma en reell förändring av sitt beteende med hänsyn till miljön är det av avgörande betydelse att informationen om varors miljöpåverkan är seriös och väl underbyggd. Här är den positiva miljömärkningen ett hjälpmedel för medvetna konsumenter. Miljöargument används numera allt oftare i marknadsföringen av produkter. Det kan vara positivt både för företagen och konsumenterna. Men ibland används vilseledande miljöargument. Konsumentombudsmännen i de nordiska länderna har nyligen utarbetat kriterier för bedömning av miljöargument i marknadsföringen i enlighet med marknadsföringslagstiftningen. För att marknaden skall fungera effektivt är det viktigt att konsumenterna lätt kan få en korrekt uppfattning om vad företagens miljöinformation och miljösymbolerna står för. Efter hand som miljöargumenten och antalet miljösymboler ökar finns det en risk för att konsumenterna får allt svårare att överblicka marknaden. Konsumentverket har under senare år ökat sina insatser inom miljöområdet. Det är viktigt att detta arbete fortsätter. Regeringen finner det mot denna bakgrund angeläget att konkretisera hur miljömålet i konsumentpolitiken skall kunna uppnås. I detta syfte bör en åtgärdsinriktad handlingsplan utarbetas. En särskild utredare bör tillkallas för uppgiften. Utredarens uppdrag Utredaren skall föreslå en åtgärdsinriktad handlingsplan för hur miljömålet i konsumentpolitiken skall uppnås. Inom ramen för detta uppdrag skall utredaren särskilt uppmärksamma och belysa följande frågor. Genom ökade kunskaper om de miljömässiga konsekvenserna av sin konsumtion kan konsumenterna påverkas att utveckla konsumtionsmönster som ger en minimal negativ påverkan på miljön. Genom konsumenters, konsumentorganisationers och myndigheters insatser kan också produktionsmönster med denna inriktning utvecklas. Utredaren skall belysa de problem och lösningar som kan finnas i detta sammanhang. Utredaren skall lyfta fram olika hinder som kan finnas för konsumenterna att välja den sorts konsumtion som belastar miljön minst och föreslå lösningar som undanröjer hindren. Spännvidden på de problem som konsumenterna kan ställas inför är stor. Det kan röra sig om att det inte produceras eller marknadsförs miljöanpassade alternativ, att nya fakta och nya tekniker inte är kända, att bostäder inte planeras på ett sådant sätt att konsumenterna har praktiska möjligheter att leva upp till sina ambitioner etc. Varor och tjänster som är centrala ur både ett miljö- och ett konsumentperspektiv bör lyftas fram. De konsumtionsmönster som utvecklas är inte bara beroende av konsumenternas attityder och handlande. De är också i hög grad beroende av företagen som producerar och distribuerar varor och tjänster. Handlingsplanen bör därför innefatta åtgärder som stimulerar företagen att få fram miljöanpassade produkter samt vilken roll konsumentmyndigheterna bör ha i detta avseende. I detta sammanhang är trovärdigheten i de olika miljömärkningssystemen av stor betydelse. Standardiseringsarbetet är centralt för hur varor utformas. Det har ökat i betydelse genom den europeiska integrationen. Det är följaktligen angeläget att stor vikt läggs vid miljökrav när det gäller standardiseringen på konsumentvaruområdet. Utredaren bör belysa hur och i vilken utsträckning miljökraven beaktas i standardiseringsverksamheten. Vid behov skall utredaren lämna förslag till hur miljöperspektivet i standardiseringarbetet inom konsumentsektorn skall kunna förstärkas. Konsument- och miljöorganisationernas roll i detta sammanhang bör särskilt uppmärksammas. Regler och system som skall hjälpa konsumenterna att ändra sina konsumtionsmönster och välja de minst miljöbelastande konsumtionsalternativen måste vara effektiva. Utredaren bör belysa i vad mån förstärkningar i dessa avseenden behövs exempelvis för att ställa större krav på företagen när det gäller märkningssystem, miljödeklarationer, information i reklamen m.m. Det kan finnas en konflikt mellan miljöintresset och andra intressen som konsumenterna kortsiktigt kan ha. Det kan t.ex. gälla pris, funktion och tillgänglighet. Utredaren bör belysa hur denna konflikt kan ta sig uttryck och på vilket sätt den kan reduceras. När det gäller att främja konsumtions- och produktionsmönster som belastar miljön så lite som möjligt samverkar många aktörer med varandra, bl.a. statliga myndigheter, kommuner, frivilliga organisationer, folkbildningen och företagen. Ett särskilt problem som har uppmärksammats är att det finns en tendens att informationen till konsumenterna splittras när det gäller olika aspekter på en vara eller en tjänst. Det kan gälla pris, kvalitet, säkerhet, energiåtgång och andra miljösapekter. Utredaren skall därför belysa vilken roll Konsumentverket bör ha när det gäller att få fram en sammanhållen information till konsumenterna vilken också omfattar miljöaspekter. Utredaren skall dokumentera erfarenheter och lyfta fram goda exempel från länsstyrelsernas, kommunernas och frivilliga organisationers arbete lokalt exempelvis inom ramen för Agenda 21. En prioritering bör göras av de förslag som läggs fram för att främja konsumtions- och produktionsmönster som är så lite miljöbelastande som möjligt. Utredaren skall också ange hur det fortsatta arbetet skall bedrivas praktiskt. Det bör stå utredaren fritt att ta upp och behandla frågor som inte berörts i det föregående men som har samband med uppdraget. Utredningsarbetet skall bedrivas i samråd med Konsumentverket, Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) och Kretsloppsdelegationen (M 1993:A). Utredaren skall hålla nära kontakt med övriga berörda myndigheter, kommuner och frivilliga organisationer. För utredarens arbete gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124), att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50). Utredaren skall lämna förslaget till handlingsplan till regeringen senast den 1 april 1996.