Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.
 
Post 1 av 1 träffar
Föregående
·
Nästa
Barnombudsman, Dir. 1990:80
Departement: Socialdepartementet
Beslut: 1990-12-20
Dir. 1990:80 Beslut vid regeringssammanträde 1990-12-20 Statsrådet Lindqvist anför. Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att närmare utreda förutsättningarna att tillsätta en statligt utsedd barnombudsman. Utredningen skall även avse arbetsuppgifternas innehåll, de organisatoriska formerna för verksamheten samt de finansiella förutsättningarna. Bakgrund Grundvalen för den svenska familjepolitiken är att föräldrarna har det främsta ansvaret för barnet och dess försörjning. Samhället kan inte och skall inte ersätta föräldrarna. Däremot kan samhället stödja och komplettera föräldrarna i deras uppgift att ge barnen goda förutsättningar för sin utveckling. Den svenska familjepolitikens inriktning stämmer väl överens med den konvention om barnets rättigheter som FNs generalförsamling antog den 20 november år 1989. Sverige har som ett av de första länderna, utan förbehåll, ratificerat denna konvention. Genom tillträdet till konventionen förbinder sig länderna att respektera och främja barns rättigheter. Vidare åtar sig länderna att göra konventionens bestämmelser allmänt kända bland såväl vuxna som barn. Det finns nu skäl att pröva om och på vad sätt en tjänst som barnombudsman kan främja Sveriges strävanden att förstärka barns rättigheter i konventionens anda. I Sverige lever de flesta barn och ungdomar under goda livsbetingelser. Den generella välfärdspolitiken ger förutsättningarna för a tt barn skall kunna växa upp och utvecklas under goda förhållanden. Föräldraförsäkring, barnomsorg och skola är väl utbyggda. Mödra - och barnhälsovården har bidragit till att barnadödligheten pressats tillbaka till en internationellt sett mycket låg nivå. Trots den generellt sett positiva utvecklingen av barns och ungdomars levnadsvillkor finns det dock grupper som lever under svåra förhållanden som kräver särskild uppmärksamhet. Tendenser finns att dessa barn hamnar i allt svårare förhållanden. För att motverka sådana tendenser fordras att samhället inte bara ger stöd till det enskilda barnet och dess familj utan också att större hänsyn tas till barnen i samhällsplaneringen. För att detta skall kunna ske fordras att barns och ungdomars egna åsikter får komma fram och beaktas i högre grad än vad som är fallet i dag. Kunskaper om barns och ungdomars uppväxtvillkor bör också systematiskt tas tillvara i samhällsplaneringen. Barnperspektivet måste föras fram på ett mer planerat och effektivt sätt. I budgetpropositionen för budgetåret 1990/91 har redovisats ett förslag från barnmiljörådet om att en särskild barnombudsmannafunktion skulle knytas till rådet. Jag anförde därvid att frågan om en eventuell barnombudsmannafunktion behöver belysas ytterligare. Socialutskottet (SoU 1989/90:17) har vid behandlingen av budgetpropositionen och ett antal motioner understrukit att utskottet ser positivt på åtgärder som syftar till en bättre bevakning av barnens intressen. Inrättandet av en centralt placerad barnombudsmannatjänst kan enligt utskottet vara en sådan åtgärd. Flera olika funktioner kan knytas till en sådan ombudsman, t.ex. att skapa opinion i olika frågor som är viktiga för barn. Utskottet anför att förutsättningarna för att inrätta en statlig barnombudsmannatjänst bör utredas ytterligare. Utredningen bör förutom arbetsuppgifterna för en barnombudsman ta upp avgränsningar och samordning med andra myndigheter och organisationer samt organisationsformer för och finansiering av en barnombudsman. Utredaren bör också beakta den översyn av ungdomsfrågorna som kommer att ske i civildepartementet. Sveriges åtaganden genom ratificeringen av FNs barnkonvention bör enligt utskottet beaktas. Utredningsuppdraget Mot bakgrund av vad jag nu anfört finns det skäl att ytterligare utreda förutsättningarna för tillsättandet av en statligt utsedd barnombudsman. Barn- och ungdomsdelegationen företräder barns och ungdomars intressen på väsentliga områden. I socialtjänstlagen är kommunernas ansvar för att barn och ungdom skall kunna växa upp under trygga och goda förhållanden tydligt fastlagt. Där anges också att barn som behöver särskilt stöd skall få sådant stöd. Socialstyrelsen har tillsyn över socialtjänsten i landet och länsstyrelserna skall se till att socialnämnderna fullgör sina uppgifter. Riksdagens ombudsman (JO) har till uppgift att utöva tillsyn över kommunens handläggning bl.a. vad gäller ärenden om behandling av barn och ungdom enligt socialtjänsten. Justitiekanslern har med JO sammanfallande tillsynsskyldighet. Tillkomsten av en barnombudsman får inte innebära att kommunernas eller tillsynsmyndigheternas ansvar minskas. En barnombudsman bör bl.a. ha till uppgift att företräda barn och ungdomar i den allmänna debatten och i kontakter med kommuner och andra myndigheter verka för att barns och ungdomars behov uppmärksammas och tillgodoses. Detta gäller i särskilt hög grad de barn och ungdomar som lever under svåra förhållanden. Vidare bör ombudsmannen kunna ge råd som riktar sig till barn och ungdomar i sådana situationer. Arbetet bör kunna ske i samverkan med frivilliga organisationer som är verksamma inom området. Utredningen bör komma med förslag om vilka arbetsuppgifter en barnombudsman bör ha och hur en avgränsning kan göras såväl mot myndigheter som mot frivilliga organisationer. Olika förslag har framförts om hur en barnombudsmannafunktion skall kunna organiseras. Utredaren skall utgå från att staten skall utse barnombudsmannen. Barnombudsmannen skall inte uppfattas som företrädare för myndigheters eller intresseorganisationers verksamhet. Allmänna barnhuset är ett exempel på en fristående institution som har lång erfarenhet av att verka för barn och ungdomar som lever under svåra förhållanden och dessa erfarenheter bör tas tillvara. Utredaren bör även belysa de ekonomiska förutsättningarna för att tillsätta en barnombudsman, vilka områden barnombudsmannen med tillhörande kansliresurser bör täcka samt föreslå hur funktionen skall finansieras. Utredningen skall beakta de erfarenheter på området som finns framför allt i Norge. Utredningen skall vara slutförd senast den 1 oktober 1991. För utredningen gäller regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning samt beaktande av EG-aspekten (dir. 1988:43). Hemställan Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om barn- och familjefrågor att tillkalla en utredningsman med uppdrag att närmare utreda förutsättningarna för en statligt utsedd barnombudsman, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredningsmannen. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns anslag A 2. Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.