Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1995:45 Beslut vid regeringssammanträde den 23 mars 1995 Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare tillkallas med uppdrag att utarbeta ett förslag till konsumentpolitiskt forskningsprogram som skall vara ett underlag för den forskningspolitiska proposition som regeringen avser att lägga fram år 1996. I uppdraget ingår - att kartlägga den konsumentpolitiska forskningen i Sverige med utblickar mot de nordiska länderna och EU - att analysera forskningsområdet - att föreslå hur forskningsområdet bör organiseras - att föreslå hur forskningsområdet bör finansieras Bakgrund Forskningen på det konsumentpolitiska området tillhör inte någon särskild akademisk disciplin. Tvärtom bedrivs denna forskning inom många områden med vitt skilda teoretiska och metodologiska ansatser. Försök har gjorts att förankra forskningen på konsumentområdet inom universitet och högskolor. Under 1970-talet inrättades ett antal tjänster för konsumentforskning. Flera av dessa tjänster har dock omvandlats och fått en inriktning mot andra forskningsområden. Bäst har forskningen lyckats etablera sig inom det konsumenttekniska området. Konsumentverket har till uppgift att stödja och ta initiativ till konsumentinriktad forskning. Verket har sedan mitten av 1970-talet, med undantag för några år i början av 1980-talet, haft särskilda medel för att stödja forskningen på konsumentområdet. Vid Konsumentverket bildades år 1988 en konsumentteknisk nämnd. Dess uppgift har varit att ge råd till verket och att verka för att brukarkrav beaktas vid utveckling och upphandling av produkter. Nämnden har bl.a. behandlat frågor om utbildning, forskning och utveckling på området konsumentteknik. Nämnden har spelat en viktig roll för att skapa kontakter med andra intressenter när det gäller denna forskning samt för att initiera och värdera enskilda projekt. På verkets begäran har nämnden upphört. Skälet är att verket önskar pröva andra former för arbetet med frågor inom det konsumenttekniska området. I 1993 års forskningspolitiska beslut (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:LU48, rskr. 1992/93:392) betonades vikten av att forskningen på det konsumentpolitiska området kan utvecklas. I propositionen utpekades ett antal angelägna forskningsområden. Detta motiverade enligt propositionen att Konsumentverket bör ha ett särskilt forskningsanslag för att kunna ge stöd till angelägna projekt. Genom ett sådant anslag får verket också möjlighet att etablera och vidmakthålla kontakter med forskarvärlden. I avvaktan på den konsumentpolitiska översyn som hade inletts föreslog regeringen att anslaget till konsumentforskning tills vidare skulle vara oförändrat, dvs. 2,1 miljoner kronor. Riksdagen antog regeringens förslag och har även beslutat om motsvarande belopp för budgetåret 1994/95. Konsumentpolitiska kommittén föreslog i sitt betänkande Konsumentpolitik i en ny tid (SOU 1994:14 s. 313) att den konsumentpolitiska forskningen skulle förstärkas inom universitet och högskolor, speciellt på områdena konsumenträtt och ekonomi. Den föreslog vidare att regeringen tillsammans med ansvariga myndigheter samt experter och forskare skulle ta fram ett konsumentpolitiskt forskningsprogram. En särskild utredare bör få i uppdrag att ta fram ett underlag till ett konsumentpolitiskt forskningsprogram. Uppdraget Utgångspunkter för uppdraget Den konsumentpolitiska forskningen vid universitet och högskolor bör förstärkas. Forskning är nämligen ett betydelsefullt instrument för en resultatinriktad konsumentpolitik. Genom forskningsinsatser kan olika problem för konsumenterna kartläggas och orsaker analyseras. Forskningen kan ge ökad kunskap om konsumenternas förhållanden och om hur dessa kan förbättras. Konsumentpolitiken är en del av välfärdspolitiken. Forskningen inom konsumentområdet har därigenom en stor bredd. Det innebär att forskningen innefattar flera discipliner med skilda teoretiska och metodologiska ansatser. Mångfalden i sig är en kvalitet men gör också forskningsområdet svårgripbart. Forskningen på det konsumentpolitiska området har haft svårt att etablera sig inom traditionella forskardiscipliner och att få sin finansiering via ordinarie forskningsanslag. Forskarnätverk har inte heller naturligen vuxit fram kring konsumentforskning. I rapporten Forskning på konsumentområdet (Rapport R8:1993, Byggnadsfunktionslära, KTH), som utarbetats på uppdrag av Konsumentverket, beskrivs den konsumentpolitiska problemstrukturen i tre nivåer nämligen: A: Välfärdens gränser, som omfattar problem/forskning av allmän övergripande karaktär, generell välfärdspolitik m.m. Denna forskning tillgodoses genom den allmänna forskningspolitiken. B: Vardagslivets villkor, som omfattar specifik kunskap om konsumenterna som individer och hushåll, samt producenterna/distributörerna. Detta är det traditionella området för den konsumentpolitiska forskningen. Här ingår också utvärderingen av konsumentpolitiska insatser. C: Specifika problem, som omfattar väl definierade strategiinriktade forskningsinsatser avsedda att fördjupa kunskapen inom prioriterade områden. Här berörs bl.a. studier av de miljökonsekvenser som den privata konsumtionen får. I rapporten redovisas ett tänkbart forskningsperspektiv för konsumentforskningen. Det skall främst ses som en möjlighet att anvisa olika ingångar till ett sammanhängande forskningsområde. Det gäller: * Hushållens resurser * Marknadens uppbyggnad och funktion i ett konsumentperspektiv * System för varor och tjänster - säkerhet, funktion, miljöhänsyn och kostnader * Utbildning och information, marknadsföring och reklam * Konsumentpolitikens instrument och effekter, alternativa lösningar och organisationsformer. Inom ramen för Nordiska ministerrådet har ett nordiskt program för konsumentpolitisk forskning tagits fram. De nordiska konsumentministrarna godkände programmet i januari 1995. Syftet med det är att aktivt främja en ökad konsumentforskning på det nordiska och det europeiska planet. I programmet redovisas, förutom innehållet i den nordiska forskningen och hur forskningsprogrammet kan organiseras och finansieras, även problemställningar på 14 olika forskningsområden. En särskild koordinator har anställts på deltid vid ministerrådet för att samordna den centrala informationen om forskningen, initiera forskning samt undersöka finansieringsmöjligheter. En forskning som till viss del ligger nära den konsumentpolitiska forskningen är konkurrensforskningen. Konkurrensverket disponerar ett särskilt anslag för stöd till forskning på konkurrensområdet. Konkurrensverket har ett råd för konkurrensfrågor som har till uppgift att stimulera forskningen på konkurrensområdet, främst inom områdena nationalekonomi, företagsekonomi och juridik. Rådet skall därutöver tillföra verket kunskap om nya rön inom de ekonomiska och juridiska vetenskaperna som kan ha betydelse för verksamheten. Flera projekt som är intressanta för konsumentpolitiken pågår för närvarande inom ramen för konkurrensforskningen, bl.a. när det gäller effekter av avregleringar. Med dessa utgångspunkter bör utredaren Kartlägga forskningen på konsumentområdet Inriktningen av ett forskningspolitiskt program på konsumentområdet är beroende av en rad faktorer som måste klarläggas närmare. Innan ett program kan utarbetas måste således ett underlag tas fram som redovisar hittillsvarande och pågående forskning på konsumentområdet. Utredaren bör därför göra en sådan kartläggning av forskningen i Sverige. Utblickar bör även göras mot de nordiska länderna och övriga EU-länder. Utredaren bör i det sammanhanget beakta det arbete som pågår under Nordiska Ministerrådet inom ramen för det nordiska programmet för forskning på konsumentområdet. Analysera forskningsområdet I riksdagens beslut om inriktningen av forsknings-politiken för budgetåren 1993/94 och 1995/96 betonades att det finns viktiga forskningsuppgifter på det hushållsekonomiska området. Som exempel angavs frågan hur hushållen förmår utnyttja sina resurser i ett ekonomiskt krisläge. I forskningspropositionen betonades även att det behövs forskningsinsatser på det konsumenträttsliga området särskilt i ljuset av den europeiska integrationen. Även den rättssociologiska forskningen är angelägen för att belysa hur stor genomslagskraften av olika rättsregler faktiskt blir. Konsumentpolitiska kommittén betonade att det krävs forskning på nya konsumentområden som internationalisering, avreglering, strukturförändringar i handeln med varor och tjänster samt miljö. Kommittén betonade bl.a. forskning om produktsäkerhet. Ett annat område som kommittén pekade på är konsumentteknik. Utredaren bör närmare analysera vilka konsumentfrågor som det är viktigt att få belysta genom den framtida forskningen. I det sammanhanget bör beaktas möjligheterna att göra internationella jämförelser för att värdera behovet av konsumentpolitiska åtgärder. Utredaren bör med utgångspunkt från kartläggningen av konsumentpolitisk forskning inom EU belysa vilka möjligheter det finns för svenska forskare att delta i internationella forskningsprogram och att få del av resurser för att finansiera forskningen. Utredaren bör även beakta att den decentraliserade konsumentverksamheten i Sverige, såväl den kommunala verksamheten som den som bedrivs av frivilliga organisationer, ställer krav på fortlöpande uppföljning och analys, bl.a. genom forskning. De mål för och inriktning av konsumentpolitiken som regeringen har föreslagit i propositionen Aktiv konsumentpolitik skall utgöra en grund för utredarens överväganden. Föreslå hur forskningsområdet bör organiseras Kvalificerad forskning förutsätter en långsiktig kunskaps-uppbyggnad och att återväxten av kompetenta forskare säkerställs. Det förutsätter en högskolemiljö med forskarutbildning. För att garantera kvaliteten måste således universitet och högskolor ha huvudansvaret för forskningen. Utredaren bör föreslå hur och i vilka former det går att vidareutveckla de forskningsmiljöer och forskningsprofiler som finns. Här bör Konsumentpolitiska kommitténs påpekande beaktas att det måste finnas en kontinuerlig förankring av forskningen på det konsumenttekniska området vid olika forskningsinstitutioner. Man betonade att den konsumenttekniska forskningen vid de tekniska högskolorna måste vidareutvecklas. Utredaren bör redovisa hur ämnet Konsumentekonomi kan utvecklas både vad gäller utbildningen och forskningen. Utredaren bör också överväga i vilken utsträckning och hur Konsumentverket bör engageras i stödet av forskningen på kort och lång sikt samt hur resultatet av forskningen skall spridas och utnyttjas. Föreslå hur forskningsområdet bör finansieras Utredaren bör redovisa vilka forskningsresurser som finns tillgängliga vid olika institutioner för konsumentpolitisk forskning. Utredaren bör även lämna förslag om vilka ekonomiska resurser som kan komma att krävas för att genomföra det konsumentpolitiska forskningsprogrammet. Utredaren skall i det sammanhanget lämna förslag till hur resurskraven kan finansieras inom befintliga resursramar. Utredaren bör belysa möjligheterna till gemensam nordisk finansiering samt finansiering genom EU. Utredaren bör lämna förslag om vilket organ som är lämpligast att i framtiden administrera medel för konsumentforskning. I det sammanhanget bör utredaren också överväga vilka för- och nackdelar som är förknippade med att de särskilda forskningsmedlen förs över från Konsumentverket till något annat organ, t.ex. något forskningsråd. Vid val av administratör bör hänsyn tas till hur ansvaret för styrning och uppföljning/utvärdering av forskningsmedlen skall eller bör se ut. Hur arbetet bör bedrivas Utredningsarbetet skall ske i nära samarbete med Konsumentverket och andra berörda myndigheter samt med universitet, högskolor och forskningsråd. Utredaren bör även ta del av de övriga nordiska ländernas erfarenheter av olika sätt att organisera forskning på det konsumentpolitiska området. För utredarens arbete gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23) att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124), att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50). Utredaren skall redovisa sitt förslag till regeringen senast den 31 december 1995.