Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1990:8 Beslut vid regeringssammanträde 1990-02-15 Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Hellström, anför. Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att se över den centrala myndighetsorganisationen på jordbrukets område. Översynen skall göras mot bakgrund av det reformarbete som pågår på livsmedelspolitikens område och bl.a. riksdagens beslut om en ny regional statlig förvaltning (prop. 1988/89:154, BoU 9, rskr. 89). Bakgrund Lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd, som är de centrala förvaltningsmyndigheterna på jordbrukets område, samt skogsstyrelsen utlokaliserades under 1970-talet från Stockholm till Jönköping. De tre myndigheterna har sina lokaler förlagda till samma kvarter. I samband med omlokaliseringen genomfördes en samordning av vissa servicefunktioner hos myndigheterna. Totalt är för närvarande ca 500 anställda vid de tre myndigheterna, varav ca 220 vid lantbruksstyrelsen och ca 125 vid statens jordbruksnämnd. Lantbruksstyrelsens verksamhetsområde Lantbruksstyrelsen handhar enligt förordningen (1988:854) med instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna frågor rörande lantbruket, trädgårdsnäringen, rennäringen, växtskyddet, djurens hälso- och sjukvård samt djurskyddet, i den mån inte någon annan myndighet har hand om sådana frågor. Styrelsen är chefsmyndighet för lantbruksnämnderna, distriktsveterinärorganisationen och statens lantbrukskemiska laboratorium. Vid dessa myndigheter finns sammanlagt drygt 1 500 anställda, var av drygt 1 100 vid lantbruksnämnderna. Lantbruksstyrelsen är även tillsynsmyndighet över bl.a. statens utsädeskontroll och de lantbrukskemiska stationer vars stadgar styrelsen fastställt samt har tillsyn över avbytarverksamheten inom jordbruket. Lantbruksstyrelsen skall särskilt leda de statliga åtgärderna för att främja utvecklingen av effektiva företag inom jordbruket, trädgårdsnäringen och rennäringen samt leda och utveckla de statliga insatserna för skogsbrukets yttre rationalisering. Styrelsen skall vidare främja produktionsanpassningen inom jordbruket och landsbygdens utveckling. Styrelsen handhar frågor om miljövård inom jordbruket och tillhandahåller underlag rörande lantbruket för tillämpningen av plan- och bygglagen och lagen om hushållning med naturresurser. Vidare skall styrelsen leda och övervaka bekämpningen av växtskadegörare och smittsamma husdjurssjukdomar, främja ett gott hälsotillstånd bland husdjuren och se till att lagstiftningen om djurskydd och om foder efterlevs. Lantbruksstyrelsen handhar även vissa uppgifter inom totalförsvaret, bl.a. planläggningen av den s.k. blockorganisationen. Styrelsen ansvarar slutligen för vissa frågor av administrativ karaktär vad gäller de regionala fiskenämnderna. Inom styrelsen finns fyra avdelningar: företagsavdelningen, växtodlingsavdelningen, veterinär- och husdjursavdelningen samt den administrativa avdelningen. Dessutom finns en planeringsenhet och en informationsenhet. Jordbruksnämndens verksamhetsområde m.m. Statens jordbruksnämnd handhar, enligt förordningen (1988:856) med instruktion för statens jordbruksnämnd, pris- och marknadsregleringen på jordbrukets och fiskets områden samt ansvarar för beredskapsförberedelser i fråga om livsmedelsförsörjningen m.m. inom total försvarets civila del. Nämnden har tillsyn över regleringsföreningarna på jordbrukets och fiskets områden samt över bl.a. Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg och Lantbrukshälsan AB. Jordbruksnämnden skall särskilt handha pris- och marknadsreglerande verksamhet på jordbrukets och fiskets områden och därmed sammanhängande frågor om avsättning inom och utom landet av jordbrukets och fiskets produkter. Vidare handhar nämnden råvaruprisutjämning för industrier som använder jordbruks- eller fiskeprodukter. Nämnden har vidare hand om utredningar som hänför sig till dessa områden. Jordbruksnämnden har även regelmässigt fått regeringens uppdrag att efter överläggningar med företrädare för jordbruket/fisket och konsumenterna dels lämna förslag om prisregleringen för kommande period, dels lämna förslag om tillämpningen av regleringen under löpande prisregleringsperiod. Inom jordbruksnämnden finns tre avdelningar: produkt- och utredningsavdelningen, avdelningen för frågor om avgiftsuppbörd m.m. samt administrations- och beredskapsavdelningen. Till nämnden är också knuten den s.k. konsumentdelegationen och ett beredskapsråd. Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden vars uppgift är att samordna kalkyler och utredningar rörande den ekonomiska utvecklingen inom lantbruket tar också fram underlag för bl.a. de överläggningar som sker på jordbrukets område. Samarbetsnämnden skall enligt sin instruktion (SFS 1988:862) särskilt redovisa sammanställningar av uppgifter som belyser den faktiska och förväntade utvecklingen inom lantbrukssektorn samt låta verkställa utredningar som behövs för jordbrukspolitiska överväganden och beslut. Vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) bedrivs en konsulentverksamhet med huvuduppgiften att förmedla resultaten från forskning och försöksverksamheten till berörda myndigheter, näringsorganisationer m.fl. SLU skall även verka för att uppslag och önskemål från de verksamma inom de areella näringarna förmedlas till berörda instanser inom universitetet. Pågående utredningar och reformarbete Regeringen konstaterade i prop. 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. att den nuvarande livsmedelspolitiken bl.a. kännetecknas av en låg grad av måluppfyllelse och att den därför utifrån våra egna nationella mål behöver reformeras. Regeringen bemyndigade därför chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp med uppdrag att bl.a. utforma förslag till en ny livsmedelspolitik. I rapporten (Ds 1989:63) En ny livsmedelspolitik har arbetsgruppen lämnat sina förslag rörande en reformering av politiken. Förslagen innebär bl.a. väsentliga förändringar av prisregleringen på jordbrukets område samt att nya medel bör införas för att nå vissa mål. Arbetsgruppen föreslår också omställningsåtgärder som berör enskilda jordbrukare. Det är min avsikt att i april i år föreslå regeringen att avlämna en proposition om en ny livsmedelspolitik. Även internationellt pågår ett arbete genom den s.k. Uruguayrundan i GATT för att öka marknadsanpassningen inom jordbruket och åstadkomma en fungerande världsmarknad. Arbetet inom GATT har resulterat i en överenskommelse om frysning av stödet till jordbruket åren 1989 och 1990. Avsikten är att före 1990 års utgång nå en långsiktig överenskommelse som syftar till att upprätta ett rättvist och marknadsorienterat handelssystem för jordbruksvaror. Riksdagen har med anledning av regeringens förslag om en ny regional statlig förvaltning (prop. 1988/89:154, BoU 4 och 9, rskr. 89) beslutat att en ny länsstyrelse skall bildas. Den nya länsstyrelsens ansvarsområde skall bl.a. omfatta den verksamhet som i dag bedrivs vid flera regionala myndigheter, däribland lantbruksnämnderna. Reformen träder i kraft den 1 juli 1991. För genomförande av reformen kommer inom kort att bildas bl.a. en central organisationskommitté. Med stöd av regeringens bemyndigande har tillkallats en särskild utredare med uppdrag att se över verksamheten vid Sveriges lantbruksuniversitet (dir. 1989:31) mot bakgrund av bl.a. det livsmedelspolitiska reformarbetet. Av direktiven till utredaren framgår att denne närmare bör granska omfattningen av försöksverksamheten för de areella näringarna och bedöma vilken verksamhet som kan avvecklas eller överföras till näringarna eller berörda myndigheter. Vidare skall utredaren granska hur SLU:s konsulentverksamhet fyller sitt syfte, undersöka om det ömsesidiga informationsutbytet är effektivt samt föreslå de förbättringar som är möjliga. En utgångspunkt skall därvid vara att SLU:s ansvarsområde inte skall vidgas till den rådgivning och information som i första hand ankommer på sektorsmyndigheterna. I särskilda direktiv den 14 juli 1988 för lantbruksstyrelsens anslagsframställning för budgetåren 1990/91--1992/93 anförde regeringen att styrelsen i sina överväganden rörande verksamhetens inriktning skulle utgå ifrån en fortsatt prioritering av jordbrukets miljöfrågor, överskottsproblemen inom jordbruket, utvecklingen av alternativ till den traditionella odlingen, frågor rörande djurskydd och djurhälsa samt frågor om landsbygdsutvecklingen. Lantbruksstyrelsen har med anledning av nämnda direktiv lämnat förslag beträffande den fortsatta verksamhetens inriktning och omfattning. Regeringen har i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 11) föreslagit att gällande treåriga rambudget förlängs med ytterligare ett år, samtidigt som regeringen tillstyrkte eller biträdde vissa av de förslag som styrelsen lämnat vad gäller treårsperioden 1990/91--1992/93. Utgångspunkter för översynen Livsmedelspolitiken är som framgått av vad jag tidigare har anfört för närvarande föremål för ett omfattande förändringsarbete både nationellt och internationellt. Inriktningen mot ökad marknadsanpassning i jordbruket och färre regleringar kommer att ställa nya krav på de berörda centrala myndigheterna. En ny livsmedelspolitik medför också behov av åtgärder för att en omställning skall kunna genomföras på ett smidigt sätt. Verksamheten vid de centrala myndigheterna på jordbrukets område kommer dessutom i ökande utsträckning att präglas av de beslut som fattats vad gäller miljöåtgärder inom jordbruket, djurskydd och djurmiljö, utvecklingen av alternativa produktionsformer m.m. samt av beslutet om en ny regional förvaltning. Dessa förändringar motiverar enligt min mening att organisationen av dessa myndigheter nu ses över. Det är av utomordentligt stor vikt att de åtgärder som vidtas för att möta de förändringar som angetts väljs med hänsyn tagen till ett så effektivt resursutnyttjande som möjligt. Det är också väsentligt att åtgärderna får ett snabbt genomslag på regional och lokal nivå. En förutsättning för att möta de nya krav som kommer att ställas på berörda myndigheter vad gäller arbetsuppgifter, genomförande och uppföljning är en långtgående samordning på central nivå av statens insatser på detta område. Vissa arbetsuppgifter vid berörda myndigheter är mycket specifika och behöver inte föranleda någon nämnvärd omprövning , medan andra kommer att falla bort samtidigt som nya tillkommer. Exempel på verksamheter som kan falla bort är de som är direkt förknippade med de regleringar som den livsmedelspolitiska arbetsgruppen föreslagit skall tas bort. Samtidigt innebär arbetsgruppens förslag att nya uppgifter tillkommer i samband med olika övergångsåtgärder. Det kan även finnas områden där myndigheterna i princip arbetar med samma målsättning men med olika medel. Detta försvårar en överblick av medlens effektivitet ställd i relation till möjligheterna att uppnå uppställda mål. En samordning kan därför underlätta en om prövning och förnyelse av de jordbrukspolitiska medlen. Liksom vid andra organisationsöversyner av detta slag bör en strävan också vara att minska de administrativa kostnaderna. Sammantaget bör utgångspunkten för utredningsarbetet vara att genom en förutsättningslös omprövning anpassa den statliga administrationen på ett rationellt och effektivt sätt till de uppgifter som kommer att behövas efter en avreglering av jordbruksområdet och en renodling av livsmedelspolitiken. Utredningen bör också redovisa hur administrationen skall anpassas till de uppgifter som kommer att finnas under en övergångsperiod när en ny livsmedelspolitik genomförs. En förändring av livsmedelspolitiken kan även komma att påverka myndigheter utanför jordbrukssektorn och därmed relationerna mellan dessa myndigheter och de centrala myndigheterna på jordbrukets område. Som anförts i regeringens förslag om en ny regional förvaltning (prop. 1988/89:154 s. 22--23) kan också fördelningen av resurser och ansvar mellan regional och central nivå behöva prövas i detta sammanhang. Vidare bör prövas huruvida myndigheternas tillsynsansvar vad gäller olika verksamheter och myndigheter kan avlastas de nuvarande organisationerna. I samband med de förslag om en ny livsmedelspolitik som regeringen avser att lägga fram och de beslut som fattas med anledning härav kan direktiven komma att behöva preciseras vad gäller verksamhetsinriktningen såväl centralt som regionalt. Uppdraget Jag föreslår mot bakgrund av vad jag har anfört att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att göra en översyn av den centrala myndighetsorganisationen på jordbrukets område. Utredaren bör analysera såväl framtida arbetsuppgifter som behovet av resurser på central myndighetsnivå och mot bakgrund av denna analys lägga fram förslag till ny organisation av myndighetsstrukturen på jordbrukets område. Förslagen bör utformas så att den nya organisationen kan träda i kraft den 1 juli 1992. Arbetet skall vara avslutat senast den 15 oktober 1990. Utredningsarbetet bör bedrivas i nära kontakt med statskontoret och riksrevisionsverket samt berörda myndigheter och utredningar. Utredaren bör beakta vad som sägs i direktiven till statliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5) samt beaktande av EG-aspekter (dir. 1988:43). Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren skall därutöver fortlöpande informera berörda myndigheters lokala personalorganisationer och arbetstagare om sitt arbete. Hemställan Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppgift att göra en översyn av den centrala myndighetsorganisationen på jordbrukets område m.m., att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)