Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1991:32 Beslut vid regeringssammanträde 1991-05-02. Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet R. Carlsson, anför. Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att belysa konsekvenserna och pröva lämpligheten av 65 års pensionsålder för yrkesofficerarna inom försvarsmakten. Utredaren skall också kartlägga åldersstrukturen hos yrkesofficerarna och belysa möjligheterna att för vissa befattningar anställa personal med tidsbegränsade förordnanden. Behovet av en översyn En yrkesofficer har i sin anställning vid någon av försvarsmaktens myndigheter regelmässigt befattningar med uppgifter i både krigs- och fredsorganisationen. Uppgifterna varierar under en stor del av den yrkesverksamma tiden och är betingade av dels den enskildes kompetens och förutsättningar i övrigt för uppgifterna, dels behovet av yrkesofficerare i olika befattningar. Pensionsåldern för innehavare av statligt reglerade tjänster bestäms i avtal mellan arbetsmarknadens parter. Den avtalsreglerade pensionsåldern för yrkesofficerarna grundar sig på den militära tjänstgöringsåldersutredningens betänkande (SOU 1969:33) Militära tjänstgöringsåldrar. Utredningen resulterade i betydande höjningar av den militära yrkespersonalens pensionsålder. Enligt nu gällande avtal inträder pensionsåldern för yrkesofficerarna vid som regel 60 års ålder. Flygförare inom försvarsmakten kan dock ha rätt att frivilligt avgå med tjänstepension vid 55 år. På det statliga området har parterna nyligen slutfört förhandlingar och träffat ett avtal som innebär att pensionsåldern höjts till 65 år för alla anställda inom statsförvaltningen som förut har haft lägre pensionsålder utom för flygledare. Yrkesofficerarna har dock undantagits från avtalet. För dem som omfattas av avtalet har den höjda pensionsåldern möjliggjort en höjning av pensionsförmånerna. Behovet av militär yrkespersonal inom försvarsmakten har granskats av befälsbehovsutredningen och redovisats i betänkandet (Ds Fö 1985:3) Försvarsmaktens befälsbehov. Utredningen lämnad e förslag till en balanserad befälsstruktur och slog fast att antalet yrkesofficerare måste bestämmas med principiell utgångspunkt i krigsbehoven. Vidare redovisade utredaren förslag till grunder för beräkningen av behov och tillgångar av personal för olika befälskategorier. Vissa särskilda faktorer med avseende på krigsförbandens uppgifter och materiel ansågs enligt utredaren tala för en större andel yrkesofficerare i förbandens personalstyrka än vad som annars behövdes. Beträffande ålderskraven på befattningshavare i krigsorganisationen föreslog utredaren en fördelning enligt en ny förenklad åldersmodell. Tidigare gällande system för nivågruppering i krigs- och fredsorganisationen skulle dock behållas i princip oförändrade. Flera av arbetsmarknadens parter på det statliga området har framhållit vikten av att en utredning om pensionsåldern för yrkesofficerarna kommer till stånd. Behovet av en sådan utredning har också aktualiserats i motionen (1990/91:Fö410) till riksdagen. Mot bakgrund av vad jag här har anfört anser jag att det behövs en översyn av pensionsåldern och en kartläggning av åldersstrukturen hos yrkesofficerarna inom försvarsmakten. Möjligheten att anställa personal i vissa befattningar med tidsbegränsade förordnanden bör också belysas. Översynen bör göras av en särskild utredare. Även företrädare för arbetsmarknadens parter bör delta i utredningsarbetet. Uppdraget Som närmare redovisats i befälsbehovsutredningens betänkande bör det finnas ett bestämt antal yngre yrkesofficerare på den lägre kompetensnivån i fredsorganisationen. Detta antal skall vara grundat på krigsorganisationens behov och skall också räcka till som rekryteringsunderlag för de högre nivåerna. Till största delen är de yngre yrkesofficerarna sysselsatta i fredsförbandens trupputbildande verksamhet. Inom armén är tillgången på yngre befäl för närvarande god. Däremot råder det brist på något äldre yrkesbefäl med trupputbildande uppgifter. Det finns också vissa svårigheter att täcka behovet av befäl för beredskapsuppgifter. Detta förhållande är främst märkbart inom marinen och flygvapnet. De äldre yrkesofficerarna fullgör sina uppgifter i företrädesvis teknisk och administrativ verksamhet. Redan nu är det många gånger svårt att finna meningsfulla fredstida uppgifter för äldre yrkesofficerare. Befattningar för dessa med ett lämpligt arbetsinnehåll finns endast i begränsad omfattning. Utredaren skall kartlägga och redovisa åldersstrukturen hos yrkesofficerarna som grupp med avseende på officerarnas befattningar i såväl krigs- som fredsorganisationen. Redovisningen bör inte bara innehålla uppgifter om åldersstrukturen inom försvarsmakten som helhet, utan också översiktligt för varje försvarsgren och militärområde. Mot bakgrund av denna kartläggning skall utredaren belysa konsekvenserna och pröva lämpligheten av 65 års pensionsålder för yrkesofficerarna. Utredaren skall därvid beakta de särskilda krav på yrkesofficerarna som föranleds av deras uppgifter inom försvarsmakten. Med ledning av denna prövning skall utredaren -- utom för flygförare, som omfattas av särskilda pensionsvillkor -- redovisa system med lämplig pensionsålder för yrkesofficerarna. I anslutning härtill skall utredaren också överväga om det fortfarande kan finnas motiv att anställa pensionerade yrkesofficerare som reservofficerare. Utredaren bör också pröva möjligheten att för vissa befattningar tillämpa olika former av tidsbegränsade förordnanden, företrädesvis för att tillgodose behovet av yngre befäl. Lämpliga sådana former kan även vara annan visstidsanställning, exempelvis av andra personalkategorier än yrkesofficerare inom ramen för s.k. frivillig tjänstgöring. De frågor som utredaren har att pröva kan i flera avseenden komma att ytterligare inskränka de redan begränsade utvecklingsmöjlighet erna för den civila personalen inom försvarsmakten och därmed försvåra möjligheterna att förse försvaret med erforderlig civil kompetens. Vid sina överväganden skall utredaren ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om hur åtgärderna inverkar på rekryteringen till civila tjänster och på utvecklingsmöjligheterna för den civila personalen. Mot bakgrund av sina ställningstaganden skall utredaren ange behovet av ändringar i gällande författningar och behovet av övergångsbestämmelser samt lämna förslag till en översiktlig tidsplan för genomförandet av föreslagna åtgärder. Arbetets bedrivande Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 31 oktober 1991. Vid fullgörande av uppdraget skall utredaren utgå från att yrkesofficerarna rekryteras och utbildas enligt den nu gällande befälsordningen. Under utredningsarbetets gång skall dock utredaren beakta statsmakternas ställningstaganden i de frågor som är av betydelse för uppdraget. Utredaren skall vidare beakta vad som har anförts i direktiven (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning. Hemställan Med hänsyn till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att göra en översyn av pensionsåldern och åldersstrukturen hos yrkesofficerarna, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns anslag A 2. Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Försvarsdepartementet)