Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Tilläggsdirektiv till vallagsutredningen (Ju 1991:02), Dir. 1992:49
Departement: Justitiedepartementet
Beslut: 1992-04-02
Dir. 1992:49 Beslut vid regeringssammanträde 1992-04-02 Statsrådet Laurén anför. Mitt förslag Vallagsutredningen får i särskilt uppdrag att se över de bestämmelser som reglerar röstningsförfarandet för utlandssvenskar i syfte att göra det lättare för denna väljarkategori att delta i riksdagsvalen. Den särskilde utredarens nuvarande uppdrag Genom regeringsbeslut den 7 mars 1991 bemyndigades chefen för justitiedepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över valförfarandet från administrativ och teknisk synpunkt (dir. 1991:13). Den särskilde utredaren har numera tillkallats och utredningen arbetar under namnet vallagsutredningen (Ju 1991:02). Uppgiften för utredningen är att anpassa valförfarandet till beslutade och planerade förändringar inom bl.a. områdena för folkbokföring och regional skatteförvaltning samt till den tekniska utvecklingen inom framför allt ADB-området. Utredaren har getts stor frihet att ta upp de frågor som han anser behöver övervägas inom ramen för sin översyn. I direktiven anges emellertid vissa valtekniska frågor i mera egentlig mening som utredaren bör söka lösa. Exempel på sådana frågor är bl.a. reglerna om röstlängder och röstkort, själva röstningsförfarandet, rösträkning, rapportering och slutlig sammanräkning. Utredningsarbetet bör enligt direktiven slutföras under parlamentarisk medverkan och vara avslutat före den 1 juli 1993. I direktiven anges vidare att om utredaren finner att vissa ändringar kan och bör genomföras redan till 1994 års val, kan han lägga fram de förslag som behövs för detta i ett delbetänkande. Utlandsröstning Utlandssvenskarnas rösträtt I 3 kap. 2 § regeringsformen (RF) anges att bestämmelser om rösträtt för svensk medborgare som ej är bosatt i riket finns i lag. Den lag som avses är vallagen (1972:620, omtryckt 1991:95, senast ändrad 1991:1654). Enligt 4 kap. 11 § vallagen har en svensk medborgare som ej är bosatt i riket rösträtt vid val till riksdagen, om han varit folkbokförd här någon gång och uppnått 18 års ålder senast på valdagen. Vidare anges att en svensk medborgare skall anses bosatt utom riket, om han enligt skattemyndighetens personband ej är folkbokförd här. Enligt den nya folkbokföringslagen (1991:481), som trädde i kraft den 1 juli 1991, skall den som kan antas under sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila utom landet under minst ett år avregistreras från folkbokföringen som utflyttad, om inte vederbörande är utsänd för anställning på utländsk ort i svenska statens tjänst (14 och 20 §§). För att få rösta måste man vara upptagen i gällande röstlängd. Det finns två typer av röstlängd, allmän röstlängd och särskild röstlängd. Röstlängder upprättas årligen och gäller från den 1 september till den 31 augusti följande år. I allmän röstlängd tas de personer automatiskt upp som den 1 juni är folkbokförda i riket och som fyllt eller under röstlängdens giltighetstid fyller 18 år. I särskild röstlängd tas efter ansökan de röstberättigade svenska medborgare upp som inte är folkbokförda i riket den 1 juni. Ansökan kan göras av svenska medborgare som är bosatta utomlands eller före den 1 juni kommer att bosätta sig utomlands och därför inte är folkbokförda i Sverige den 1 juni när allmän röstlängd upprättas. Ansökan om att tas upp i den särskilda röstlängden måste göras inför varje ordinarie val. Ansökan gäller då även för de två kommande mellanvalsåren. Skriftlig ansökan skall skickas till riksskatteverket, som är central valmyndighet, senast den 1 juni med en försäkran på heder och samvete att sökanden är svensk medborgare. Försäkran skall vara avgiven under tiden 1 januari - 1 juni. När ansökan kommit in till den centrala valmyndigheten får sökanden en skriftlig bekräftelse på detta. En ansökan som görs för sent eller som saknar egenhändigt undertecknad försäkran avgiven det år röstlängden upprättas tas inte upp till prövning. Ansökningsblanketter för att bli upptagen i särskild röstlängd lämnas vid anmälan om utvandring. Dessutom finns sådana hos samtliga svenska utlandsmyndigheter. Vidare får alla som tagits upp i en särskild röstlängd för föregående valperiod direktadresserade ansökningsblanketter. Inför de ordinarie valen och inför eventuella extra val till riksdagen eller riksomfattande folkomröstningar upprättas röstkort för den som är upptagen i allmän röstlängd av skattemyndigheten och för den som är upptagen i särskild röstlängd av länsstyrelsen. Röstmottagning i utlandet För att de väljare som vistas utomlands skall kunna utöva sin rösträtt anordnas sedan lång tid tillbaka vid de allmänna valen röstmottagning på svenska beskickningar och konsulat. Regler om sådan röstmottagning finns i 10 kap. 7-11 §§ vallagen. Röstning utomlands sker hos de svenska utlandsmyndigheter som den centrala valmyndigheten efter samråd med utrikesdepartementet bestämmer. Vid 1991 års val anordnades röstmottagning på drygt 300 sådana platser. Vid ordinarie val får röstning hos en utlandsmyndighet börja tidigast 24 dagar före valdagen och pågå så länge att avgivna valsedlar kan beräknas vara den centrala valmyndigheten till handa senast klockan 12 dagen före valdagen. Utlandsmyndighetens chef bestämmer när och var röstning äger rum hos myndigheten och kungör tid och plats för röstningen. Utlandssvenskarna ges också viss information. Bl.a. annonseras det i de större svenska dagstidningar som sprids utomlands och i tidningar som ges ut speciellt för svenskar i utlandet; information ges vidare i svensk radio/TV och i Sveriges Radios utlandsprogram. Den som upptas i särskild röstlängd får också, i samband med att röstkort skickas ut, information om på vilka platser och vid vilka tider röstmottagning sker. Kritik har framförts mot det rådande systemet. Bl.a. anses att ansökningsförfarandet är för komplicerat och att information om de olika formkraven och tidsfristerna inte når fram till de personer som berörs. På grund härav måste ett icke obetydligt antal ansökningar avslås; inför 1991 års val avslogs 1 421 av totalt 21 258 inkomna ansökningar. Huvuddelen av dessa ansökningar avsåg dock personer som redan var upptagna i allmän röstlängd. Brevröstning I stort sett har röstmottagningen hos de svenska utlandsmyndigheterna kunnat genomföras utan några invändningar från den berörda staten. Schweiz och Förbundsrepubliken Tyskland tillåter emellertid inte röstmottagning hos utlandsmyndigheter. Sedan 1956 års val har någon röstmottagning inte kunnat genomföras hos de svenska utlandsmyndigheterna i Schweiz och sedan 1982 års val inte heller i Förbundsrepubliken Tyskland. De tyska och schweiziska myndigheterna har dock accepterat att utländska medborgare deltar i val i sina hemländer genom att sända sina valsedlar till hemlandet med posten, s.k. brevröstning. Genom särskild lagstiftning, senast lagen (1991:189) om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz, har man därför gjort det möjligt för väljare som befinner sig i dessa stater att lämna sina röster genom brevröstning. Lagen är tidsbegränsad och gäller till utgången av år 1994. Tidigare gällde från och med 1982 års val motsvarande lagstiftning för brevröstning i Förbundsrepubliken. De tyska myndigheterna frångick i augusti 1991 sin tidigare avvisande hållning beträffande röstmottagning på utlandsmyndigheterna inom Förbundsrepubliken. En förutsättning för att röstmottagningen på utlandsmyndigheterna skall tillåtas är emellertid att den tyska regeringen i varje enskilt fall lämnar sitt samtycke. En ansökan om röstmottagning får dock inte göras senare än sex månader före det röstmottagning till det aktuella valet påbörjas, vilket torde göra det omöjligt att anordna röstmottagning på de svenska utlandsmyndigheterna inom Förbundsrepubliken i händelse av ett extra val. I stället skulle det då bli nödvändigt att anordna brevröstning. Mot bakgrund av den i Sverige gällande huvudregeln att rösträtten utövas genom personlig inställelse har brevröstning ansetts böra komma till användning endast i sådana fall då det inte är möjligt att i något land genomföra röstmottagning på de svenska utlandsmyndigheterna. På grund härav och då en stor andel av brevrösterna brukar vara behäftade med sådana fel att de underkänns, har brevröstningen hittills betraktats som ett provisorium (se bl.a. SOU 1987:6 s. 167 och prop. 1990/91:112 s. 6). Det särskilda uppdraget Konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen, senast våren 1991 (1990/91:KU32), behandlat motionsyrkanden om en grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt. Förslagen innebär att den bestämmelse utgår som nu finns i 3 kap. 2 § RF och som möjliggör förändringar av utlandssvenskarnas rösträtt genom vanlig lag. Denna fråga är enligt min mening inte av sådant slag att den bör ingå i vallagsutredningens uppdrag utan får övervägas i ett annat sammanhang. Det är i detta sammanhang i stället angeläget att söka underlätta för utlandssvenskarna att använda sig av den rösträtt de principiellt är tillerkända. Det kan nämligen till följd av de komplicerade reglerna om anmälan till särskild röstlängd och röstmottagning på svenska utlandsmyndigheter vara förenat med betydande svårigheter för en svensk medborgare som är bosatt utomlands att rösta. Denna fråga måste i dag anses vara än mer angelägen än tidigare bl.a. på grund av de nya och strängare bestämmelserna om avregistrering från folkbokföringen som får till följd att allt fler personer kommer att behandlas som utlandssvenskar och sålunda omfattas av de särskilda röstningsregler som gäller för denna kategori medborgare. Enligt min mening bör vallagsutredningen uttryckligen få som särskild uppgift att se över också röstningsförfarandet för utlandssvenskarna m.m. i syfte att göra det lättare för denna väljarkategori att delta i riksdagsvalen. Exempel på åtgärder som kan övervägas kan vara att förändra systemet med särskilda röstlängder med tillhörande ansökningsförfarande eller att utvidga möjligheterna till brevröstning. Det särskilda uppdrag som jag vill ge utredningen är inte mera omfattande än att det bör kunna slutföras inom den ursprungliga tidsramen för utredningens arbete. Hemställan Jag hemställer att regeringen ger utredningen det särskilda uppdrag som jag har förordat. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Justitiedepartementet)