Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Åtgärder i anledning av WHO:s och Unicefs gemensamma initiativ i syfte att skydda, stödja och främja amning, Dir. 1992:41
Departement: Socialdepartementet
Beslut: 1992-04-02
Dir 1992:41
Beslut vid regeringssammanträde 1992-04-02
Chefen för socialdepartementet, statsrådet B. Westerberg, anför efter
samråd med statsrådet B. Könberg.
Mitt förslag
Jag föreslår att en expertgrupp och en kommitté tillkallas för att svara
för ett svenskt deltagande i WHO/Unicef-aktionen Baby Friendly Hospitals
(aktionen för "barnvänliga sjukhus").
Bakgrund
Världshälsoorganisationen (WHO) och Förenta Nationernas Barnfond
(Unicef) skrev den 26 september 1991 till regeringscheferna i samtliga
medlemsländer med anhållan om stöd för de båda organisationernas initia
tiv på amningsområdet. Detta har sin grund i den internationella koden
om marknadsföring av bröstmjölksersättningar som antogs av
världshälsoförsamlingen år 1981. Amningens fördelar berörs bl.a. i FN-
konventionen om barnets rättigheter av 1989 och i den deklaration som
antogs vid FN:s barntoppmöte år 1990 där 71 stats- och regeringschefer
deltog. Det aktuella initiativet bygger framför allt på de riktlinjer
för amning som utarbetades vid ett av WHO och Unicef år 1990 anordnat
möte med hälsopolitiker och barnläkarexpertis, den s.k.
Innocentideklarationen. I korthet är tanken att sjukhus vars rutiner
följer Innocentideklarationens riktlinjer i syfte att skydda, stödja och
främja amning, efter en utvärdering av WHO/Unicef skall klassificeras
som "barnvänliga" (Baby Friendly Hospitals).
I Sverige har amningsfrekvensen ökat starkt under 70- och 80-talen för
att därefter plana ut på en förhållandevis hög nivå. Detta faktum,
liksom den höga standard som överhuvudtaget kännetecknar vår mödra- och
barnhälsovård gör att ambitionerna i WHO/Unicef-aktionen i stora stycken
redan har förverkligats i vårt land. I många länder minskar dock fort
farande amningsfrekvensen eller ligger kvar på en relativt låg nivå.
Unicefs chef James P. Grant har mot denna bakgrund bett att Sverige
skall bidra med en redovisning av den positiva utveckling som har ägt
rum i Sverige beträffande amning och spädbarnsvård.
Jag anser att det från såväl svensk som internationell utgångspunkt är
viktigt att Sverige engagerar sig i de internationella ansträngningarna
för att främja amning och skapa goda förhållanden för omhändertagandet
av spädbarn.
Utgångspunkten för vårt deltagande i aktionen bör ges en sådan inrikt
ning och utformning att den kan bli ett betydelsefullt led i vårt stöd
åt WHO och Unicef. En viktig uppgift är i det fallet att peka på
faktorer som vi betraktar som väsentliga inslag i utvecklingen av mödra-
och barnhälsovården och därtill relaterade områden. Grundläggande för
vårt synsätt är barnets bästa. Då är det viktigt att båda föräldrarna
ges reella möjligheter att delta i vården av barnet. De landvinningar
som i vårt land gjorts beträffande kvinnors och mäns jämställdhet och de
svenska kvinnornas ställning på arbetsmarknaden är självklara
utgångspunkter för ansträngningarna att i vårt land utveckla långsiktiga
strategier på mödra- och barnhälsovårdsområdet.
Uppdraget
Jag föreslår att en kommitté tillsätts för att svara för ett svenskt
deltagande i aktionen Baby Friendly Hospitals. Kommittén bör ges en
sådan sammansättning att de erfarenheter och kunskaper som föreligger på
området blir representerade.
Kommittén bör ansvara för utvärderingen och redovisningen av svenska
sjukhusförhållanden i anslutning till WHO/Unicef-aktionen samt ge
förslag till åtgärder som kan vara motiverade i en långsiktig svensk
amningsstrategi. Kommittén bör sammanställa en lägesrapport som kan vara
färdig till Unicefs styrelsemöte den 15-26 juni 1992. Arbetet i
kommittén skall vara avslutat senast den 31 december 1992.
Innan WHO/Unicefs riktlinjer för amning läggs till grund för en
klassificering av svenska sjukhus som "barnvänliga" bör kommittén bedöma
riktlinjernas tillämpning på svenska förhållanden. Hänsyn bör t.ex. tas
till pappans möjligheter att närvara och till individuella önskemål om
omhändertagandet av barnet. Riktlinjerna bör också sättas in i ett
sammanhang som omfattar både mödravård, förlossningsvård och
barnhälsovård.
För att arbetet skall kunna bedrivas snabbt bör inledningsvis en grupp
av experter på förlossningsvård och barnhälsovård, inklusive amning, ges
i uppdrag att före den 15 maj 1992 utarbeta underlag för kommitténs
vidare arbete vad gäller deltagandet i WHO/Unicef-aktionen.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen be
myndigar chefen för socialdepartementet
att dels tillkalla en kommitté - omfattad av kommittéförordningen
(1976:119) - med högst tolv medlemmar med uppgift att ansvara för
svenskt deltagande i WHO/Unicef-aktionen, dels tillkalla en expertgrupp
- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med högst sex ledamöter
med uppgifter enligt vad som angetts i det föregående,
att utse en av kommitténs ledamöter att vara ordförande,
att utse en av expertgruppens ledamöter att vara ordförande i gruppen,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
kommittén.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna för kom
mitténs och expertgruppens verksamhet skall belasta femte huvudtitelns
förslagsanslag A 2. Utredningar m.m.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Socialdepartementet)