Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1992:37 Beslut vid regeringssammanträde 1992-04-02 Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wibble, anför. Mitt förslag Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att lämna förslag till konstruktionen för bestämmande av statsrådens arvoden m.m. Kommittén skall förutsättningslöst pröva och lämna förslag till annan konstruktion för att fastställa statsrådens arvoden m.m. än den som gäller enligt lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m. Uppdragets bakgrund Statsrådslönenämnden Riksdagen godkände år 1984 ett förslag från regeringen om att inrätta en Statsrådslönenämnd med uppgift att fastställa statsrådens arvoden och andra avlöningsförmåner (prop. 1984/85:17, KU12, rskr.40). Till grund för regeringens förslag låg Statsrådslönekommitténs be tänkande (Ds C 1984:8) Riktlinjer för statsrådens löner och traktamen ten. Enligt Statsrådslönenämndens beslut betalades fr.o.m. den 1 januari 1990 arvode till statsministern med 46500kr. per månad och till övriga statsråd med 43000kr. per månad. Riksdagens ställningstagande hösten 1990 Konstitutionsutskottet framhöll hösten 1990 i betänkandet (1990/91:KU18) Oförändrade arvoden till riksdagens ledamöter m.m., efter en bakgrundsredogörelse i frågan, bl.a. att starka skäl talade för en samordning mellan fastställande av arvoden för statsråd och för riksdagsledamöter och att ledamotsarvodet därvid borde tjäna som utgångspunkt. Utskottet reste i sitt betänkande också principiella invändningar mot att en myndighet som är underställd regeringen - Statsrådslönenämnden - bestämde statsrådens arvoden. Vad utskottet anfört gav riksdagen riksdagens förvaltningskontor och regeringen till känna som sin mening (rskr. 1990/91:87 och 88). Regeringens proposition om sjukavdrag för statsråden m.m. I propositionen 1990/91:170 lade den dåvarande regeringen fram förslag till en lag om sjukavdrag för statsråden föranledd av de ändringar i den allmänna sjukförsäkringen som trätt i kraft den 1 mars 1991. I propositionen behandlade regeringen även riksdagens skrivelse i fråga om samordning av arvoden för riksdagsledamöter och statsråd. Regeringen hade ansett det vara av stort värde att den inte själv bestämde sina arvoden och att man också i fortsättningen borde ha en ordning med den innebörden. Regeringen ansåg sig inte heller för framtiden böra redovisa någon uppfattning om på vilka grunder statsrådens arvoden bör faställas. Riksdagens skrivelse (rskr. 1990/91:88) i fråga om samordning av arvoden för riksdagsledamöter och statsråd föranledde därför ingen ytterligare åtgärd från regeringens sida. Regeringen utfärdade enligt riksdagens beslut (1990/91:KU44, rskr.284) lagen (1991:359) om sjukavdrag för statsråden. Riksdagens beslut om arvoden till statsråden m.m. med anledning av prop. 1990/91:170 I betänkandet (1990/91:KU48) Arvoden till statsråden m.m. föreslog Konstitutionsutskottet att Statsrådslönenämnden skulle avvecklas och att statsrådens avlöningsförmåner i stället skulle fastställas genom före skrifter i en lag om arvoden till statsråden m.m. Statsrådens arvoden skulle där kopplas till det arvode som utbetalas till ledamöter av riksdagen. Riksdagen beslutade den 11 juni 1991 i enlighet med Konstitu tionsutskottets förslag (rskr. 361). Regeringen utfärdade den 13 juni 1991 lagen (1991:832) om ändring i lagen (1991:359) om sjukavdrag för statsråden. Lagens rubrik ändrades till lag om arvoden till statsråden m.m. Enligt lagen betalas arvode till statsråden med 198 procent av det arvode som betalas till ledamöter av riksdagen, dvs. 42818kr. per månad. Statsministerns arvode uppgår dock till 215 procent av ledamots arvodet, dvs. 46494kr. per månad. Regeringens proposition (1990/91:200) om statsrådens arvoden och därav föranledd motion Riksdagen har i lagen (1990:1417) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter före skrivit att för tiden den 1 oktober 1990 - den 31 december 1991 leda motsarvodet skall uppgå till 21625kr. per månad, dvs. det arvode som betalades i september 1990. Med anledning av riksdagens beslut om en koppling mellan riksdags ledamöternas och statsrådens arvoden hemställde regeringen i proposition 1990/91:200 om statsrådens arvoden att riksdagen skulle se till att arvodena till statsråden också för tiden efter årsskiftet 1991-1992 bestämdes i enlighet med de riktlinjer som lagts fast av den av regeringen förordnade särskilda förhandlingsgruppen (den s.k. Rehnberggruppen). Med anledning av propositionen yrkade Jan Bergqvist m.fl. (s) i motion 1990/91:K98 att riksdagen skulle besluta att riksdagsledamöternas ar voden även efter år 1991 i alla delar skulle följa de riktlinjer som lagts fast av Rehnberggruppen. Riksdagens beslut hösten 1991 om riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden fr.o.m. den 1 januari 1992, m.m. Konstitutionsutskottet behandlade under hösten 1991 i betänkandet 1991/92:KU5 Riksdagsledamöternas arvoden m.m. propositionen om statsrådens arvoden och den motion som väckts med anledning av den. Med hänvisning till det statliga stabiliseringsavtalet föreslog utskottet att arvodet till riksdagens ledamöter skulle betalas med 22230kr. per månad för tiden den 1 januari - den 31 mars 1992. För tiden den 1 april 1992 - den 31 mars 1993 föreslog utskottet att ledamotsarvodet skall höjas med det belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning av månadslönen som för tiden fr.o.m. den 1 april 1992 kan tillkomma de statstjänstemän som anges i 3 § första stycket lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter. I fråga om statsrådens arvoden föreslog utskottet att dessa i stället borde anpassas till de centrala avtal som har träffats på grundval av Rehnberggruppens rekommendationer. Statsrådens arvoden höjdes senast den 1 januari 1990. Statsråden borde därför fr.o.m. den 1 januari 1992 kunna tillgodoräknas höjningarna om först 1,2% och därefter 1,15%, vilka motsvarar de avtalade generella lönejusteringar som Rehnberggruppen utgått ifrån eller själv medverkat till. Utskottet ansåg att dessa höjningar av statsrådsarvodena borde ske samtidigt fr.o.m. den 1 januari 1992. Det innebar att fr.o.m. den dagen borde arvodena höjas för stats ministern med 1099kr. till 47593kr. per månad och för övriga statsråd med 1012kr. till 43830kr. per månad. Utskottet ansåg vidare att det finns skäl för en annan konstruktion för fastställandet av statsrådens arvoden än den som gäller enligt lagen om arvoden till statsråden m.m. Enligt utskottet får det ankomma på regeringen att låta utreda frågan och snarast återkomma med förslag i ämnet till riksdagen. Riksdagen biföll Konstitutionsutskottets förslag och gav i skrivelse 1991/92:62 som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört. Regeringen utfärdade den 12 december 1991 bl.a. lagen (1991:1877) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m. Uppdraget Frågan om vilken ersättning i form av arvode och andra förmåner som skall betalas till hel- och deltidsarbetande politiker har på senare år ägnats allt större intresse i den allmänna debatten. Uppfattningarna om vilka arvoden som är rätt avvägda i förhållande till uppdragets ansvar och omfattning varierar kraftigt. Vissa menar att sådana uppdrag med hänsyn till behovet av att kunna rekrytera kompetenta och engagerade personer bör vara relativt välavlönade. Osäkerheten om hur länge man kan räkna med att inneha uppdraget tillmäts också betydelse. Andra däremot menar att ersättningsnivån bör vara relativt måttlig, bl.a. av det skälet att de som åtar sig politiska uppdrag gör det av ideella skäl. Ingen skall "sko sig" på politiska uppdrag. En närbesläktad fråga är i vilken ordning beslut om dessa förmåner skall fattas. Helt naturligt har särskilt stor uppmärksamhet ägnats åt statsrådens arvoden. Det är därför angeläget att finna former för hur arvodena skall fastställas som kan vinna så bred förankring som möjligt och som inte är alltför komplicerade att tillämpa. Det nu anförda får utgöra en allmän bakgrund till det uppdrag regeringen fått att låta utreda frågan om konstruktionen för bestämmandet av statsrådens arvoden. Riktlinjer för uppdraget Mellan åren 1985 och 1990 fastställdes, som tidigare redovisats, stats rådens arvoden av en myndighet, Statsrådslönenämnden. 1990/91 års riks dag ansåg att denna ordning, bl.a. av principiella skäl, var mindre lämplig och beslutade därför att nämnden skulle avskaffas. Riksdagen beslutade att statsrådens arvoden i stället skulle kopplas till riks dagsledamöternas arvoden. Den nuvarande riksdagen har emellertid funnit att det finns skäl för en annan konstruktion. Utredningen bör därför förutsättningslöst pröva olika modeller för att fastställa statsrådens arvoden m.m. En utgångspunkt för detta arbete bör vara Statsrådslönekommitténs betänkande från år 1984. Av särskilt intresse är att undersöka hur frågan har lösts i andra länder. Statsrådslönekommittén hämtade uppgifter från ett antal länder i Europa och från USA. Dessa uppgifter kan behöva aktualiseras. Dessutom bör utredningen studera hur regeringsmedlemmarnas förmåner bestäms i andra länder än de som redovisades i betänkandet. Utredningen bör vidare belysa för- och nackdelar med att koppla statsrådens arvoden till löner eller arvoden som betalas till andra grupper av förtroendevalda eller anställda. Det kan t.ex. finnas en nackdel med att knyta utvecklingen av arvodena till en särskild jämförelsegrupp av arbetstagare; Statsrådslönenämnden hade justitierådens löner som riktpunkt i sitt arbete. Den statliga lönepolitiken har utvecklats mot större flexibilitet och marknadsanpass ning. Nödvändiga satsningar i en avtalsrörelse på en viss grupp arbets tagare, som råkar vara jämförelsegrupp, skulle då slå igenom på stats rådens arvoden utan att samma skäl gör sig gällande beträffande behovet att höja dem. Ett alternativ skulle kunna vara att koppla arvodena till något mått på pris- och kostnadsutveckling som används i samhället. Pensioner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestäms t.ex. med utgångspunkt i basbeloppet. I sitt arbete bör utredningen också överväga om arvodena bör revideras vid en bestämd tidpunkt under året eller om denna tidpunkt bör vara beroende av avtalsförhandlingar eller andra omständigheter. Utredningens arbete bör präglas av stor frihet och bedrivas i konstruktiv anda. Det är viktigt att utredningen känner sig obunden av tidigare lösningar. Om den finner det lämpligt kan också alternativa förslag redovisas. Viktigt är dock att utredningen försöker finna en konstruktion som gör att nivån på statsrådens arvoden och dess utveckling upplevs som väl avvägd. Utredningen bör bedriva sitt arbete skyndsamt. Uppdragets genomförande För kommittén gäller direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5). Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för finansdepartementet att tillkalla en kommitté - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med högst 8 ledamöter med uppdrag att lämna förslag till konstruktionen för bestämmande av statsrådens arvoden m.m., att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Finansdepartementet)