Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Tilläggsdirektiv till Trafik- och klimatkommittén (K 1993:01) avseende kollek
tivtrafikens konkurrenskraft samt sektorsspecifika miljömål och ansvarsfrågor
, Dir. 1994:18
Departement: Kommunikationsdepartementet
Beslut: 1994-03-17
Dir. 1994:18
Sammanfattning av uppdraget
Trafik- och klimatkommittén (K 1993:01) skall
- utreda förutsättningarna för samt lämna förslag om hur
kollektivtrafikens konkurrenskraft kan stärkas,
- utreda för- och nackdelar med sektorsspecifika miljömål för
transportområdet samt lämna förslag till tidsmässigt anpassade miljömål
för olika trafikslag för arbetet både på kort och lång sikt,
- utreda och lämna förslag till åtgärder som syftar till att klarlägga
ansvar och befogenheter mellan myndigheterna i frågor som rör detta
område.
Bakgrund
Utredningen om att begränsa utsläppen av koldioxid m.m. från trafiken,
som antagit namnet Trafik- och klimatkommittén (K 1993:01), har till
uppgift att lämna ett samlat förslag till åtgärder, som kan reducera
utsläppen av koldioxid och andra klimatpåverkande gaser från alla
trafikslag. Förutsättningarna för att införa miljözoner i vissa tätorter
skall utredas.
Kommittén skall lämna sitt förslag senast den 1 juni 1994.
Regeringens motiv för att tillsätta utredningen framgår av direktiven
(dir. 1993:40).
Regeringen har i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 7
s. 145-156) redovisat behoven av att bredda utredningsarbetet.
Regeringen anser att tre frågor kräver ytterligare genomlysning.
Den första frågan rör kollektivtrafiken. Det kollektiva resandet i
Sverige är i dag på tillbakagång. Den expansion av resandet som skedde
på 1980-talet har upphört. Framför allt har den lokala trafiken
(stadstrafiken) stagnerat, däribland resorna till och från arbetet. Resandet
med kollektiva färdmedel har sjunkit flera år i rad. Kollektivtrafiken i
Stockholms län bibehåller fortfarande sin ställning med väsentligt högre
reseandel än i övriga Sverige, men även här har resandet minskat.
Detta inger enligt regeringens bedömning oro, då det på längre sikt
försvårar möjligheterna att nå hittills fastlagda etappvisa miljömål
inom transportsektorn.
Den andra frågan berör transportsektorns miljömål. De svenska miljömålen
är i dag endast fastställda som nationella miljömål. För transportsektorn
fattade riksdagen i enlighet med regeringens proposition En
god livsmiljö (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338)
beslut om att införa sektorsansvar för miljöarbetet.
Regeringen har i flera beslut gett ansvariga myndigheter uppgiften att
utforma detta sektorsansvar samt lämna årliga miljörapporter. Vägverket,
Banverket, Sjöfartsverket och Luftfartsverket lämnar numera årligen
miljörapporter till regeringen.
Hittills har rapporteringen byggt på att nationella miljömål även är
miljömål för transportsektorn. Formellt har dock riksdagen i sitt beslut
angett att transportsektorn allmänt sett skall bidra till att de
nationella miljömålen uppnås. De nationella miljömålen är samtidigt
kortsiktiga och medger inte långsiktig planering.
Oklarheten om vilka miljömål som på kort och inte minst på lång sikt
skall gälla för transportsektorn bör nu undanröjas. Utredningen skall
därvid utgå från de av riksdagen uppställda miljömålen.
Den tredje frågan handlar om ansvar och befogenheter. Trafikverken,
Statens naturvårdsverk, Riksrevisionsverket samt andra berörda
myndigheter har till regeringen redovisat att ansvar och befogenheter
inom transportsektorn när det gäller miljöarbetet är oklara.
Myndigheternas instruktioner är inte heltäckande och inte heller
samordnade.
Statens naturvårdsverk har i sitt s.k. Aktionsprogram Miljö -93
redovisat vilka myndigheter som har delansvar för trafikens miljöarbete.
Dessutom har Boverket en särskild roll i trafiksektorns miljöarbete
bl.a. i enlighet med sitt regleringsbrev för budgetåret 1993/94.
Sammanlagt är ett tiotal myndigheter direkt involverade. Därtill kan
läggas kommuner och länsstyrelser.
Regeringen bemyndigade den 7 april 1993 chefen för Miljö- och
naturresursdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag
att lämna förslag till sådana organisationsförändringar som behövs med
anledning av förslaget till en miljöbalk (dir. 1993:43). Utredningen har
antagit namnet Miljöorganisationsutredningen (M 1993:04).
Regeringen har i januari 1994 i anslutning till det nämnda
utredningsarbetet även gett Statskontoret i uppdrag att göra en
översiktlig kartläggning och analys av sektorsmyndigheterna och
sektorsprincipen inom miljöområdet. Redovisningen skall ske senast den 14
mars
1994.
Uppdraget
Trafik- och klimatkommittén ges tilläggsdirektiv, som innebär att
kommittén - utöver redan fastställda direktiv - skall lämna ett samlat
förslag till åtgärder som syftar till att stärka kollektivtrafikens
konkurrenskraft.
Kommittén skall i denna del av sitt tilläggsuppdrag höra företrädare för
den nationella, regionala och lokala kollektivtrafiken i Sverige.
Kommittén skall utreda för- och nackdelar med sektorsspecifika miljömål
för transportområdet samt lämna förslag till tidsmässigt anpassade
miljömål för olika trafikslag för arbetet på både kort och lång sikt.
Kommittén skall föreslå åtgärder i syfte att klarlägga ansvar och
befogenheter mellan myndigheterna i frågor som rör miljöarbetet inom
transportsektorn. Kommittén bör samråda med Miljöorganisationsutredningen
(M 1993:04). Arbetet bör ske i samråd med berörda
myndigheter. Kommittén bör särskilt beakta regeringsbeslutet från den
27 februari 1992 om trafikverkens årliga miljörapporter inkl. bilagor.
Kommittén skall enligt direktiven (dir.1993:40) redovisa sitt samlade
förslag senast den 1 juni 1994.
De uppgifter kommittén ges genom tilläggsdirektiven, skall redovisas
senast den 31 maj 1995. En delrapport skall lämnas senast den 1 februari
1995 avseende förslag till sektorsspecifika miljömål.
Det står samtidigt kommittén fritt att fördjupa sitt utredningsarbete
och i redovisningen den 31 maj 1995 lämna kompletterande förslag i de
delar som anges i direktiven (dir.1993:40).