Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Beskattning av förmåner i samband med uppsägning och utbildning, Dir. 1995:40
Departement: Finansdepartementet
Beslut: 1995-03-02
Dir. 1995:40
Beslut vid regeringssammanträde den 2 mars 1995
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare tillkallas med uppgift att kartlägga förekomsten av
olika förmånstyper i samband med uppsägning och att belysa hur dessa
behandlas i skattehänseende. Utredaren skall också lämna förslag till de
regelförändringar som kan anses behövliga. Vidare skall utredaren analysera
hur av arbetsgivaren bekostad utbildning behandlas skattemässigt
och föreslå de regeländringar som bedöms nödvändiga.
Utredarens arbete skall vara avslutat före utgången av september 1995.
Bakgrund
Förmåner som lämnas i samband med anställning eller uppdrag i annan form
än kontant ersättning skall enligt 32 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370, KL) jämställas med kontant lön. Således är alla förmåner i
form av varor eller tjänster som har karaktär av ersättning för arbete i
princip skattepliktiga. Detta gäller oavsett om förmånen ges ut direkt
från arbetsgivaren eller uppdragsgivaren eller om den ges ut av en annan
person. Vissa undantag från skatteplikt finns dock. Enligt huvudregeln i
42 § KL skall förmåner i annan form än pengar vid beskattningen tas upp
till marknadsvärdet.
Förmånsområdet har under de senaste åren setts över av två offentliga
utredningar, Utredningen om tjänsteinkomstbeskattning (SOU 1992:57 och
1993:44) och Utredningen om beskattning av förmåner (SOU 1994:98). Ingen
av dessa utredningar har dock särskilt behandlat förmåner som ges vid
uppsägning eller utbildning.
Under senare tid har i konjunkturnedgångens spår personalavvecklingar
blivit allt vanligare och kommit att omfatta allt fler människor.
Förmåner som består av annat än direkt lön eller avgångsvederlag i
samband med personalavveckling har därmed också blivit vanligare och
medför många gånger stora kostnader för företagen. Vissa åtgärder kan
vara av sådan karaktär att det är tveksamt om dessa innebär en förmån
för den anställde eller den som sagts upp. Även om det kan konstateras
att det är en förmån kan det i ibland ändå vara osäkert hur förmånen
skall hanteras skattemässigt.
En typ av förmån i samband med uppsägning som är relativt vanlig är
olika slags utbildningar. Utbildningsinsatserna kan variera till både
innehåll och längd. Ibland ges utbildningen under uppsägningstiden,
ibland efter det att anställningen har upphört och i vissa fall under
såväl uppsägningstiden som under tid före eller efter uppsägningstiden.
Som exempel på förmåner i samband med utbildning kan nämnas av arbets-
givaren bekostad terminsavgift och studielitteratur.
En skattskyldig som yrkar avdrag för kostnader i samband med utbildning
har i praxis medgetts avdrag endast i begränsad utsträckning. Avdrag har
i princip medgetts när utbildningen har ansetts nödvändig för intäkternas
förvärvande eller utbildningen har jämställts med fullgörande av
tjänst.
Det är inte självklart att motsvarande betraktelsesätt kan tillämpas i
fråga om förmån av utbildning som en uppsagd bereds under uppsägningstiden
eftersom företaget knappast kommer att få någon direkt nytta av
utbildningen. Därmed är det också tveksamt om utbildningen kan anses som
fullgörande av tjänst. Det är också tveksamt om en utbildning kan anses
som nödvändig för intäkternas förvärvande för en som är uppsagd.
Beskattning av denna typ av förmåner kan på sikt i viss utsträckning
leda till minskad rörlighet på arbetsmarknaden samt minska möjligheterna
för en uppsagd att skaffa nytt arbete.
Även i andra fall när arbetsgivaren bekostar utbildningen uppkommer
frågan hur detta skall behandlas i skattehänseende. Från näringslivets
sida har hävdats att reglerna på området i en del fall kan ge upphov
till problem och att de därför behöver ses över.
Uppdraget
Utredaren skall kartlägga och redovisa vilka typer av förmåner som
förekommer i någon större utsträckning i samband med uppsägning och hur
dessa i dag behandlas i skattehänseende.
Gränsen mellan å ena sidan skattepliktiga förmåner och å andra sidan
skattefria sådana är för närvarande inte alltid helt klar. När det
gäller olika slags insatser för uppsagd personal är dessa oftast att
betrakta som en förmån för den som sagts upp. Sammantaget kan det antas
att det rör sig om stora kostnader för företagen och - om förmånerna är
skattepliktiga - avsevärda förmånsvärden. Det är därför viktigt att
dessa behandlas på ett korrekt sätt i förhållande till lagstiftningen
och att gällande skatteregler framstår som rimliga ur ett samhälls-
ekonomiskt perspektiv.
Vidare skall utredaren ta ställning till om nuvarande skattelagstiftning
leder till ett konsekvent och rimligt beskattningsresultat eller om det
av arbetsmarknadspolitiska eller andra samhällsekonomiska skäl finns
anledning att ändra reglerna på detta område. Anser utredaren att
ändringar bör göras skall förslag på sådana lagändringar redovisas.
Förmån i form av utbildning torde i princip vara skattefri endast om den
är nödvändig för intäkternas förvärvande eller är att anse som fullgörande
av tjänst. I takt med den allt snabbare förändringen av tekniken
och arbetsförhållandena ökar kraven på kompetensutveckling och
flexibilitet hos arbetskraften. Det har i olika sammanhang hävdats att
nuvarande regler är oklara, i vissa fall ogynnsamma samt inte anpassade
till dagens behov av kompetensförnyelse och att de därför behöver ses
över. Det är naturligt att göra denna översyn i samband med att förmåner
vid uppsägning utreds. En av de vanligaste förmånerna vid uppsägning är
nämligen just utbildning. Utbildning kan dessutom vara ett led i en
arbetsgivares personalavvecklingsarbete trots att någon formell
uppsägningssituation inte föreligger.
Utredaren skall se över nuvarande skatteregler i syfte att klarare ange
gränsen för skattefria resp. skattepliktiga utbildningsförmåner som helt
eller delvis bekostas av arbetsgivaren. Dessutom bör utredaren överväga
om det av arbetsmarknadspolitiska eller andra skäl finns anledning att
ändra reglerna.
Utredningsuppdraget omfattar även förmåner i samband med uppsägning och
utbildningsförmån som utges eller bekostas av någon annan än arbetsgivare,
som t.ex. Trygghetsrådet.
Som en allmän begränsning för utredaren bör dock gälla att förslagen
inte får öppna möjligheter till överflyttning av lön till skattefria
förmåner med därav följande intäktsbortfall för det allmänna. Den
grundläggande principen om en likformig beskattning måste således så
långt möjligt upprätthållas. Eventuella undantag från denna princip
skall därför vara väl underbyggda och motiverade av
arbetsmarknadspolitiska eller andra samhällsekonomiska skäl.
Övriga frågor
Utredaren skall också redovisa hur skattepliktiga förmåner som utgår i
samband med uppsägning eller utbildning skall beaktas vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst.
Utredaren är oförhindrad att ta upp även andra frågor som har ett nära
samband med de frågor som utredaren särskilt skall behandla.
Redovisning av uppdraget m.m.
De förslag som utredaren lägger fram bör sammantaget inte leda till
minskade skatteintäkter för den offentliga sektorn. Innebär några
förslag minskade inkomster av någon betydelse bör utredaren också ange
möjliga finansieringsalternativ.
För utredaren skall gälla regeringens direktiv till samtliga kommittéer
och särskilda utredare om offentliga åtaganden (dir. 1994:23) och jäm-
ställdhetspolitiska konsekvenser (dir 1994:124).
Utredningsarbetet skall vara avslutat före utgången av september 1995.