Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1993:118 Beslut vid regeringssammanträde 1993-10-14 Chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Friggebo, anför. Mitt förslag En kommitté med parlamentarisk medverkan bör undersöka behovet av direkta och indirekta statliga stödåtgärder till dagspressen. Om kommittén anser att sådana stödbehov finns bör den pröva hur ändamålsenliga de nuvarande åtgärderna är och lämna förslag till framtida statligt engagemang. Förslagens ekonomiska effekter för staten skall redovisas. Som underlag för kommitténs ställningstaganden bör inledningsvis en studie genomföras av en till kommittén knuten expertgrupp med uppgift att analysera följande övergripande frågeställningar: * Vilken roll bör massmedierna som helhet spela i dagens svenska demokrati och vilka uppgifter kan de därmed tillsammans fullgöra? * Hur och i vilken grad bidrar enskilda massmedier som dagstidningar, tidskrifter, radio och TV till att dessa gemensamma uppgifter uppfylls? * Vad händer med massmedielandskapet om hela eller delar av det nuvarande systemet med direkta och indirekta statliga subventioner till dagspressen tas bort? Expertgruppens studie bör redovisas i ett delbetänkande senast den 31 maj 1994. Kommittéuppdraget bör slutligt redovisas senast den 30 november 1994. Åsiktsbildningen i den svenska demokratin Fri åsiktsbildning är ett omistligt inslag i ett demokratiskt samhälle. I regeringsformens första kapitel, första paragraf slås det också fast att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Det är obestridligt i moderna demokratier att massmedierna spelar en betydande roll för opinionsbildningen och därmed för möjligheterna att förstärka och fördjupa demokratin. De grundläggande legala förutsättningarna för mediernas möjligheter att verka under frihet i Sverige har angetts i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Bland svenska massmedier har traditionellt dagspressen intagit en särställning när det gäller nyhetsförmedling och i synnerhet opinionsbildning. När utvecklingen på 1960-talet tydde på allvarliga problem för dagstidningarna tillsattes den första statliga pressutredningen. Uppgiften var att undersöka dagspressens ekonomiska förutsättningar och att överväga om särskilda åtgärder borde vidtas från statens sida för att vidmakthålla en fri opinionsbildning. Utredningens förslag förverkligades inte, men därefter har ytterligare fem statliga utredningar haft liknande uppdrag.1 Sedan slutet av 1960-talet lämnar staten olika former av direkt presstöd, framför allt till tidningar som har ett konkurrensmässigt underläge till följd av låg spridning på utgivningsorten och som därmed är mindre attraktiva på annonsmarknaden. Som en följd av de olika utredningarna har presstödet reformerats vid flera tillfällen, senast år 1990.2 Utöver direkt stöd åtnjuter dagstidningsbranschen sedan länge även olika former av presspolitiskt motiverade indirekta statliga förmåner. De grundläggande motiven för presspolitiken slogs fast i mitten på 1970-talet och har därefter inte utsatts för någon egentlig prövning. Det var 1972 års pressutredning som lät analysera massmediernas uppgifter i den svenska demokratin som grund för statsmakternas handlande gentemot dagspressen. Med hänsyn till särdragen i den svenska demokratin * den representativa karaktären och organisationernas stora roll * var det enligt utredningen följande fyra uppgifter som särskilt vilade på de samlade massmedierna: "1. Massmedierna bör ge den information som är nödvändig för att medborgarna skall kunna ta ställning i samhällsfrågor. Även de förtroendevalda bör genom massmedierna få löpande information om enskildas och organisationers uppfattningar i politiska frågor. 2. Massmedierna bör fristående eller som språkrör för organiserade samhällsintressen kommentera skeendet i samhället. 3. Massmedierna bör som allmänhetens företrädare granska den verksamhet som utövas av de inflytelserika i samhället. 4. Massmedierna bör främja en kommunikation inom och mellan politiska, fackliga och andra ideella grupper i samhället."3 Med stöd av undersökningar om pressens samhällsfunktioner pekade utredningen på tidningarnas oersättliga betydelse för information, granskning, kommentar och gruppkommunikation. Dagspressen fyllde enligt utredningen även andra viktiga uppgifter men det var de ovan anförda egenskaperna som i första hand ansågs motivera en aktiv presspolitik. Riksdag och regering anslöt sig i allt väsentligt till utredningens slutsatser i dessa delar. I presspolitiska utredningsdirektiv, propositioner och riksdagsbeslut som följt därefter har i huvudsak samma utgångspunkter fortsatt att gälla. Det svenska samhället har emellertid förändrats på flera sätt sedan 1960- och 1970-talet. I sin huvudrapport Demokrati och makt i Sverige (SOU 1990:44) beskriver Maktutredningen förändringsprocesser som pågår i hela den svenska samhällsorganisationen, även när det gäller opinionsbildningen. Ekonomikommissionen har nyligen också behandlat demokratin och opinionsbildningen i betänkandet Nya villkor för ekonomi och politik (SOU 1993:16). Det svenska massmedielandskapet Situationen i det svenska massmedielandskapet är helt annorlunda i dag än på 1960- och 1970-talet. Inte minst har de senaste årens beslut av riksdag och regering i syfte att öka friheten på radio- och TV-området öppnat nya möjligheter. Utbudet av radio- och TV-kanaler är betydligt större. På ljudradiosidan erbjuder den avgiftsfinansierade verksamheten fyra riksradiokanaler, där det ingår en utbyggd regional radio. Därutöver finns närradio samt en påbörjad utbyggnad av privata lokalradiostationer. På TV-sidan finns utöver de båda rikstäckande public servicekanalerna sedan hösten 1991 även en tredje marksänd TV-kanal som i dag når ca 98 % av hushållen i landet, lokala kabel-TV-sändningar samt satellitsända TV-kanaler. Nyligen har regeringen också givit en särskild utredare i uppdrag att lägga fram ett beslutsunderlag om de tekniska förutsättningarna för utökade sändningar på TV-området. En viktig förändring är naturligtvis att reklam inte längre är förbehållen tryckta medier, utan numera är en möjlig finansieringskälla även för flera typer av radio- och TV-sändningar. Utvecklingen i den svenska dagstidningsbranschen har under de senaste decennierna präglats av en hög grad av stabilitet. Trots konjunktursvängningar och den turbulens som under senare år drabbat branschen i form av konkurser och ägarbyten är det endast ett fåtal dagstidningar som behövt upphöra med utgivningen sedan 1970-talet. Statens presspolitiska åtgärder har otvivelaktigt haft stor betydelse i det sammanhanget. Utan de statliga bidragen skulle flera av dagens andratidningar knappast ha överlevt. Presstödet kan emellertid också misstänkas för att ha minskat rationaliseringstrycket hos tidningsföretagen och för att ha bidragit till den svaga nyetablering som kännetecknar branschen. Vid sidan av dagstidningarna omfattar den tryckta pressen i Sverige för närvarande en bred flora av kulturtidskrifter, organisations- och intressepress, facktidskrifter och veckopress. Den politiska opinionsbildningen i massmedierna har också förändrats. Vid tiden för den första pressutredningen var dagspressen det dominerande massmediet som förmedlade ett politiskt budskap. Samtidigt var tidningarna nära kopplade till partierna, och man riktade sig ofta till egna medlemmar och sympatisörer. Debatterna fördes mellan tidningarna, medan utrymmet för olika åsikter i en och samma tidning var begränsat. I dag är läget annorlunda. Förutom att det finns ett helt annat utbud av radio- och TV-kanaler, vilka också är öppna för politisk debatt, så har dagstidningarna förändrats så att utrymme ges för en mer blandad kör av åsikter. Publikmätningar visar att svensken dagligen lägger ner i genomsnitt fem och en halv timmar på massmedier och att radio och television står för drygt två tredjedelar av denna tid. Samtidigt ligger dagstidningsläsningen på en stadigt hög nivå. Över 90 % av befolkningen i de läskunniga åldrarna läser en dagstidning någon gång per vecka. Medievanorna skiljer sig dock mellan olika grupper av befolkningen. Unga människor läser t.ex. dagstidningar i mindre grad än medelålders och äldre. Även den andel av befolkningen som någon gång själv medverkat i massmedierna genom att skriva en artikel eller insändare varierar mellan olika samhällsgrupper. Under senare år har en delvis ny ägarstruktur uppstått i massmedielandskapet. Tydligast är förändringarna utomlands där stora internationella företag bedriver verksamhet inom flera mediesektorer i olika länder. Det här är en utveckling som i olika europeiska organ har skapat en oro när det gäller konkurrensen på marknaden och mångfalden i nyhetsförmedlingen. Flera länder har också infört olika typer av lagstiftning mot mediekoncentration. Effektiviteten av en sådan lagstiftning har dock ifrågasatts. Dagspressens ekonomiska situation Dagstidningsföretagen har under senare år fått anpassa sig till delvis nya ekonomiska förutsättningar. Förutom den långvariga och djupa lågkonjunkturen, med åtföljande kraftigt minskade annonsvolymer, har konkurrensen ökat från andra massmedier om såväl konsumenter som annonsörer. Enligt rapporten Dagspressens ekonomi 1992 stod branschen totalt sett stark år 1992. Höjda abonnemangspriser och rationaliseringar i företagen uppges dittills ha kompenserat minskningen av annonsintäkterna. Även de presspolitiskt intressanta lågtäckningstidningarna har enligt rapporten, av delvis andra skäl, kunnat förbättra sina resultat. Under senare delen av 1980-talet har de svenska dagspressföretagen låtit upplagemarknaden svara för en allt större andel av de totala intäkterna, och enligt en studie om dagstidningars priselasticitet i betänkandet Vissa mervärdeskattefrågor II (SOU 1993:75) är konsumenternas känslighet för höjda abonnemangspriser mycket låg. Dessa resultat har emellertid ifrågasatts. I den allmänna debatten har det riktats kritik mot vad som anses vara en allt för ljus bild av dagspressens situation. Det görs bl.a. gällande att förhållandena på flera sätt har hunnit förändras till det sämre för tidningsföretagen. Konkurrensen i medielandskapet ökar t.ex. i takt med att de nya privata lokalradiostationerna får sändningstillstånd och TV-reklamen tycks ha fått sitt genombrott i år. Vidare medför den långvariga lågkonjunkturen att hushållen i större utsträckning börjar dra in även på sina tidningsprenumerationer. Statistik från första halvåret 1993 visar att upplagorna minskat med 4,2 % på vardagar. I debatten hävdas också att rationaliseringsutrymmet numera i stort sett är uttömt hos tidningsföretagen. Distributionen av upplagorna står för en betydande del av tidningsföretagens kostnader. Presstödsnämnden redogjorde hösten 1992 i sin fördjupade anslagsframställning för en oroande utveckling med risk för splittring i dagspressens samdistributionssystem. En särskild sakkunnig har därefter på nämndens uppdrag studerat utvecklingen av tidningsdistributionen i Skåne. Presspolitiska åtgärder Mot bakgrund av de uttalade motiven för en aktiv presspolitik har målsättningen för statens presspolitiska åtgärder i tidigare pressutredningar, propositioner och utskottsbetänkanden formulerats som en strävan efter mångfald, konkurrens och valfrihet i nyhetsförmedling och opinionsbildning. Utöver det direkta presstödet har dagspressen sedan länge haft en förmånlig skattebehandling jämfört med andra varor och tjänster, vilket också i huvudsak har motiverats presspolitiskt. Även bestämmelserna om samhällsannonsering har betydelse för dagspressens ekonomiska villkor. Direkt presstöd Den dåvarande regeringens förslag i propositionen 1989/90:78 om reformerat presstöd och riksdagens följande beslut innebar att det direkta statliga stödet till dagspressen fr.o.m. den 1 juli 1990 omfattar tre stödformer. Driftsstöd får lämnas till dagstidningar som har låg hushållstäckning (andratidningar) på utgivningsorten. Utvecklingsstöd inriktas på dagstidningar med svag ekonomi för att stimulera strukturrationaliseringar i förpressledet och i tryckeriledet. Distributionsstöd lämnas till dagstidningar som samordnar sin distribution med någon eller några andra tidningar. Under budgetåren 1990/91*1992/93 har reglerna för stöd enligt presstödsförordningen (1990:524) med några mindre undantag varit oförändrade. Under samma period har bidragsbeloppen i driftsstödet legat på oförändrad nivå, medan anslaget till utvecklingsstöd och bidragsbeloppen i distributionsstödet har minskats. I sin fördjupade anslagsframställning för perioden 1993/94 * 1995/96 redovisar Presstödsnämnden resultat-, framtids- och resursanalyser för de olika formerna av direkt presstöd. Regeringens överväganden och slutsatser med anledning av nämndens framställning framgår av budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 12). Riksdagen har inte anfört några invändningar mot dessa. Beslutet innebär bl.a. att reglerna ändrats för driftsstöd till tidningar på andra språk än svenska fr.o.m. den 1 juli 1993 och att de olika presstödsanslagen för budgetåret 1993/94 uppgår till sammanlagt ca 500 miljoner kronor. Konstitutionsutskottet noterar i sitt betänkande (bet. 1992/93: KU27) att man inom regeringskansliet överväger att företa en översyn av dagspressens situation. Utskottet förutsätter att det angelägna intresset av en rimlig mångfald i pressen gör att en sådan utredning kommer till stånd, och då under parlamentarisk medverkan. Befrielse från mervärdeskatt Allmänna nyhetstidningar (dagstidningar) är sedan länge kvalificerat undantagna från mervärdeskatt. Det innebär att dagstidningar inte behöver ta ut någon moms vid sin upplageförsäljning. Samtidigt kan de få tillbaka den moms som de betalat vid inköp av varor och tjänster. Frågan om dagstidningarnas undantag från momsplikt har behandlats i såväl presspolitiska som skattepolitiska sammanhang under de senaste decennierna. Dagstidningskommittén utgick i sitt betänkande Reformerat presstöd (SOU 1988:48) från att dagspressen även fortsättningsvis skulle vara befriad från mervärdeskatt. Kommittén för indirekta skatter föreslog däremot i betänkandet Reformerad mervärdesskatt m.m. (SOU 1989:35) att det rådande undantaget skulle slopas. Föredragande statsrådet i den dåvarande regeringen ansåg i propositionen 1989/90:111 om reformerad mervärdeskatt m.m., efter en samlad bedömning, att det kvalificerade undantaget för allmänna nyhetstidningar skulle bestå. Riksdagen delade regeringens uppfattning på den här punkten. Nyligen har utredningen om vissa mervärdeskattefrågor i sitt delbetänkande Vissa mervärdeskattefrågor II (SOU 1993:75) föreslagit att det kvalificerade undantaget för allmänna nyhetstidningar upphör och att en enhetlig skattesats på 12 % införs för allmänna nyhetstidningar, andra periodiska publikationer och böcker. För de båda sistnämnda kategorierna gäller f.n. den generella skattesatsen på 25 %. Det är hänsynen till kravet på konkurrensneutralitet som ligger till grund för förslaget. Medlemsländerna i EG har beslutat harmonisera sina indirekta skatter. Moms skall tas ut på alla varor och tjänster som inte är särskilt undantagna i EG:s mervärdeskattedirektiv. Dagstidningar tillhör den kategori av varor och tjänster som får beläggas med en reducerad skattesats om lägst 5 %. För varor och tjänster som den 1 januari 1991 hade en lägre skattesats är det möjligt för nuvarande medlemsstater att behålla denna lägre nivå under en övergångsperiod som sträcker sig t.o.m. år 1996. Bland medlemsstaterna varierar mervärdeskatten på dagstidningar för närvarande mellan 0 % och 12,5 %. Reducerad reklamskatt Reklamskatt skall betalas enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam. Den allmänna skattesatsen är 11 %. För reklam i allmänna nyhetstidningar är skattesatsen däremot 4 % och för reklam i radio och television betalas ingen skatt alls. Ett särskilt grundavdrag minskar den skatt som erläggs. Riksskatteverket betalar nämligen tillbaka till dagstidningar den del av skatten som belöper på upp till 12 miljoner kronor av den årliga annonsomsättningen. Detta innebär att dagstidningar som har en lägre omsättning i praktiken inte betalar någon reklamskatt alls. För övrig press är motsvarande gräns för återbetalning 6 miljoner kronor. Utgivning av annonsblad etc. berättigar inte till återbetalning i det här sammanhanget. Budgetåret 1991/92 betalades totalt 907 miljoner kronor i reklamskatt, varav dagspressen stod för 273 miljoner kronor. De förhållanden att reklam i radio och TV inte beskattas alls och att flertalet europeiska länder över huvud taget inte har punktskatter på reklam talar för att den nuvarande reklamskatten kan behöva omprövas. Samhällsannonsering I förordningen (1981:977) om information genom dagspressannonsering föreskrivs att annonsering skall ske i samtliga dagstidningar om statliga myndigheter eller andra statliga organ använder dagspressannonsering för sådan information om rättigheter och skyldigheter som är avsedd att nå alla medborgare. Detta brukar kallas totalitetsprincipen. Lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. stadgar att myndigheter i de fall kungörande i ortstidning är föreskrivet skall införa kungörelsen i alla lokala dagstidningar som är spridda till minst 5 % av hushållen i orten. Denna omfattning av annonseringen brukar kallas den breda principen. Presstödsnämnden ger varje år ut en förteckning över dagstidningarnas spridning i olika kommuner och län. I departementspromemorian Vissa kungörandefrågor (Ds 1992:90) föreslås att spridningskravet för införande av kungörelse i ortstidning ändras från 5 till 10 % av hushållen i orten. Promemorian har remissbehandlats. I proposition 1993/94:19 om vissa kungörandefrågor anför föredraganden att hon för närvarande inte är beredd att föra promemorians förslag på den här punkten vidare, bl.a. med hänvisning till att hon vill avvakta vad som kan komma ut av den utredning om den framtida presspolitiken som uppdraget enligt dessa direktiv omfattar. Vissa rapporter och utredningar Det finns flera rapporter och utredningar som på olika sätt belyser massmedielandskapet och de presspolitiska åtgärderna. Material som därigenom redovisas bör underlätta kommitténs arbete. Presstödsnämnden publicerar årligen analyser av dagspressens ekonomiska förhållanden i rapportserien Dagspressrapport. Den senaste studien publicerades i juli 1993 och avser år 1992. En sammanställning av ägarförhållandena inom dagspressen gavs år 1991 ut av Institutionen för Journalistik, Medier och Kommunikation vid Stockholms universitet i samarbete med Presstödsnämnden. En uppdaterad skrift publicerades år 1992. Nordiska Dokumentationscentralen för Masskommunikationsforskning vid Göteborgs universitet har nyligen publicerat en översikt över svenska massmedier, Mediesverige 1993, med statistik och analyser. En liknande rapport gavs ut även år 1991. Statskontoret har till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi överlämnat rapporten Presstödets effekter * en utvärdering (Ds 1993:Ê20). Det statliga presstödet i Norge har granskats av Dagspressutvalget i utredningen Mål och midler i pressepolitiken (NOU 1992:14). Utredningens förslag har behandlats av det norska Kulturdepartementet i St. meld. nr. 32 (1992-93) Media i tida. Stortingets ställningstagande i Innst. S. nr. 223 (1992-93) innebär vissa förändringar av det norska presstödet. Presstödsnämnden lämnade i oktober 1992 till regeringen en särskild rapport om behovet av regler för reduktion av stödbelopp i särskilda fall. Rapporten har remissbehandlats. Vidare har Presstödsnämnden med skrivelse den 14 september 1993 överlämnat en rapport om utvecklingsstödets betydelse för dagstidningarnas ekonomi. Den särskilde sakkunnige som på Presstödsnämndens uppdrag studerar utvecklingen av tidningsdistributionen i Skåne har presenterat en slutrapport för nämnden. Enligt regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 skall Presstödsnämnden utvärdera effekterna av regelförändringen avseende tidningar på andra språk än svenska och redovisa resultatet för regeringen senast den 1 september 1994. Uppdraget En kommitté med parlamentarisk medverkan bör undersöka behovet av direkta och indirekta statliga stödåtgärder till dagspressen. Utgångspunkten skall vara den nya massmediesituationen, de utvecklingstendenser som kan iakttas och de krav det moderna samhället och den svenska demokratin ställer. Om kommittén anser att sådana stödbehov finns bör den med beaktande av såväl massmediepolitiska som andra aspekter pröva hur ändamålsenliga de nuvarande åtgärderna är och lämna förslag till framtida statligt engagemang. Förslagens ekonomiska effekter för staten skall redovisas. Kommittén skall därvid utgå från att den samhällsekonomiska och den statsfinansiella situationen över huvud taget erbjuder ett mycket begränsat utrymme för statliga åtaganden. Kommittén skall även lämna författningsförslag. Som underlag för kommitténs ställningstaganden bör inledningsvis en förutsättningslös och bred studie av de svenska massmedierna genomföras. Studien bör utföras av en till kommittén knuten expertgrupp med uppgift att analysera följande övergripande frågeställningar: * Vilken roll bör massmedierna som helhet spela i dagens svenska demokrati och vilka uppgifter kan de därmed tillsammans fullgöra? Expertgruppen bör här utgå från 1972 års pressutredning och dess beskrivning av massmediernas politiska funktioner i det svenska samhället på 1970-talet. Är det andra uppgifter som bör betonas på 1990-talet i ljuset av såväl de allmänna samhälleliga förändringarna som den snabbt föränderliga massmediestrukturen? * Hur och i vilken grad bidrar enskilda massmedier som dagstidningar, tidskrifter, radio och TV till att dessa gemensamma uppgifter uppfylls? Som grund för att besvara denna fråga bör expertgruppen genomföra en kartläggning av det svenska massmedielandskapet. Särskild vikt bör därvid läggas vid utbudet av olika medieformer, människors medievanor, konkurrensfrågor, mångfaldsaspekter, ägarstrukturer och mediernas internationalisering. * Vad händer med massmedielandskapet om hela eller delar av det nuvarande systemet med direkta och indirekta statliga subventioner till dagspressen tas bort? Såväl reklamskatten som momsbefrielsen kan t.ex. komma att omprövas. Frågan är bl.a. hur dagspressens situation påverkas, men också vad effekterna skulle bli för andra och eventuellt nya medieformers möjligheter att hävda sig. Kommittén bör samråda med den av regeringen nyligen tillsatta utredningen om kulturpolitikens inriktning (Ku 1993:03) i den del av kulturutredningens uppdrag (dir. 1993:24) som avser uppgiften att analysera förhållandet mellan kulturpolitiken och utvecklingen inom massmedierna. För kommittén gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5), om beaktande av EG-aspekter (dir. 1988:43) samt om att redovisa verksamhetens regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50). Presstödsnämnden förutsätts i den omfattning kommittén önskar det tillhandahålla det expertstöd som kommittén behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Expertgruppens analyser av det svenska massmedielandskapet bör redovisas i ett delbetänkande senast den 31 maj 1994. Kommittéuppdraget bör slutligt redovisas senast den 30 november 1994. Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Kulturdepartementet att tillkalla en kommitté med parlamentarisk medverkan omfattad av kommittéförordningen (1976:119) bestående av högst 12 ledamöter med uppdrag att utreda den framtida presspolitiken, att utse en av ledamöterna till ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Kulturdepartementet) 1 1963 års pressutredning (SOU 1965:22), 1967 års pressutredning (SOU 1968:48), 1972 års pressutredning (SOU 1975:79), Fjärde pressutredningen (SOU 1980:32), Femte pressutredningen (Ds U 1985:2) och Dagstidningskommittén (SOU 1988:48). 2 Prop. 1969:48, SU107, rskr. 251; Prop. 1971:27, bet. KU32, rskr. 180; Prop. 1975/76:131, bet. KU46, rskr. 254; Prop. 1980/81:137, bet. KU19, rskr. 289; Prop. 1989/90:78, bet. KU31, rskr. 302. 3 SOU 1975:79 s. 292. Se även SOU 1975:78.