Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1994:111 Beslut vid regeringssammanträde den 8 september 1994 Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare tillkallas med uppgift att - kartlägga medicinska kontroller i arbetslivet, - utreda de risker och problem som sådana kontroller kan innebära och vilket berättigat behov av kontroll som kan finnas, och - göra de avgränsningar och föreslå de åtgärder som behövs. Bakgrund Allmänt om medicinsk kontroll Den som söker arbete eller den som är anställd får ofta finna sig i att arbetsgivaren behöver tillgång till vissa uppgifter om förmåga och egenskaper som har betydelse för arbetsuppgifterna eller för att arbetet skall kunna anpassas till den enskilde. Arbetsgivarens intresse av att kunna välja personal och att leda och fördela arbetet står emellertid mot ett berättigat anspråk från den enskilde att intrånget i den personliga integriteten begränsas så långt som möjligt. Bland de uppgifter som kan ha betydelse för arbetet hör uppgifter om hälsotillstånd och liknande, vilka kan erhållas med någon form av medicinsk kontroll. Medicinsk kontroll kan utföras för olika syften och med olika metoder. Sedvanliga hälsoundersökningar hör hit men även hälsodeklarationer av den enskilde som inte har samband med någon kroppsundersökning. En särskild form av kontroll är s.k. drogtester, som används för att utröna användning av alkohol eller andra droger. Genom genteknikens utveckling ges möjlighet att kartlägga den enskildes arvsanlag och därmed medfödda anlag för sjukdom eller andra fysiska eller psykiska svagheter. Användningen av gentekniken som metod vid medicinska kontroller innebär särskilda problem från integritetssynpunkt. Frågor om genteknikens användning på människa har tidigare behandlats i bl.a. gen-etikkommitténs betänkande Genetisk integritet (SOU 1984:88) och regeringens proposition om användning av genteknik på människa m.m. (prop. 1990/91:52) samt Genteknikberedningens betänkande (SOU 1992:82). Vissa medicinska kontroller är författningsreglerade och utförs på grund av att det finns ett samhällsintresse av kontrollen. Detta gäller t.ex. de läkarundersökningar som följer av föreskrifter av Arbetarskyddsstyrelsen. Med stöd av 4 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160) kan föreskrifter meddelas om skyldighet att föranstalta om läkarundersökning eller vaccinering eller annan förebyggande behandling mot smitta om ett arbete innebär risk för ohälsa eller olycksfall. Med stöd av den bestämmelsen har Arbetarskyddsstyrelsen meddelat föreskrifter om obligatoriska läkarundersökningar vid arbeten med asbest, bly, dykeri, härdplaster, kadmium, kvarts och rökdykeri. Sådana föreskrifter har också meddelats om behovsrelaterade eller villkorliga läkarundersökningar i ett flertal fall t.ex. vid bullerexponerat arbete och arbete med försöksdjur. Föreskrifter har vidare meddelats om register med uppgifter om arbetstagare som i sitt arbete exponeras för vissa ämnen, om expositionens omfattning samt om resultatet av obligatoriska läkarundersökningar vad avser tjänstbarhet i aktuell sysselsättning. Föreskrifter om medicinsk kontroll som villkor för tillstånd eller medgivande m.m. har också meddelats av Arbetarskyddsstyrelsen, t.ex. när det gäller hantering av vissa kemiska eller biologiska ämnen samt när det gäller vissa arbeten som skall utföras av minderåriga. Syftet med de angivna föreskrivna kontrollerna är i första hand att skydda den enskilde arbetstagaren. Vissa andra medicinska kontroller utförs för att skydda i första hand allmänheten, såsom kontroll av piloter och andra yrkesgrupper där kraven på den enskildes fysiska och psykiska förmåga är särskilt stora. Hit hör också smittskyddskontroller av dem som arbetar med hantering av livsmedel. I de nu angivna fallen är det fråga om en skyldighet för arbetsgivaren att ta initiativ till den medicinska kontrollen. När det gäller medicinsk kontroll i samband med anställning eller under anställning i andra fall saknas däremot generella bestämmelser. Statligt anställda har emellertid kunnat åläggas att genomgå läkarundersökning i vissa fall av ifrågasatt tjänstduglighet med stöd av bestämmelser i den numera upphävda lagen (1976:600) om offentlig anställning. Bestämmelser om sådana läkarundersökningar finns numera bara för fullmaktsanställda i lagen (1994:281) om fullmaktsanställning. Möjligheten för offentliga arbetsgivare att kräva läkarundersökning av sina anställda begränsas bl.a. av bestämmelserna i 2 kap. 6 och 12 §§ regeringsformen om skydd mot påtvingat kroppsligt ingrepp (se bl.a. Arbetsdomstolens dom 1984 nr 94). Lagen om offentlig anställning har setts över och en ny lag om offentlig anställning har antagits av riksdagen (prop. 1993/94:65, bet. 1993/94:AU16, rskr. 1993/94:257, SFS 1994:260). Lagen, som har trätt i kraft den 1 juli 1994, innehåller bl.a. en bestämmelse om skyldighet för offentligt anställda att i vissa fall genomgå periodiska hälsoundersökningar. Dessutom finns det bestämmelser i 5 § anställningsförordningen (1994:373) om läkarintyg bl.a. för dem som skall anställas i statlig tjänst. Det finns i svensk rätt vissa bestämmelser om skydd för arbetssökande bl.a. i jämställdhetslagen (1991:433), anställningsskyddslagen (1982:80) och lagen (1994:134) mot etnisk diskriminering. I princip är dock anställningsrätten fri, dvs. arbetsgivare kan fritt välja bland de arbetssökande och ställa de krav för anställning som de finner berättigade. Vissa begränsningar kan dock följa av god sed på arbetsmarknaden. Möjligheten för arbetsgivare utanför den statliga verksamheten att kräva medicinsk kontroll av redan anställda är bl.a. beroende av det enskilda anställningsavtalet. Den aktuella utvecklingen Det är inte ovanligt att arbetsgivare i samband med anställning kräver någon form av dokumentation av hälsotillståndet t.ex. hälsodeklaration eller läkarintyg. Flera arbetsgivare kräver också att arbetssökande och redan anställda genomgår s.k. drogtester. I vissa fall är medicinsk kontroll föreskriven för att skydda arbetstagare som är sysselsatta i arbeten som kan innebära särskild risk för ohälsa eller olycksfall. Den nuvarande arbetsmarknadssituationen med en hög arbetslöshet och ett ökat ansvar för kostnader vid sjukfrånvaro liksom för arbetsanpassning och rehabilitering för arbetsgivarna kan öka intresset för att använda omfattande medicinska kontroller både vid nyanställning och under en anställning. Detta kan få negativa effekter i form av utestängning och utslagning från arbetslivet. Utvecklingen av metoder för kontroll och analys kan också verka i samma riktning. Särskilda problem från bl.a. integritetssynpunkt kan uppstå till följd av den snabba utvecklingen av den medicinska och gentekniska forskningen och möjligheterna att förutsäga en enskild individs risk att senare i livet utveckla sjukdom eller liknande. Drogtester används på ett flertal arbetsplatser i Sverige i dag, i vissa fall inom ramen för en alkohol- och drogpolicy och ett handlingsprogram på arbetsplatsen. Frågor om drogmissbruk är känsliga och svåra att hantera på arbetsplatsen samtidigt som användning av droger i samband med arbete kan innebära stora risker för den enskilde, arbetskamraterna och allmänheten. Hantering av drogtester innebär därför särskilda problem från etisk synpunkt och när det gäller skyddet för den personliga integriteten (se bl.a. Arbetsdomstolens dom 1991 nr 45 och ILO:s Guiding Principles, May 1993). Med anledning av en motion - vari särskilt har tagits upp de risker för utslagningseffekter som medicinska kontroller kan innebära i det nuvarande arbetsmarknadsläget - har riksdagen givit regeringen till känna att det finns anledning att på lämpligt sätt uppmärksamma frågan om medicinska kontroller i arbetslivet (mot. 1992/93:A235, bet. 1993/94:AU2, rskr. 1993/94:2). Uppdraget Mot den angivna bakgrunden tillkallas en särskild utredare för att utreda frågor om medicinska kontroller i arbetslivet. Utredaren skall inledningsvis kartlägga förekomsten av olika former av medicinsk kontroll, både i samband med anställning och under anställningen. Mot bakgrund av kartläggningen skall utredaren identifiera behovet av sådana kontroller och de olika problem och risker som dessa kan innebära. Utredaren skall vidare bedöma utvecklingen när det gäller användningen av medicinsk kontroll och införandet av nya kontrollmetoder samt vad detta får för konsekvenser för risk- och problembilden. I det sammanhanget skall särskilt utvecklingen av gentekniken beaktas. Bedömningarna bör grundas på en närmare analys av begreppet medicinsk kontroll. En avgränsning mot andra kontroller och tester vid anställning och vid ledning och fördelning av arbetet skall göras. Utredaren skall slutligen föreslå de åtgärder som kartläggningen och utredningen i övrigt föranleder. Förslagen bör bygga på en bedömning av vilka berättigade behov av medicinsk kontroll i arbetslivet som kan finnas - för arbetsgivarna, för den enskilde och för allmänheten - och vilka skyddsbehov som finns för den enskilde arbetssökande eller anställde. De bör vidare bygga på en avvägning mellan dessa olika behov eller intressen. Om det finns ett behov av reglering av medicinska kontroller skall utredaren föreslå hur reglerna bör utformas. Utredaren bör studera hur andra länder har hanterat de berörda frågorna. Arbetsformer m.m. Utredaren skall i sitt arbete samråda med arbetsmarknadens parter samt berörda myndigheter. Utredaren skall i sitt arbete även ha kontakt med Utredningen om arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning (dir. 1993:132). För utredarens arbete gäller vidare regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23) och om beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamhet (dir. 1988:43). Redovisning av uppdraget Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 april 1996.