Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1991:44 Beslut vid regeringssammanträde 1991-06-20 Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Roine Carlsson, anför. Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av dels ledningsorganisationen på central och regional nivå inom totalförsvaret, dels myndighetsstrukturen inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Utredningen skall -- redovisa förslag till en uppgifts- och ansvarsfördelning mellan olika myndigheter inom verksamhetsområdet. Utredningen skall vidare -- lämna förslag till uppgifter och organisation för försvarsmaktens ledning i krig på central samt på högre och lägre regional nivå, -- lämna förslag till totalförsvarets ledningsorganisation på regional nivå, bl.a. behovet av särskilda militärområden och ledningsstrukturen inom funktionen Civil ledning och samordning och -- överväga vilka uppgifter som skall ligga på överstyrelsen för civil beredskap som ansvarig myndighet för funktionen Civil ledning och samordning. Utredningen skall även -- lämna förslag om överbefälhavarens och försvarsgrenschefernas uppgifter och ansvarsfördelning samt de centrala stabernas uppgifter och organisation i fred, -- lämna förslag om benämning på myndigheten överbefälhavaren och vissa andra myndigheter inom försvarsmakten, -- lämna förslag till rationell och effektiv myndighetsstruktur för ledningsorganisationens fredsverksamhet och stödmyndigheterna samt -- redovisa konsekvenserna av sammantagna besparingar om ca en tredjedel av nuvarande resursanvändning för ledningen i fred. Bakgrund 1 Allmänt Statsmakterna har under senare år fattat flera beslut om att utveckla formerna för ledningen av den statliga verksamheten. Ett av skälen till detta är att den offentliga sektorn totalt sett inte får fortsätta att växa (se bl.a. skr. 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna). Med grund i bl.a. verksledningsbeslutet (prop. 1986/87:99, KU29, rskr. 226) förändras och förnyas den offentliga sektorn så att produktivitet, effektivitet och service kan förbättas. Ansvar och befogenheter delegeras till de verksamhetsansvariga myndigheterna samtidigt som kraven på resultatredovisning skärps. I 1991 års bugetproposition (prop. 1990/91:100, bil. 1 och 2) och i prop. 1990/91:102 om verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92 redovisas bakgrunden till och utgångspunkterna för den ekonomisk-politiska strategin, den fortsatta inriktningen av den ekonomiska politiken och den fortsatta förnyelsen av den offentliga sektorn. Delar i detta arbete är att ompröva verksamhet och att finna nya finansieringsformer. 2 Totalförsvaret Med totalförsvaret avses alla de åtgärder som är nödvändiga för att förbereda landet inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigsförhållanden. I krig omfattar totalförsvaret hela samhällets verksamhet. Det militära försvaret Till det militära försvaret hänförs enligt totalförsvarets budgetförordning (1989:294) myndigheter vars verksamhet enligt regleringsbrev finansieras inom ett försvarsbesluts militära utgiftsram. Försvarsmakten omfattar i sin tur arméförband, marinförband, flygvapenförband och operativ ledning m.m. samt vissa gemensamma myndigheter. Organisation och uppgifter för försvarsmakten i fred framgår bl.a. av förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten. Försvarsmaktens krigsorganisation utgörs av överbefälhavaren med högkvarteret och de övriga särskilda ledningsorganen samt av krigsförbanden. Överbefälhavaren leder försvarsmakten och har uppsikt över dess verksamhet. Under överbefälhavaren leder försvarsgrenscheferna verksamheten inom försvarsgrenarna. Överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna biträds av staber. Den operativa verksamheten leds under överbefälhavaren av militärbefälhavarna. Den civila delen av totalförsvaret Den civila delen av totalförsvaret indelas sedan år 1986 i funktioner som svarar mot de olika samhällssektorerna, vilket framgår av förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del. För varje funktion finns en funktionsansvarig myndighet. Överstyrelsen för civil beredskap leder och samordnar i fred beredskapsförberedelserna vid de funktionsansvariga myndigheterna. Över styrelsen är vidare funktionsansvarig myndighet bl.a. för funktionen Civil ledning och samordning. Civilbefälhavarna och länsstyrlserna samt kommunstyrelserna har uppgifter inom funktionen på högre och lägre regional resp. lokal nivå. I krig skall de civila myndigheterna verka för att största möjliga försvarseffekt uppnås. Detta skall ske i samverkan med militära myndigheter på motsvarande nivå för att åstadkomma såväl en enhetlig inriktning och ledning av totalförsvaret som en ändamålsenlig användning av civila och militära resurser. 3 Tidigare utredningar och pågående utredningsarbete Försvarsmaktens ledningsutredning Riksdagen beslutade år 1978 (prop. 1977/78:63, FöU 9, rskr. 174) om principer för ledningen av försvarsmakten i fred och riktlinjer för organisation av försvarsmaktens centrala ledning m.m. Som grund för beslutet låg främst försvarsmaktens ledningsutrednings delbetänkande (SOU 1976:64) Försvarsmaktens centrala ledning. Ledningsutredningen förordade en fortsatt uppdelning på fyra myndigh ter framför ett alternativ där alla ledningsfunktioner skulle utövas av en myndighet, överbefälhavaren. Lösningen ansågs väl tillgodose de krav som ställdes på försvarsmaktens centrala ledning. En fristående ställning för försvarsgrenscheferna skulle, enligt utredningen, också ge bättre förutsättningar för en öppen och mer mångsidig försvarsdebatt även om kostnaderna för en sådan lösning blev något större. Riksdagen beslutade att den centrala ledningen inom försvarsmakten alltjämt skulle organiseras på de fyra myndigheterna överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen och chefen för flygvapnet. Försvarsmaktsutredning 1988 Regeringen uppdrog i mars 1987 åt överbefälhavaren att utreda arméns långsiktiga utveckling, produktionsledningen inom försvarsmakten, m.m. Uppdraget innefattade även en granskning av de centrala stabernas organisation och arbetsformer. Överbefälhavaren redovisade uppdraget till regeringen i september 1988. I en delrapport behandlades frågor om översyn av de centrala staberna. I denna lämnades förslag till ny organisation för försvarsstaben, arméstaben, marinstaben och flygstaben. Denna omorganisation är nyligen genomförd. Civilförsvarslagsutredningens betänkande Civilförsvarslagsutredningen lämnade i juni 1989 sitt betänkande (SOU 1989:42) Det civila försvaret. Betänkandet, som för närvarande bereds inom regeringskansliet, bygger på att fredssamhället är basen för alla försvarsresurser. Totalförsvarstanken är av central betydelse. Beredskapsfrågorna är därför en angelägenhet för hela samhället. I betänkandet lämnas bl.a. förslag till ledningsstruktur inom det civila försvaret avseende dels en inriktande ledning av verksamheten, dels en verksamhetsorienterad ledning. Vidare lämnas förslag till ledningsuppgifter för överstyrelsen för civil beredskap under skärpt och högsta beredskap. En proposition till riksdagen avses bli lämnad under hösten 1991. Totalförsvarets ledning under kriser och i krig, m.m. Militärbefälhavarinstitutionen går i sin nuvarande form tillbaka till 1942 års försvarsbeslut (prop. 1942:210, tredje särskilda utskottets utl. nr 2, rskr. 374). Genom beslutet indelades fastlandet i sex militärområden. Gotland skulle utgöra ett särskilt militärområde. År 1966 ändrades benämningarna av militärområdena till de nuvarande. Civilbefälhavarinstitutet tillkom år 1951 (prop. 1951:149, StU 145, rskr. 277). Motiven för tillkomsten var behovet av en planering för den civila beredskapen inom större områden än länen och behovet av civil -- militär samordning inom dessa områden. För att få en samlad översyn av totalförsvarets ledning under kriser och i krig och för att finna formerna för en effektivare och bättre samordnad ledning av totalförsvaret lämnade regeringen år 1987 vissa uppdrag till överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap. Sedan myndigheterna hade kommit in med rapporter efter genomförda inledande studier uppdrog regeringen åt generaldirektören Gunnar Nordbeck att utreda och lämna förslag om totalförsvarets geografiska indelning på högre regional nivå. Resultatet av utredningsuppdraget redovisades år 1988 i betänkandet (Ds Fö 1988:65) Totalförsvarets geografiska indelning på högre regional nivå. Utredaren förordade en övergång från sex till fem militär- och civilområden. Detta blev också regeringens förslag som låg till grund för riksdagens beslut våren 1989 ( prop. 1988/89:80, FöU 14, rskr. 294). Beslutet innebär att landet fr.o.m. den 1 juli 1991 skall vara indelat i fem militär- och civilområden. Östra militär- resp. civilområdet och Bergslagens militär- resp. civilområde ersätts då av Mellersta militär- resp. civilområdet. Regeringen uppdrog år 1988 vidare åt överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap att gemensamt lämna förslag till principorganisation m.m. för ledningen inom totalförsvaret på skilda nivåer. Överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap lämnade i juni 1989 sin rapport Totalförsvarets ledning under kriser och i krig. I rapporten anger myndigheterna de krav som bör ställas på totalförsvarets ledningssystem, bl.a. följande. o Ledningssystemet måste medge ledning över hela landet och påverkan på all för totalförsvaret viktig verksamhet. o Ansvarsförhållanden, samverkans-, lednings- och rapporteringslinjer samt arbetsrutiner skall i största möjliga utsträckning samman falla i fred, under kriser och i krig. o Samverkansbehoven mellan det militära och det civila försvaret, såväl i övergripande frågor som inom vissa för det militära försvaret särskilt viktiga funktioner, måste tillgodoses på alla nivåer och under alla faser från fredstillstånd till totalt krig. o Chefer och myndigheter på lägre nivåer måste, inom ramen för övergripande beslut och inriktning, självständigt kunna samverka och fatta nödvändiga beslut samt genomföra dessa. I 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 6) framhöll försvarsministern att han i huvudsak kunde ställa sig bakom dessa krav på totalförsvarets ledningssystem under kriser och i krig. Dock framhöll han att ett slutligt ställningstagande till förslag som innebar författningsändringar skulle komma att ske först i samband med behandlingen av civilförsvarslagsutredningens betänkande. Riksdagen (FöU 7, rskr. 226) lämnade vad föredragande statsråd hade anfört utan erinran. Regeringen uppdrog härutöver år 1988 åt överstyrelsen för civil beredskap att i samråd med funktionsansvariga myndigheter genomföra fördjupade studier av förhållanden inom de olika funktionerna och samspelet mellan den operativa ledningen och funktionsledningen inom totalförsvarets civila del. Ansvarsfördelningen mellan operativa ledningsorgan och funktionsledningsorgan på olika nivåer skulle klarläggas och ansvarsfördelningen mellan olika nivåer preciseras. Överstyrelsen lämnade i november 1989 rapporten Ledningen av totalförsvarets civila del under kriser och i krig till regeringen med överväganden och förslag. I 1990 års budgetproposition anförde försvarsministern bl.a. att de principer för ledning som redovisas i rapporten i huvudsak redan nu kunde utgöra en allmän grund för myndigheternas fortsatta arbete. Överstyrelsen för civil beredskap utreder för närvarande vilka principer som bör gälla för de civila centrala myndigheternas samverkan och gruppering under beredskap och i krig. Stabsmyndighetsutredningen Utredningen om stabsmyndigheternas verksamhet lämnade i maj 1991 sitt betänkande (SOU 1991:40 och 41) Marknadsanpassade service- och stabsfunktioner till regeringen. Utredningen föreslår att stödet till myndigheterna i framtden skall tillhandahållas av tre institutioner, nämligen en servicemyndighet, en arbetsgivarorganisation och ett konsultföretag. Servicemyndigheten föreslås bli uppdragsfinansierad. Försvarets civilförvaltning omfattas av utredningens arbete. Huvuddelen av civilförvaltningens verksamhet avseende ekonomi- och personaladministration föreslås ingå i servicemyndigheten. Övrig verksamhet vid civilförvaltningen föreslås bli fördelad på olika myndigheter inom och utom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Utredningen föreslår att civilförvaltningen avvecklas den 30 juni 1992. 4 Vissa utvecklingstendenser inom försvarsmakten Ledningen i krig av försvarsmakten på regional nivå har under senare år undergått förändringar. Bland annat har rörliga ledningsorgan skapats för att kunna sättas in där förstärkningar behövs. Detta bör kunna innebära -- tillsammans med utvecklingen av informationstekniken -- att den totala personalstyrkan i fred vid de regionala ledningsorganen kan begränsas. I fråga om den operativa ledningen är inom myndigheterna militärbefälhavarna sedan den 1 juli 1990 organiserade fördelningsstaber med uppgift i fred bl.a. att leda förbandsproduktionen inom armén och genomföra försvarsförberedelser. I krig skall dessa fördelningsstaber -- under militärbefälhavarna -- leda strid med främst markstridskrafter omfattande två till tre brigader och förstärkningsförband. Militärbefälhavarnas ledningskapacitet blir mer flexibel genom att en rörlig miloförstärkningsstab organiseras den 1 juli 1991 hos militärbefälhavaren i Västra militärområdet. Detta ledningsorgan skall i första hand förstärka den militärbefälhavare som leder huvuddelen av markstridskrafterna i riket. Inom marinen inrättades den 1 juli 1990 en rörlig marin ledningsstab. Den består av cheferna för kustflottan och kustartilleriets stridsskola samt en del av kustflottans och stridsskolans personal i fred. Staben har till huvuduppgift att i kris och krig kunna förstärka högre och lägre regionala stabers kapacitet och uthållighet att leda marinstridskrafter i det område där huvuddelen utnyttjas. 5 Organisationsförändringar inom den civila delen av totalförsvaret Våren 1985 fattade riksdagen (prop. 1984/85:160, FöU 11, rskr. 388) beslut om den tidigare redovisade indelningen av den civila delen av totalförsvaret i funktioner. Den 1 juli 1986 ombildades överstyrelsen för ekonomiskt försvar till överstyrelsen för civil beredskap bl.a. med uppgift att samordna de civila beredskapsförberedelserna. Vid samma tidpunkt lades civilförsvarsstyrelsen samman med statens brandnämnd till statens räddningsverk (prop. 1984/85:161, FöU 12, rskr. 389). Myndigheten fick ansvaret för funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Härutöver inrättades styrelsen för psykologiskt försvar den 1 juli 1985 (prop. 1983/84:166, FöU 21, rskr. 349). Myndigheten fick ansvaret för funktionen Psykologiskt försvar. Till den nya myndigheten överfördes de uppgifter som dittills hade legat på beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, totalförsvarets upplysningsnämnd och statens upplysningscentral. 6 Försvarsmaktsbegreppet Försvarsmakten omfattar som tidigare nämnts arméförband, marinförband, flygvapenförband och operativ ledning m.m. samt vissa gemensamma myndigheter. I prop. 1990/91:102 om verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92 framhåller regeringen att försvarsmakten bör omfatta endast myndigheter som har till huvuduppgift att medverka till att producera och vidmakthålla krigsförband eller att upprätthålla den militära beredskapen. Försvarets civilförvaltning, försvarets mediecenter, krigsarkivet och statens försvarshistoriska museer skall därför inte längre ingå i försvarsmakten. Regeringen framhåller vidare att frågan fortlöpande bör prövas och att det bör ankomma på regeringen att besluta om vad som skall innefattas i begreppet försvarsmakten. Riksdagen (FöU8, rskr. 285) hade ingen erinran. Utgångspunkter för utredningen 1 Allmänt I prop. 1990/91:102 om verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92 har regeringen redovisat inriktningen för det fortsatta arbetet med att utveckla ledningsorganisation och verksamhetsformer hos myndigheterna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Målet för förändringsarbetet är att åstadkomma en effektiv och rationell verksamhet. Det krävs därför bl.a. att ansvars-, kompetens- och befogenhetsfördelningen inom olika verksamhetsområden blir klarare. I 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150) anges att en övergång till resultatorienterad styrning ställer nya krav på de centrala myndigheterna. Inslaget av planering samt detalj- och regelstyrning skall minska. Detta ger utrymme för delegering till regional och lokal nivå. Vidare redovisas i propositionen riktlinjer för omställning och minskning av den statliga administrationen. För försvarsdepartementets verksamhetsområde redovisas åtgärder som under försvarsbeslutsperioden 1992--97 skall leda till en minskning av kostnaderna för den statliga administrationen med 350 milj.kr. En viktig utgångspunkt för utredningens arbete skall vidare vara regeringens främsta uppgifter i krig, så som de har återgivits i prop. 1983/84:166, bl.a. o att leda säkerhetspolitiken, o att fastställa inriktningen i stort av rikets försvar och av myndigheternas verksamhet, o att fördela och vid behov omfördela tillgängliga resurser och o att vid behov ändra ansvarsfördelningen mellan regeringen och myndigheterna samt mellan myndigheterna inbördes. En samlad översyn av myndigheterna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde bör göras. Denna bör inledas med att klargöra uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan de myndigheter som hör till försvarsdepartementet. Därvid bör en analys göras av ledningen i krig och de krav som föranleds härav. Med detta som utgångspunkt bör sedan ett förslag till försvarsmaktens ledningsorganisation i krig, innefattande erforderlig stödverksamhet, utformas. Därefter bör det -- när även 1992 års försvarsbeslut kan läggas till grund för arbetet -- utformas en till denna krigsorganisation anpassad fredsorganisationsstruktur. I tillämpliga delar och parallellt med det nämnda bör det utformas en struktur och en organisation för de myndigheter inom försvarsdepartementets verksamhetsområde som ingår i den civila delen av totalförsvaret. 2 Totalförsvarets ledningsorganisation Närmare 15 år har förflutit sedan en större extern översyn av försvarsmaktens centrala och regionala ledning senast genomfördes. För svarsmaktens omfattning och struktur i krig och fred har förändrats. Såväl krigsorganisationen som fredsorganisationen har minskat. Strukturförändringarna kommer därtill sannolikt att behöva fortsätta. Försvarsmaktens ledningsorganisation i krig och fred bör ses över i ett sammanhang. I anslutning till detta bör även vissa frågor som rör ledningsorganisationen inom den civila delen av totalförsvaret prövas. Utredningen skall därvid -- i avvaktan på nästa långsiktiga försvarsbeslut -- utgå från de mål för totalförsvaret och uppgifter för försvarsmakten och den civila delen av totalförsvaret som regeringen har angivit för planeringen i 1991 års planeringsanvisningar (regeringsbeslut den 28 februari 1991). 3 Myndighetsstrukturen I verksledningspropositionen (prop. 1986/87:99) behandlades utförligt rollfördelningen mellan riksdagen, regeringen och myndigheterna. Dessutom slogs grundprinciperna fast för rollfördelningen mellan regeringen och myndigheterna. Det är varken önskvärt eller möjligt att styra myndigheterna efter en gemensam mall. Det grundläggande kravet på statsförvaltningen är att den effektivt förverkligar riksdagens och regeringens intentioner. Såsom framhålls i propositionen ger regeringsformen regeringen utrymme för en starkare styrning av myndigheterna under regeringen än den styrning som vanligtvis har tillämpats. Detta utrymme bör utnyttjas för att styra förvaltningen på ett sätt som uppfyller riksdagens krav och som ligger i medborgarnas intresse. Regeringen bör besluta om en grundstruktur för myndigheternas inre organisation. Inom denna fastlagda ram bör myndigheterna själva få en utökad rätt att besluta om ändrad organisation. En ytterligare utgångspunkt för utredningens arbete är att behov inom försvarsdepartementets verksamhetsområde så långt som möjligt skall tillgodoses på motsvarande sätt som inom statsförvaltningen i övrigt. Särlösningar och dubbleringar av kompetens bör undvikas. Uppdraget 1 Uppgifts- och ansvarsfördelning Utredningen skall lämna ett övergripande förslag till uppgifts- och ansvarsfördelning mellan myndigheterna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde, att ligga till grund för utredningens fortsatta arbete. Förslaget skall i tillämpliga delar grundas på de förutsättningar som anges nedan i avsnitten 2--4. Vid redovisningen av detta uppdrag i december 1991 skall utredningen även lämna dels en bedömning av det fortsatta arbetet, dels eventuella förslag till kompletteringar eller ändringar av direktiven för utredningen. 2 Totalförsvarets ledning under kriser och i krig Utredningen skall redovisa en struktur för totalförsvarets ledning i krig. Redovisningen skall beskriva nuvarande förhållanden och behovet i framtiden samt innehålla förslag till en framtida organisationsstruktur. För försvarsmakten skall redovisningen göras nivåvis och avse den centrala nivån samt de högre och lägre regionala nivåerna. Redovisningen skall därtill omfatta stödmyndigheterna. Utredningen skall beakta följande förutsättningar. Den säkerhetspolitiska situationen har i flera avseenden förändrats. Stormakternas styrkor utvecklas i riktning mot minskande numerär, men samtidigt mot högre kvalitet och rörlighet. Ett angrepp mot Sverige kan komma att kraftsamlas mot vitala funktioner inom vårt lands nationella ledningssystem och totalförsvar. En effektiv operativ samordning av totalförsvaret över större områden torde då bli nödvändig. Nuvarande totalförsvarsgeografiska indelningar av landet kan från dessa utgångspunkter innebära operativa nackdelar. Mot denna bakgrund skall utredningen förutsättningslöst överväga totalförsvarets ledningsorganisation på regional nivå, med särskild inriktning på den högre regionala nivån, och lämna förslag i detta avseende. Härvid bör behoven prövas, både för ledning av militära operationer och för ledning av verksamheten inom funktionen Civil ledning och samordning. Uppdraget rymmer i denna del bl.a. frågan om behovet av särskilda militärområden. Övervägandena om ledningsorganisation och geografisk indelning inom totalförsvaret på högre regional nivå skall utgå från en analys av bl.a. ledningsprinciper och behov av samordning mellan militära och civila intressen. I detta sammanhang skall också prövas hur kraven på den civila ledningen på de regionala nivåerna bäst tillgodoses när det gäller såväl samordning med det militära försvaret som samordning av de civila försvarsåtgärderna. Den organisatoriska lösningen för den civila delen av totalförsvaret skall utgå från organisation och ansvarsförhållanden i fred. Sådana lösningar bör prövas som innebär att dessa ansvarsförhållanden inte ändras i krig. 3 Fredsorganisation Utredningen skall, med utgångspunkt i förslagen om dels uppgifts- och ansvarsfördelningen (avsnitt 1), dels ledningsorganisationen i krig (avsnitt 2), lämna förslag till en fredsorganisatorisk myndighetsstruktur för ledningsorganisationen inom totalförsvaret och för stödmyndigheterna. En strävan skall härvid vara att ansvarsförhållanden samt samverkans-, lednings- och rapporteringslinjer är desamma i kris och i krig. Redovisningen skall beskriva nuvarande förhållanden och behovet i framtiden samt innehålla förslag till en framtida organisationsstruktur. Den skall göras nivåvis med utgångspunkt i de centrala myndigheterna och avse förutom denna nivå de högre och lägre regionala nivåerna. Vidare skall redovisningen innefatta stödmyndigheterna. Utredningen skall beakta följande förutsättningar. Förslag skall lämnas om överbefälhavarens och försvarsgrenschefernas roller samt de centrala stabernas uppgifter och organisation i fred. Utredningen skall överväga om de tidigare skälen för att behålla fyra myndigheter fortfarande gäller. Utredningen skall även utreda om resp. försvarsgren bör utgöra en -- sammanhållen -- myndighet med uppgifter på central, lägre regional och lokal nivå. Vidare skall förslag lämnas om överbefälhavarens ansvar och befogenheter. För slaget skall grundas på att överbefälhavarens operativa roll betonas även fortsättningsvis. Om utredningen finner att den högre regionala nivån inom försvarsmakten (militärbefälhavarna och miloförvaltningarna eller motsvarande) helt eller delvis bör bestå, skall utredningen överväga lämpligheten av att stärka militärbefälhavarnas ställning i programplaneringsprocessen när det gäller såväl planering och budgetering som uppföljning och utvärdering. Myndighetsnamnen överbefälhavaren, chefen för marinen, militärbefälhavaren i Södra militärområdet osv. kan orsaka missförstånd. När de används kan det vara oklart om det är myndigheten eller dess chef som avses. Utredningen skall lämna förslag till benämningar som undanröjer denna oklarhet och därvid belysa vilka konsekvenser som ett namnbyte kan medföra. När det gäller försvarsmaktens lägre regionala nivå skall utredningen lämna förslag om fortsatta effektiviseringar och ytterligare besparingar i fred. Ett sätt att åstadkomma sådana kan vara att ytterligare differentiera myndigheternas -- bl.a. försvarsområdesbefälhavarna och marinkommandona -- uppgifter i krig och därmed förändra deras dimensionering. Ett annat sätt kan vara att ändra de geografiska indelningarna. Utredningen skall vidare pröva dels lämpligheten av att i fred ytterligare begränsa ledningsorganens dimensionering genom att organisera fler rörliga ledningsorgan som i krig kan förstärka hotade eller angripna områden, dels andra öjligheter att öka flexibilititen och uthålligheten i ledningssystemet. Om övervägandena om den civila ledningen på de regionala nivåerna leder till att de uppgifter som överstyrelsen för civil beredskap har som ansvarig myndighet för funktionen Civil ledning och samordning eller till att de uppgifter kommunerna har inom funktionen, bör förändras -- eller om sådana förändringar av andra skäl är lämpliga -- skall utredningen lämna förslag härom. När det gäller stödmyndigheterna skall utredningen lämna ett förslag som mot bakgrund av redovisad krigsorganisation och fredsorganisation dels tillgodoser kraven på stöd för dessa, dels innebär en rationell och effektiv struktur för utövande av statsmakternas intentioner i övrigt. Utredningen skall därvid lägga särskild vikt vid att ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter är klar och tydlig och att förslagen möjliggör dels samverkan mellan myndigheter, dels samordning mellan myndigheter av gemensam verksamhet. 4 Övrigt Utredningen skall klarlägg behovet av stöd för krigsorganisationen och kompetens hos myndigheterna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Utredningen skall också utreda om verksamhet som nu bedrivs av centrala myndigheter kan delegeras till regionala och lokala myndigheter. Utredningen skall pröva och redovisa konsekvenserna av sammantagna besparingar, på central, högre regional och lägre regional nivå, om ca en tredjedel av nuvarande resursanvändning för ledningen i fred. Utredningen skall vidare lämna förslag till hur verksamheten i en framtida myndighetsstruktur bör finansieras samt vilka konsekvenser förändringarna får organisatoriskt, ekonomiskt och personellt. Utredningen skall härutöver pröva om ytterligare avgränsningar av försvarsmaktsbegreppet möjliggör en mer rationell struktur inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. En förändrad myndighetsstruktur inom försvarsdepartementets verksamhetsområde påverkar den författningsmässiga regleringen av verksamheten. Utredningen skall lämna förslag till en författningsreglering och därvid närmare klarlägga det inbördes förhållandet mellan berörda myndigheter och organ. I detta innefattas att utredningen skall belysa de författningsmässiga konsekvenserna av ändrade benämningar på överbefälhavaren m.fl. myndigheter. Utredningen skall även överväga i vilken utsträckning myndigheterna bör bemyndigas att utfärda föreskrifter. Arbetets bedrivande Utredningsarbetet bör bedrivas av en särskild utredare. De frågor utredningen skall pröva är emellertid av sådan art och berör samhället så genomgripande att det är viktigt med ett parlamentariskt inflytande redan under utredningsarbetet. En parlamentariskt sammansatt referensgrupp bör därför förordnas som stöd för utredaren. Förslaget till uppgifts- och ansvarsfördelning bör utarbetas efter det att berörda myndigheter och organ har fått tillfälle att lämna sina synpunkter. Utredaren skall vidare -- följa det pågående utvecklingsarbetet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde, ta vara på gjorda erfarenheter samt under arbetets gång kunna initiera förändring och utveckling hos myndigheterna inom verksamhetsområdet, -- tidigt underrätta regeringen om utredningen avser att lägga fram förslag som rör andra myndigheter än dem som avses i dessa direktiv, -- beakta utredningens av flygtekniska försöksanstalten betänkande (SOU 1991:53) Forskning och teknik för flyget och vad som kommer fram vid den pågående översynen av forskningen och utvecklingsarbetet för totalförsvaret (dir. 1991:43), -- samråda med den särskilda utredare som har till uppgift att göra en analys av den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad (dir. 1991:31), -- hålla sig underrättad om statsmakternas ställningstaganden till civilförsvarslagsutredningens förslag, -- informera berörda huvudorganisationer och bereda dem tillfälle att föra fram synpunkter både när arbetet börjar och under arbetets gång. -- beakta regeringens allmänna direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning, -- senast den 31 december 1991 redovisa ett förslag till uppgifts- och ansvarsfördelning samt -- senast den 1 september 1993 lämna en slutrapport. Utredningsuppdraget kan härutöver redovisas genom en eller flera delrapporter. Hemställan Jag hemställer att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att göra en översyn av dels totalförsvarets ledningsorganisation på central och regional nivå, dels myndighetsstrukturen inom försvarsdepartementets verksamhetsområde, att besluta om dels sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren, dels en parlamentariskt sammansatt referensgrupp. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna för utredningen skall belasta fjärde huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Försvarsdepartementet)