Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1991:65 Beslut vid regeringssammanträde 1991-06-20 Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Hellström, anför. Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillsätts för att utreda behov, möjligheter och konsekvenser av miljöavgifter på kadmium i han delsgödsel. Utredaren bör senast den 31 januari 1992 redovisa resultatet av sitt arbete. Bakgrund Kadmium tillförs åkermarken huvudsakligen genom fosforhaltig handelsgödsel, nederbörd och stallgödsel och bortförs med dräneringsvatten och skördeprodukter. Beräkningar visar att tillförseln är ca tre gånger större än bortförseln. I Sverige är det nuvarande kadmiumintaget via föda betydligt lägre än den av WHO rekommenderade tolerabla nivån. Säkerhetsmarginalen för vissa grupper av befolkningen är dock inte stor och det är därför inte acceptabelt att kadmiumintaget ökar. Kadmium i föda kan bl.a. orsaka kroniska njurskador men kan även ge genetiska skador. Kadmium i åkermarken är således framför allt ett hälsoproblem. Tillförsel av kadmium med handelsgödsel ökar successivt halterna i åkermarken och därmed i livsmedel, med påföljd att framtida generationers hälsa äventyras. En åtgärd för att inte öka åkermarkens kadmiuminnehåll är att reducera kadmiummängden i tillförd handelsgö dsel. Genom en övergång till i stort sett kadmiumfri handelsgödsel skulle det i princip vara möjligt att halvera tillförseln av kadmium till åkermarken. Tillförseln av kadmium från handelsgödsel till åkermarken har ökat under 1900-talet men minskat de senaste åren. Det beräknas att totalt 15 ton kadmium tillfördes åkermarken år 1970. Motsvarande tal för år 1988 var ca 6,3 ton. Minskningen har bl.a. åstadkommits genom en övergång till kadmiumfattigare råvaror i svensktillverkad handelsgödsel och en minskad användning av handelsgödsel. Även depositionen av kadmium har minskat under senare år. Innehållet av kadmium i handelsgödsel måste dock begränsas ytterligare. I miljöavgif tsutredningens slutbetänkande (SOU 1990:59) föreslogs att en avgift på kadmium i handelsgödsel som levereras till den svenska markna den skulle införas på sikt. Uppdraget En särskild utredare bör i enlighet med riksdagens beslut den 4 juni 1991 (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338), tillkallas för att utreda behov, möjligheter och konsekvenser av att, när nuvarande prisregleringsavgift upphör, införa ett avgiftssystem på kadmium i handelsgödsel. Riktlinjerna för detta arbete bör vara att avgiften styr mot en kadmiumhalt i handelsgödsel som är mindre än 5 g per ton fosfor. Avgiften bör tas ut av tillverkare och importörer av handelsgödsel och baseras på årliga deklarationer av de kadmiummängder som de levererat till den svenska marknaden. Gödselmedel som exporteras bör däremot inte beläggas med avgift. Utredaren bör föreslå en lämplig utformning av ett avgiftssystem. Vidare bör utredaren föreslå en högsta tillåtna kadmiumhalt i handelsgödsel, ett s.k. gränsvärde. Utredaren bör beakta innebörden av ett eventuellt EES-avtal liksom andra handelspolitiska, näringspolitiska och beredskapsmässiga frågor och därvid överväga från vilken tidpunkt bestämmelserna om avgift och gränsvärde bör gälla. Utredaren bör redovisa uppdraget för regeringen senast den 31 januari 1992. Hemställan Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- för att utreda möjligheter na att införa miljöavgift på kadmium i handelsgödsel, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)