Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1993:107 Beslut vid regeringssammanträde 1993-10-28 Chefen för kulturdepartementet, statsrådet Friggebo, anför. Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att kartlägga behovet av sektorsforskning om massmedierna och att utarbeta förslag om formerna för en sådan forskning. Utredarens förslag skall läggas fram senast den 1 september 1994. Bakgrund I propositionen om forskning och utveckling (prop. 1992/93:170, avsnitt 11 s. 412 f.) tillkännagav regeringen sin avsikt att göra en översyn över frågor rörande forskning om och dokumentation av massmedier i samarbete mellan det allmänna och mediebranschen, dvs. sektorsforskning om massmedierna. I denna proposition anfördes bl.a. följande. "Massmedierna ägs huvudsakligen av privata företag eller organisationer. Det offentligas roll är, till skillnad från vad som gäller i förhållande till t.ex. bibliotek, museer, arkiv eller kulturminnesvården, inte att vara styrande utan att ange ramar och att ge stöd i begränsad utsträckning. Den grundläggande massmedieforskningen på universitet och högskolor är ett statligt ansvar. Denna forskning styrs i första hand av inomvetenskapliga kriterier. Den har under senare år fått förstärkta resurser. Det finns emellertid också ett behov av forskning på massmedieområdet från andra utgångspunkter än inomvetenskapliga. Detta behov finns både inom den offentliga och privata sektorn. Inom den offentliga sektorn blir behovet allt starkare att följa medieutvecklingen, både tekniskt, ekonomiskt och rättsligt, nationellt och internationellt, t.ex. för att förbereda och utreda behovet och konsekvenserna av samhällsinsatser inom olika massmedieområden, genom nationell lagstiftning, internationellt samarbete och på andra sätt. Detta forskningsbehov tillgodoses bara i begränsad utsträckning inom den befintliga forskningsstrukturen. Den privata sektorns behov av forskning och utveckling härrör dels från det enskilda medieföretagets intresse att stärka sin egen konkurrenskraft, dels från utvecklingen inom en bransch som helhet. I detta avseende skiljer sig inte massmedieföretagen från det övriga näringslivet. Forskningsbehovet tillgodoses till viss del genom enskilda institut, ibland i viss anknytning till högskolan. Enskilda medieföretag bedriver marknadsundersökningar, utvecklingsarbete och i enstaka fall även forskning. Ett exempel på detta är den forskningsverksamhet som byggdes upp kring den tidigare Sveriges-Radio-koncernens avdelning för publik och programundersökningar (PUB). PUB har haft en omvittnad betydelse för forskningen om radio och TV. PUB har också utfört mätningar och visst forskningsarbete för andra, enskilda företag och för Kulturrådet. Förändringarna inom den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten har medfört stora förändringar av programföretagens publik- och programundersökningsverksamhet. För närvarande är omfattningen av och formerna för detta arbete inte helt klarlagd. För andra mediebranscher saknas motsvarande verksamhet. Ett institut som på näringslivets uppdrag bedrivit opinionsbildning och i viss utsträckning också gjort egna undersökningar är Näringslivets Mediainstitut. En bransch- och företagsanknuten forskning kan givetvis varken ersätta den oberoende och kritiska forskning som finns inom universiteten eller företagens egna utvecklingsinsatser. Det är emellertid tydligt att både näringslivet och det offentliga har ett ökat behov av att kunna fungera som kvalificerade beställare av forskning på massmedieområdet. Mediernas centrala roll i det demokratiska statsskicket gör att forskning och utveckling inom medieområdet är särskilt känsliga för att någon aktör får en otillbörlig dominans. Formerna för forskning inom och för näringslivet är avpassade efter varje näringsgrens behov och struktur. Den offentliga insatsen har styrts till institutioner eller samrådsmekanismer som ger utrymme för inflytande både från offentligt håll och från berörda branscher. När det gäller forskning om massmedier gör bl.a. den redan nämnda centrala funktionen för medierna i ett demokratiskt samhälle det nödvändigt att närmare analysera och utreda formerna för ett samarbete mellan alla parter. Ett sådant samarbete kan också förutom branschen behöva inbegripa t ex organisationer för yrkesarbetande inom medierna, delar av kulturlivet etc. Universitet och högskolor har ofta kapacitet att utföra forskningsuppdrag för olika massmedieintressenter, enskilda eller offentliga. Det sagda leder till att det, som redan anmälts till riksdagen i budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 12 s. 254), enligt regeringens mening finns skäl att tillkalla en särskild utredare för att se över frågor rörande forskning och dokumentation av massmedier i samarbete mellan det allmänna och mediebranschen. Detta avser särskilt sektorsforskningen för massmedier, t.ex. organisatoriska former för beställning och finansiering av forskning, med utgångspunkt i mångfalden av intressen och behov på medieområdet." En skrivelse har inkommit till chefen för Utbildningsdepartementet (dnr. U 93/404/H) från ett antal näringslivsorganisationer företrädande medieindustrin där man understryker behovet av att förstärka forskningsstrukturen för medieindustrins behov. Vissa av förutsättningarna för forskning om massmedier för branschens behov eller för andra beställare har numera förändrats. PUB:s verksamhet har således lagts ner eller till vissa delar överförts till andra företag eller institutioner. Överläggningar pågår om hur resultaten av vissa delar av de långsiktiga undersökningarna skall kunna tas tillvara. Nordiska dokumentationscentralen för masskommunikationsforskning (NORDICOM), med en viktig del av verksamheten förlagd till Göteborgs universitet, kommer i framtiden att få den del av sin finansiering som sker ur den gemensamma nordiska budgeten över kulturdelen (som även innefattar massmedierna) i stället för över forskningsdelen. Det innebär att ansvaret för NORDICOM:s dokumentation, och forskning baserad på den, på det nordiska planet förts till kultur- och massmediesektorn. Uppdraget Utredaren skall mot ovan redovisade bakgrund kartlägga behovet av sektorsforskning om massmedierna, dvs. forskning om och dokumentation av massmedier från massmediebranschens och den offentliga sektorns utgångspunkter. Utredaren skall arbeta i nära kontakt med berörda organisationer, forskningsinstitutioner och myndigheter. Förslag om åtgärder skall grundas på en bedömning av det behov som denna kartläggning uppvisat. Sådana förslag bör utformas i samråd med berörda intressenter och syfta till att forskningens finansiering och organisation svarar mot de beställande parternas behov. Beställaren bör således själv svara för kostnaderna för forskningen medan utförandet i första hand bör ske inom ramen för universitet och högskolor. Förutsättningen för utredningens överväganden och förslag bör vara att de statliga utgifterna inte kan ökas. För utredaren skall regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5), EG-aspekten i utredningsverksamheten (dir. 1988:43) samt om regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50) gälla. Hemställan Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Kulturdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att kartlägga behovet av sektorsforskning om massmedierna att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Kulturdepartementet)