Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1990:43 Beslut vid regeringssammanträde 1990-06-28 Chefen för civildepartementet, statsrådet Johansson, anför. 1 Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att överväga hur ett särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor kan utformas. 2 Bakgrund Det hör till undantagen att staten tecknar försäkringar för att skydda sin egendom eller sina anställda. Staten är i stället -- som man har uttryckt det -- i regel "sin egen assuradör". Denna princip har kommit till uttryck i förordningen (1954:325) om försäkring av statens egendom, m.m. Där finns sålunda för vissa fall ett förbud för statliga myndigheter att teckna eller låta teckna försäkringar. Även när det gäller statliga tjänsteresor har staten -- i motsats till många privata arbets- och uppdragsgivare -- i praktiken valt att avstå från att teckna några reseförsäkringar i privata bolag. Vid utrikes tjänsteresor tecknas dock en resgodsförsäkring i varje särskilt fall. Om en olycka skulle inträffa under resan, är de som reser i statens tjänst eller annars för statens räkning ändå i viss mån skyddade i ekonomiskt hänseende. Detta skydd ges i olika former: -- För statligt anställda liksom för andra finns det således ett grundläggande skydd vid personskador i lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. -- Utöver detta grundläggande skydd omfattas anställda med statligt reglerad lön av kollektivavtal om ersättning vid personskada (PSA) som bl.a. ger möjligheter att få ersättning för ideell skada. Dessa frågor handläggs av statens trygghetsnämnd. -- Alla statligt anställda har också enligt kollektivavtal eller författning ett grupplivskydd. De flesta omfattas även av det allmänna pensionsavtalet. -- För person- och sakskador som inträffar under tjänsteresor kan ersättning också utgå enligt rent skadeståndsrättsliga grunder. Bestämmelser om flygföretags skyldighet att betala skadestånd finns i luftfartslagen (1957:297) och om järnvägsföretags skyldighet i järnvägstrafiklagen (1985:192). I sjölagen (1891:35 s. 1) finns bestämmelser om redares skadeståndsskyldighet. -- För skador som uppkommer i följd av trafik med motordrivet fordon kan ersättning utgå enligt trafikskadelagen (1975:1410). 3 Problem Den 8 maj 1989 störtade ett passagerarplan på flygplatsen i Oskarshamn. Vid olyckan omkom bland andra tolv personer, som deltog i en tjänsteresa i tele- och posturedningen (K 1988:02). Det visade sig att det fanns betydande skillnader i försäkringsskyddet för de tolv omkomna, låt vara att dessa skillnader till viss del utjämnades genom regler om avräkningar mellan olika ersättningar. Det framkom också att den omständigheten att resan hade företagits för statens räkning medförde att deras efterlevande var sämre ställda än om det hade rört sig om en tjänsteresa inom den privata sektorn med det där brukliga försäkringsskyddet. Med anledning av det inträffade beslöt riksdagen på regeringens förslag (prop. 1989/90:108, LU39, rskr. 260) att staten ex gratia skall utbetala 500 000 kr till dödsboet efter var och en av de omkomna deltagarna i tele- och postutredningen. I propositionen (s. 8) anför kommunikationsministern: "De skillnader i fråga om försäkringsskyddet som nu i allmänhet föreligger mellan privata och statliga tjänsteresor är inte tillfredsställande. Som nämnts tecknar staten redan nu resgodsförsäkring vid utrikes tjänsteresor. Det skulle därför knappast innebära någon principiell nyhet om staten tog på sig ett försäkringsansvar för såväl olycksfalls- som resgodsmoment vid alla tjänsteresor. Jag anser att möjligheterna till ett sådant utvidgat försäkringsskydd bör undersökas:" I sitt betänkande (1989/90:LU39 s. 2) uttalar lagutskottet att nuvarande ordning är otillfredsställande sedd mot bakgrund av att arbetsgivarna på den privata arbetsmarknaden regelmässigt tillhandahåller sina anställda en reseförsäkring. Enligt utskottet är det viktigt att en ändring kommer till stånd. Regeringen har vidare i prop. 1989/90:159 föreslagit riksdagen att staten skall betala ut motsvarande ersättningar till dödsbona efter två AMU-elever som också omkom vid flygolyckan. Riksdagen har ännu inte tagit ställning till detta förslag. Jag delar kommunikationsministerns anförda uppfattning att möjligheterna för staten att ta på sig ett försäkringsansvar vid tjänsteresor bör undersökas. En del frågor av praktisk och principiell natur behöver därvid närmare belysas. Arbetet bör därför anförtros åt en särskild utredare. 4 Utredningsuppdraget 4.1 Bör staten teckna försäkringar eller själv ta på sig ett motsvarande ansvar? Som framgått av min redogörelse, tecknar staten för närvarande vid tjänsteresor bara resgodsförsäkring vid utrikes resor. En huvuduppgift för utredaren blir att överväga i vad mån ytterligare avsteg från principen att staten avstår från att försäkra sig bör göras, när det gäller tjänsteresor. Utredaren bör därvid ta kontakt med ett antal försäkringsgivare för att ta reda på vilka reseförsäkringar som kan erbjudas staten och hur tecknandet av försäkringarna och premiebetalningarna kan ordnas på enklaste sätt. Det ankommer däremot inte på utredaren att föreslå någon viss försäkringsgivare. Utredaren bör också undersöka alternativet att staten i stället för att teckna försäkringar i privata bolag själv tar på sig ett försäkringsansvar för dem som reser i statens tjänst. Ett sådant åtagande av staten att ersätta skador kan regleras i en författning. Åtagandet kan också göras i kollektivavtal med berörda fackliga organisationer. Lösningen att staten själv tar på sig ett försäkringsansvar torde kräva en viss ordning för prövning av frågor om ersättning. Utredaren bör komma med förslag om en sådan ordning och också undersöka om prövningen kan inordnas i någon redan befintlig ordning för prövning av liknande ersättningsfrågor. 4.2 Personkategorier? De som reser i statlig regi kan ha anknytning till staten på flera olika sätt. De kan t.ex. vara statligt anställda, vara anställda hos en annan arbetsgivare men ha statligt reglerad lön, ha uppdrag i någon form av staten (kommittéledamöter, ledamöter i statliga verkstyrelser och nämnder) eller genomgå statlig utbildning eller rehabilitering. Det kan också röra sig om värnpliktiga eller om sådana som är intagna eller annars berövade sin frihet -- jfr exempelvis vad som gäller enligt 1 § lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd. Utredaren bör överväga vilka personkategorier som bör omfattas av ett statligt försäkringsskydd vid resor i statlig regi. 4.3 Likvärdigt försäkringsskydd vid statliga och privata tjänsteresor? När det gäller den närmare utformningen av ett försäkringsskydd, bör utgångspunkten vara att den enskildes skydd vid statliga tjänsteresor i princip bör vara likvärdigt med det skydd som är brukligt vid privata tjänsteresor. Utredaren bör undersöka i vilka typer av tjänsteresor utanför den statliga sektorn som reseförsäkringar förekommer och vilka skador och andra kostnader som brukar ersättas. Utredaren bör mot bakgrund av vad som kommer fram vid dessa undersökningar överväga, om alla statliga tjänsteresor -- oberoende av om de genomförs med flyg, tåg, bil eller på något annat sätt -- bör omfattas av försäkringsskyddet eller om bara vissa typer av resor bör göra det. Vidare bör utredaren överväga, om såväl personskador som sakskador bör omfattas och vad som bör ersättas inom varje sådan typ av skada. 4.4 Samordning, kostnadskonsekvenser m .m. Utredaren bör lämna en redogörelse för hur de ersättningar som kan komma att betalas ut på grund av ett försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor kommer att samordnas med andra ersättningar som faller ut. Jag syftar här på t.ex. ersättningar enligt vissa författningar, kollektivavtal eller från privata försäkringar eller skadestånd enligt skadeståndslagen (1972:207, omtryckt 1975:404, ändrad senast 1990:153). Om det visar sig att ett utvidgat statligt åtagande leder till att andra ersättningsskyldiga slipper ett annars rimligt ekonomiskt ansvar, bör utredaren undersöka hur detta skall undvikas. Utredaren bör utförligt analysera de ekonomiska konsekvenserna för staten av ett försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor. Analysen bör omfatta båda de alternativ för utformningen av ett försäkringsskydd som jag tagit upp, det vill säga att staten tecknar försäkringar i privata bolag, och alternativet att staten själv i någon form tar på sig ett försäkringsansvar. 5 Uppdragets genomförande Utredaren bör informera berörda fackliga huvudorganisationer och ge dem tillfälle att både vid arbetets början och under dess gång föra fram synpunkter i frågor som rör försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor. Utredaren bör vidare ha kontakter med statens arbetsgivarverk såvitt avser det statligt lönereglerade området. Utredaren bör samråda med den särskilda utredning om försäkring av statlig egendom m.m. som regeringen avser att tillsätta. Utredaren skall beakta kommittédirektiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (Dir. 1984:05) och angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (Dir. 1988:43). Det är angeläget att frågorna kan lösas snabbt. Utredaren bör därför redovisa sitt uppdrag redan före utgången av februari 1991. 6 Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för civildepartementet att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:11 9) -- med uppdrag att komma med förslag om hur ett särskild försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor kan utformas, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt den särskilde utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m. 7 Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Civildepartementet)