Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Delegationen för genomförandet av ett regering- ens avregleringsprogram för 1993/94, m.m. , Dir. 1993:113
Departement: Näringsdepartementet
Beslut: 1993-09-16
Dir. 1993:113 Beslut vid regeringssammanträde 1993-09-16 Chefen för Näringsdepartementet, statsrådet P. Westerberg, anför. Mitt förslag Jag föreslår att en delegation tillkallas för avregleringsfrågor och för genomförandet av ett regeringens avregleringsprogram för 1993-94. Bakgrund En av de stora uppgifterna i regeringens politiska strategi är att bryta den ekonomiska stagnationen och att återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation med en stark och växande ekonomi i hela landet. Därför måste det stora strukturella underskottet i de offentliga finanserna undanröjas. Vidare måste stabiliteten i det finansiella systemet säkerställas och företagens konkurrenskraft stärkas. Detta är nödvändigt för att nå den ekonomiska tillväxt som dels ger de enskilda människorna arbete och bättre inkomster, dels skapar ekonomiskt utrymme bland annat för insatser på miljöområdet, något som kan reducera den sk miljöskulden. Vi har i regeringens ekonomiska politik redan från början starkt understrukit orsakssambanden mellan Sveriges långsiktiga tillväxtproblem och negativa effekter av vissa offentliga regleringar. Tillväxtproblemen beror i stor utsträckning på att marknadsmekanismerna har satts ur spel, eller inte utnyttjas, på centrala områden i ekonomin. Regeringens strategi är därför att återupprätta en fungerande mark- nadsekonomi som skapar uthållig ekonomisk tillväxt. Endast detta garanterar varaktigt arbete för den enskilde och ökade realinkomster för hushållet. Därför är det nödvändigt att undanröja hinder för ekonomisk tillväxt. Konkurrensen pressar priserna, driver fram effektivitet samt skapar lång- siktigt dynamik, utveckling, valfrihet och nya arbeten. Ett tillräckligt konkurrenstryck i hela den svenska ekonomin är nödvändigt. Konkurrenstrycket kan starkt försvagas av företagens konkurrensbe- gränsningar, t.ex. karteller och missbruk av dominerande ställning. Också offentliga regleringar hindrar ofta ett tillräckligt konkurrenstryck. Detta sker i olika former. Allvarligast är när regleringarna hindrar eller försvårar för nya företag eller produkter att komma in på marknaden eller för befintliga små eller medelstora företag att växa. Dessutom kan offentliga regleringar leda till onödig byråkrati, försena företagens beslutsgång och skapa marknadsdominans för ett eller flera företag. Regleringarna kan vidare underlätta kartellbildning eller annat skadligt samarbete mellan företag. Detta kan då vara en följd av att de förhandlar gemensamt med myndigheter. Etablerade, resursstarka företag gynnas ofta av en sådan förhandlingsekonomi, på bekostnad av små och nya företag. Redan själva storleken på den samlade regelmassa som möter företagen leder till effektivitetsförluster. Detta beror på att det är svårt och resurskrävande främst för mindre företag att överblicka de skyldigheter gentemot staten som de har enligt ett stort antal regelverk m.m. Täta regelförändringar och tolkningssvårigheter kan dessutom göra regel- massan instabil och därigenom än mer svåröverskådlig. Vid offentlig pro- duktion av varor och tjänster i egen regi utan verklig anbudstävlan, uppstår en monopolliknande situation som självfallet utestänger andra producenter men också försvagar konkurrenstrycket i hela ekonomin. Därvid uppstår oundvikligt effektivitetsförluster. I en ekonomi utan tävlingstryck saknar de som producerar varor och tjänster tillräcklig drivkraft för att pressa ned kostnader och priser, rationalisera och ta fram innovationer m.m. Merpriset för detta får samhällsekonomin och konsumenterna betala. De kostnader som uppstår i ekonomin är ofta dolda för människorna. Fördelarna av en avreglering framträder normalt inte synligt förrän avregle-ring har skett och det ökade konkurrenstrycket hunnit ge effekter i form av sänkta kostnader. Det är därför viktigt att skapa ökad förståelse hos den allmänna opinionen för behovet av avreglering. Regeringen har beslutat om flera kraftfulla instrument som stärker kon- kurrensen. En ny, skärpt konkurrenslag gäller sedan den 1 juli 1993 och tillämpas operativt av Konkurrensverket. Vidare kommer en lag om offentlig upphandling att börja gälla samtidigt som EES-avtalet. Regeringen har också till Lagrådet remitterat ett förslag till lag om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling. Båda dessa lagarpå upphandlingsområdet kommer att främja en effektiv konkurrens i den offentliga sektorn och att därmed öka omvandlingstrycket. Vid sidan av sådana generella åtgärder är det nödvändigt med ytterligare avregleringar för att uppnå de mål jag har redovisat. Regeringen bedriver ett brett upplagt arbete för detta. Konkurrensverket har getts ett särskilt uppdrag att bl.a. lämna förslag till avregleringsåtgärder och att följa upp genomförda åtgärder. Självfallet måste arbetet ske med beaktande av att det offentliga måste ha effektiva styrmetoder för bland annat skydd av liv, hälsa, säkerhet och miljö. När regering och riksdag slutligt prövar frågor om avreglering på ett visst område måste behovet av marknadseffektivitet vägas mot andra angelägna mål för det allmänna. Vidare måste man beakta Sveriges folkrättsliga förpliktelser. Regeringens avregleringsarbete inriktas på att mönstra ut eller minska sådana system som bedöms sänka konkurrenstrycket och som inte försvaras av andra allmänna intressen. Det handlar också om att förenkla enskilda regelsystem. I en offensiv näringspolitik ligger även att bevaka den samlade regelgivningens effekter på näringslivet. I avregleringsarbetet bör man enligt min uppfattning särskilt uppmärk- samma behovet av insatser som bl.a. - underlättar för nya företag att etablera sig och för befintliga små och medelstora företag att växa, - begränsar offentliga monopol o.d., - minskar offentligt ägande i näringsverksamhet, - vidgar sektorn för privat näringsverksamhet, - ökar den konkurrensutsatta sektorn, - höjer marknadseffektiviteten, - främjar konkurrens på lika villkor. Genom näringspolitikens övergripande mål såsom konkurrens, ekonomisk effektivitet och tillväxt är det en naturlig funktion för Näringsdepartementet att löpande överblicka avregleringsarbetet i regeringskansliet. Chefen för Näringsdepartementet kan självfallet även initiera reformer,i fråga om avreglering och regelreformering, men huvudansvaret för de regelsystem och andra offentliga åtgärder som kan beröras och insatser som behövs är i stort spritt över alla departement. Som framhölls i regeringens första regeringsförklaring hösten 1991 är det nyföretagandet som måste bli ekonomins spjutspets mot framtiden. Det är i de nya och små företagen som tillskottet av nya arbetstilltillfällen kan bli störst. Som ett led i avregleringsarbetet bildade jag i början av år 1993 en informell arbetsgrupp med representanter för vissa departement och under ledning av statssekreteraren i Näringsdepartementet. Arbetsgruppen föreslog den 29 april 1993 bl.a. att regeringen på ett mer samlat och systematiskt sätt bör redovisa avregleringsåtgärder i ett särskilt program. Regeringen har nyligen redovisat sitt principbeslut om att inrätta en sådan avregleringsdelegation som jag nu föreslår och vars uppgifter här anges mer konkret. Beslutet innebär att takten i avregleringsarbetet intensifieras ytterligare. Jag vill nämna att jag tycker att det är angeläget att nu pröva att arbeta med en direktkanal som de mindre företagarna kan vända sig till med pro- blem som de anser att det finns skäl för regeringen att uppmärksamma. Vi kan då få en konkret bild av de vardagsnära problemen kring det som framförallt små och medelstora företag upplever som byråkrati, onödiga eller betungande regleringar eller allmänt som hinder för utveckling av det egna företagandet eller nyföretagande. Med en sådan konkret information som underlag kan vi pröva om det går att göra förenklingar, avregleringar och andra åtgärder för att underlätta småföretagandets villkor på ett sätt som är till övervägande nytta från allmän suynpunkt. I fråga om offentliga regleringar bör det därvid finnas koppling till delegationsarbetetet. Uppdraget En särskild avregleringsdelegation bör tillkallas för följande uppgifter. Det arbete som planeras och genomförs i fråga om avregleringsåtgärder i de olika departementen bör av delegationen ställas samman, konkretiseras, löpande följas upp samt i systematisk och strukturerad form föras ihop till ett regeringens avregleringsprogram för 1993-94. Programmet bör ge en bred och generell redovisning av avregleringsinsatserna i stort, så att strategin och mönstret i fråga om marknadseffektivitet belyses. Delegationen bör verka för genomförandet av programmets åtgärder. Delegationen skall tillgodogöra sig information om konkurrensbegräns- ningar och etableringshinder som delar av det offentliga regelverket medför. Därvid får delegationen vid behov ta lämpliga initiativ för att väcka frågor om förändringar som stärker konkurrensen och ökar utrymmet för nyetable-ringar. I detta ingår att delegationen kan låta utföra särskilda studier och att den kan peka ut sektorer där det speciellt bör studeras möjligheter till förenklingar och avregleringar som underlättar företagande. I arbetet bör ingå att belysa problem och konsekvenser som kan upp-komma vid genomförande av konkreta avregleringsåtgärder. Delegationen bör också ägna uppmärksamhet åt det offentliga utred- ningsväsendets förslag om nya eller ändrade regleringar och i förekommande fall låta bredda beredningsunderlaget för ett visst förslag genom granskning som görs av experter angående dess effekter för marknadseffektiviteten. Därvid handlar det bl.a. om hur tillgänglig marknaden är för nya företag, vilka möjligheter de små och medelstora företagen har att växa, riskerna för marknadsdominans och vidare förseningar i beslutsprocessen på marknaden m.m. Frågeställningar av detta slag gäller ytterst alltid graden av konkurrenstryck på den enskilda marknaden. Vidare bör delegationen sprida information om och bilda opinion för av- regleringsarbetets ekonomiska funktioner och för betydelsen av marknads- effektivitet när det gäller att trygga sysselsättningen och att tillgodose samhällsekonomins och konsumenternas intressen. Delegationen bör vara sammansatt av företrädare för berörda departement. Delegationen bör följa hur arbetet med avreglering fortskrider i de olika departementen och redovisa detta till regeringen senast dels den 1 december 1993, dels den 31 mars 1994. För arbetet gäller regeringens direktiv 1984:5, 1988:43 och 1992:50. Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en delegation, omfattad av kommittéförordningen (1976:119) och med företrädare för berörda departement som ledamöter, för avregle- ringsfrågor och för genomförandet av ett regeringens avregleringsprogram för 1993-94 enligt uppdraget (Avregleringsdelegationen), att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om sakkunniga, experter och annat biträde åt delegationen. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hemställan. (Näringsdepartementet)