Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1994:122 Beslut vid regeringssammanträde den 10 november 1994 Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare skall tillkallas för att kartlägga de olika frågor om rättslig status för personal, ansvar och skadestånd m.m. som kan uppkomma vid försvarets fredsfrämjande samarbete, i Sverige eller utomlands, med andra länder. Utredaren skall lämna förslag om vilka frågor av rättslig natur som Sverige bör söka reglera i avtal med andra länder och vidare lämna en redogörelse för de ändringar av lagar och andra författningar som skulle behövas med anledning av sådana avtal. Bakgrund Det svenska militära försvaret har kommit att i ökande utsträckning samarbeta med andra länder inom främst fredsbevarande verksamhet samt utbildning och övningar för sådan verksamhet. Inom det civila området ökar sådant samarbete främst såvitt avser humanitära insatser och räddningstjänst. Vid det internationella samarbetet aktualiseras särskilt inom den militära delen frågor om rättslig status för personal, in- och utförsel av materiel m.m. Inom det civila området är sådana frågor i en del fall redan traktaträttsligt reglerade. De rättsliga frågorna aktualiseras såväl vid svenska insatser i andra länder som vid utländska insatser i Sverige. Internationell praxis är att rättsliga frågor m.m. regleras genom avtal mellan de samarbetande länderna. NATO-länderna har t.ex. ett för medlemsländerna gemensamt avtal på området. Även för Sveriges del ökar nu behovet av att träffa avtal av detta slag. Sedan länge sker fredsbevarande insatser i främmande länder genom att Sverige ställer resurser till främst FN:s förfogande. Insatserna sker i samverkan både med mottagarlandet och med andra deltagande länder. Rättsliga förhållanden m.m. regleras i dessa fall genom FN:s försorg i s.k. Status-of-Forces Agreements (SOFA) mellan FN och de länder där insatser sker. Insatserna har på senare tid ofta blivit mer komplicerade och riskfyllda. Därför har, utöver själva insatserna, även förberedelser behövt genomföras i form av gemensamma övningar mellan deltagande länders fredsbevarande styrkor. Därvid har Sverige och andra länder (hittills endast nordiska) samövat med personal, materiel och förband både i och utanför Sverige. Denna verksamhet täcks inte av SOFA och har ännu endast i begränsad utsträckning reglerats mellan länderna. Regeringen anmälde våren 1994 till riksdagen (skr. 1993/94:207) sin avsikt att ansluta Sverige till NATO:s program Partnerskap för fred. Riksdagen framförde inga erinringar mot detta. Riksdagen beslutade senare (prop. 1993/94:244, bet. 1993/94:FöU12, rskr. 1993/94:385, SFS 1994:588) en lag om utbildning för fredsbevarande verksamhet. Regeringen beslutade därefter den 11 augusti 1994 att godkänna ett individuellt partnerskapsprogram för Sveriges deltagande i Partnerskap för fred. Som en följd av detta kommer svensk personal med svensk materiel att medverka i utbildning och övningar i andra länder avseende fredsbevarande verksamhet, räddningstjänst, humanitära insatser och vad man i övrigt kan komma överens om. Sådan verksamhet med deltagande från andra länder kan i framtiden komma att förläggas även till Sverige. I regel saknas ännu avtal om rättsliga förhållanden m.m. i dessa sammanhang. Även i övrigt sker militär samverkan med andra länder, t.ex. inom ramen för det så kallade suveränitetsstödet till de baltiska staterna. I ett fall som gäller stöd till uppbyggnad av en gemensam baltisk bataljon för fredsbevarande verksamhet har en överenskommelse undertecknats den 11 september 1994 med berörda stater om bl.a. rättsliga frågor. Utredningsuppdraget Utredaren skall kartlägga i vilka avseenden som rättsliga frågor kan behöva regleras vid de typer av internationellt samarbete som beskrivs i dessa direktiv. Kartläggningen bör bl.a. omfatta frågor om befälsrätt, jurisdiktion vid och utom tjänsteutövning, skadestånd och försäkringar, tull och beskattning, immunitet och sekretess. Utredaren skall beakta såväl det fallet att Sverige deltar i ett fredsfrämjande samarbete utomlands som den situationen att andra länder deltar i sådant samarbete i Sverige. Utredaren skall lämna förslag till vad Sverige bör söka reglera i avtal med andra länder samt vidare redogöra för de ändringar i lagar och andra författningar som kan behövas med anledning av att Sverige ingår sådana avtal. Utredaren skall också utreda i vad mån det i övrigt kan komma att krävas några lagstiftningsåtgärder för att det i Sverige skall kunna anordnas övningar inom ramen för denna form av internationellt samarbete. Utredaren skall i första hand behandla militärt fredsfrämjande samarbete med andra länder men också, i tillämpliga delar och om tillfredsställande lösningar i dag saknas, behandla civilt internationellt samarbete inom angränsande områden såsom humanitär verksamhet och räddningstjänst. Om utredaren lämnar förslag som kan antas leda till ökade kostnader för staten, skall storleken av dessa kostnader beräknas samt förslag lämnas till hur de skall finansieras. För att skaffa underlag för sina överväganden bör utredaren undersöka hur motsvarande förhållanden regleras i några andra jämförbara länder samt hur NATO-ländernas överenskommelser om rättsliga frågor m.m. är utformade. En utgångspunkt för arbetet bör också utgöras av FN:s ovan nämnda SOFA för att reglera hithörande frågor. Utredaren bör vidare hålla sig orienterad om eventuella förhandlingar i rättsliga frågor mellan staterna inom Partnerskap för fred. Ramar för arbetet För utredarens arbete gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43) och att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23). Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 1995.