Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
En samvetsklausul i högskoleutbildningen, Dir. 1993:48
Departement: Utbildningsdepartementet
Beslut: 1993-04-22
Dir. 1993:48
Beslut vid regeringssammanträde 1993-04-22
Chefen för Utbildningsdepartementet, statsrådet Unckel, anför.
Mitt förslag
Med anledning av den pågående reformeringen av högskolan och
ikraftträdandet av den nya högskolelagen och högskoleförordningen,
föreslår jag att en särskild utredare tillkallas för att utreda frågan
hur studenternas rätt att av religiösa, etiska eller andra skäl vägra
deltaga i vissa utbildningsmoment kan tillgodoses i
högskoleförordningen.
Bakgrund
Den nya högskoleförordningen innebär vissa förändringar i förhållande
till den hittillsvarande när det gäller rätten att överklaga beslut.
1977 års förordning gav studenterna en mycket vid rätt att till
universitets- och högskoleämbetet ( UHÄ), sedermera till Högskolans
överklagandenämnd, överklaga lokala beslut. Sådana beslut kunde t.ex.
vara vägran från linjenämnden att befria en student från obligatoriska
delar av en kurs eller utbildningslinje.
Exempel på beslut från högskolorna som överklagats till UHÄ var ärenden
från studenter vid barnmorskelinjen som nekats dispens från den
obligatoriska kursen i spiralinsättning och därmed inte kunnat erhålla
examensbevis från utbildningen. Skälen till att dessa studenter vägrat
deltaga i dessa obligatoriska moment var religiös övertygelse.
Andra fall har gällt studenter vid läkar- resp.
laboratorieassistentlinjen som av etiska skäl vägrat deltaga i
djurförsök och därmed nekats godkänt betyg på kurs.
Den nya högskolelagen och högskoleförordningen innebär en väsentlig
begränsning av rätten att överklaga lokala beslut. Universitet och
högskolor är i den nya ordningen ansvariga för kursplanerna och därmed
också för frågan om vilka utbildningsmoment som fordras för att hålla de
angivna kvalitetskraven för olika examina. Någon rätt att särskilt
överklaga lärosätenas beslut i fråga om obligatoriska kursmoment finns
inte längre.
Enligt 13 kap. 2 § i den nya högskoleförordningen kan en student däremot
överklaga en högskolas beslut om avslag på begäran att få examensbevis
eller utbildningsbevis. En student kan alltså även fortsättningsvis
överklaga ett fall då han eller hon vägras examensbevis på grund av att
alla obligatoriska moment inte fullgjorts.
Frågan har emellertid väckts om detta är tillräckligt i de fall då en
student av religiösa, etiska eller andra skäl inte kan acceptera att
deltaga i ett obligatoriskt moment i en kurs. Ett överklagande på det
stadiet kan exempelvis fördröja studietiden på ett sätt som kan vara
oacceptabelt för studenten.
Uppdraget
I uppdraget till den särskilda utredaren ingår att överväga om
studenternas rätt att av religiösa, etiska eller andra skäl vägra att
deltaga i vissa obligatoriska moment är tillräckligt tillgodosedda i
högskoleförordningen. Studenternas rättigheter i detta avseende skall
vägas mot nödvändigheten att studenterna uppfyller målen för den
aktuella examen eller mot behoven av viss likformighet i utbildningen
som grund för behörighet att utöva ett visst yrke. I detta sammanhang
skall utredas om sådana moment bör vara obligatoriska enbart i sådana
kurser som hör till en viss befattningsutbildning utanför yrkesexamen.
Eventuella konsekvenser för den aktuella yrkesverksamheten om en
samvetsklausul införs bör redovisas.
Utredaren skall redovisa sina förslag före ugången av 1993.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar chefen för Utbildningsdepartementet
att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen
(1976: 119) - med uppdrag att utreda frågan om behovet av en s.k.
samvetsklausul i högskoleutbildningen.
Utredaren skall beakta regeringens direktiv (dir. 1984:5) angående
utredningsförslagens inrikting och (dir. 1988:45) angående EG-aspekter i
utredningsverksamheten.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Utbildningsdepartementet)