Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1994:113 Beslut vid regeringssammanträde den 8 september 1994 Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare tillkallas med uppdrag att utreda förutsätt- ningarna för kontinuerlig kompetensutveckling samt föreslå hur den skall genomföras och finansieras. Bakgrund Ökade kunskapskrav och snabb kunskapsutveckling präglar dagens samhälle och kontinuerlig utveckling av kunskaper och kompetens efter ungdomsutbildningen blir allt viktigare. I fram- tiden kommer det att bli naturligt och vanligt att byta arbets- uppgifter och anställning många gånger under den yrkesverk- samma tiden. Sambandet mellan yrke och ungdomsutbildning kommer därmed att minska. För att förverkliga ett i egentlig mening livslångt lärande be- höver nya former för finansiering och utförande utvecklas för utbildning för dem som redan har skaffat sig en grundläggande kompetens på gymnasie- eller högskolenivå. En sådan kontinu- erlig kompetensutveckling kompletterar den traditionella vuxen- utbildningen, vars syfte i första hand är att ge alla medborgare möjlighet att skaffa sig den grundkompetens som dagens ung- domar får. Utbildningar inom det som här avses med kontinuerlig kom- petensutveckling bör ge en högre generell kompetens, som för- bättrar förutsättningarna såväl att utvecklas i det nuvarande arbetet som att byta till ett nytt arbete. I dag saknas fungerande finansieringsformer anpassade för den kontinuerliga kompetensutvecklingen. Det finns heller inga specifika principer för hur den enskilde skall kunna finansiera sin kompetensutveckling. En tydligare ansvarsfördelning mellan individ, företag, myndigheter och det offentliga behöver därför utvecklas. En viktig utgångspunkt är att individen själv har ansvar för sin egen kunskapsutveckling. Detta är naturligt i och med att det alltid är den enskildes eget liv, arbete och inkomster som påverkas mest av hans eller hennes egen kompetensnivå. Också från motivationssynpunkt är detta av betydelse. Företag och andra arbetsgivare har oftast i första hand skäl att satsa på sådan utbildning som är direkt relevant för den egna verksam- heten, medan den enskilde också ofta kan vilja höja sin kompe- tens mer generellt, något som han eller hon kan ha nytta av även i ett annat arbete och hos andra arbetsgivare eller i andra sammanhang. Den generella kompetensutvecklingen underlättas i sin tur av att individen har goda möjligheter att själv finansiera sin utbild- ning. I Utbildningsdepartementets diskussionsunderlag Agenda 2000 - kunskap och kompetens för nästa århundrade (Ds 1994:35) föreslogs någon form av skattebefriade kompetens- eller utbildningskonton för dessa syften. Till dessa konton skul- le enskilda kunna skattefritt avsätta en del av lönen för att senare utnyttjas för den egna utvecklingen. De skulle också kunna ta med sig kontot vid byte av arbetsgivare. En koppling till socialförsäkrings- eller pensionssystemen skulle markera att utbildning är individens kanske bästa sätt att skaffa sig handlingsförmåga och trygghet inför en osäker fram- tid. En skattemässigt gynnad egenfinansiering skulle också kunna bidra till att stärka den enskildes motivation att förbättra sin kompetens. En sådan finansieringsform bör kunna omfatta såväl kost- naden för själva utbildningen som inkomstbortfallet eller uppe- hället i samband med den kontinuerliga kompetensutvecklingen. Genom att det till en betydande del är den enskildes egna medel som satsas skulle dessutom motivationen vara hög och valet av utbildning verkligen vara i det egna långsiktiga intresset. Det efterfrågetryck som därmed skapas skulle bidra till att utbild- ningen anpassas till de skilda behov och intressen som faktiskt finns. På uppdrag av Utbildningsdepartementet vidareutvecklar pro- fessor Lars Söderström idén om utbildningskonton. Hans arbete kan tjäna som ett möjligt underlag för utredaren. Förslaget om utbildningskonton kommer emellertid att behöva preciseras och konkretiseras ytterligare. Den kontinuerliga kompetensutvecklingen bör dock i fråga om statliga stödformer avgränsas såväl från utbildningen av ungdomar som från traditionell vuxenutbildning och personalut- bildning. Rent företags- eller verksamhetsspecifik utbildning bör t.ex. särskiljas eftersom kostnader för sådan helt bör bäras av företaget och arbetsgivaren. Likaså är det väsentligt att klarlägga gränsen mellan den kontinuerliga kompetensutvecklingen och den egentliga arbets- marknadsutbildningen, vilken primärt syftar till att genom en klart yrkesinriktad utbildning hjälpa människor tillbaka till ar- betsmarknaden eller medverka till arbetskraftens mer kortsiktiga anpassning till omstruktureringar på arbetsmarknaden. Någon form av kvalitetsbedömning och licensiering av ut- bildningsanordnare kan komma att behöva införas. En utredare har tillsatts för att utreda den kvalificerade efter- gymnasiala yrkesutbildningen (dir. 1994:36). Denna utredares uppdrag gränsar till viss del mot den kontinuerliga kompetens- utvecklingen. Utredarens huvudsakliga uppgift är dock att ge underlag för fortsatta ställningstaganden i fråga om strukturen för en praktiskt inriktad eftergymnasial utbildning som ett kom- plement till akademisk ungdomsutbildning. En parlamentarisk utredning skall dessutom utarbeta förslag till förändringar i studiestödssystemen för eftergymnasial utbild- ning, vuxenutbildning m.m. (prop. 1993/94:156, bet. 1993/94:SfU25). Utredningen kommer bl.a. att behandla frågan om hur studiefinansieringen skall förändras så att den stimulerar till studier och leder till minskad skuldsättning och minskad risk för stora avskrivningskostnader. Vidare får Statskontoret i uppdrag att utreda förutsättningar för vuxenutbildning motsvarande gymnasieskolans kärnämnen för alla. Även detta kan sägas beröra villkoren för den kontinu- erliga kompetensutvecklingen. Universitetens och högskolornas, liksom också kommuners privata utbildningsanordnares, studieförbunds och folkhögsko- lors, intresse för och möjligheter att utveckla utbildningar in- riktade mot den kontinuerliga kompetensutvecklingen behöver stimuleras även på ett annat sätt än rent finansiellt. Utbildningarnas tillgänglighet, såväl tids- som rumsmässigt, behöver förbättras för att fungera väl för den grupp vuxna stu- derande som den kontinuerliga kompetensutvecklingen främst berör. Att kunna studera på kvällstid, på helger eller på somma- ren, när man själv väljer, är ofta ett villkor för att delta i ut- bildning vid sidan av arbete och familj. Uppdraget Samhällsomdaningen går allt snabbare. Den offentliga verksam- heten struktureras om och verksamheter flyttas. Näringslivet söker sig mot nya organisationsformer. Den tekniska och infor- mationsteknologiska utvecklingen accelererar. Såväl inom nä- ringslivet som i offentlig verksamhet ökar det internationella beroendet och inflytandet. Denna utveckling inom snart sagt alla sektorer av samhället leder till ett snabbt ökande och konti- nuerligt behov av kunskapsförnyelse hos arbetskraften. Ett övergripande syfte med utredningen är att finna former som ökar omfattningen av den kontinuerliga kompetensutvecklingen. Den särskilda utredaren skall utreda förutsättningar för konti- nuerlig kompetensutveckling samt föreslå hur den skall genom- föras och finansieras. Regelsystemen för universitetens och hög- skolornas liksom för kommunernas uppdragsutbildning bör därvid ses över tillsammans med andra regelsystem som kan påverka utvecklingen härvidlag. De förslag om utbildningskonton som presenterats bör därvid prövas, liksom andra möjligheter att stimulera kontinuerlig kompetensutveckling. Det är väsentligt att sådana stimulanser så långt det är möjligt utformas så att de ger reella möjligheter till kompetensutveckling för alla, oavsett inkomstnivå eller yrkeskategori. En tydlig och flexibel ansvarsfördelning mellan stat, arbetsgivare och den enskilde skall eftersträvas. Förslaget eller förslagen skall omfatta de ekonomiska, rättsliga och orga- nisatoriska aspekterna på finansieringsformerna. Utredaren skall vidare lämna förslag till hur den kontinuerli- ga kompetensutvecklingen bör avgränsas, d.v.s. vilka utbild- ningsbehov det allmänna bör bidra till att finansiera, bl.a. i rela- tion till andra utbildningsnivåer. Utredaren skall även kartlägga och lämna förslag till hur de hinder kan undanröjas som finns i dag för både enskilda och företag när det gäller uppdragsutbildning. Utredaren skall också analysera hur en mångfald av privata och offentliga utbildnings- anordnare skulle kunna stimuleras att utveckla utbildningar lämpade för den kontinuerliga kompetensutvecklingen och hur deras förutsättningar därför skulle kunna förbättras. Utgångspunkter för uppdraget Utredaren skall utgå från regeringens proposition Utbildning och forskning. Kvalitet och konkurrenskraft (prop. 1993/94:177, bet. 1993/94:UbU12, rskr. 1993/94:399). Dessutom bör de för- slag och resultat utnyttjas som kommer fram i det tidigare nämnda uppdraget om utbildningskonton. Utredaren bör rådgöra med offentliga och privata utbildn- ingsanordnare, studieförbund och folkhögskolor samt arbets- marknadens parter under utredningens gång. Utredaren skall analysera konsekvenserna av sina förslag ur ett jämställdhetsperspektiv. Utredaren skall avgränsa sitt uppdrag gentemot den utredare som tillsatts för att utreda den kvalificerade eftergymnasiala ut- bildningen, liksom gentemot utredningen om studiestödssyste- met. En avgränsning bör även göras mot utredningen om form och förutsättningar för vuxenutbildning motsvarande gymnasie- skolans kärnämnen för alla. Utredarens förslag bör icke medföra merkostnader för staten. Utredaren skall beakta regeringens direktiv till samtliga kom- mittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), samt, i tillämpliga delar, direktiven om beaktan- de av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43) och regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50).