Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1992:100 Beslut vid regeringssammanträde 1992-11-19 Chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Friggebo, anför. Mitt förslag En särskild utredare tillkallas med uppdrag att utarbeta förslag om ägandet av Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB (public service-företagen). Utredarens förslag bör läggas fram senast den 31 januari 1993. Bakgrund Såväl Sveriges Radio-företagen som dess föregångare har varit aktiebolag. År 1979 omorganiserades Sveriges Radio till en koncern. Sveriges Radio AB är moderbolag i den nuvarande koncernen och äger samtliga aktier i dotterföretagen Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB, Sveriges Utbildningsradio AB och Radiotjänst i Kiruna AB. Aktierna i Sveriges Radio AB ägs till 60 % av folkrörelserna, till 20 % av näringslivet och till 20 % av pressen. Riksdagen beslutade den 2 juni 1992 (bet. 1991/92: KrU28, rskr. 1991/92:329) att godkänna regeringens förslag i propositionen 1991/92:140 om den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten 1993- 1996 m.m. beträffande public service-företagens ägarskap och företagsform. Riksdagsbeslutet innebär bl.a. följande. Public service- verksamheten skall även i fortsättningen bedrivas i aktiebolagsform. Sveriges Television, Sveriges Radio (det nuvarande Sveriges Riksradio och Sveriges Lokalradio sammanslagna) och Sveriges Utbildningsradio skall vara självständiga aktiebolag. De tre programföretagen skall gemensamt äga Radiotjänst i Kiruna AB. Moderbolaget skall upphöra. Pressen, näringslivet, folkrörelserna samt konstnärliga och vetenskapliga akademier och oberoende kulturella sammanslutningar skall erbjudas att bli ägare till bolagen. Om enskilda ägare, t.ex. på grund av jäv, inte kan kvarstå som ägare skall aktierna erbjudas staten genom att regler om hembudsskyldighet till staten införs. Det bör emellertid vara möjligt för regeringen att sälja aktier som den förvärvat genom hembud till viss stiftelse, folkrörelse, akademi, sammanslutning eller annan som är att hänföra till någon eller några av de fyra ägargrupper som skall finnas i fortsättningen. För inledningen av nästa avtalsperiod skall aktierna fördelas så att pressen har 20 %, näringslivet 20 %, folkrörelserna 40 % och den nya ägargruppen 20 %. I en skrivelse till Kulturdepartementet den 22 oktober 1992 har de nuvarande ägargrupperna av Sveriges Radio gemensamt förklarat att det enligt deras uppfattning inte kommer att kunna bildas några ägargrupper från press och näringsliv och att förutsättningarna för att realisera riksdagens beslut angående den avgiftsfinansierade radio- och TV- verksamheten 1993-1996 m.m. i detta avseende därmed synes kunna brista. Riksdagens beslut rörande ägandet av public service-företagen kan således inte genomföras fullt ut. Mot denna bakgrund har jag i kontakter med företrädare för de tre nuvarande ägargrupperna erfarit att aktieägarna är beredda att kvarstå för en kortare övergångsperiod under förutsättning att det framtida ägandet av public service-företagen utreds. Förutsättningar Public service-verksamheten är omfattande och spelar en viktig roll för den demokratiska processen och den nationella kulturen. Även om konkurrerande verksamheter har startats och kommer att starta kan public service-verksamhetens betydelse för nyhets- och informationsförmedling, opinionsbildning, kritisk samhällsbevakning samt som förmedlare av olika kulturyttringar förväntas bestå. Public service-verksamheten finansieras i huvudsak med TV-avgiftsmedel. Riksdagen bestämmer TV-avgiftens storlek (i dagsläget 1 320 kronor per år) och den årliga medelstilldelningen till programföretagen (för 1993 anvisas totalt 4 263,3 miljoner kronor i 1990 års prisläge). Riksdagen anger även de allmänna förutsättningarna för public service- verksamhetens uppdrag och organisation. Riktlinjerna binds i avtal mellan staten och programföretagen. Styrelserna i programföretagen skall från den 1 januari 1993 bestå av vardera nio ledamöter och två suppleanter. För samtliga skall gälla att regeringen utser ordföranden och tre ledamöter, att ägarna utser två ledamöter samt att den verkställande direktören och två personalrepresentanter är självskrivna ledamöter. Vidare skall varje styrelse ha fyra suppleanter varav en utses av regeringen, en av ägarna och två av personalrepresentanterna. Ägandet av Sveriges Radio är historiskt betingat och har förändrats genom åren. Alltsedan starten av rundradioverksamheten har det ansetts ligga ett värde i att det finns en motvikt mot det statliga inflytandet. Huvudargumentet har varit att ägarna, som företrädare för olika samhällssektorer, skulle balansera statsmakternas inflytande. Konstruktionen har setts som ett medel att garantera public service- verksamhetens publicistiska integritet och oberoende. Även den starka spridningen mellan olika ägare inom resp. grupp har ansetts motverka risken för maktkoncentration. Ägandet av Sveriges Radio har under många år varit föremål för diskussion bl.a. från ägargruppernas sida. Näringslivet har ifrågasatt sitt ägande utifrån ideologiska utgångspunkter och den korporativa ägarmodellen har ifrågasatts. Pressens roll som ägare har varit under diskussion, dels för att dagstidningarna bedriver en konkurrerande verksamhet, dels för att många tidningar i en framtid kan förväntas satsa på annan radio- och TV-verksamhet. Detta gäller dock inte bara pressgruppen. Även representanter från folkrörelse- och näringslivsgrupperna har intresserat sig för annan radio- och TV- verksamhet. Slutligen bör nämnas att resp. grupps representativitet liksom ägarproportionerna inom resp. ägargrupp har ifrågasatts. Det bör i sammanhanget noteras att det statliga inflytandet fr.o.m. den 1 januari 1993 genom riksdagens beslut tonas ned i två viktiga avseenden. För det första skall riksdagen resp. regeringen i fortsättningen ange de allmänna förutsättningarna för public service-verksamhetens uppdrag och organisation. Riksdagen torde således inte komma att årligen ompröva förutsättningarna såvida inte mycket speciella omständigheter motiverar detta. För det andra kommer regeringen vid valet av personer till public service-företagens styrelser att utgå från nya principer. Regeringen har hittills enligt en etablerad sed vänt sig till de större partierna i riksdagen för nominering av ledamöter. Partierna har låtit sina riksdagsgrupper eller presidier utse ledamöterna. De utsedda har oftast hämtats från respektive riksdagsgrupp. I framtiden skall regeringen inför utseende av ledamöterna samråda med ledarna för samtliga i riksdagen representerade partier. Ledamöterna skall hämtas från olika sektorer av det svenska samhället, ha stor integritet och sammantaget representera den kunskap och erfarenhet som är relevant för verksamheten. Frågan om hur public service-företagen skall ägas och styras liksom hur den programmässiga integriteten skall främjas har mot den nu anförda bakgrunden varit föremål för diskussion, senast i anslutning till vårens riksdagsbehandling. Bl.a. diskuterades andra associationsformer än den nuvarande aktiebolagsformen. Förslag om att programföretagen skulle bli helägda statliga aktiebolag fördes fram. Regeringen övervägde denna möjlighet, men kom fram till att den inte borde genomföras under den kommande avtalsperioden. Även stiftelseformen fördes fram som ett alternativ. Det råder dock för närvarande en viss oklarhet om hur kommande lagstiftning om stiftelser kommer att utformas. En ny lagstiftning om stiftelser beräknas träda i kraft den 1 januari 1994. Därför gjordes bedömningen i propositionen 1991/92:140 att förutsättningarna för att driva verksamheten i stiftelseform skall ha klarlagts inför den avtalsperiod som inleds den 1 januari 1997. I propositionen betonades att olika möjligheter att ytterligare stärka public service-verksamhetens oberoende borde prövas inför denna period. Stiftelsebildning borde vid den tidpunkten kunna vara ett alternativ bland flera lösningar. När de nuvarande ägargrupperna nu förklarat att det inte längre kommer att kunna bildas några ägargrupper från press och näringsliv, anser jag att den avsedda utredningen bör tidigareläggas. Mot bakgrund av public service-företagens omfattande och betydelsefulla verksamhet är det av fundamental betydelse att det inte finns risk för att programverksamheten styrs av staten eller andra maktgrupper, utan att det ges garantier för kritisk granskning även av sådana intressen som staten och eventuella ägare företräder. Det finns olika medel för att förhindra ett direkt statligt inflytande över programverksamheten. Statens inflytande kan begränsas till huvuddragen för verksamhetens inriktning, uppdrag, organisation och finansiering och detta inflytande utövas endast när nya avtal skall slutas. Regler för utseendet av styrelserna och styrelsernas maktbefogenheter i förhållande till programverksamheten kan anges. Även valet av associationsform är betydelsefullt vad gäller att balansera det nödvändiga statliga inflytandet och försvåra otillbörlig statlig påverkan. Samtidigt som ägarmakten och den ekonomiska makten bör kringgärdas av regler som förhindrar ett otillbörligt inflytande, är det viktigt att någon har ett övergripande ansvar för att i förhållande till TV- avgiftsbetalare, tittare och lyssnare se till att programverksamheten bedrivs rationellt inom ramen för tilldelade medel och i enlighet med det uppdrag som åvilar företaget. Bl.a. det förhållande att public service-företagen årligen omsätter mer än fyra miljarder kronor motiverar att det finns en tydlig ansvarsfördelning. Uppdraget En särskild utredare bör tillkallas med uppdrag att utarbeta förslag om ägandet av Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB, Sveriges Utbildningsradio AB (public service-företagen). Utredarens förslag bör läggas fram senast den 31 januari 1993. Utgångspunkten för utredarens arbete bör vara att den nya ägandeformen för public service-företagen skall säkerställa att programverksamheten kan bedrivas självständigt i förhållande till staten, olika intresseorganisationer och andra maktgrupper i samhället. Utredaren skall även kunna lämna andra förslag som stärker programverksamhetens självständighet. Förslaget skall även lämna utrymme för riksdagen att också i fortsättningen, i slutet av varje avtalsperiod, bestämma förutsättningarna för public service-verksamheten på det sätt riksdagen finner lämpligt. Utredaren bör utgå från att de nuvarande ägarna skall kvarstå till den 1 juli 1993. Den fjärde ägargruppen bestående av konstnärliga och vetenskapliga akademier och oberoende kulturella sammanslutningar skapas alltså inte under övergångsperioden. Utredaren bör vidare utgå från att moderbolaget kvarstår under denna övergångsperiod, men att det inte har någon annan uppgift än att vara ägare till aktierna i dotterföretagen. Riksdagsbeslutet skall i övrigt genomföras. Som angivits i det föregående innefattar riksdagens beslut bl.a. att riksdagen skall besluta om medelstilldelning direkt till de tre programbolagen samt att programföretagens styrelser minskas till nio personer. Såsom framgår av riksdagsskrivelse 1992/93:147 skall moderbolagets övriga uppgifter övertas av programbolagen. För utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5), EG-aspekten i utredningsverksamheten (dir. 1988:43) samt om regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50). Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Kulturdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utarbeta förslag om ägande av de självständiga public service-företagen och att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandes överväganden och bifaller hennes hemställan. (Kulturdepartementet)