Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Beredningen för en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna, Dir. 1993:44
Departement: Socialdepartementet
Beslut: 1993-04-15
Dir. 1993:44 Beslut vid regeringssammanträde 1993-04-15 Statsrådet Könberg anför. Mitt förslag Jag föreslår att en beredning tillsätts med uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för lagfästa försäkringsersättningar vid sjukdom och arbetsskada som innebär att försäkringsutgifterna inte ingår i statsbudgeten. I denna nya ordning skall underskott inte kunna uppkom Huvudalternativet skall vara att föra över försäkringarna till arbetsmarknadens parter och därmed skapa förutsättningar för att kostnaderna för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna beaktas inom ramen för lönebildningen. Beredningen skall också överväga dels vilka alternativ det finns att utveckla de nuvarande försäkringssystemen, dels ett alternativ där sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna tecknas som obligatoriska försäkringar hos konkurrerande försäkringsgivare. Försäkringen skall liksom hittills vara generell och de grundläggande villkoren skall garanteras i lag. De olika alternativen bör analyseras och värderas med hänsyn till såväl den enskildes behov av en väl fungerande försäkring som kravet på en samhällsekonomi i balans. Beredningen skall även överväga om förtidspensioneringen bör ingå i den nya ordningen eller bibehållas enligt nuvarande regler. Beredningen skall också överväga om det finns skäl att låta den tillfälliga föräldrapenningen omfattas av den nya ordningen. Bakgrund och utgångspunkter Utvecklingen av socialförsäkringsskyddet Det obligatoriska skydd som socialförsäkringen ger vid sjukdom, handikapp och ålderdom har utvecklats successivt under 1900-talet oc en viktig del av den svenska samhällsmodellen. Uppbyggnaden skedde i takt med förbättrade samhällsekonomiska förutsättningar samtidigt som den styrdes av önskemål att höja de socialpolitiska ambitionerna. Krav på administrativ rationalitet uppfylldes bl.a. genom en sammanhållen administration och genom att former för dagersättningar och pensioner med olika ändamål i stora stycken hållits samman. Utvecklingen av socialförsäkringen har ägt rum inom ramen för ett samspel mellan statsmakterna och arbetsmarknaden. Flera inslag ino för att därefter göras obligatoriska genom att inordnas i socialförsäkringen. Vidare har arbetsgivaravgifter uttagna på den samlade successivt kommit att dominera finansieringen av socialförsäkringsförmånerna. Samtidigt har systemen med förmåner baserade på kollek utvecklats vidare som komplement till den obligatoriska socialförsäkringen. De ökade försäkringsutgifter som blivit resultatet av uppbyggnaden av förmånssystemet har blivit en faktor av betydelse för lönebildning, arbetsutbud, produktivitetsutveckling och sparande. Genom att sy blivit så generösa har emellertid också skapats problem att upprätthålla arbetslinjen, dvs. att prioritera aktiva åtgärder för att få en person tillbaka i arbete framför passiva kontantersättningar. Socialförsäkringen och de avtalsbundna förmånerna utgör i dag ett mångskiftande och omfattande skyddsnät för de försäkrade. Systemen har blivit allt svårare att överblicka för den enskilde. Finansieringen med arbetsgivaravgifter och allmänna skattemedel innebär också att försäkringarna och deras utgifter blivit alltmer anonyma för de försä Utgiftsutvecklingen under 1980-talet Under senare delen av 1980-talet ingav utgiftsutvecklingen inom sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och förtidspensioneringen oro. Det s.k. ohälsotalet, som avspeglar frånvaron från arbetslivet till följd av sjukdom, arbetsskada och förtidspension, steg kraftigt, vilket i sin tur resulterade i en kraftig ökning av försäkringsutgifterna. Detta har inneburit en stark påfrestning på samhällsekonomin. Ohälsotalet nådde sin högsta nivå under år 1989. Fr.o.m. år 1985 reducerades successivt det ackumulerade överskott som fanns inom sjukförsäkringen vid ingången av decenniet. Den årliga avräkningen mot allmänna sjukförsäkringsfonden hade upphört efter Fr.o.m. år 1989 kom statsbudgeten att finansiera ett löpande underskott i försäkringen utöver de 15 % som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall utgå som statsbidrag. Arbetsskadeförsäkringens kostnader ökade under perioden 1985 - 1991 från 1 813 miljoner kronor till 11 295 miljoner kronor per år. Arbetsskadefondens medelsbehållning har stadigt minskat och fonden sedan år 1987 ett underskott som finansieras löpande från statsbudgetens inkomsttitel. Vid utgången av år 1990 var fondens ackumulerade skuld till statsverket närmare 14 000 miljoner kronor och vid utgången av år 1992 var underskottet drygt 26 000 miljoner kronor. Utgiftsexpansionen för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna under 1980-talet resulterade i underskottstäckning från statsbudgeten til försäkringarna som inte varit förutsedd i de lagregler som gäller finansieringen av försäkringarna. Vad beträffar förtidspensioneringen har antalet utbetalade pensioner under de senaste åren ökat med 6 000 - 8 000 per år och uppgick i december 1992 till 383 200. Satsningen på rehabilitering beräknas ha en minskande effekt på antalet nybeviljade förtidspensioner på längre sikt, även om antalet förtidspensionärer beräknas fortsätta att öka under några år. Vidtagna åtgärder Flera åtgärder har vidtagits med inriktning att stärka arbetslinjen inom sjukförsäkringen och att påverka sjukfrånvaron - sänkta kompensationsnivåer fr.o.m. den 1 mars 1991 och sjuklönereformen som trädd den 1 januari 1992 samtidigt med nya regler för arbetslivsinriktad rehabilitering och ekonomisk ersättning vid sådan rehabilitering. Det beslut som i enlighet med överenskommelsen mellan företrädare för regeringen och Socialdemokraterna hösten 1992 tagits om införande karensdag i sjukersättningssystemen liksom sänkta ersättningsnivåer vid långa sjukfall förutsätts också inverka på sjukfrånvarons omfattning. Minskningen av sjukfrånvaron i kombination med besparingsåtgärderna har inneburit att de löpande underskotten vad gäller sjukförsäkringen vänts till överskott bl.a. till följd av införandet av en karensdag och förändrade kompensationsgrader vid längre sjukfall samtidigt som e sjukförsäkringsavgift införts. Därmed har inslaget av självrisk för den försäkrade förstärkts samtidigt som den allmänna sjukförsäkringsavgiften innebär att samtliga försäkrade skall erlägga en egenavgift till sjukförsäkringen. Vad beträffar arbetsskadeförsäkringen tillkallades hösten 1991 en kommitté med uppgift att göra en översyn av vissa frågor inom arbe 1991:109) av en särskild utredare. Enligt tilläggsdirektiven skulle denne överväga förslag till ändring av grunderna för vad som skall betraktas som arbetsskada och om försäkringsskyddet för arbetsskadade kan tillgodoses i annan ordning än den nuvarande. Förutsättningarna för en obligatorisk arbetsskadeförsäkring som tecknas i privata försäkringsbolag skulle särskilt prövas. Utredningen antog namnet Arbets På grundval av utredningens betänkande (SOU 1992:39) Begreppet arbetsskada har riksdagen beslutat (prop. 1992/93:30, bet. 1992/93: rskr. 1992/93:142) att 2 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring ändras så att kravet på skadlighet hos en arbetsmiljöfaktor höjs från sannolikhet till hög grad av sannolikhet. Samtidigt skärps kravet i 2 § samma kapitel på orsakssamband mellan skadlig inverkan i arbetet och den försäkrades skada så att samband skall anses föreligga om övervägande skäl talar för det. De nya reglerna har trätt i kraft den 1 januari 1993. Äldre lag skall dock tillämpas för skador som inträffat före den 1 januari 1993 och som anmäls till försäkringskassan senast den 30 juni 1993. Arbetsskadeförsäkringsutredningen har enligt regeringens beslut upphört den 31 december 1992. I prop. 1992/93:178 har regeringen föreslagit att rätten till arbetsskade-sjukpenning skall slopas för personer som är sjukförsäkrade enligt lagen om allmän försäkring samt att ersättning inte längre skall utges från arbetsskadeförsäkringen för andra kostnader än för sjukvård utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel. För den som inte omfattas av sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring föreslås att ersättning skall utges från arbetsskadeförsäkringen på samma villkor som för den som är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring. De nya reglerna föreslå träda i kraft den 1 juli 1993. Överenskommelsen mellan företrädare för regeringen och Socialdemokraterna Den 20 september 1992 träffade företrädare för regeringen och Socialdemokraterna en överenskommelse som redovisats i prop. 1992/93 åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin. Enligt överenskommelsen skall en beredning snarast tillsättas i syfte att lämna f en ny försäkringsmodell som innebär att sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna flyttas ut ur statsbudgeten. Försäkringsvillkor och avgifter skall utformas så att verksamheten kommer att bedrivas i ett system där underskott inte är möjliga. Härigenom uppnås att villkoren automatiskt anpassas till de ekonomiska förändringarna. Enligt propositionen skall försäkringen vara generell i den meningen att rät ersättning liksom grundvillkoren skall garanteras i lag och i princip omfatta alla invånare mellan 16 och 65 år. Finansieringen av grundvillkoren skall ske med enhetliga avgifter som är så beräknade att de åstadkommer en solidarisk finansiering av försäkringens utgifter. Försäkringsvillkor och avgifter skall anpassas underskott inte kan uppstå. Förebyggande och rehabiliterande insatser bör bli naturliga incitament till att nedbringa ohälsa och därmed minska premiernas storlek. Den nya försäkringen skall vidare utformas så att det inte är möjligt att vältra över kostnadsansvar på andra samhällssektorer. Enhetliga försäkringsvillkor, rehabiliteringsresurser bidra till rörligheten på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadens parter bör ges huvudansvaret för försäkringarna. Finansieringen avses från början ske med statsbidrag men i successivt avtagande grad. Som ett första steg i denna riktning har i enlighet med riksdagens godkännande av regeringens förslag (prop. 1992/93:136, bet. 1992/ rskr. 1992/93:140) en allmän sjukförsäkringsavgift införts fr.o.m. den 1 januari 1993. Vidare har riksdagen beslutat att i enlighet med den träffade överenskommelsen (prop. 1992/93:31, bet. 1992/93:SfU9, rskr. 1992/93:157) fr.o.m. den 1 april 1993 införs en karensdag i sjukförsäkrings- och sjuklönesystemen samtidigt som kompensationsgrade längre sjukfall sänks. Utredningsuppdraget Allmänt Med utgångspunkt i den mellan företrädare för regeringen och Socialdemokraterna träffade överenskommelsen bör beredningen lämna förs till en ny ordning för lagfästa ersättningar vid sjukdom och arbetsskada, som innebär att försäkringsutgifterna inte ingår i statsbudgeten. I den nya ordningen skall underskott inte kunna uppkomma. Huvudalternativet skall vara att föra över försäkringarna till arbetsmarknadens parter och därmed skapa förutsättningar för att kostnaderna för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna beaktas inom ramen för lönebildningen. Beredningen skall också överväga dels vilka alternativ det finns att utveckla de nuvarande försäkringssystemen, dels ett alternativ där sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna tecknas som obligatoriska försäkringar hos konkurrerande försäkringsgivare. En sådan ny försäkringsordning skall vara generell i den meningen att rätten till ersättning liksom de grundläggande villkoren skall garanteras i lag och i princip omfatta alla invånare mellan 16 år och den allmänna pensionsåldern. Ersättningen skall ligga på en nivå som ger en rimlig ekonomisk kompensation. Hälsoprövning får inte finnas i försäkringen. Det är väsentligt att beredningen prövar i vilken mån den nya ordningen kan utformas så att skillnaden mellan å ena sidan vad arbetsgivaren utger i form av löneförmåner och socialavgifter och å den andra vad arbetstagaren erhåller i form av faktiska löneförmåner och försäkringsförmåner reduceras. De olika alternativen bör analyseras och värderas med hänsyn till såväl den enskildes behov av en väl fungerande försäkring som kravet på en samhällsekonomi i balans. Beredningen bör fästa särskild vikt vid att utformningen av försäkringen bidrar till en väl fungerande lönebildning. I sitt arbete bör beredningen vidare beakta att den nya ordningen bör bidra till rörligh arbetsmarknaden samt förhindra utestängning av arbetskraft från arbetsmarknaden eller en minskning av arbetskraftsutbudet. Förslagen skall utformas så att de ger naturliga incitament för att upprätthålla arbetslinjen och att betydelsen av aktiva förebygga rehabiliterande insatser betonas. Därvid bör försäkringens effekter på arbetsmiljöarbetet och samordningen Beredningen bör vidare söka finna olika incitament för att begränsa kostnadsutvecklingen. En viktig utgångspunkt för beredningens arbete bör vara att förslagen till försäkringslösning skall innehålla ett visst mått av självrisk. Beredningen bör beakta att förslagen ligger i linje med Sveriges åtaganden enligt internationella konventioner och hur närmandet til vad avser försäkringstjänster kan inverka på utformningen av en ny försäkringsordning. Beredningens arbete bör inledas med en bred genomlysning av hittillsvarande försäkringar för sjukdom och arbetsskada. Denna bör omfa analys av hur det nuvarande svenska systemet fungerar och vilka problem som skulle kunna avhjälpas genom en ny ordning. Vidare bör erfarenheter från andra industriländer beaktas. Försäkringens omfattning Beredningens uppdrag skall i första hand avse sjuklön enligt lagen om sjuklön, sjukpenning och rehabiliteringsersättning enligt lagen om allmän försäkring och ersättningar från arbetsskadeförsäkringen samt förtidspensioneringen. När det gäller ersättning i form av förtidspension bör beredningen utforma ett förslag med utgångspunkt i att en finansiering baserad på fördelningsprincipen skall bibehållas vad beträffar förtidspensioneringen. Om beredningen skulle komma att förorda ett förslag som i förtidspensioneringen skall ligga kvar på det allmänna, måste reglerna utformas på ett sådant sätt att det inte finns någon risk för kostnadsövervältring till den allmänna försäkringen på grund av ökad förtidspensionering. Förslaget bör oberoende av vem som får ansvaret för förtidspensioneringen utformas så att det underlättar för arbetskraften att vara kvar på arbetsmarknaden. Vidare bör beaktas att det finns vissa principiella skillnader mellan å ena sidan sjuklön, sjukpenning och förtidspensionering och å den andra sidan arbetsskadeförsäkring. Arbetsskadeförsäkringen täcker de risker som är förenade med det arbete som den försäkrade utför. Ett grundläggande motiv för en särskild arbetsskadeförsäkring är att den som skadas i arbetet skall ha ekonomisk ersättning och att den arbetsgivare som tillgodogör sig nyttan av den förvärvsarbetandes arbetsinsats skall bä förvärvsarbetande löper att skada sig i arbetet. Sjukpenningförsäkringen, sjuklönen och förtidspensioneringen täcker alla sjukdomstillstånd som medför nedsatt arbetsförmåga oavsett orsaken till insjuknandet. Sjukpenningförsäkringen har hittills finansierats med socialavgifter och statsbidrag, varigenom alla medborgare i princip bidrar till finansieringen. Sjuklön bekostas i sin helhet av arbetsgivaren. Med beaktande av skillnaden mellan de olika försäkringarna, inte minst vad avser de skadeståndsrättsliga inslagen i arbetsskadeförsäkringen, bör beredningen överväga om det är ändamålsenligt med skilda försäkringar eller om de kan integreras. I fråga om ersättning vid arbetslivsinriktad rehabilitering bör särskilt belysas hur det ansvar som sedan den 1 januari 1992 åvilar dels arbetsgivarna, dels försäkringskassorna skulle kunna utformas. Om bedöms föreligga mot att inordna förmånen i den nya försäkringen bör beredningen lämna förslag till en sådan lösning. Tillfällig föräldrapenning, som utges bl.a. vid vård av sjukt barn, har sådana likheter med ersättning som utgår vid egen sjukdom att det finns skäl för beredningen att överväga om denna förmån bör omfattas av den nya ordningen. I uppdraget bör även ingå att studera de avtalsbundna försäkringarna och deras relation till den nya försäkringsordningen. Övriga förmåner som enligt nuvarande regler finansieras med bl.a. sjukförsäkringsavgifter (hälso- och sjukvård inklusive tandvård oc kvarstå inom ramen för den allmänna försäkringen. Vad gäller arbetslöshetsförsäkringen utreds frågan om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring av en särskild utredare (dir. 1992:24). I sin analys av olika alternativ och i utformningen av förslagen skall beredningen beakta samverkan med andra samhällssektorer såsom hälso sjukvården och socialtjänsten och så långt möjligt eftersträva konsistens med andra förmånssystem såsom ersättning vid arbetslöshet, föräldraledighet och utbildning. Finansiering Utgångspunkten för beredningens förslag skall vara att finansieringen skall ske med enhetliga avgifter. Beredningen bör dock överväga om och i så fall i vilken utsträckning arbetsgivaravgifterna bör differentieras utifrån företagens kostnader för arbetsskador och sjukfrånvaro bl.a. för att stimulera till arbetsmiljöförbättringar. Egenföretagare, uppdragstagare, oorganiserade arbetsgivare och övriga icke anställda som omfattas av försäkringen skall åläggas att erlägga premier till försäkringen motsvarande vad som skall gälla för anställda. Beredningen bör samtidigt överväga möjligheterna att lösa de problem som gränsdragningen mellan arbetstagar- och uppdragstagarbegreppen kan ge upphov till och som påpekades av riksdagen i samband med behandlingen av regeringens proposition om sjuklön, m.m. (prop. 1990/91:181, bet. 1990/91:SfU18, rskr. 1990/91:372). Beredningen bör i dessa frågor även samråda med 1992 års arbetsrättskommitté (A 1991:05). Beredningen bör samtidigt uppmärksamma en ny försäkrings ställning gentemot andra försäkringar, bl.a. möjligheterna att rikta ersättningskrav gentem försäkringar som kan vara inblandade i olika försäkringsfall. Alternativ för en ny försäkringsordning Beredningens ställningstaganden bör utgå från en analys och värdering av dels huvudalternativet att föra över försäkringarna till arbetsmarknadens parter, dels alternativen att utveckla nuvarande försäkringssystem respek-tive att övergå till obligatoriska sjuk- och arbetsskadeförsäkringar som tecknas hos konkurrerande försäkringsgivare. - Huvudansvar för arbetsmarknadens parter Enligt huvudalternativet skall förslag lämnas som innebär att arbetsmarknadens parter ges huvudansvaret för en ny försäkringsordning med skyldighet att utveckla och finansiera försäkringarna. Beredningen skall därvid överväga till vilken del generella principer för försäkringarna skall regleras i lag respektive vad som bör stå parterna fritt att bestämma i avtal. Utgångspunkt skall vara att arbetsgivare i lag åläggs skyldighet att teckna försäkring till förmån för sina anställda och att de anställda skall bära en del av försäkringskostnaden genom en egenavgift. Beredningen bör överväga om ansvaret för förtidspensioneringen skall läggas över på arbetsmarknadens parter, antingen inom ramen för en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkring eller på annat sätt, eller bibehållas inom den allmänna pensionsförsäkringen enligt nuvarande regler. Eftersom arbetsgivare har ansvaret i fråga om ersättning arbetsskada bör utgångspunkten vara att arbetsskadeförsäkringen i sin helhet bekostas av arbetsgivaren. Det skall ingå i beredningens uppdrag att precisera vad som avses med arbetsmarknadens parter. Vidare skall statens finansiella och organisatoriska ansvar preciseras. Dessutom bör prövas i vad mån och p sätt resultaten av träffade avtal såsom förändrade avgifter kan behöva bekräftas genom statsmaktsbeslut och i vilken mån staten skall stå som yttersta garant för försäkringsåtagandena. Förutom huvudalternativet bör som tidigare nämnts ytterligare två alternativa försäkringslösningar övervägas. - Utveckling av de nuvarande försäkringssystemen Utgångspunkten bör i detta fall vara en utveckling av den nuvarande allmänna försäkringen så att försäkringarna vad gäller finansier en helt fristående ställning i förhållande till statsbudgeten och med inriktning på att förstärka försäkringsmässigheten i systemet. Kortsiktiga variationer mellan å ena sidan försäkringsutgifter och å andra sidan avgiftsintäkter skall regleras över den allmänna sjukförsäkringsfonden respektive arbetsskadefonden. Som ett led i detta arbete bör beredningen överväga olika alternativ för att tydliggöra avgifternas karaktär av försäkringspremier, såsom att öka den andel som egenavgifterna svarar för och att arbetsgivaravgifter inte skall tas ut för lönedelar ovanför det tak som gäller för utgivna sjukersättningar. Vidare bör en tydlig åtskillnad göras mellan å ena sidan de arbetsgivaravgifter som är knutna till en försäkringsförmån och å andra delar av nuvarande arbetsgivaravgifter som snarare är att betrakta som löneberoende indirekta skatter. Eftersom arbetsgivare har ansvaret i fråga om ersättning för arbetsskada bör utgångspunkten vara att arbetsskadeförsäkringen i sin helhet bekostas av arbetsgivaren. - En obligatorisk försäkring som tecknas hos konkurrerande försäkringsgivare Utgångspunkten för beredningens arbete i denna del skall vara att belysa ett alternativ i form av en obligatorisk försäkring som kan tecknas under konkurrens mellan olika - offentliga och privata - försäkringsgivare. Alla skall vara garanterade en försäkringsanslutning och ingen försäkringsgivare skall kunna neka någon att försäkra sig. Utgångspunkten bör vidare vara att finansieringen av det skydd som de lagfästa grundvillkoren ger skall ske med enhetliga premier men att möjlighet för den enskilde att teckna tilläggsförsäkringar skall Försäkringen bör kunna tecknas hos försäkringsgivare av den enskilde eller dennes arbetsgivare. Eftersom arbetsgivare har ansvaret i fråga om ersättning för arbetsskada bör arbetsskadeförsäkringen i sin helhet bekostas av arbetsgivaren. Administration m.m. Vad avser administrationen skall beredningens förslag ges en sådan utformning att förutsättningar skapas för en handläggning som kar samtidigt som administrationskostnaderna hålls låga. I sin analys av de olika alternativen bör beredningen bl.a. uppmärksamma behovet av att de sammantagna systemen skall vara överblickbara för den enskilde. Medborgarnas krav på tillgänglighet måste säkerställas i den nya försäkringsordningen, bl.a. genom att den enskilde försäkrade skall ekonomisk ersättning och rehabilitering med en hög grad av service och geografisk närhet. Vidare måste den försäkrade kunna ställa höga krav på likabehandling och rättssäkerhet i prövningen av enskilda fall och ha rätt att få besluten överprövade. Praxisutformning bör vara enhetlig över hela landet och för alla grupper av försäkrade. De hittillsvarande sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna ingår i ett offentligrättsligt system. Försäkringarna handhas av de allmänna försäkringskassorna, vars verksamhet till största delen har decentr till lokalkontoren. Reglerna i förvalt om t.ex. sjukersättning kan omprövas av socialförsäkringsnämnd och därefter överklagas till länsrätt, kammarrätt och slutligen till Försäkringsöverdomstolen. Regeringen har nyligen i prop. 1992/93:215 föreslagit att Försäkringsöverdomstolen läggs ner. Avsikten är att socialförsäkringsmålen i framtiden skall handläggas av Regeringsrätten som sista instans. Beredningen bör överväga vilka former som skall gälla för beslut om ersättning och överprövning av ersättningsbeslut och därvid särskilt beakta behovet av offentlighet och av sekretessregler som skall skydda den enskildes integritet i de olika alternativen. Beredningen skall vidare lämna förslag på en tillsynsorganisation för de olika alternativen och överväga om och i vilken utsträckning det nya systemet ställer krav på domstolsprövning inom ramen för de allmänna domstolarna eller de allmänna förvaltningsdomstolarna. Beredningen bör därvid uppmärksamma de administrativa ko Olika alternativ för att tillvarata de allmänna försäkringskassornas kompetens och erfarenhet av försäkringshandläggning inom en ny försäkringsordning bör belysas. Beredningen skall vidare redovisa kon av sina förslag med utgångspunkt i regeringens strategi för styrning av de verksamheter som skall fortsätta att bedrivas under ett statligt huvudmannaskap. Denna strategi och arbetet för att ändra styrningen inom statsförvaltningen och att renodla de verksamhetsformer som tillämpas inom denna redovisas bl.a. i 1993 års budgetproposition. Ett ytterligare led i förändringsarbetet är den översyn av förvaltningsmyndigheternas ledningsformer som för närvarande genomförs av en särskild utredare (dir. 1992:10). En annan fråga som måste få en lösning i samband med införandet av en ny försäkringsordning är hur samhällets behov av information om ohälsa, sjukskrivningsmönster, arbetsskador m.m. skall tillgodoses. Dessa uppgifter är viktiga inte minst för att åstadkomma nödvändiga förb i arbetsmiljön. De ger också nödvändigt underlag för det förebyggande och rehabiliterande arbetet. Beredningen bör lämna förslag som tillgodoser dessa behov. Beredningen skall studera och belysa de olika förslagens fördelningspolitiska effekter. Övergång till en ny ordning Försäkringsfall som uppstått före övergången till en ny försäkringsordning skall handläggas enligt de försäkringsregler som gällde d inträffade. Beredningen bör lämna förslag om hur administration och finansiering av sådana fall skall kunna ske. Vidare bör förändri beräknas. Beträffande finansieringen har riksdagen nyligen som ett första steg i riktning mot att lägga sjukförsäkringen utanför statsbudgeten beslutat att fr.o.m. den 1 januari 1993 införa en allmän sjukförsäkringsavgift på 0,95 % (prop. 1992/93:136, bet. 1992/93:SfU5, rskr. 1992/93:140). I prop. 1992/93:50 anges att finansieringen av den nya försäkringen inledningsvis skall ske med statsbidrag men i successivt avtagande om detta bör vara utgångspunkten för beredningens förslag i finansieringsfrågan står det beredningen fritt att, om så bedöms vara lä statsbudgeten i ett sammanhang. I övrigt bör beredningen överväga förslag till övergångsregler såväl från administrativ synpunkt som vad gäller finansiering, liksom behov av anpassning av anknytande lagstiftning, t.ex. lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd. Vidare bör det ingå i beredningens uppgift att utreda vilka åtgärder som kan vidtas rörande yrkesskadeförsäkringen och motsvarande äldre lagstiftning i syfte att nedbringa administrationskostnaderna för de försäkring. Ramar för arbetet Beredningen skall bestå av 16 ledamöter, varav 10 representerande de i riksdagen företrädda partierna och de övriga representerande arbetsmarknadens parter. Vidare bör beredningen till sig knyta en särskild expertgrupp med uppgift att som utgångspunkt för beredningens arbete analysera såv nuvarande svenska systemet som erfarenheter från motsvarande system i andra länder. Expertgruppens rapport bör presenteras för beredningen senast den 1 november 1993. För beredningen skall gälla kommittédirektiv till samtliga kommittér och särskilda utredare om utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5), om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50) samt om beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43). Beredningens arbete bör bedrivas skyndsamt och bör ha avslutats senast den 31 december 1994. Hemställan Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden och arbetsskadeförsäkringarna att tillkalla en beredning - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med högst 16 ledamöter med uppdrag att lämna förslag till utformning av sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna i enlighet med vad som ovan anförts, att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat bi- träde åt beredningen. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna för beredningen skall belasta femte huvudtitelns anslag Utredningar m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Socialdepartementet)