Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1991:28 Beslut vid regeringssammanträde 1991-05-02 Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Göransson, anför. Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av reglerna för bevarande av skrifter och ljud- och bildupptagningar m.m. Bakgrund Lagen (1978:487, ändrad senast 1990:1480) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar (pliktexemplarslagen) innebär att exemplar av allt som trycks och förläggs i Sverige skall levereras till kungl. biblioteket och samtliga universitetsbibliotek. Kungl. biblioteket har i egenskap av landets nationalbibliotek skyldighet att bevara allt inlevererat material. Universitetsbiblioteket i Lund har dessutom skyldighet att bevara det s.k. nationella reservexemplaret, även avsett för tillhandahållande utanför det egna biblioteket. Kopior av ljud- och bildupptagningar skall inlevereras till arkivet för ljud och bild. Utvecklingen inom såväl den grafiska tekniken som datatekniken har medfört att begreppet skrift inte längre har samma entydiga innebörd. Regeringen tillkallade av den anledningen en särskild utredare sommaren 1988 med uppdrag att se över bestämmelserna om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar till den del de avsåg skrifter samt anpassa bestämmelserna till rådande tekniska förutsättningar. Utredaren redovisade sitt uppdrag i september 1989 i betänkandet (SOU 1989:89) Översyn av lagen om pliktexemplar. Utredarens förslag, som bl.a. innebar bevarande av ''elektroniska dokument'' och dokument i mikroform men uteslöt dataregister och databaser ''on line'', remissbehandlades och fick ett positivt mottagande av många myndigheter. Avgörande invändningar framfördes dock ur juridiska aspekter framför allt mot bristen på begreppsdefinitioner och att det därigenom inte klarlagts möjligheterna att avgränsa vilka typer av material, som skulle omfattas av bestämmelserna. Lagbestämmelserna har även blivit föremål för utredning med avseende på ljud- och bildupptagningar. Ljud- och bildbevarandekommittén lämnade 1987 betänkandet (SOU 1987:51) Ljud och bild för eftervärlden. Utredningen föreslog bl.a. en utökning av pliktleveranserna till att avse också närradiosändningar och lokala egensändningar i kabelnät. På filmområdet föreslogs även vissa förändringar. Kopplingen mellan censurgranskning och leveransplikt bör, enligt utredningen, upphävas. All film, som har gjorts tillgänglig för allmänheten, skall således enligt förslaget omfattas av leveransplikt. Även detta betänkande har remissbehandlats. Remissynpunkterna var i huvudsak positiva. Det kan i detta sammanhang nämnas att vissa ändringar i pliktleveranslagen med anledning av prop. 1989/90:70 om våldsskildringar i rörliga bilder m.m. har trätt i kraft den 1 januari 1991. Dessa ändringar berör emellertid inte leveransskyldighetens omfattning. Bevarandet av tryckta skrifter har lång tradition i Sverige. Härigenom har det varit möjligt att till kommande generationer bevara de viktiga delar av kulturarvet som består av vad som tryckts i landet. De samlingar, som härigenom byggts upp i landets universitetsbibliotek, har stort värde för forskning inom en rad ämnesområden. Kungl. biblioteket har som landets nationalbibliotek ett vidare ansvar av allmänkulturell art, då bibliotekets avnämare inbegriper inte bara forskare utan även enskilda medborgare, kulturinstitutioner, förvaltning och näringsliv. Den formella regleringen av hithörande frågor återfinns i pliktexemplarslagen och i förordningen (1978:779) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar (ändrad senast 1990:993). Principen om skyldighet att till staten leverera in exemplar av allt som trycks kom till vid en tid, när urvalet av vad som gick till tryckning var betydligt mer exklusivt än för närvarande. Det som hade valts ut för att tryckas kunde därigenom nästan definitionsmässigt också antas vara så intressant att det borde bevaras till eftervärlden. Stora förändringar har sedermera skett. Framställningen av olika typer av tryckt material har nu en helt annan omfattning än tidigare. I och med att tryckeritekniken har utvecklats och förbilligats används den nu också i betydligt fler sammanhang än tidigare. Detta innebär att nu också stora mängder av mer alldagligt material omfattas av skyldigheten att lämna pliktexemplar. Samtidigt har nya former för att reproducera skrift, ljud och bild utvecklats och på kort tid fått stor spridning. Skyldigheten att för bevarande leverera exemplar av allt som framställs har vidgats och omfattar nu också icke-tryckta medier. Också med avseende på ljud- och bildframställningar har en snabb utveckling ägt rum, som inneburit såväl kraftigt ökat utbud som en rad nya former. De nya medierna medför också problem med att avgränsa vad som bör omfattas av pliktleveransskyldigheten. Skyldigheten för tryckare och andra producenter att inleverera exemplar motsvaras också av en skyldighet för staten att bevara dessa för framtiden. Också här har pliktexemplarslagen i dagens situation lett till förhållanden, som är helt andra än de som gällde vid lagens tillkomst. Nu levereras årligen ca 1 000 hyllmeter material till vardera kungl. biblioteket och universitetsbiblioteket i Lund. Universitetsbiblioteket i Lund mottar mikrofilmad dagspress i lägre omfattning än kungl. biblioteket. Det innebär att universitetsbiblioteket får i det närmaste, men inte fullt ut, lika många hyllmeter per år som kungl. biblioteket. De övriga universitetsbiblioteken tar emot svenskt material omfattande 400-500 hyllmeter årligen. Därtill kommer leveranserna till arkiv et för ljud och bild, som omfattar 300 hyllmeter band per år. Uppdraget Mot denna bakgrund är det nu angeläget att göra en samlad översyn av reglerna för bevarande av det material som trycks, spelas in eller på annat sätt framställs i Sverige eller utomlands men är avsett för spridning i Sverige. Översynen bör samtidigt belysa vilka regler som i motsvarande frågor gäller i andra länder. Härvid bör särskilt uppmärksammas de nordiska länderna och länderna inom den europeiska gemenskapen (jfr dir. 1988:43). I detta sammanhang bör också uppmärksammas de av Unesco givna rekommentationerna för lagstiftning om leveransplikt. Översynen bör genomföras av en särskild utredare. Översynen bör, med beaktande av tidigare gjorda utredningar och remissyttrandena över dessa, behandla följande huvudfrågor: 1. Vilket material skall levereras in? I nuvarande bestämmelser för pliktleverans finns vissa skillnader mellan olika typer av material. Till arkivet för ljud och bild skall således levereras in inte endast material, som framställts i Sverige, utan också t.ex. utländska biograf- och videofilmer som visats eller funnits tillgängliga i landet. Pliktexemplarslagen har således i denna del närmast funktionen att generellt dokumentera förhållandena inom ljud- och bildområdet. Det är ett syfte som är betydligt vidare än vad som gäller i fråga om tryckta skrifter, där lagen huvudsakligen är tillämplig endast på vad som framställts i Sverige. I detta sammanhang bör dock även framhållas den koppling som finns mellan pliktleveranser av videogram och biografbyråns uppgifter att ingripa mot olaga våldsskildringar. Översynen bör utgå från att det primära syftet med samtliga pliktleveranser fortsättningsvis skall vara det som nu gäller i fråga om tryckta skrifter, nämligen att för eftervärlden dokumentera vad som framställs eller förläggs i Sverige. Utredaren skall dock beakta de krav på dokumentation av videofilmer, som ställs genom de av riksdagen beslutade reglerna för granskning av våldsskildringar. Det är vidare angeläget att begreppsdefinitioner utarbetas i syfte att entydigt avgränsa vilka typer av material, som skall omfattas av pliktleveransskyldighet. 2. Vilket material skall bevaras? I dag motsvaras leveransskyldigheten av en skyldighet för staten att bevara i huvudsak allt det levererade materialet. Översynen bör behandla frågan om det principiellt kan vara möjligt att sortera materialet i syfte att endast bevara det som bedöms vara mest intressant. Översynen bör, om någon form av urval bedöms vara möjlig , också ta upp frågan om vilka regler som eventuellt bör gälla för urvalet av material som bevaras samt om formerna för beslut om bevarande respektive gallring. En viss ledning kan här finnas att hämta från arkivväsendet, där gallringen bland annat styrs av vad som bör bevaras för forskningens behov. Den tekniska utvecklingen är snabb också när det gäller former för att bevara såväl tryckt material som ljud- och bildupptagningar liksom material på andra medier. Översynen bör beakta olika tekniska möjligheter för bevarandet. Två myndigheter är skyldiga att bevara allt tryckt material. Det gäller kungl. biblioteket samt universitetet i Lund. Universitetet i Lund svarar för det s.k. nationella reservexemplaret. Ljud- och bildupptagningar levereras i ett exemplar till arkivet för ljud och bild. För detta material finns inget säkerhetsexemplar. Översynen bör innefatta en bedömning av behovet av en kompletterande uppsättning av material, som identiskt överensstämmer med vad som bevaras i kungl. biblioteket respektive arkivet för ljud och bild, ett s.k. nationellt reservexemplar. Möjligheterna till viss arbetsfördelning mellan de berörda myndigheterna eller mellan dessa och andra myndigheter bör också övervägas. De ekonomiska konsekvenserna av olika alternativ bör redovisas. 3. Vilka regler bör gälla för tillgängligheten av det bevarade materialet? Det är angeläget att det material som levereras in så långt möjligt är tillgängligt för alla intresserade. I princip är de svenska biblioteken öppna för allmänheten och deras tjänster är normalt gratis. Så gäller också för de bibliotek som mottar pliktexemplaren. Däremot är arkivet för ljud och bild endast tillgängligt för forskare. Denna begränsning i tillgängligheten beror främst på upphovsrättsliga hänsyn. En första fråga är om det material som bevaras till följd av pliktexemplarslagen över huvud taget skall lånas ut utanför det bibliotek där det förvaras. Inom översynens ram bör vidare göras en bedömning av vem som bör stå för eventuella kostnader i samband med utlåning av material, som faller under pliktexemplarslagen. Möjligheten till gemensamt och delat ansvar för universitetsbiblioteken avseende utlån utanför det egna universitet av svenskt tryck bör övervägas. Vissa typer av material, t.ex. visst datamaterial som eventuellt kan komma att omfattas av pliktexemplarslagen, kan ha ett högt kommersiellt värde. Utredaren bör göra en bedömning av om särskilda regler bör gälla för hur sådant material skall göras tillgängligt. I fråga om annat material än tryckta skrifter -- t.ex. video och ljudupptagningar -- behövs särskild utrustning för att materialet över huvud taget skall kunna användas. Särskilda problem är förknippade med att göra upptagningar med äldre teknik fortsatt tillgängliga. Problemen berör såväl arkivet för ljud och bild som leveransbiblioteken. De frågor som är förknippade med detta måste analyseras i samband med översynen. 4. Vilken organisation bör gälla? Flera myndigheter ansvarar i dag för bevarandet av det material som levereras in med stöd av pliktexemplarslagen. Kungl. biblioteket har huvudansvaret för det tryckta materialet. I betänkandet Översyn av lagen om pliktexemplar föreslås att biblioteket också får ansvar för elektroniskt och visst annat material, vilket pliktleveranslagen enligt förslag i betänkandet också bör omfatta. Arkivet för ljud och bild har, som namnet anger, ansvar för ljud- och bildupptagningar. Utredaren bör analysera erfarenheterna av den nuvarande organisationen och bedöma för- och nackdelar med det delade ansvaret mellan kungl. biblioteket och arkivet för ljud och bild liksom med en mer sammanhållen organisation. Ansvarsfördelningen mellan dessa båda myndigheter och andra myndigheter och organ med anknytning till verksamhetsområdet bör också prövas. 5. Förslag Översynen skall resultera i förslag till ny pliktexemplarslag samt de övriga förslag som kan erfordras. Utgångspunkten bör vara att förslagen inte skall leda till några ökade kostnader. 6. Tidplan m.m. För översynen gäller regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning. Förslag skall lämnas senast den 1 september 1992. Hemställan Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att göra en samlad översyn av reglerna för bevarande av skrifter och ljud- och bildupptagningar m.m., att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)