Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Utredning om kontrollen över export av strategiskt känsliga varor, Dir. 1992:93
Departement: utrikesdepartementet
Beslut: 1992-10-29
Dir. 1992:93
Beslut vid regeringssammanträde 1992-10-29
Statsrådet Dinkelspiel anför.
Mitt förslag
Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att i ljuset av den
internationella utvecklingen bedöma hur Sveriges kontroll över export av
strategiskt känsliga varor i framtiden bör vara utformad och hur den bör
organiseras.
Bakgrund
Sverige tillämpar i likhet med flertalet andra industr iländer en
kontroll över utförseln av strategiskt känsliga varor. Kontrollen avser
dels krigsmateriel, dels sådana varor som har en etablerad civil
användning men som också kan utnyttjas i förstörelsebringande syfte.
Utförselkontrollen baseras på ett antal lagar och förordningar.
Krigsmaterielexporten kontrolleras i enlighet med lagen (1988:558) om
förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. och tillhörande förordning
(SFS 1988:561). Exporten av kärnenergiprodukter kontrolleras enligt
lagen (1984:3) om kä rnteknisk verksamhet och tillhörande förordningar
(SFS 1984:14 och 1984:180). Exporten av vissa produkter som kan användas
i syfte a tt åstadkomma massförstörelse kontrolleras enligt lagen
(1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i
mass förstörelsesyfte, m.m. och tillhörande förordning (SFS 1991:343).
Export av vissa högteknologiska produkter kontrolleras enligt föro
rdningen (1986:89) om förbud mot viss utförsel, den s.k.
högteknologiförordningen. Genom förordningen förbjuds expor t av varor
som är tillverkade i utlandet och föremål för exportrestriktioner i
tillverkningslandet.
I handläggningen av exportkontrollärendena deltar flera departement och
myndigheter. En central roll spelas av Krigsmaterielinspekti onen inom
Utrikesdepartementets handelsavdelning, som ansvarar för beredningen av
ärenden enligt krigsmateriellagstiftningen och äre nden enligt
massförstörelsebestämmelserna. Vid handläggningen samråder inspektionen
med bl.a. UD:s politiska avdelning liksom med fl era myndighet er och
har dessutom knutet till sig ett tekniskt-vetenskapligt råd.
Exportkontrollärenden enligt kärntekniklagen bereds inom Miljö- och
naturresursdepartementet i samråd med UD:s politiska avdelning. Yttrande
inhämtas från Statens kärnkraftinspektion, som också är beslutande i
vissa ärenden som rör kärnenergi. När det gäller kontrollen av
högteknologi har regeringen det övergripande ansvaret, och dessa frågor
handläggs av UD:s handelsavdelning. Beslut i enskilda exportärenden
fattas emellertid av Tullverket , och de svenska handelskamrarna deltar
i handläggningen genom att de av regeringen har bemyndigats utfärda
importcertifikat och lev eransverifikationer.
Den internationella utvecklingen på exportkontrollens område har under
efterkrigstiden präglats av de motsättningar som rått mellan
stormakterna. Förenta staterna och dess NATO-allierade har haft som
målsättning att förhindra export av krigsmateriel, kärnteknik oc h
högteknologi till Warszawapaktens medlemmar och andra kommunistländer.
Ett utvecklat samar bete på exportkontrollens område har bedrivits
mellan NATO-länderna inom ramen för ett särskilt organ, COCOM
(Coordinating Committee for Multilateral Export Controls), som skapades
för ändamålet efter andra världskriget.
Till följd av de stora förändringar som inträtt på senare år --
liberaliseringen i Östeuropa, Warszawa-paktens upplösning, Sovjetuni
onens sönderfall -- förskjuts nu perspektivet väsentligt på
exportkontrollens område. Vi står inför en successiv avveckling av det
öst--västliga teknologiem bargot. Samtidigt finns en ökande oro för att
strategiskt känsliga varor och teknologier skall spridas till
destinationer där de mis sbrukas och kommer till användning för att
utveckla massförstörelsevapen och konventionella vapensystem. Ett
internationellt samarbe te för att förhindra en sådan spridning tar nu
gradvis form. Under senare år har ett begränsat antal länder, däribland
Sverige, ena ts om exportkontrollregimer för att förhindra spridningen
av missiler och missilteknologi liksom av ämnen som kan an vändas för
framställning av kemiska stridsmedel och utrustning som kan användas för
framställning av kemiska och biologiska stridsme del. En motsvarande
regim har upprättats när det gäller viss kärnteknisk utrustning. Det av
nedrustningskonferensen i Geneve antagna förslaget till en konvention om
kemiska vapen omfattar också restriktioner för export av vissa ämnen som
kan användas i kemiska vap en eller utgöra viktiga utgångsämnen för
sådana.
Ambitionerna inriktas nu på att ytterligare bygga ut det interna
tionella samarbetet till att omfatta fler länder och att avse fler
produkter. Ett exempel är det särskilda samarbetsorgan för export
kontroll som COCOM-länderna beslutat upprätta vid sidan av sin egen
organisation. COCOM Cooperation Forum (CCF) som är organets till tänkta
benämning är avsett att samla flertalet västliga industriländer och de
forna Warszawa-paktsländerna kring ett samarbete med s yfte att bistå de
senare länderna att utveckla egna system för exportkontroll. Eventuellt
kan detta forum också komm a att användas för att gemensamt förhindra
spridning av strategiskt känsliga varor och teknologier till nya länder
där de missbrukas och kommer till användning för att utveckla
massförstörelsevapen och andra vapensystem.
Inom EG intensifieras också samarbetet på exportkontrollens område.
Inför genomförandet av EG:s inre marknad och avvecklingen av
gränskontroller mellan länderna pågår ett arbete som syftar till att
harmonisera medlemsländernas system när det gäller kontrollen av s ådana
strategiskt känsli ga varor och teknologier som har en civil användning
men som också kan användas i förstörelsebringande syfte. I enlighet med
Romförd ragets bestämmelser om fri rörlighet för varor och i enlighet
med Enhetsakten skall även dessa produkter kunna cirkulera fritt mellan
gemenskapens medlemsländer, vilket dock förutsätter en harmonisering av
kontrollpolitiken gentemot utomstående länder.
I propositionen 1991/92:174 om en ny lag om krigsmateriel föreslås att
Krigsmaterielinspektionen (KMI) även i framtiden skal l bereda ärenden
om krigsmateriel. Beredning av ärenden enligt lagen (1991:341) om förbud
mot utförsel av vissa produkter som kan an vändas i
massförstörelsesyfte, m.m. handläggs också av inspektionen. I
propositionen anges att det i annat sammanhang bör övervägas om det
finns skäl till någon förändring av berednings- och beslutsordningen vad
avser de frågor som handläggs av KMI. Även utredning en (SOU 1991:95) om
översyn av kärntekniklagstiftningen på kärnenergiområdet har ansett att
det är angeläget att en samlad översyn görs av lagstiftningen om
utförselkontroll.
Utredningsuppdraget
Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att i ljuset av den
internationella utvecklingen på exportkontrollens område be döma hur
Sveriges kontroll över exporten av strategiskt känsliga varor i
framtiden bör vara utformad och hur den bör organiseras.
Utredaren bör ta sin utgångspunkt i det nya mönster av internationellt
samarbete som växer fram på exportkontrollens område. En anal ys bör
göras av hur samarbetet ändrar inriktning till följd av att det gamla
vapen- och teknologiembargot inom COCOM:s ram gradvis avvecklas
samtidigt som man för söker samla ett större antal länder kring ett
samarbete för att förhindra spridningen till nya länder av strategiskt
känsliga varor och teknologier. EG:s framväxande harmoniserade system
för exportkontroll bör också studeras närmare. Konsekvenserna av denna
intern ationella utveckling för Sveriges eget exportkontrollsystem bör
bedömas. Utredarens utgångspunkt bör härvid vara del s Sveriges behov av
att mot bakgrund av sin ansökan om medlemskap i EG få ett
exportkontrollsystem som är förenligt med EG:s, dels a tt Sverige har
anledning att aktivt engagera sig i ett samarbete vars grundläggande
syfte är att förhindra att känsliga varor och te knologier sprids till
destinationer där de kan komma till användning för att utveckla
massförstörelsevapen eller medverka till en de stabiliserande
upprustning med konventionella vapen.
Utredaren bör värdera huruvida till följd av den internation ella
utvecklingen förändringar är påkallade i den lagstiftning som ligger
till grund för kontrollen över export av strategiskt känsl iga varor.
Utredaren bör mot denna bakgrund också se över hur handläggningen av
exportkontrollen idag är organiserad i regeringskans liet och hos
myndigheterna och, om resultatet av översynen så påkallar, föreslå
förändringar i handläggningsordningen.
Utredaren bör härvid uppmärksamma möjligheter att i regeringskansliet nå
en ökad koncentration och ett bättre utnyttjande av k ompetens och
resurser i handläggningen av exportkontrollärenden. En målsättning bör
vara att åstadkomma ökad effektivitet och samtid igt bättre
överskådlighet och enkelhet i den administrativa hanteringen. Det bör
övervägas att i större utsträckning än vad som är f allet i dag till en
instans inom UD:s handelsavdelning samla handläggningen av
exportkontrollen, dvs. både krigsmateriel och andra s trategiskt
känsliga produkter. Utredaren bör dock eftersträva lösningar som innebär
att vid beredningen en klar åtsk illnad upprätthålls mellan
krigsmateriel å ena sidan och andra strategiskt känsliga produkter å den
andra. Krigsmaterielinspektionen i sin roll av beredningsorgan i
regeringskansliet bör även fortsättningsvis ansvara för beredningen av
tillståndsärenden för utförs el av krigsmateriel. Utrikespolitiska
bedömningar av bl.a. spridningsrisker förväntas komma att spela en
viktig roll, varför samråd med UD:s politiska avdelningen även
fortsättningsvis bör ske, särskilt vad avser massförstörelsevapen.
Utredaren bör också bedöma i vilken utsträckning beslut om
exporttillstånd kan hanteras på myndighetsnivå. Största möjliga
delegering är efter strävansvärd men hänsyn måste på detta område tas
till ärendenas särskilda karaktär. Utredaren bör därför se över även
organisationen på myndighetsnivå och bedöma hur denna skall kunna
anpassas för att möjliggöra en dylik delegering.
Utredaren bör ägna särskild uppmärksamhet åt sådana förändringar i
exportkontrollens organisation som är ägnade att underlätta för b erörda
exportörer att identifiera vilka bestämmelser de skall beakta på
exportkontrollens område liksom att underlätta deras kontakter med mynd
igheterna. Utredaren bör, inom ramen för utredningsuppdraget, låta
sammanställa förslag till en vägledning eller handbok i exportkon troll,
av vilken bör framgå samtliga gällande bestämmelser, varuomfattning,
handläggningsordning m.m.
Utredaren bör samråda med den interdepartementala arbetsgruppen för
utredning av frågor om gränskontroller och gränsformaliteter i ett
EG-persp ektiv.
Utredaren bör redovisa sitt uppdrag så snart som möjligt, dock senast
den 1 juni 1993.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra äre nden om
utrikeshandel
att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen
(1976:119) -- med uppgift att utreda formerna för och organisationen av
kontrollen över exporten av strategiskt känsliga varor,
att besluta om ledamöter i en till utredaren knuten referensgrupp,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
utredaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall
belasta tredje huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Utrikesdepartementet)