Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Utredning om fristående gymnasieskolor, Dir. 1995:107
Departement: Utbildningsdepartementet
Beslut: 1995-07-13
Dir. 1995:107 Beslut vid regeringssammanträde den 13 juli 1995 Sammanfattning av uppdraget En utredare skall utreda frågor som rör villkor för att förklara utbildning vid en fristående gymnasieskola berättigad till offentligt stöd. Uppdraget skall vara slutfört den l november 1995. Utredaren skall ge förslag till * villkor för att en fristående gymnasieskola skall förklaras be- rättigad till offentligt stöd, * ordningen för sådana beslut och hur ansvaret skall fördelas mellan olika aktörer, * hur tillsynsansvaret skall fördelas mellan olika parter samt * regler för bidragsgivning. Bakgrund Rätten till gymnasieutbildning Stat och kommun har det övergripande ansvaret för barns och ungdomars skolgång och utbildning. Alla barn och ungdomar har enligt skollagen rätt till en likvärdig utbildning var de än bor i Sverige. Varje kommun är vidare enligt skollagen skyldig att erbjuda gymnasieutbildning på i första hand nationella program och i andra hand special- utformat eller individuellt program för samtliga ungdomar i kommunen förutsatt att de slutfört sista årskursen i grundskolan eller motsvarande. Erbjudandet skall omfatta ett allsidigt urval av nationella program och antalet platser skall anpassas med hänsyn till elevernas önskemål. Erbjudandet skall avse ut- bildning som anordnas inom kommunen eller i en annan kommun eller ett annat landsting i enlighet med samverkans- avtal. Ett sådant avtal innebär att en elev som söker till en gymnasieskola i den andra kommunen hänförs till den grupp elever som i första hand skall bli mottagna i sådan gymnasie- skola och att hemkommunen automatiskt blir skyldig att betala för elevens utbildning. Utbildningarna i den kommunala gymnasieskolan har en stor bredd både vad gäller antal program och olika ämnesinrikt- ningar. Om elevunderlaget blir för litet kan utbudets bredd hotas. Begränsningen av rätten för elever att genomgå gymnasie- utbildning i en annan kommun eller ett annat landstings gymnasieskola utan samverkansavtal med hemkommunen gäller inte om eleven väljer en fristående gymnasieskola. Fristående gymnasieskolor Fristående gymnasieskolor är skolor med utbildningar som till innehållet kan anses motsvara den kommunala gymnasieskolans utbildning på nationella eller specialutformade program. Genomgången utbildning i dessa skolor ger samma möjligheter till yrkesliv eller högskolestudier som avslutad utbildning i den kommunala gymnasieskolan. En fristående gymnasieskola kan av regeringen förklaras berättigad till offentligt stöd som i sådant fall består av dels bidrag från elevernas hemkommuner för utbildningen, dels statlig tillsyn vilken i sin tur ger rätt till studiestöd för eleverna. Utbildningen i en sådan skola skall ge kunskaper och färdig- heter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper som den kommunala gymnasieskolan skall ge. Den skall också i övrigt väsentligen svara mot gymnasieskolans allmänna mål. Det är därvid särskilt viktigt att de allmänna mål som anges i 1 kap. 2 § andra och tredje styckena skollagen (1985:1100) beaktas vilket innebär att skolans verksamhet skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värde- ringar. Skolan skall vidare vara öppen för alla och inte medges offentligt stöd om den brister i öppenhet och insyn. Under- visningen måste vara saklig och allsidig. Ett villkor är vidare att intagningsbestämmelserna är god- tagbara. Elevernas studieresultat skall redovisas i betyg eller intyg som är jämförbart med gymnasieskolans betyg. Skolan måste delta i Skolverkets uppföljning och utvärdering. Vidare måste elevavgifterna, om sådana tas ut, vara skäliga med hänsyn till de särskilda kostnader som skolan har, under förutsättning att kostnaderna för verksamheten är rimliga. Vid regeringens bedömning enligt 9 kap. 8 § skollagen om en fristående gymnasieskola skall förklaras berättigad till offentligt stöd skall hänsyn tas till om den har påtagligt negativ inverkan på möjligheterna att upprätthålla bredden i det offentliga skolväsendet. Ansökan En skola som vill bli förklarad berättigad till offentligt bidrag skall enligt 9 kap. 9 § skollagen lämna in en ansökan om detta till länsstyrelsen i det län där skolan är belägen. Ansökan skall lämnas före den l augusti året före bidragsåret. (Fr.o.m. 1996 skall ansökan i stället lämnas senast den l april året före bidragsåret.) Länsstyrelsen skall tillsammans med eget yttrande vida- rebefordra ansökan till Statens skolverk. Av yttrandet skall framgå länsstyrelsens bedömning av om utbildningen kommer att få påtagliga negativa följder för gymnasieskolan inom det offentliga skolväsendet i regionen. Innan länsstyrelsen yttrar sig skall den aktuella kommunen samt i förekommande fall närliggande kommuner ges tillfälle att göra sina bedömningar av den nya skolans inverkan på det offentliga skolväsendet i kommunen. Skolverket skall därefter vidarebefordra handlingarna till regeringen tillsammans med eget yttrande av vilket särskilt skall framgå om inträdesvillkor och urvalsgrunder vid skolan är godtagbara. Om regeringen förklarar utbildningen bidragsberättigad skall elevernas hemkommuner lämna bidrag till skolan. Den friståen- de skolan och hemkommunerna skall i första hand komma överens om bidragets storlek. Om den fristående skolan inte kommer överens om annat med elevernas hemkommuner, skall dessa betala det belopp som har föreskrivits av regeringen eller den myndighet regeringen bestämt. Sådana föreskrifter finns i bilaga 2 till förordningen (1993:884) om offentligt stöd till fristående skolor. Konsekvenser och erfarenheter av gällande regelverk De nuvarande reglerna för stöd till fristående gymnasieskolor gäller fr.o.m. den l juli 1994. Antalet sådana skolor har ökat från ett femtontal med statligt stöd vid utgången av juni 1994 till 45 stycken inför läsåret 1995/96. De tidigare fristående gymnasieskolorna gav huvudsakligen utbildningar inom området för samhällsvetenskapsprogrammet. Utbildningarna vid de nytillkomna skolorna avser i några fall estetiska programmet, medieprogrammet och samhällsveten- skapsprogrammet medan flertalet har mera yrkesinriktade program. Dessutom har de nytillkomna skolorna en större regional spridning. Regeringen anser att fristående gymnasieskolor även fortsättningsvis skall finnas som ett komplement till kommunala skolor. De fristående gymnasieskolorna kan bidra till att öka mångfalden och förnyelsen inom skolväsendet. De nuvarande reglerna har som nämnts gällt endast ett budgetår varför erfarenheter av systemet är begränsade. Det finns dock problem som redan nu är synliga och som är av sådan art att regeringen anser att systemet behöver ses över. 1. Etablering av fristående gymnasieskolor har naturligtvis effekter på det befintliga skolväsendet i kommunen och regio- nen både på kort och lång sikt. Kommunen har skyldighet att erbjuda en elev gymnasie- utbildning på ett brett urval av nationella program. Därför måste beredskap finnas inom kommunens gymnasieorganisation för att kunna ta emot samtliga ungdomar i kommunen, även sådana elever som börjat utbildning i en fristående gymnasies- kola men avbrutit studierna där. Etablering av fristående gymnasieskolor kan i vissa fall leda till ökade kommunala kostnader, svårigheter att erbjuda ett brett urval av nationella program och ökad risk för segregation. Enligt gällande beslutsordning har såväl den kommun där den nya skolan skall ligga som angränsande kommuner möjlig- het att ge sin uppfattning om den nya skolans inverkan på kommunens gymnasieskola innan länsstyrelsen i sitt yttrande ger en bedömning av inverkan i regionen. Det bör övervägas om kommunernas inflytande vid nyetablering av fristående gymnasieskolor skall stärkas. Det bör också prövas vilken betydelse påtagligt ökade kommunala kostnader eller betydande risk för ökad segregation i skolväsendet skall tillmätas i sammanhanget. Det bör även övervägas om det är ändamålsen- ligt att också i fortsättningen låta frågan avgöras genom rege- ringsbeslut. 2. Målsättningen med reformerna på skolområdet är att ge alla ungdomar en sammanhållen och bred utbildning av hög kvalitet i en gymnasieskola för alla. En viktig del av en gymnasieskola för alla är den kvalitet som skapas i mötet mellan ungdomar med olika bakgrund, erfarenheter och referensramar. Det bör övervägas vad som krävs för att nya fristående gymnasieskolor skall ge den bredd och kvalitet i utbildningen som fordras för att motsvara den i den kommunala gymnasieskolan samt särskilt om det är en liten skola ge möjlighet till allsidig social fostran. 3. Kritik har framförts mot vissa konfessionella skolor. Kritikerna har ifrågasatt om skolorna verkligen uppfyller läroplanens krav på allsidighet och saklighet i undervisningen. Det bör prövas om den hittillsvarande ordningen för god- kännande och tillsyn ger tillräckliga möjligheter att se till att alla ungdomar får en gymnasieutbildning grundad på allsidighet och saklighet samt präglad av de demokratiska värderingar som uttrycks i skollag och läroplan. 4. En kommun har efter den första prövningen ingen insyn i en fristående gymnasieskolas verksamhet. Den prövning som sker inför förklaring om rätt till offentligt stöd baseras på den kommande planerade verksamheten. Det är Skolverket som ansvarar för tillsynen av fristående gymnasieskolor. Mot bak- grund av kommunernas ansvar vad gäller gymnasieutbildning för sina ungdomar är ett visst kommunalt ansvar för tillsynen av de fristående gymnasieskolorna berättigad. 5. Reglerna för bidragsnivån till fristående gymnasieskolor förutsätter överläggning mellan hemkommunen och skolan. Om överenskommelse inte kan nås skall det belopp regeringen fast- lagt gälla. Från de fristående gymnasieskolornas sida har redo- visats att sådana överläggningar tenderar att snarast utgöra ett konstaterande från hemkommunens sida att det av regeringen fastlagda beloppet skall gälla. Regeringen finner det olyckligt om den kontakt mellan kommun och skola som i sig har ett betydande värde sätts ur spel på grund av regeringens centralt fastställda belopp. Det bör därför övervägas om systemet med att regeringen fastställer belopp skall finnas kvar. I det sam- manhanget bör också övervägas om fristående gymnasieskolor även fortsättningsvis skall ha rätt att ta ut elevavgifter och hur de i så fall bör påverka bidragsnivåerna. Uppdraget En översyn av gällande regler är mot denna bakgrund an- gelägen. Det är regeringens ambition att såväl kommuner som fristående gymnasieskolor får klara regler som kan förväntas ligga fast under en längre tid. En särskild utredare bör utses att ge förslag till * villkor för att en fristående gymnasieskola skall förklaras berättigad till offentligt stöd, * ordningen för sådana beslut och hur ansvaret skall fördelas mellan olika aktörer, * hur tillsynsansvaret skall fördelas mellan olika parter samt * regler för bidragsgivning. Ramar för utredningens arbete Utredaren skall redovisa uppdraget senast den l november 1995. Utredaren skall lägga fram förslag till de författnings- ändringar som föranleds av ställningstagandena. I arbetet skall utredaren hålla kontakt med Friskolekommit- tén. Utredaren bör vidare hålla sig informerad om Skolverkets arbete med översyn av utbildningar vid sådana fristående skolor som den 30 juni 1993 hade statligt stöd. Om utredaren föreslår förändringar som innebär utgiftsök- ningar eller inkomstminskningar skall konkreta förslag ges till hur dessa skall finansieras. Utredaren skall också göra en be- dömning av de kommunalekonomiska effekterna och om den s.k. finansieringsprincipen är tillämplig. För arbetet gäller vidare regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående redovisning av regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50) och om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23) och om jämställdhet mellan könen (dir. 1994:124).