Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Översyn av tillståndsgivning enligt lagen (1977:298) om handel med drycker (LHD) och handläggning enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM), Dir. 1992:68
Departement: Socialdepartementet
Beslut: 1992-05-27
Dir 1992:68
Beslut vid regeringssammanträde 1992-05-27
Chefen för socialdepartementet, statsrådet B. Westerberg, anför.
Mitt förslag
Mitt förslag
Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en analys
av förutsättningarna för och konsekvenserna av att tillståndsgivningen
enligt lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD) överförs till
kommunerna. Utredaren skall vidare utreda om socialnämnderna skall få
det fulla ansvaret för utredning och ansökan om vård enligt lagen
(1988:870) om vård missbrukare i vissa fall (LVM).
Bakgrund
Bakgrund
Länsstyrelsen
Enligt lagen om handel med drycker (LHD) beslutar länsstyrelsen om
tillstånd till servering av alkoholdrycker samt parti- och detaljhandel
med öl inom länet. Länsstyrelsen har enligt samma lag också
tillsynsansvar och kan som enda myndighet vidta sanktioner, bl.a genom
att återkalla tillstånd.
Länsstyrelsen har också ansvar för utredning, ansökan och processföring
i länsrätt i mål om tvångsvård enligt lagen om vård av missbrukare i
vissa fall (LVM).
Kommunerna bistår idag länsstyrelserna vid utredning enligt LVM och har
lokala tillsynsskyldigheter enligt LHD. Kommunen är också medbestämmande
i frågor om alkoholförsäljning, bl.a. i form av kommunalt veto i fråga
om att bevilja serveringstillstånd.
De snabba förändringarna inom socialtjänstens område har inneburit att
nya krav ställs på länsstyrelsernas tillsyn av kommunernas verksamhet.
Arbetet för socialkonsulenterna vid länsstyrelserna består till stor del
av individärenden främst inom individ- och familjeomsorgen.
Handläggningen av ärenden enligt LVM och LHD tar härvid i anspråk en
stor del av tillgängliga resurser. Detta bidrar till att länsstyrelser
nas möjlighet att bedriva en aktiv tillsyn enligt socialtjänstlagens
intentioner är begränsade.
På initiativ av Social- och Civildepartementen har en arbetsgrupp
tillsatts med uppdrag att utveckla innehållet i den regionala tillsynen
och uppföljningen av socialtjänsten. Arbetsgruppen kommer att slutföra
sitt arbete i juni 1992.
Tidigare utredningar
I ett betänkande från en särskild tillkallad sakkunnig, (Ds 1989:9)
Länsstyrelsens sociala funktioner, framkom att länsstyrelsen på grund av
resursbrist hade svårt att upprätthålla sitt tillsynsansvar. Betänkandet
visade på ett behov av ytterligare översyn av ansökningsförfarandet i
LVM-ärenden och tillstånds- och tillsynsansvaret enligt LHD.
Organisationskommittén för genomförande av en ny regional statlig för
valtning uppdrog därefter åt statskontoret att överväga resursbehoven
vid de sociala funktionerna på länsstyrelsen.
Statskontoret har i en rapport (Länsstyrelsernas sociala funktioner -
resursbehov, PM 1990-08-14) bl.a konstaterat att om det skall vara
möjligt för länsstyrelserna att fullgöra sina uppgifter måste antingen
ett stort resurstillskott ske eller åtgärder vidtas för att frigöra
resurser.
Statskontoret anser det möjligt att genomföra lagändringar som skulle
frigöra så stora resurser att tillsynsansvaret skulle klaras inom ramen
för befintliga resurser. Statskontoret föreslår att såväl handläggning
av ärenden enligt LVM som tillståndsgivning enligt LHD överförs till
kommunerna.
Socialstyrelsen tillstyrkte, med vissa förbehåll, i ett yttrande den
4september 1990 Statskontorets förslag till förändringar.
Socialstyrelsen framhöll vikten av att de frigjorda resurserna på
länsstyrelserna skulle användas till en förbättrad tillsyn.
Även från andra håll har det ställts krav på översyn av LHD, bl.a. från
Stockholms socialnämnd som hemställt om en serie förändringar av LHD i
syfte att stärka det kommunala inflytandet och ge kommunen möjlighet att
för viss tid återkalla ett tillstånd.
I regeringens proposition 1990/91:175 om vissa folkhälsofrågor avisera
des att regeringen hade för avsikt att utreda och analysera
förutsättningarna för och konsekvenserna av att tillståndsgivningen
enligt LHD överflyttades till kommunerna.
I direktiven (dir. 1991:124) till regeringens alkoholholpolitiska
kommission framförs att kommissionen särskilt skall uppmärksamma
reglerna om tillstånd till servering av alkoholdrycker enligt LHD,
liksom bestämmelserna om serveringens bedrivande och andra frågor som
gäller alkoholserveringen. Kommissionen skall även analysera hur denna
lagstiftning tillämpas i praktiken.
Lag om handel med drycker (LHD)
Enligt LHD får alkoholdrycker inte säljas utan tillstånd. Det kan vara
fråga om tillstånd till servering av alkoholdrycker samt parti- och de
taljhandel med öl (klass II).
Socialstyrelsen är central tillsynsmyndighet. På det lokala planet har
socialnämnd och polismyndigheter tillsynsuppgifter med skyldighet att
rapportera iakttagelser till länsstyrelsen som har ett regionalt
tillsynsansvar. Vid missförhållanden skall länsstyrelsen vidta åtgärder
för att undanröja dessa, i sista hand genom att återkalla tillståndet
eller förbjuda verksamheten.
Antalet tillståndsärenden har enligt en enkätundersökning som Statskon
toret genomförde under 1990 ökat med 60 - 70 % under åren 1981-1987.
Detta har inneburit att länsstyrelsernas möjlighet att utöva tillsyn i
enlighet med lagstiftarens intentioner minskat drastiskt.
Traditionellt har kommunerna ett starkt medbestämmande i frågor om
alkoholförsäljning. Den kommunala handläggningen styrs ofta av kommunens
egna riktlinjer. Kommunerna har möjlighet att yttra sig över de alko
holpolitiska följderna av ett begärt tillstånd genom den obligatoriska
remissen i serveringsärenden. Bland annat skall kommunen pröva om det
finns behov av ytterligare en restaurang i området. Oavsett motiven i
ett yttrande kan kommunen med bindande verkan avstyrka bifall till en
ansökan (veto).
Vetorätten ligger hos kommunens fullmäktige men kan delegeras till annat
kommunalt organ. Kommunens veto kan överklagas enbart genom
kommunalbesvär.
Länsstyrelsen har det förvaltningsrättsliga ansvaret och skall pröva
lagligheten i ärenden enligt LHD. Länsstyrelsen skall också pröva läm
pligheten hos den eller de personer som skall driva verksamheten. Per
sonprövningen sker bl.a. på grundval av uppgifter ur register hos polis
och skattemyndigheter. Förvaltningsrättsliga krav på handläggningen
gäller självfallet också vid administrativa ingripanden. Länsstyrelsens
tillståndsbeslut och beslut i åtgärdsärenden kan överklagas till
kammarrätt.
I Statskontorets rapport föreslås att länsstyrelsens tillsynsfunktion
skall stärkas bl.a. genom att resurser frigörs om tillståndsgivningen
enligt LHD överförs till kommunerna. I länsstyrelsens roll skall även,
enligt förslaget, ingå en skyldighet att vid behov vidta nödvändiga
sanktioner. Besvärsinstanser över kommunens beslut enligt LHD bör enligt
Statskontoret vara länsrätt och kammarrätt. Länsstyrelsen bör dessutom
enligt förslaget ha besvärsrätt över en kommuns bifallsbeslut för att
motverka riskerna för en tillståndsgivning som är allt för generös med
hänsyn till den gällande lagstiftningen.
Riksdagen har lagt fast riktlinjer för det framtida avgiftsuttaget för
prövning av vissa ärenden hos statliga myndigheter (prop. 1989/90:138,
FiU 38, rskr. 289). Enligt de antagna riktlinjerna skall principen full
kostnadstäckning fastställas som ekonomiskt mål för den verksamhet som
dessa avgifter avser att täcka. Avgiften för ett tillståndsärende skall
tas ut som en ansökningsavgift i stället för en expeditionsavgift,
vilket innebär att avgiften tas ut oavsett om ansökan bifalls eller
inte. Se avgiftsförordningen SFS 1992:191 och Regeringens
förordningsmotiv 1992:3.
Ett system med avgifter även för myndigheternas tillsynsverksamhet til
lämpas redan på t.ex. miljöskydds- och livsmedelslagstiftningens
områden.
Lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)
Myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med
missbrukare är skyldiga att anmäla till länsstyrelsen om de får kännedom
om att någon kan antas vara i behov av vård enligt LVM. Sådan anmälan
kommer i första hand från socialnämnderna men även från polis, skydds
konsulent och läkare. Även anhöriga och andra kan vända sig direkt till
länsstyrelsen.
När länsstyrelsen får en anmälan har den att vidta erforderlig utredning
samt att hos länsrätten ansöka om tvångsvård, om utredningen visar att
detta är nödvändigt.
Socialberedningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1987:22) Missbrukarna,
Socialtjänsten, Tvånget att socialnämnderna skulle få ett större ansvar
för själva utredningsarbetet men att länsstyrelsen fortfarande skulle ha
ansvaret för utredning och ansökan i ärenden om vård enligt lagen.
Remissutfallet i denna del av beredningens förslag fick ett blandat mot
tagande. Ett flertal av remissinstanserna tillstyrkte beredningens
förslag eller ville behålla den dåvarande ordningen. Flera
remissinstanser avstyrkte dock beredningens förslag och förordade att
socialnämnden skulle få det fulla ansvaret för utredning och ansökan om
vård enligt LVM.
Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens proposition 1987/88:147
vilken följde socialberedningens förslag att länsstyrelsen skulle
behålla ansvaret för utredning och ansökan men att socialnämnden skulle
anlitas för själva utredningsarbetet. Vid riksdagsbehandlingen res
erverade sig de borgerliga partierna mot beslutet och föreslog att
socialnämnderna skulle ges det fulla ansvaret.
Det har sålunda funnits olika uppfattningar om vilken roll länssty
relserna skall ha när det gäller ärenden enligt LVM. Ett motiv att
behålla ansvaret för utredning och processföring hos länsstyrelsen har
varit att det därmed kan ske en enhetlig bedömning av vårdbehovet i
ärenden om tvångsvård. Ett annat är att en anmälan till länsstyrelsen om
behov av LVM-vård kan komma från socialtjänsten, men också från andra
samhällsinstanser liksom från privata personer. Olika uppfattningar kan
finnas mellan socialnämnden och anmälarna, t.ex. om behovet av
tvångsvård. I sådana lägen kan det finnas skäl för att behovet av
tvångsvård prövas av en från den kommunala socialtjänsten fristående
instans.
Mot denna bakgrund har även andra lösningar diskuterats, t.ex. att läns
styrelsen, även vid en kommunalisering av ansvaret för ansökan till
länsrätten, ges en möjlighet att ansöka i de fall socialnämnden inte
finner skäl för en vårdansökan.
Ett starkt skäl för en förändring av nuvarande ordning är att socialnä
mnderna redan i dag har att genomföra stora delar av utredningsarbetet
och att det är socialnämnderna som skall svara för det fortsatta
vårdarbetet när länsrätten fattat beslut om ett omhändertagande. I denna
situation kan länsstyrelsens roll bli oklar och uppenbar risk finns att
befintliga utredningsresurser används ineffektivt. Från olika håll har
hävdats att länsstyrelsens roll borde begränsas till dels en
tillsynsfunktion gentemot kommunerna, dels en expertroll i förhållande
till länsrätten.
Uppdraget
LHD
Utredaren skall göra en analys av förutsättningarna för och konsekven
serna av att tillståndsgivningen enligt LHD överförs till kommunerna.
Utredningen skall redovisa de förslag till lagändringar som en kommuna
lisering av tillståndsgivningen skulle erfordra. Utredaren skall därmed
även överväga vilken besvärsordning som bör gälla och vem som skall ha
rätt att överklaga beslut enligt LHD.
LVM
Utredaren skall analysera förutsättningarna för att socialnämnderna ges
det fulla ansvaret för utredning och ansökan om vård enligt LVM. Om
utredningen finner att en kommunalisering bör genomföras, skall den
lägga fram förslag till erforderliga lagändringar.
Utredaren bör i berörda delar samråda med den nyligen tillsatta Alkohol
politiska kommissionen (S 1991:17).
Utredningen bör avsluta sitt arbete senast den 1 mars 1993.
För utredningen gäller direktiven (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer
och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning samt
direktiven (dir. 1988:43) angående beaktande av EG-aspekter i utrednings
verksamheten.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar chefen för socialdepartementet
att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommitteförordningen
(1976:119) - med uppdrag att analysera förutsättningarna för och konsek
venserna av ett överförande till kommunerna dels av tillståndsgivningen
enligt lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD), dels av utredning
och ansökan om vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i
vissa fall (LVM),
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
utredaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar
att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns anslag A 2. Utredningar
m.m.
Beslut
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan
(Socialdepartementet)