Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1993:117 Beslut vid regeringssammanträde den 21 oktober 1993 Chefen för Kommunikationsdepartementet, statsrådet Odell anför. Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att analysera förut- sättningarna för en utveckling av persontrafiken på järnväg m.m. samt lämna förslag till erforderliga åtgärder. Bakgrund Infrastrukturen rustas upp I Sverige, i de nordiska länderna och inom EG pågår en upprustning av infrastrukturen. Järnvägen spelar i detta sammanhang en viktig roll. Stora satsningar genomförs nu i Europa på framför allt höghastighetståg och kombitrafik i syfte att stärka järnvägens konkurrenskraft. Detta gäller även internationella transporter. Satsningarna berör därmed också Sverige, vars järnvägsnät i allt större utsträckning knyts till det europeiska nätet. Riksdagen beslutade våren 1993 (prop. 1992/93:176, bet. 1992/93:TU35, rskr. 1992/93:446) om en omfattande höjning av investeringsnivån i järn- vägssystemet. Sammantaget med tidigare fattade investeringsbeslut har riksdagen anvisat en planeringsram på drygt 40 miljarder kronor för sats- ningar i järnvägens infrastruktur under den kommande tioårsperioden (åren 1994-2003). Åtgärderna innebär bl.a. en anpassning till snabbtågstrafik på huvudnätet, dubbelspårsutbyggnader och andra kapacitetsförstärkningar för person- och godstrafik, investeringar i säkerhetsanordningar m.m. Sammantaget innebär satsningen att nya eller upprustade banor med en mycket hög teknisk standard kommer att kunna tas i bruk runt om i landet under senare delen av 1990-talet och i början av 2000-talet. Staten har det grundläggande ansvaret för infrastrukturen Det råder politisk enighet om att staten har det grundläggande ansvaret för investeringar i och underhåll av järnvägsnätet. Genom 1988 års trafik- politiska beslut skildes ansvaret för investeringar och underhåll av nätet från trafikverksamheten varvid staten, genom Banverket, övertog ansvaret för infrastrukturen. För utnyttjande av infrastrukturen erläggs s.k. ban- avgifter som fastställs av regeringen. Avgifterna täcker för närvarande ca 20 % av Banverkets underhållskostnader. Uppdelningen i ett trafikföretag, Statens järnvägar (SJ), och en myndighet med ansvar för infrastrukturen, Banverket, har haft en rad positiva effekter för den svenska järnvägen. Investeringsnivån i SJ har kunnat öka genom olika typer av rekonstruktionsåtgärder samtidigt som investeringsnivån i järnvägens infrastruktur har kunnat höjas kraftigt. Med ett sammanhållet planeringssystem i Banverkets regi konkurrerar numera inte längre statliga investeringsmedel för järnvägens infrastruktur med SJ:s mer kortsiktiga och affärsmässigt relaterade behov. Enligt riksdagens beslut med anledning av 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. 1992/93:TU39, rskr. 1992/93:445) kommer den nuvarande ansvars- fördelningen mellan SJ och Banverket att ligga fast, även om modifieringar av ansvarsförhållandena kan komma att behöva genomföras framöver. Staten ansvarar för merparten av nya investeringar i bannätet. I bl.a. Mälardalen bidrar dock såväl berörda kommuner som landsting med medel för att fullfölja upprustningen av banorna och anslutande trafikanläggningar. När det gäller Arlandabanan har riksdagen angett att avsikten är att finansiera denna med så stor andel privat kapital som möjligt. För när- varande pågår en internationell upphandling av Arlandabanan. Regeringen har i en proposition om Arlandabanan (prop. 1993/94:39) redovisat hur projektet bör administreras samt utgångspunkterna för det fortsatta arbetet. I propositionen föreslås bl.a. att ett statligt projektbolag bildas för att dels administrera den fortsatta upphandlingen, dels samla de rättigheter och skyldigheter som kan bli aktuella i projektet. Samhällsstöd inom järnvägssektorn Förutom det omfattande samhällsstödet till järnvägens infrastruktur förekommer olika former av stöd till drift av spårbunden trafik m.m. I samband med 1988 års trafikpolitiska beslut anslogs medel på stats- budgeten för statens köp av interregional persontrafik på järnväg, för ersättning till SJ för vissa gemensamma kostnader för länsjärnvägsnätet samt för ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik. Statens kostnad för köp av persontrafik uppgår under innevarande budgetår till 447 miljoner kronor. Ersättningen till trafikhuvudmännen avser stats- bidrag som, i enlighet med 1988 års trafikpolitiska beslut, skall ges till trafikhuvudmännen för övertagande av ansvaret för viss persontrafik på länsjärnvägarna. Anslaget för innevarande budgetår är 191 miljoner kronor inklusive ersättning till trafikhuvudmännen för persontrafik utmed inlandsbanan. Reglerna för utbetalning av ersättningen till trafikhuvud- männen är bundna i avtal mellan staten och respektive huvudman. Avtalen löper ut mot slutet av 1990-talet. Därutöver satsar trafikhuvudmän, landsting och kommuner omfattande medel för drift av spårbunden trafik runt om i landet. Trafikhuvudmännen upphandlar tågtrafik för ca 2 miljarder kronor per år. Staten har slutligen även avsatt medel för utvecklingsarbete och demon- strationsverksamhet inom kollektivtrafiken. I samband med det trafikpolitiska beslutet år 1988 anslogs 100 miljoner kronor till Transportforskningsberedningen (numera Kommunikations- forskningsberedningen) för att stödja sådant utvecklingsarbete. I detta sammanhang har det s.k. EMU90-projektet tillkommit i syfte att hjälpa trafikhuvudmännen med teknikupphandling av nya eldrivna regionaltåg. Inom projektets ram påbörjades år 1990 en anbudsupphandling på den nationella och internationella marknaden. Upphandlingen har ännu inte slutförts. Avreglering av järnvägstrafiken De grundläggande förutsättningarna för konkurrens inom järnvägssektorn tillskapades genom 1988 års trafikpolitiska beslut. Genom uppdelningen av ansvaret för infrastrukturen respektive för trafiken gavs en möjlighet att öppna bannätet för flera operatörer. SJ fick dock ensamrätt till person- trafik på stomnätet samt till godstrafik på hela järnvägsnätet. Trafikhuvudmännen fick samtidigt trafikeringsrätt för persontrafik på länsjärnvägarna. Om det finns särskilda skäl kan trafikhuvudmännen även erhålla trafikeringsrätt för lokal eller regional persontrafik på begränsade delar av stomnätet. Genom trafikhuvudmännens möjligheter att upphandla persontrafik på länsjärnvägarna har ytterligare en operatör, BK Tåg AB, etablerats på järnvägsmarknaden. Ytterligare steg mot en öppnare järnvägsmarknad har tagits under de senaste åren. Statens köp av interregional persontrafik på stomnätet skall numera ske i konkurrens (prop. 1991/92:130, bet. 1991/92:TU21, rskr. 1991/92:314). LKAB har vidare fått trafikeringsrätt för malmtransporter på malmbanan och på stomnätssträckan Boden-Luleå (prop. 1992/93:132, bet. 1992/93:TU11, rskr. 1992/93:152). Erfarenheterna av dessa åtgärder är positiva. Statens kostnader för den upphandlade trafiken, liksom LKAB:s kostnader för järnvägstransporter, har kunnat minskas med i storleksord- ningen 20 %. Regeringen har emellertid vid flera tillfällen angett att det statliga bannätet skall öppnas för konkurrens fr.o.m. den 1 januari 1995. Departementspromemorian En öppen järnvägsmarknad i Sverige Ds 1993:63 om hur en avreglering av trafiken kan fullföljas i enlighet med regeringens målsättning har nyligen remitterats av Kommunikationsdepartementet. Förslaget innebär att SJ:s nuvarande ensamrätt och trafikhuvudmännens nuvarande ensamrätt upphör fr.o.m. den 1 januari 1995. Samtidigt krävs att ett system för banfördelning, trafikledning m.m. på neutrala och icke-dis- kriminerande villkor införs. Regeringen har för avsikt att förelägga riks- dagen förslag i dessa delar under våren 1994 tillsammans med riktlinjer för SJ:s verksamhet under de närmaste åren. Uppdraget Sedan riksdagens beslut om en kraftig ökning av investeringarna i bannätet har frågan om järnvägstrafikens långsiktiga lönsamhetsförutsättningar aktualiserats i olika sammanhang. I skrivelser till regeringen har bl.a. Tåg i Mälardalen AB (TIM) samt företrädare för Västtågprojektet framfört oro för persontrafiken på de nya eller upprustade banorna i de berörda länen. Statens förhandlare för köp av interregional persontrafik på järnväg har vidare i anslutning till sin rapport om upphandling inför trafikåret 1994 framfört samma farhågor. Enligt förhandlaren har SJ i samband med förhandlingar om köp av trafik under trafikåret 1994 aktua- liserat frågan om upphandling av trafik på Västkustbanan från trafikåret 1995. I dessa sammanhang har särskilt frågan om tillgång till modern vagnmateriel för den nya trafiken tagits upp. Från TIM har vidare frågor beträffande förutsättningarna för en sammanhållen tågtrafik i hela Mälarregionen ställts mot bakgrund av statens strävan att privatfinansiera Arlandabanan. En samordning av trafiken på de nya eller upprustade banorna med an- slutande spårtrafik liksom samordning av olika typer av trafik (lokal/regional/interregional) på bannätet är nödvändig för att skapa en konkurrenskraftig järnvägstrafik. Det är därför positivt att intressenter lokalt och regionalt på sätt som nu sker i Mälardalen, längs Västkusten och på andra ställen i landet agerar offensivt och samordnat för ett optimalt utnyttjande av infrastrukturen. Vissa av de frågor som väckts inom ramen för detta arbete kan emellertid inte lösas på enbart lokal och/eller regional nivå. Jag föreslår därför att en särskild utredare tillkallas med uppgift att, i samråd med berörda intressenter, analysera förutsättningarna för en utveckling av persontrafiken på järnväg. En grundläggande förutsättning för utredarens arbete är 1988 års trafik- politiska beslut. Utgångspunkten för utredarens arbete är att trafiken skall bedrivas på kommersiella grunder. En annan förutsättning för arbetet är att trafiken på hela det statliga bannätet är öppen för konkurrens fr.o.m. den 1 januari 1995. Utredaren skall i samråd med berörda intressenter granska planerade trafiklösningar på järnvägssträckor av betydelse för persontrafiken i landet. I uppdraget ingår att analysera förutsättningarna för och initiera en samordning av lokal/regional och interregional trafik i syfte att åstadkomma ett optimalt utnyttjande av bannätet. Utredaren bör särskilt utarbeta förslag angående den framtida utformningen av regionaltågsystem när de pågående banutbyggnaderna i Mälardalen inklusive Arlandabanan samt på Västkusten slutförts. Utredaren skall vidare analysera de ekonomiska villkoren för att driva persontrafik på järnväg. Kostnaden för rullande materiel är en central faktor. Utredaren skall vidare analysera det framtida behovet av nytt vagnmateriel samt föreslå åtgärder som kan minska kostnaderna för nytt fordonsmateriel. Utredaren skall vidare belysa följande frågeställningar. Förekommer t.ex. lagar eller andra regelsystem eller tillämpas föreskrifter på ett sätt som fördyrar materielen? Kan inhemska krav på t.ex. handikapp- och miljöanpassning av fordonen tillgodoses av interna- tionella tillverkare till rimliga kostnader? Är behoven tillräckligt stora för att utveckla en ny typ av motorvagnar? Utredaren bör i detta sammanhang göra en kartläggning av marknaden för elmotorvagnar. Finns alternativ till de fordon som offererats inom ramen för EMU90-projektet? Arbetet skall avrapporteras successivt med en slutrapport till regeringen senast den 5 april 1994. De frågor som rör trafiken i Mälardalen samt på Västkusten bör behandlas skyndsamt med avrapportering senast den 15 janu- ari 1994. För arbetet gäller regeringens kommittédirektiv om utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5), om beaktande av EG-aspekter i utredningsverksam- heten (dir. 1988:43) och om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50). Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen (1976:119) med uppdrag att analysera förutsättningarna för en utveckling av persontrafiken på järnväg samt lämna förslag till erforderliga åtgärder, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns anslag A 2. Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommunikationsdepartementet)