Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1993:122 Beslut vid regeringssammanträde 1993-10-28 Statsrådet Thurdin anför. Mitt förslag Jag föreslår att Plan- och byggutredningen (M 1992:03) genom tilläggsdirektiv får i uppdrag att - med utgångspunkt i vad som anges i proposition 1993/94:30 om en strategi för biologisk mångfald - studera behovet av och förutsättningarna för att skydda och säkerställa parker och grönområden i våra städer och tätorter. Det pågående utredningsarbetet Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade jag i december 1992 en särskild utredare med uppgift att se över vissa frågor i plan- och bygglagen (1987:10), PBL. I uppgiften (dir. 1992:104) ingår bl.a. att lämna sådana förslag som tillgodoser kraven på större miljöhänsyn, stärkt medborgarinflytande, avreglering och förenklad lagstiftning. Utredningen har antagit namnet Plan- och byggutredningen. Enligt direktiven skall utredningsarbetet bedrivas i etapper. Plan- och byggutredningen har nyligen avlämnat delbetänkandet Anpassad kontroll av byggandet (SOU 1993:94). I den andra etappen av utredningsarbetet skall utredaren bl.a. överväga möjligheterna att i fysisk planering enligt PBL ta större hänsyn till miljöfrågorna i såväl befintlig som nytillkommande bebyggelse. Utredaren behandlar i denna del också frågor som rör detaljplan, medborgarinflytande och statlig kontroll. Det fortsatta utredningsarbetet Utgångspunkter I propositionen 1993/94:30 om en strategi för biologisk mångfald redovisar regeringen sin syn på behovet av att planera och säkerställa grönområden i städer och tätorter. Där konstateras att tillgång till en rik och varierad natur är viktig för människors välbefinnande. Särskilt för boende i tätorter är tillgången till natur- och grönområden av stor betydelse både som ett berikande inslag i vardagsmiljön och för att tillgodose behoven av rekreation och friluftsliv. Parker och grönområden är dessutom ofta bärare av betydande kulturhistoriska värden och bidrar till att ge städerna identitet och karaktär. Uppmärksamheten har på senare tid också riktats mot grönområdenas betydelse för hälsa och miljö. Grönområdena kan bl.a. medverka till att förbättra klimat och luftkvalitet och de kan ingå som en del i stadens tekniska försörjningssystem. Medvetenheten om dessa samband är en förutsättning för att naturens kretslopp också skall kunna slutas i områden med tät bebyggelse. Slutligen rymmer våra städer och tätorter ofta en unik flora och fauna som utvecklats under lång tid. En förutsättning för att den biologiska mångfalden skall kunna bevaras är en rik tillgång på natur i och i anslutning till våra städer och tätorter. Naturområdena bör utgöra sammanhängande strukturer för att tillgodose djurs och växters spridningsmöjligheter och säkra deras långsiktiga fortlevnad. Bebyggelseutvecklingen påverkar omgivande natur på flera sätt och kommer stundom i konflikt med önskemålen att bevara värdefulla parker och grönområden. Pågående och planerade satsningar på en utbyggd och förbättrad infrastruktur ökar risken för konflikter mellan dessa olika intressen. Det är allvarligt att utbyggnaden i våra tätorter allt mer tagit i anspråk parker, grönområden och annan obebyggd mark. En förutseende fysisk planering kan emellertid medverka till att konflikter kan lösas och tillbörlig hänsyn tas till behovet av grönområden, av att natur- och kulturvärden värnas och av att en biologisk mångfald bevaras. Den kommunala fysiska planeringen kan ge ökade kunskaper om naturvärden och om ekologiska förutsättningar samt underlag i fråga om lokalisering eller utformning av bebyggelse som tar hänsyn till den biologiska mångfalden och skilda kulturvärden. I vissa fall behövs kommunal samverkan i syfte att långsiktigt slå vakt om större sammanhängande grönområden och områden med höga natur- och kulturvärden. Möjligheterna att skydda centrala parkområden har bl.a. aktualiserats för Haga-Brunnsvikenområdet i Stockholms och Solna kommuner. Regeringen beslutade i november 1991 med stöd av 6 kap. 2 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) att de båda kommunerna skall redovisa hur de i sin planering enligt PBL avser att tillgodose naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen i området. Kommunernas redovisning kan komma att ge underlag för ett eventuellt ställningstagande till behovet av ändringar i lagstiftningen för att skydda större sammanhängande parkområden med samlade natur-, kultur- och friluftslivsvärden. Regler som ger stöd för att skydda grönområden finns i flera olika lagar. Ansvaret för planering och beslut om byggande enligt PBL ligger i första hand på kommunerna. Kommunerna har vidare ett ansvar för naturvårdsarbetet enligt naturvårdslagen (1964:822). NRL ger övergripande utgångspunkter för myndigheternas planering samt beslut om mark- och vattenanvändningen. De kulturhistoriskt mest värdefulla parkerna och grönområdena kan ges ett långtgående skydd enligt bestämmelserna i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. I övrigt är lagstiftningen emellertid splittrad och framstår i flera hänseenden som mindre ändamålsenlig i arbetet med att säkerställa grönområden. I propositionen betonas också behovet av forsknings- och utvecklingsarbete och att formerna för förvaltning och skötsel av grönområden kan behöva utvecklas. Tillräckliga kunskaper och utvecklade metoder är naturligtvis grundläggande för att företag, kommuner och myndigheter skall kunna ta erforderlig hänsyn till önskemålen om en biologisk mångfald i den byggda miljön. Under senare år har omfattande forsknings- och utvecklingsinsatser i fråga om planering och förvaltning av städernas grönområden bedrivits. Inte minst kommunerna har i samband med arbetet med översiktsplaner enligt PBL utvecklat former för att på ett sammanhållet och sektorsövergripande sätt säkerställa och utveckla grönområden i tätorterna. Alltfler kommuner har byggt upp ekologisk kompetens och förbättrat kunskaperna om ekologiska samband. Mot den nu redovisade bakgrunden anser jag - i enlighet med vad som anförts i nämnda proposition - att det finns behov av en belysning av förutsättningarna för att skydda och säkerställa parker och grönområden i våra städer och tätorter och en samlad bild av kunskapsläget som underlag för en bedömning av behovet av fortsatt utvecklingsarbete. Uppdraget Det ankommer på kommunerna att i sin planering enligt PBL utveckla strategier för behandlingen av grönområden i tätorter. Plan- och byggutredningen skall bl.a. överväga hur miljöproblemen kan förebyggas och miljökvaliteter värnas i våra städer och tätorter. I sammanhanget betonas i direktiven det mellankommunala och regionala perspektivet. Utredaren bör bl.a. belysa hinder i lagstiftningen som kan försvåra mellankommunal samverkan och överväga möjligheterna att stärka skyddsinstrumenten i olika lagar. Vilka möjligheter till skydd som nuvarande lagstiftning ger bör därvid prövas liksom samordningen mellan PBL och annan lagstiftning. Utredaren bör belysa naturvårdslagens och kulturminneslagens effektivitet. Vidare behöver formerna för förvaltning och skötsel av grönområden övervägas. Utredaren bör bl.a. ta del av det pågående utvecklingsarbetet inom Boverket och Statens naturvårdsverk samt i fråga om formerna för förvaltning och skötsel samråda med Svenska kommunförbundet. Slutligen vill jag erinra om att det i direktiven för översyn av plan- och bygglagen, m.m. sägs att översynen bör leda till ändrad lagstiftning där så behövs eller förslag till andra lösningar där lagstiftning inte bedöms vara nödvändig för att nå målen. Denna för arbetet viktiga utgångspunkt gäller alltjämt, liksom vad som i direktiven i övrigt anförts om den allmänna inriktningen av utredarens uppdrag. Tidsplan m.m. De vidgade uppgifter för Plan- och byggutredningen som jag nu har redovisat medför att den ursprungliga tidsplanen bör ändras. Således bör utredningens överväganden och förslag som rör detaljplan, medborgar- inflytande och miljöhänsyn redovisas senast den 31 januari 1994. Övriga förslag bör redovisas senast den 1 oktober 1994. Hemställan Jag hemställer att regeringen utvidgar det uppdrag som tidigare lämnats till Plan- och byggutredningen (M 1992:03) i enlighet med vad jag nu har anfört. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Miljö- och naturresursdepartementet)