Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1992:63 Beslut vid regeringssammanträde 1992-05-14 Chefen för Civildepartementet, statsrådet Davidson, anför. 1 Mitt förslag Jag föreslår att en kommitté tillkallas med uppgift att se över den statliga konsumentverksamheten och bedöma arten, omfattningen och inriktningen av det statliga engagemanget. Den organisatoriska sturkturen på området skall också ses över. 2 Bakgrund Riktlinjerna för den statliga konsumentpolitiken lade s fast av riksdagen senast år 1986 (prop. 1985/86:121, LU34, rskr. 292). Enligt riksdagsbeslutet är målet för konsumentpolitiken att stödja hushållen i deras strävan att effektivt utnyttja sina resurser och att stärka konsumenternas ställning på marknaden. Detta innebär att de hushållsekonomiska frågorna står i förgrunden. För att nå målen har arbetet bedrivits enligt tre utvecklingslinjer, n ämligen utvecklingen av den lokala konsumentverksamheten, stöd till utsatta grupper och ett ökat engagemang hos flera grupper i samhället. De konsumentpolitiska åtagandena omfattar åtgärder inom en rad områden. De statliga insatserna manifesteras främst genom lagstiftning, genom myndighetsverksamhet och genom viss statsbidragsgivning. Lagstiftningen till skydd för konsumenterna har efter hand byggts ut. Som exempel på ny lagstiftning som beslutats under senare år kan nämnas produktsäkerhetslagen (1988:1604) och den nya konsumentköplagen (1990:932). Konsumentverket är central statlig förvaltningsmyndighet för kon sumentfrågorna. Verket har enligt sin instruktion (SFS 1990:1179) till uppgift att stödja hushållen i deras strävan att effektivt ut nyttja sina resurser och att stärka konsumenternas ställning på marknaden. I anslutning till detta fullgörs de uppgifter som tillkom mer konsumentombudsmannen (KO) enligt lagstiftningen på konsumentområdet. Konsumentverket har varit verksamt i sin nuvarande form i snart 16 år. Verkets uppgifter är i stor utsträckning inriktade på förebyggande åtgärder. Verket skall sålunda bl.a. undersöka och följa hushållens förhållanden, övervaka marknadens utbud samt näringsidkarnas marknadsföring och säljvillkor, utarbet a riktlinjer för marknadsföring, undersöka varor och tjänster, främja väsentlig information till konsumenterna och främja utbildning i konsumentfrågor. Allmänna reklamationsnämnden har enligt sin instruktion (SFS 1988:1583) till uppgift att pröva tvister mellan konsumenter och näring sidkare rörande varor, tjänster och andra nyttigheter som tillhandahållits huvudsakligen för enskilt bruk (konsumenttvister) samt att lämna rekommendationer om hur tvisterna bör lösas. Allmänna reklamationsnämnden inrättades år 1968 för att ge konsumenterna ett billigt, enkelt och snabbt alternativ till domstolsprövning. Riksdagen beslutade våren 1990 (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) att inrätta ett särskilt ekonomiskt stöd till ideella konsument organisationer för att stärka konsumenternas möjligheter att utöva inflytande i frågor som rör livsmedelspolitiken. Medlen under ans laget fördelas av Konsumentverket. Genom riksdagens forskningspolitiska beslut våren 1990 (prop. 1989/90:90, LU22, rskr. 331) har anvisats särskilda resurser till konsumentpolitisk forskning. Forskningsmedlen fördelas av Konsumentverket. Ett harmoniserat nordiskt system för miljömärkning av produkter infördes hösten 1989. Verksamheten finansieras under uppbyggnadssked et genom bidrag över statsbudgeten (prop. 1991/92:100, bil. 14). Arbetet med miljömärkning handhas för svensk del av en särskild miljömärkningsstyrelse anknuten till SIS -- Standardiseringskommissionen i Sverige. Den kommunala konsumentverksamheten har successivt byggts ut. År 1990 skedde ett trendbrott. Resurserna för verksamheten har nu mins kat i en del kommuner. I några kommuner har konsumentverksamheten upphört. Totalt sett bedrivs emellertid en omfattande kommunal ver ksamhet där viktiga inslag är budget- och förköpsrådgivning, skolkontakter, marknadsbevakning, konsumenträttslig rådgivning samt rek lamationshantering. I Sverige finns inte någon r ikstäckande konsumentorganisation av den karaktär som finns i en del andra länder. Åtskilliga konsumentinriktade insatser har gjorts inom de fackliga och de kooperativa organisationerna. Bland de frivilliga konsumentorganisationerna kan nämnas Husmodersförbundet H em och Samhälle och Kooperativa Konsumentgillesförbundet. Konsument-Forum är ett annat exempel. Fortfarande är dock de frivilliga or ganisationernas roll förhållandevis blygsam. Inom vissa sektorer har konsumenterna slutit sig samman för att gemensamt kunna driva sina intressen. Exempel på sådana sammanslutningar är Motormännens Riksförbund, Villaägareförbundet och Hyresgästföreningen. Företagen och deras organisationer spelar en central roll för konsumentskyddet. Inom näringslivet har sedan mitten av 80-talet flera branscher inlett ett aktivt arbete med egenåtgärder. En första utvärdering av företagens egenåtgärder inom tre branschområden har nyligen genomförts av Konsumentverket. Den 2 maj 1992 undertecknades avtalet om ett Europeiskt Ekono miskt Samarbetsområde. Avtalet innebär att varor, tjänster och personer fritt skall kunna cirkulera på en marknad omfattande 380 mil joner människor. När EG vid mötet förra året i Maastricht beslutade om att införa en Europeisk Union inom gemenskapen omnämndes konsumentskyddet i de n föreslagna fördragstexten som ett område där Gemenskapen skall bidra till att uppnå en hög skyddsnivå. Regeringen kommer under år 1992 att lägga fram förslag till en förstärkt konkurrenspolitik som skall skapa förutsättnin gar för en ökad effektivitet i såväl den privata som den offentliga sektorn. Förslaget kommer bl.a. att omfatta en ny skärpt konkurrenslag som avses träda i kraft under år 1993 samt åtgärder för att öka konkurrensen inom den kommunala sektorn. En ny konkurrensmyndighet kommer att inrättas den 1 juli 1992 genom att uppgifter som utförs av Näringsfrihetsombudmannen och Staten s pris- och konkurrensverk förs samman. 3 Behovet av en översyn 3.1 Inledning Det statliga engagemanget på det konsumentpol itiska området måste fortlöpande anpassas till de förändringar som sker i det svenska samhället och i vår omvärld. På många områden som är av betydelse för konsumenterna har det skett eller förestår viktiga förändringar. Internationaliseringen och i synnerhet den västeuropeiska integrationen har härvid särskild betydelse. Det är också angeläget att den kursändring i svensk politik som nu genom förs och som bygger på marknadsekonomins grunder får tydligt genomslag också på det konsumentpolitiska området. Bl.a. dessa förhållanden gör det nödvändigt med en förändring av den konsumentpolitiska verksamhet som staten medverkar i. 3.2 Avreglering och ökad konkurrens Åtgärder för att öka tillväxten och dynamiken i den svenska ekonomin är centrala för utvecklingen av vår välfärd. Ett viktigt inslag i denna politik är att åstadkomma en ökad konkurrens inom såväl den privata som den offentliga sektorn. I detta syfte sker en avreg lering på områden som i dag inte är konkurrensutsatta. Verksamheten inom stat och kommun utsätts för konkurrens på allt fler områden genom avreglering så att privata alternativ, bl.a. i fråga om vård, omsorg och ut bildning, kan erbjudas medborgarna. Konkurrenspolitiken syftar ytterst till att ta till vara konsumenternas intressen. En väl fungerande markandsekonomi förutsätter doc k aktiva och välinformerade konsumenter och ett effektivt konsumentskydd. 3.3 Närmandet till EG Närmandet till EG innebär att förutsättningarna för näringsidkarna och för konsumenternas handlande på mar knaden delvis förändras. EES-avtalet kommer sannolikt att medföra ett större utbud av varor och tjänster samt en skärpt konkurrens m ed lägre priser som följd. För att konsumenterna skall kunna tillgodogöra sig fördelarna av det fria flödet av varor och tjänster måste de kunna överblicka och värdera utbudet. Detta medför krav på en god konsumentinformation. Sådan information har särskild betydelse inom tjänsteområdet mot bakgrund av de särskilda svårigheter som ligger i att få inblick i och jämföra olika tjänsteerbjudandens omfattning och innebörd. Närmandet till EG kommer också att i andra hänseenden få återverkningar på det konsumentpolitiska området. EES-avtalet förpliktigar EFTA-länderna att i sin nationella lagstiftning fr.o.m. den 1 januari 1993 införa de EG-regler som omfattas av avtalet. På konsument området innebär detta att ett antal lagar måste ändras. Det gäller bl.a. marknadsföringslagen (1975:1418) och hemförsäljningslagen ( 1981:1361). Regeringen har nyligen föreslagit ändringar i hemförsälj ningslagen (prop. 1991/92:167). Särskild lagstiftning krävs vidare bl.a. när det gäller paketresor, leksakers säkerhet samt farliga produktimitationer. Förslag på dessa områden avses bli förelagda riksdagen under år 1992. Inom EG förbereds bl.a. lagstiftning när det gäller produktsäkerhet, oskäliga avtalsvillkor, ansvar för tjänster samt s.k. distansfö rsäljning. Detta arbete kan leda till att det svenska regelverket behöver ändras eller kompletteras. De regelverk som skall tillämpas när ett EES-avtal träder i kraft kommer att ställa ökade krav på en effektiv myndighetstillsyn och kontroll av varor och tjänster på marknaden när det gäller främst säkerhetsaspekter. Även på det marknadsrättsliga området kan det förutses att den ökade internationella handeln och marknadsföringen över gränserna, ofta i nya medier, kommer att kräva en förstärkt marknadsbevakning. Standardisering har nära samband med produkters säkerhet och funktion. EG hänvisar alltmer till standarder i sin lagstiftning. Standardisering en i Europa kommer att ställa krav på svenska insatser. EES-avtalet ger ramar för samarbetet mellan EFTA-länderna och EG. EFTA-länderna ges bl.a. möjlighet att delta i framtida gemenskapsa ktiviteter på konsumentområdet. En förutsättning för att påverka den framtida europeiska konsumentpolitiken är ett aktivt deltagande av svenska experter och konsumentföreträdare. Detta kommer att ställa krav på kompetens och språkkunskaper. EFTAS:s konsumentministrar antog vid sitt senaste möte i Reykjavik i augusti 1991 en särskild konsumentdeklaration. I deklarationen (III EFTA/B3 12/91) understryks betydelsen av att stödja konsumenternas intre ssen och att behålla en hög nivå på konsumentskyddet vid närmandet till EG. 3.4 Miljöfrågor Kopplingen mellan miljöpolitik och konsumentpolitik har blivit allt starkare. Miljöhänsynen har fått en större betydelse för konsume nterna. Många är beredda att genom sitt levnadssätt och sina konsumtionsvanor bidra till en minskad belastning på miljön. Ett uttryck för denna ut veckling utgör inrättandet av det nordiska systemet för miljömärkning. Det bör i sammanhanget också nämnas att en arbetsgrupp har ti llsatts under Miljö- och naturresursdepartementet med uppgift att undersöka möjligheterna att begränsa varornas miljöpåverkan i alla led. En rapport kommer att presenteras under sommaren 1992. Konsumentverket har utöver de insatser som görs för att i enlighet med riksdagens beslut härom minska hushållens elförbrukning också aktivt arbetat med bränsledeklarationer för bilar, m.m. Sambandet mellan miljö och konsumtion uppmärksammas i många av verkets publikationer och i utbildningsverksamheten. Det ökade intresset för miljön avspeglas även i rättstillämpningen. Konsumentverket/KO har särskilt uppmärksammat reklam där miljöar gument används. Marknadsdomstolen har vid flera tillfällen på talan av KO förbjudit vilseledande miljöreklam. Mot bakgrund av det ökade miljömedvetandet hos konsumenterna och den utveckling i övrigt som sker bör kopplingen mellan miljöfrågor och kons umentfrågor prövas närmare. 3.5 Den lokala verksamheten Den lokala konsumentverksamheten är viktig i det konsumentpolitiska arbetet. Det betonades av riksdagen senast under våren 1991 (skr . 1990/91:143, LU37, rskr. 334). Inom kommunerna har under senare tid resurserna för den kommunala konsumentverksamheten minskats. Utvecklingen i kommunerna kan inge farhågor för framtiden, och detta reser bl.a. frågan hur konsumenterna skall kunna tillförsäkras ett fortsatt lokalt stöd. Om den kommunala konsumentve rksamheten minskar -- då det inte kan komma i fråga att ålägga kommunerna nya uppgifter på området -- leder det sannolikt till ett ö kat tryck på Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden. 4 Utredningsuppdraget 4.1 Allmänna utgångspunkter Kommittén bör ges i uppdrag att göra en samlad översyn av det statliga engagemanget på det konsumentpolitiska området. För översynen är enligt min mening särskilt två faktorer av central betydelse. Den ena hänger samman med regeringens ambitioner att stärka och bredda marknadsekonomins roll i det svenska samhället. En fortsatt utveckling i denna riktning ger ändrade förutsättninga r för såväl konsumenter som näringsidkare. En väl fungerande markandsekonomi stärker konsumenternas ställning samtidigt som näringsi dkarna ställs inför ökade krav för att kunna hävda sig på marknaden. Dessa förhållanden skapar ändrade villkor för konsumentpolitike n. Den andra faktorn av särskild betydelse i sammanhanget är Sveriges närmande till EG. Detta förhållande, i före ning med den ökade internationaliseringen i övrigt, kommer att bl.a. ställa den svenska konsumentpolitiken inför delvis nya uppgifter. Jag anser vidare att det är viktigt att slå vakt om det rättsliga konsumentskyddet och att vi tar fasta på den allt starkare kopplingen mellan miljöpolitik och konsumentpolitik. Med utgångspunkt i de förutsättningar som ligger i det jag nu sagt bör kommittén särskilt se över den statliga verksamhetens art, inriktning och omfattning på konsumentområdet. Vägledande för översynen bör vara att avgränsa det statliga engagemanget. Den statliga verksamheten på konsumentpolitikens område bör koncentrera s till sådana verksamhetsområden där statliga insatser verkligen behövs och till sådana uppgifter som inte kan läggas på andra, komm unala eller enskilda, organ. I sammanhanget vill jag särskilt nämna behovet av statliga insatser för att också framdeles värna om sä rskilt utsatta konsumenter. 4.2 En förstärkt marknadsekonomi Den förstärkta och breddade marknadsekonomin gru ndad på fri konkurrens och avreglering skapar, som jag nyss sagt, ändrade villkor för konsumentpolitiken. En skärpt konkurrens stärker typiskt sett konsumenternas ställning på marknaden. Konsumenternas intressen blir en angelägenhet för marknaden. Den här utvecklingen gör att de hittillsvarande konsumentpolitiska insatserna kan behöva omprövas i vissa delar. Samtidigt bör jag erinra om att resonemanget om konsumenternas förstärkta ställning bygger på förutsättningen att konsumenterna är både aktiva oc h välinformerade samt att de rättsliga spelreglerna är effektiva. För att konsumenterna skall kunna fylla sin funktion i marknadseko nomin krävs ju bl.a. en fullgod marknadsöverblick och ett tydligt prismedvetande. Härtill måste beaktas att en rad marknader inte kä nnetecknas av fullständig konkurrens. Svagheten i dessa hänseenden får en särskild betydelse vid den marknads- och konkurrenssituation som uppstår för konsumenterna efter ett EES-avtal. Jag anser att det måste vara en av huvuduppgifterna för kom mittén att närmare belysa vilka återverkningar de nu beskrivna förhållandena bör få på konsumentpolitiken. 4.3 Närmandet till EG Den ökade internationaliseringen och då i synnerhet närmandet till EG reser, som jag har framhållit, en rad frågor som rör konsument politik och det statliga engagemanget. Det bör därför vara en annan huvuduppgift för kommittén att belysa de konsekvenser som närman det till EG för med sig för svenskt vidkommande. Det lagstiftningsarbete som föranleds av ett EES-avtal pågår för närvarande i regeringskansliet. Kommitténs uppgifter bör därför i första hand inriktas på frågor som rör annat än behovet av lagstiftning. Det kan gälla kraven på i nsatser bl.a. i fråga om marknadsbevakning och deltagande i internationellt arbete. Kommittén bör lämna förslag på hur dessa krav lä mpligen bör tillgodoses. Det gäller då inte bara de mer utpräglade myndighetsfunktionerna i fråga om bl.a. produktsäkerhet, utan ock så operativt inriktade uppgifter, såsom deltagande i det gemensamma regelverkets utveckling och i det viktiga standardiseringsarbetet. Jag vill i detta sammanhang särskilt peka på behovet att undersöka hur ma rknadsövervakningen bör organiseras samt vilka finansieringsbehov och finansieringsalternativ som föreligger. Närmandet till EG aktualiserar också frågor om vilka uppgifter som lämpligen bör handhas i statlig regi. Härvid bör förslag på lämpl ig delegering till konsumentmyndigheten göras under beaktande av att det här ofta rör sig om mellanstatligt samarbete med bindande v erk an. Det kan t.ex. gälla att företräda svenska intressen i olika förhandlingar. En annan väsentlig uppgift i detta sammanhang är att finna metoder och former för hur man skall hantera konsumentfrågor som sträcker sig över nationsgränserna. Kommittén bör i sammanhanget uppmärksamma vad som sagts i EFTA:s konsumentdeklaration från hösten 1991. 4.4 Ett effektivt rättsligt konsumentskydd Som jag förut sagt intar det rättsliga konsumentskyddet en central plats inom konsumentpolitiken. Vi har i Sverige e n konsumentlagstiftning som i många avseenden skapar garantier för ett bra rättsligt konsumentskydd. Lagstiftningen ger samtidigt ty dliga spelregler för näringsidkarna. Jag anser dock att det finns anledning att pröva om vi -- vid en ökad avreglering och en friare marknadsekonomi -- behöver stärka ko nsumenternas möjligheter att hävda de rättigheter som det rättsliga konsumentskyddet erbjuder. Detta är inte minst viktigt i en utveckling med marknadsföring i nya former, såsom ''homeshopping''. Viktigt är också att följa den utveckling som sker inom EG. Kommittén bör vara uppmärksam på i vad mån det kan finnas regler på det rättsliga konsumentskyddets område som lägger omotiverade hinder i vägen för en fri marknad och konkurrens och som därmed i själva verket motverkar konsumenternas intressen. En diskussion om det rättsliga konsumentskyddet och det statliga engagemanget på det området måste givetvis omfatta Konsumentsverket s roll och uppgifter på det området. Detsamma gäller i fråga om Allmänna reklama tionsnämnden. 4.5 Frivilliga konsumentorganisationer Vid övervägandena kring en avgränsning av det statliga engagemanget är det naturligt att analysera möjligheterna av att i skilda for mer privatisera det konsumentinriktade arbetet som i dag bedrivs av konsumentmyndigheten. Härvidlag är det, som jag ser det, angeläget att sträva efter att konsumenterna i större utsträckning engagerar sig i konsumentfrågorna och tar ansvar för dessa både individu ellt och i grupp. Kommittén bör belysa de ekonomiska och administrativa insatser som i ett inledningsskede kan behövas från statens sida för att underlätta bildandet av frivilliga konsu mentorganisationer i Sverige. Kommittén bör också självfallet följa utvecklingen av den kommunala konsumentverksamheten och hur den påverkar behovet av frivilliga insatser på den lokala nivån. 4.6 Ökad miljöhänsyn En annan sak som kommittén bör ägna uppmärksamhet åt är den allt starkare koppling som i dag finns mellan miljöpolitik och konsument politik. Som jag har sag t i det föregående har miljöhänsynen efter hand fått en allt större betydelse för många konsumenter. Den här utvecklingen främjas av initiativ från statligt och kommunalt håll, från frivilliga organisationer och från näringslivet. Jag anser det viktigt att ta fasta på denna vilja att visa större omsorg om miljön. Miljömedvetna och välinformerade konsumenter är en strategisk förutsättning för att bl.a. åstadkomma miljöanpassade varor. Kommittén bör därför undersöka om några ytterligare åtgär der på det konsumentpolitiska området bör vidtas för att stimulera den utveckling som pågår. 4.7 Översyn av myndigheterna En översyn av det statliga engagemanget på det konsumentpolitiska området efter de riktlinjer som jag nu har angett innebär att de statliga myndigheter som är verksamma på området måste ses över. Kommittén bör uppmärksamma utvecklingen av den kommunala konsumentverksamheten och vilka förändringar den utvecklingen kan få för Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden. Konsumentverket Översynen bör till att börja med ta sikte på att anpassa Konsumentverket till de förslag som kommittén kommer fram till med anledning av utredningsuppdraget såsom det hittills har angetts. Kommittén bör även undersöka i vad mån det är påkallat att även i andra hänseenden göra omprioriteringar av den verksamhet som verket enligt sin instruktion har att utföra. Kommittén bör i så fall lämna förslag till erfordeliga ändringar i verkets instruktion. Kommittén bör i sammanhanget också pröva de möjligheter som kan stå till buds för att minska verkets anslagsbehov utan att för den skull de väsentliga konsumentpolitiska uppgifter som verket bör ha träds för när. I detta syfte bör bl.a. ansvarsfördelningen mellan Konsumentverket och andra statliga organ ses över. En fråga som därvid särskilt bör uppmärksammas är ansvarsfördelningen mellan Konsumentverket, den nya konkurrensmyndigheten, länsstyrel serna och den lokala konsumentverksamheten när det gäller formerna för och omfattningen av allmän konsumentinformati on om prisförhållandena på marknaden. I sammanhanget bör kommittén också undersöka möjligheterna och lämpligheten av att delar av verksamheten vid Konsumentverket finansi eras på annat sätt än över statsbudgeten. Konsumentombudsmannen Även KO:s roll och verksamhet inom ramen för det rättsliga konsumentskyddet bör analyseras. Kommittén bör överväga i vad mån det kan finnas skäl att ändra KO:s roll och uppgifter för att få till stånd en anpassning av verksamheten till områden som ter sig konsumentpolitiskt särskilt angelägna men som i dag ligger utanför KO:s tillsyn. Kommittén bör också överväga om det nu finns anledning att ge KO en organisatorisk självständig ställning. Allmänna reklamationsnämnden Allmänna reklamationsnämnden bör också ses över. Därvid är det att beakta att reklamationsnämnden enligt min mening fyller en viktig funktion inom det rättsliga konsumentskyddet. Nämndens verksamhet är -- både för konsumenterna och för näringsidkarna -- ett ändamå lsenligt och i många fall effektivt al ternativ till en traditionell tvisthantering i de allmänna domstolarna. För såväl de enskilda som för staten är tvisthanteringen ino m nämnden dessutom också ett från kostnadssynpunkt fördelaktigt alternativ. Jag anser därför att en tvisthantering av det slag som reklamationsnämnden bedriver inte bara bör bibehållas -- som ett komplement t ill de förebyggande åtgärderna -- utan också utvecklas för att kunna möta de behov som kan förutses. Utvecklingen av den kommunala m edlingen får här betydelse. I det hän seendet måste bl.a. behovet av att utveckla tvistlösningsmekanismer för att hantera konsumenttvister som sträcker sig över nationsgr änserna uppmärksammas. Kommittén bör i ljuset av vad jag nu har sagt göra en analys av de uppgifter som reklamationsnämnden har. En utgångspunkt för en såd an analys bör vara att den tvisthantering som nämnden bedriver även framdeles skall bygga på förutsättningen att nämndens beslut har karaktären av rekommendationer. Kommittén bör vidare överväga vilka varu- och tjänsteo mråden som bör omfattas av en tvisthantering av det slag som nämnden bedriver. Vidare bör kommittén pröva om de nuvarande formerna f ör verksamheten hos Allmänna reklamationsnämnden kan behöva ändras. Ett riktmärke bör vara att statens kostnader för verksamheten hå lls nere. 4.8 Övrigt Kommittén bör vidare mot bakgrund av den utveckling som pågår belysa om det konsumentpolitiska arbetet i större utsträckning bör inn efatta kommunala och andra offentliga tjänster på de områden som inte är avreglerade. De åtgärder som nu inletts för att öppna den offentliga sektorn och andra reglerade områden för ökad konkurrens medför visserligen att fler delar av ekonomin kommer att fungera under marknadsmässiga former. Ett exempel är skolan där föräldrarnas möjlighet att välja skola har ökat genom regeringens förslag om skolpeng. Avregleringen har emellertid inte nått alla de områden som hittills varit regl erade. Och det kan förutses att vi även med ett ambitiöst avregleringsprogram kommer att ha kvar flera områden med en reglering som innebär att konkurrens kommer att saknas. Det bör stå kommittén fritt att även i andra hänseenden än dem jag nu berört ta upp frågor som kan vara av betydelse för den statliga verksamheten på det konsumentpolitiska området. 5 Arbetets bedrivande Kommittén bör i sitt arbete samråda med pågående utredningar som kan ha betydelse för översynen. Kommittén bör också ta del av det arbete som görs avseende den lokala verksamheten i enlighet med regeringens uppdrag till Konsument verket de n 27 mars 1991 (dnr C91/676/MA). Konsumentverkets och Allmänna reklamationsnämndens fördjupade anslagsframställningar för budgetåren 1992/93--1994/95 bör utgöra ett underlag för kommitténs arbete. Kommittén skall beakta innehållet i regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5) och angående EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43). Kommitténs arbete skall vara avslutat senast den 1 september 1993. 6 Hemställan Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Civildepartementet att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med högst sju ledamöter med uppdrag att göra en konsumen tpolitisk översyn, att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns anslag Ut redningar m.m. 7 Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Civildepartementet)