Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Översyn av begreppet försäkrad inom socialförsäkringen, m.m., Dir. 1995:106
Departement: Socialdepartementet
Beslut: 1995-07-13
Dir. 1995:106
Beslut vid regeringssammanträde den 13 juli 1995
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare skall göra en samlad översyn av begreppet försäkrad
i de olika författningar som reglerar olika förmåner inom socialförsäkringen
samt redovisa förslag med inriktning att enhetliga försäkringsvillkor
skall gälla för likartade förmåner. Uppdraget innefattar också kontant-
förmåner vid arbetslöshet. I uppdraget ingår att pröva hur den personkrets
som skyddas enligt svensk socialförsäkringslagstiftning skall avgränsas.
Utredaren skall vidare göra en översyn av de regler som gäller för betalning
av socialavgifter och allmänna egenavgifter.
Utredaren skall därvid beakta de konsekvenser som följer av tillämpningen
av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av system för social
trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar
inom gemenskapen och förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpningen av
förordning (EEG) nr 1408/71. Översynen skall också avse avgifts- och
förmånsfrågor i förhållande till områden utanför EU och EES.
I uppdraget ingår att utforma författningsförslag med de ändringar i
lagar och förordningar som utredaren anser vara påkallade av uppdraget.
Uppdraget skall vara avslutat före utgången av år 1996. Förslaget om
socialavgifter och allmänna egenavgifter skall dock redovisas senast den
31 mars 1996.
Bakgrund
Svenska regler om socialförsäkring
Den svenska lagstiftningen om socialförsäkring bygger i huvudsak på att
de försäkrade är bosatta här i landet. Bosättning i Sverige ger bl.a.
rätt till folkpension och barnbidrag. För vissa andra förmåner krävs
utöver bosättning också förvärvsarbete. Detta gäller bl.a. för rätt till
sjukpenning och tilläggspension. Försäkrade enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL) är svenska medborgare samt i Sverige bosatta
utländska medborgare och statslösa. En försäkrad som lämnar Sverige
anses fortfarande bosatt här i landet om utlandsvistelsen är avsedd att
vara längst ett år.
För rätt till flertalet förmåner krävs enligt AFL även inskrivning hos
den allmänna försäkringskassan. Detta gäller bl.a. för rätt till
sjukpenning, rehabiliteringspenning och föräldrapenning. När en i
Sverige bosatt person fyller 16 år sker inskrivning hos den allmänna
försäkringskassan.
Socialförsäkringen i det europeiska samarbetet
Sverige deltar i det europeiska ekonomiska samarbetet sedan den 1
januari 1994, då avtalet om det europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES) trädde i kraft. I och med Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
(EU) fr.o.m. den 1 januari 1995 har samarbetet fördjupats och utvidgats
till att avse områden som inte omfattas av EES-avtalet.
För det europeiska samarbetet gäller inom den sociala trygghetens område
särskilda bestämmelser för att ländernas sociala trygghetssystem skall
samordnas. Bestämmelserna återfinns huvudsakligen i rådets förordning
(EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av system för social trygghet när
anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen och förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpningen av förordning
(EEG) nr 1408/71. Förordningarna innehåller bestämmelser som
skall garantera att de personer som använder sig av rätten till fri
rörlighet inte står utan skydd för sin sociala trygghet när de flyttar
till ett annat land inom EU och EES.
En grundläggande princip som kommer till uttryck i dessa bestämmelser är
att den som flyttar inom gemenskapen skall omfattas av lagstiftningen i
endast ett land och att det land i vilket vederbörande arbetar skall
svara för socialförsäkringsskyddet.
Av betydelse i sammanhanget är också rådets förordning (EEG) nr 1612/68
om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. I den anges en
grundläggande bestämmelse om likabehandling i fråga om sociala förmåner.
Där föreskrivs bl.a. att en arbetstagare som är medborgare i ett
medlemsland skall ha samma sociala förmåner inom en annan medlemsstats
territorium som det landets medborgare. Arbetstagaren skall således ha
samma rätt till bl.a. socialförsäkringsförmåner, hälso- och sjukvård,
äldre- och handikappomsorg, barnomsorg och socialt bistånd som landets
medborgare har.
Den svenska lagstiftningen om socialförsäkring kräver som tidigare
konstaterats i de flesta fall bosättning här i Sverige för att rätt till
förmåner skall föreligga. Genom Sveriges åtagande inom det europeiska
samarbetet uppkommer en skyldighet att bl.a. följa bestämmelserna i de
nämnda förordningarna. Vid konfliktsituationer mellan dessa förordningar
och nationella regler är det alltid gemenskapsreglerna som har företräde
och som därför skall tillämpas. Den svenska
socialförsäkringslagstiftningen omfattar således till följd av
bestämmelserna i förordning nr 1408/71 i många fall även personer som
inte är bosatta här i landet.
I och med att förordning nr 1408/71 gäller i Sverige kan inte kravet på
bosättning och inskrivning i Sverige upprätthållas gentemot personer som
enligt förordningen skall omfattas av svensk lagstiftning. Riksförsäkrings-
verket (RFV) har vad gäller inskrivningsvillkoret utfärdat
föreskrifter för tillämpningen av AFL för personer som omfattas av
förordning nr 1408/71 och därvid föreskrivit att sådana personer skall
likställas med dem som är bosatta här. Dessa personer kan därmed bli
inskrivna hos försäkringskassan. Därigenom får de också rätt till
förmåner som omfattas av förordning nr 1408/71.
Begreppet försäkrad
Även om den svenska socialförsäkringen i huvudsak ställer krav på
bosättning är de materiella försäkringsvillkoren inte enhetliga. För
närliggande förmåner kan de variera. Förmånssystemen kännetecknas
dessutom av komplexitet, vilket har medfört att försäkringen blivit
svåröverskådlig och svår för enskilda att förstå. De anställda vid
försäkringskassorna ägnar en betydande del av sin arbetstid åt att
förklara gällande bestämmelser.
Som exempel kan nämnas att rätten till sjuklön enligt lagen (1991:1047)
om sjuklön enbart förutsätter ett anställningsförhållande av viss
varaktighet. För rätt till sjukpenning krävs däremot att personen är
försäkrad enligt AFL och är inskriven hos den allmänna
försäkringskassan. Beträffande rätten till havandeskapspenning gäller
som enda allmänna villkor att kvinnan är försäkrad, vilket innebär att
förmånen skulle kunna utges till svenska medborgare som bor och arbetar
utomlands. Genom förmånens anknytning till bestämmelserna om sjukpenning
och genom regler som begränsar rätten till havandeskapspenning vid
vistelse utomlands kan dock en sådan förmån på grundval av svensk
lagstiftning ändå inte lämnas till den som har inkomst av arbete i annat
land från utländsk arbetsgivare eller till den som är bosatt utomlands.
Avgifter
Den ovan nämnda förordning nr 1408/71 har vidare betydelse vad gäller
avgifter som tas ut för finansiering av system för social trygghet. Av
förordningens lagvalsregler följer dels vilket lands lagstiftning en
anställd eller egenföretagare skall vara omfattad av, dels att avgifter
skall betalas endast i den medlemsstat vars lagstiftning den anställde
eller egenföretagaren omfattas av. Reglerna i förordning nr 1408/71 är
obligatoriska i detta avseende. I den mån förordningen anger att en
anställd eller egenföretagare skall omfattas av ett visst lands
lagstiftning, skall således avgifter också betalas endast i det landet.
Arbetsgivare är enligt svensk lagstiftning skyldiga att betala arbetsgivar-
avgifter baserade på summan av vad arbetsgivaren under året
betalat som kontant lön eller annan ersättning för utfört arbete. Någon
uppdelning på de enskilda individerna som uppburit ersättningen sker
inte. Allmänna egenavgifter betalas av den enskilde. Uppbörden av de
allmänna egenavgifterna är samordnad med uppbörden av inkomstskatten
genom att inkomsten måste vara beskattningsbar enligt
kommunalskattelagen (1928:370) eller enligt lagen (1958:295) om
sjömansskatt. Därmed finns det ett administrativt samband mellan
avgifter och inkomstskatter även i de fall förordning nr 1408/71 är
tillämplig. En person som är utsänd av en arbetsgivare i ett annat EU-
eller EES-land är enligt reglerna i förordning nr 1408/71 omfattad av
den svenska socialförsäkringslagstiftningen under ett år. Detta gäller
trots att den utsände inte betalar skatt i Sverige efter viss tid och
därmed inte heller några allmänna egenavgifter.
Övrigt
Utredningen (S 1991:03) om socialförsäkringen och EG har i sitt slut-
betänkande Social trygghet och EES (SOU 1993:115) redovisat överväganden
och förslag föranledda av de konsekvenser som EES-avtalet och sedermera
EU-medlemskapet för med sig i fråga om andra socialförsäkringsförmåner
än pensioner samt sjukvårdsförmåner och bidrag till barnfamiljer.
Utredningen om socialförsäkringen och EG hade också i uppdrag att överväga
en rapport från Riksförsäkringsverket, som överlämnats till
regeringen den 31 maj 1991. I denna rapport föreslås att den svenska
allmänna försäkringen skall utvidgas till att omfatta även personer som
arbetar i Sverige utan att vara bosatta här. Enligt verkets förslag
skall den svenska socialförsäkringen i dessa situationer även omfatta
personer utanför EU och EES. Den utvidgning av den skyddade
personkretsen som verket föreslår har sedermera, vad avser medborgare i
EU och EES-länderna, ägt rum genom att förordning nr 1408/71 blivit
tillämplig här i landet.
I slutbetänkandet från Utredningen om socialförsäkringen och EG föreslogs
en samlad översyn av begreppet försäkrad i den svenska socialförsäkringen
samt av de svenska reglerna för avgifter satta i relation till
förordning nr 1408/71 och förordning nr 574/72. Förslaget har
remissbehandlats. Av remissbehandlingen framgår att så gott som samtliga
instanser som tog upp frågan biträder utredningens förslag. I detta
sammanhang framförde Arbetsmarknadsstyrelsen att även de olika
kontantförmånerna vid arbetslöshet bör ingå i en sådan översyn.
Pensionsarbetsgruppen (S 1991:14) har också i sitt betänkande Reformerat
pensionssystem (SOU 1994:20) föreslagit en översyn av begreppet försäkrad.
Pensionsarbetsgruppen ansåg att nuvarande definition av vilka som är
försäkrade och som har möjlighet att tjäna in rätt till
inkomstrelaterad pension bör kvarstå tills frågan blivit föremål för en
generell översyn.
Uppdraget
Enhetlig användning av begreppet försäkrad
Den nuvarande utformningen av begreppet försäkrad medför i en rad avseenden,
som beskrivits ovan, svårigheter vid tillämpningen av reglerna
inom den allmänna försäkringen. Dessa svårigheter leder ibland till
utfall som är svåra att förstå när det gäller rätten till förmåner. En
särskild utredare skall därför göra en samlad översyn av begreppet
försäkrad i de olika författningarna som reglerar olika förmåner inom
socialförsäkringen samt redovisa förslag med inriktning att enhetliga
försäkringsvillkor skall gälla för likartade förmåner. Uppdraget
innefattar också kontantförmåner vid arbetslöshet.
I betänkandet Social trygghet och EES (SOU 1993:115) finns en uppställning
av vilka villkor som gäller för rätt till olika förmåner. Uppställningen
tydliggör hur villkoren för att få del av de olika förmånerna varierar.
Med utgångspunkt i denna uppställning skall översynen omfatta förmåner
enligt följande lagar:
- lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL)
- lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
- lagen (1993:737) om bostadsbidrag
- lagen (1964:143) om bidragsförskott
- lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn
- lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn
- lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare
- lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
- tandvårdslagen (1985:125)
- lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård
- lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade
- lagen (1993:389) om assistansersättning
- lagen (1976:380, omtryckt 1993:357) om arbetsskadeförsäkring
- lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för
långvarig vård av sjukt eller handikappat barn
- lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionär
- lagen (1973:370, omtryckt 1991:1334) om arbetslöshetsförsäkring
- lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
Utredaren skall gå igenom de särskilda villkor som gäller för en
försäkrads rätt till förmåner enligt ovan nämnda lagstiftning och
föreslå ändringar i syfte att uppnå enhetliga villkor. Utredaren skall
lämna förslag som syftar till att det för varje förmån klart skall
framgå vilka villkor som gäller för rätt till förmånen. Utredaren bör
därvid eftersträva en enhetlig användning av begreppet försäkrad i de
olika lagarna. För likartade förmåner bör enhetliga villkor gälla när
detta är möjligt. Utredaren bör därvid sträva efter att ge reglerna en
mer tydlig utformning. I det sammanhanget bör utredaren även överväga om
inskrivning hos försäkringskassan skall vara en förutsättning för att
någon skall få rätt till en förmån. Avsikten är inte att ändra rätten
till de förmåner som i dag utges enbart på grundval av bosättning i
Sverige.
Den skyddade personkretsen
Utredaren skall vidare pröva om den personkrets som skyddas enligt
svensk lag bör utvidgas till att omfatta alla som arbetar här i landet,
dvs. även medborgare i länder utanför EU och EES. Utredaren skall dels
överväga om en sådan utvidgning kan ske t.ex genom att denna personkrets
ges rätt endast till vissa förmåner, dels beräkna kostnadskonsekvenserna
av en sådan utvidgning.
Ettårsregeln enligt AFL
En person som lämnar Sverige kvarstår som försäkrad enligt AFL här i
landet om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Utredaren
skall pröva om denna regel behöver ändras och om det kan finnas skäl att
för vissa grupper av försäkrade, t.ex. studerande, införa särskilda
regler som innebär att det svenska socialförsäkringsskyddet inte upphör
vid en längre utlandsvistelse.
Ändrad uppbörd av allmänna egenavgifter, m.m.
Utredaren skall göra en genomgång av de bestämmelser som gäller för
betalning av socialavgifter och allmänna egenavgifter och därvid
särskilt beakta de konsekvenser som en tillämpning av förordning (EEG)
nr 1408/71 får för svenskt vidkommande vad gäller möjligheterna att ta
ut avgifter enligt förordningen.
Genom lagvalsreglerna i förordning nr 1408/71 avgörs enligt vilket
medlemslands lagstiftning som socialavgifter och allmänna egenavgifter
skall tas ut. Utredaren skall mot denna bakgrund analysera och lämna
förslag om åtgärder som bör vidtas för att man från svensk sida skall
kunna ta ut de socialavgifter och allmänna egenavgifter som följer av
förordningens regler. Uppdraget i denna del avser bl.a. att föreslå hur
det administrativa samband som finns mellan avgifter och inkomstskatter
vid uppbörd kan ersättas med någon annan ordning.
Utredaren skall också överväga om de s.k. ATP-förbindelserna enligt 11
kap. 2 § och 20 kap. 15 § AFL skall finnas kvar. Det skall därvid
särskilt prövas om de är förenliga med bestämmelserna i förordning nr
1408/71.
Arbetets uppläggning
I uppdraget ingår att utarbeta förslag till nödvändiga ändringar i lagar
och förordningar som omfattas av uppgiften. Utredaren skall vara
oförhindrad att även föreslå ändringar som kan visa sig nödvändiga i
annan lagstiftning.
Utredaren skall med förtur behandla de frågor som berör uppbörd av
socialavgifter och allmänna egenavgifter.
Utredaren skall bedriva sitt arbete i samråd med Sjuk- och arbets-
skadekommittén (dir. 1995:54), Skattebetalningsutredningen (dir. 1993:22),
Utredningen med uppdrag att göra en översyn av de skatterättsliga
hemvistbegreppen (dir. 1995:43), Kommittén för översyn av
studiestödssystemet (dir. 1994:148), Utredningen om en ny
arbetslöshetsförsäkring (dir. 1995:92), Utredningen om vissa
folkbokföringsfrågor (dir. 1995:101) samt med arbetsgruppen inom
Socialdepartementet för genomförandet av ålderspensionsreformen.
Utredaren skall också beakta vad riksdagen anfört med anledning av
Riksdagens revisorers granskning av socialförsäkringen avseende
socialförsäkringslagstiftningens tillgänglighet (1994/95:RR10,
bet.1994/95:SfU20, rskr.1994/95:436).
Utredaren skall beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och
särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), att
redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50) och att redovisa
jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124).
Utredarens förslag avseende socialavgifter och allmänna egenavgifter
skall redovisas senast den 31 mars 1996. Övriga delar av uppdraget skall
vara avslutade före utgången av år 1996.