Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1990:2 Beslut vid regeringssammanträde 1990-02-15 Statsrådet Persson anför. Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utreda vuxnas möjligheter att finansiera studier på grundskole- och gymnasieskolenivå. Huvuduppgiften skall vara att analysera behovet av förändringar i nuvarande studiesociala system och framlägga därav föranledda förslag. Analysen ska göras mot bakgrund av aktuella problem och pågående och planerade reformer på vuxenutbildningsområdet. Utredaren skall därvid särskilt belysa; -- de samlade resurserna för studiestöd till vuxna och användningen av dessa resurser, innefattande fördelningen av medlen från vuxenutbildningsavgiften, -- regelsystemen för särskilt vuxenstudiestöd, korttidsstudiestöd, uppsökande verksamhet m.m., -- behovet av särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa och för yrkesteknisk högskoleutbildning, -- samordningen mellan studiemedel, vuxenstudiestöd, utbildningsbidrag och sjukförmåner, -- behovet av och nivån för särskilda timersättningar vid vissa vuxenutbildningar, -- situationen för vuxenstuderande med särskilt hård skuldsättning. Utredningen skall resultera i en redovisning av gjorda kartläggningar och analyser samt de förslag till åtgärder som analyserna kan föranleda. Bakgrund Vuxenstudiestödens tillkomst I slutet av 1960-talet tillsattes två parlamentariska utredningar med uppgift att utreda studiesociala frågor; Kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX) och Kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX). Utredningarna resulterade i en proposition om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd till vuxna m.m. (prop. 1975:23), som innehöll bl.a. förslag om korta och långa studiestöd för vuxna samt medel för uppsökande verksamhet på arbetsplatser. De första vuxenstudiestöden blev tillgängliga i januari 1976 och har således existerat i snart 15 år. Under de år vuxenstudiestöden har funnits har regelsystemen setts över och förändringar gjorts. Huvuddragen i den ursprungliga reformen har dock behållits och förändringarna mer haft karaktären av justeringar än av reella förändringar. Utvärderingar Flera utvärderingar av vuxenstudiestödsreformen har företagits, bl.a. Vuxenutbildning 1970-talets reformer -- en utvärdering, betänkande från utredningen om vuxenutbildningsreformernas effekter (DsU 1985:10) och i Olof F. Lundqvists doktorsavhandling Studiestöd för vuxna -- Utveckling, utnyttjande, utfall (Göteborg studies in educational sciences 72). Centrala studiestödsnämnden (CSN) har också i en rad rapporter behandlat de olika stödformerna. Sammantaget konstateras i utvärderingarna att vuxenstudiestöden i hög grad når den målgrupp som stöden är avsedda för. Men det framgår också att det fortfarande finns en grupp vuxna som är mycket svårt att nå och som knappast kan påstås ha reell tillgång till vare sig vuxenutbildning eller studiestöd. Tillgången på vuxenstudiestöd motsvarar dock inte efterfrågan. Särskilt beträffande de särskilda vuxenstudiestöden är efterfrågan mycket stor och bifallsprocenten för stöden ligger för närvarande på genomsnittligt 43 procent för samtliga utbildningsformer. Bifallsprocenten för grundskoleutbildningar ligger budgetåret 1988/89 på 76 procent medan bifallen för gymnasiala utbildningar ligger på mellan 26 och 36 procent beroende på utbildningens längd. Förändringar i omvärlden Några genomgripande förändringar har inte skett på vuxenstudiestödsområdet under de år de har funnits. Däremot har mycket hänt i den omgivning stöden verkar i. På det studiesociala området har studiemedlen -- efter ändrade regler 1973 -- gjorts tillgängliga för vuxenstuderande över 20 år i gymnasiala utbildningar och i dag läser ca en fjärdedel av studiemedelstagarna på nivåer under högskolan. Studiemedelssystemet har nyligen reformerats på ett sätt som påverkar vuxenstudiestöden. Genom att bidragsnivån har höjts kraftigt i studiemedelssystemet och möjligheterna att få studieskulden delvis avskriven har förbättrats för vuxenstuderande, som fortsätter från gymnasiala utbildningar till högskolestudier, blir studiemedel i många fall lika förmånligt eller t.o.m. förmånligare än det lägre vuxenstudiestödet. Barntilläggen i studiemedelssystemet har avskaffats med ungefär samma motiveringar som också skulle kunna ligga till grund för att avskaffa barntillläggen i vuxenstudiestödssystemet. Den kommunala vuxenutbildningen har byggts ut och finns i praktiskt taget alla kommuner i landet, studiecirkelverksamheten har växt, men framför allt har personalutbildningen genomgått en mycket kraftig förändring och expansion. Intresset för vuxenutbildning har ökat i samhället. Stora delar av vuxenutbildningsområdet befinner sig för närvarande under utredning och förändring, som exempel kan nämnas folkhögskolekommittén, som nyligen har publicerat sitt första delbetänkande, särvux-kommittén, som avslutar sitt arbete i februari 1990, den nyligen genomförda utvärderingen av statens skolor för vuxna samt den i dag beslutade särpropositionen om utbildningen i svenska för invandrare. Även formerna för statsbidrag till studieförbunden diskuteras. Av de myndighetsspecifika direktiven för skolöverstyrelsens (SÖ) fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1991/92 - 1993/94 framgår att SÖ särskilt skall belysa verksamhetsområdena komvux och grundvux. Det är nödvändigt att i samband med förändringarna i utbildningsutbudet också se över möjligheterna att finansiera studierna. De olika vuxenutbildningsutredningarna nämner ofta studiefinansieringen som en viktig förutsättning för vuxenstudier, men tar inte upp de studiesociala frågorna till reell behandling, eftersom dessa frågor ligger utanför dessa utredningars kompetensområden. Riksdagens ställningstagande I 1989 års budgetproposition (1988/89:100) anmälde dåvarande chefen för utbildningsdepartementet att han avsåg att senare föreslå regeringen att uppdra åt CSN att genomföra en översyn av det särskilda vuxenstudiestödet med anledning av det nya studiemedelssystemet. I sitt betänkande (SfU 1988/89:17) anförde socialförsäkringsutskottet med anledning av denna anmälan att ''det kan finnas skäl för regeringen att vidga översynen av det särskilda vuxenstudiestödet till att avse även andra delar av vuxenstudiestödet. I arbetet med en sådan översyn är det enligt utskottets uppfattning viktigt att man tar till vara de kunskaper och erfarenheter på området som finns hos arbetsmarknadens parter.'' Regeringen gav det avviserade uppdraget om en översyn av det särskilda vuxenstudiestödet till CSN den 2 februari 1989. CSN:s uppdrag resulterade i en delrapport den 9 oktober 1989. Denna rapport anmäldes för riksdagen i 1990 års budgetproposition med anmärkningen att förslagen ej hunnit beredas inför budgetåret 1990/91. Utbildningsdepartementet tillsatte härutöver våren 1989 en intern arbetsgrupp med representanter för arbetsmarknadens parter för att se över korttidsstudiestöden och den uppsökande verksamheten. CSN:s utvecklingsarbete Sedan den 1 juli 1986 har CSN med stöd av en särskild förordning kunnat bedriva försöksverksamhet med ett friare utnyttjande av resurserna för vuxenstudiestöd och uppsökande verksamhet på arbetsplatser. CSN har den 30 oktober 1989 redovisat denna försöksverksamhet i en särskild rapport. CSN har vidare sedan den 1 januari 1987 bedrivit försöksverksamhet med kollektiva ansökningar om internatbidrag från pensionärs- och handikapporganisationer. Försöksverksamheten är slutredovisad i en rapport från CSN den 29 augusti 1989. De båda rapporterna kommer att överlämnas till utredaren för att beaktas i utredningsarbetet tillsammans med en del material från ovan nämnda interna arbetsgrupp kring kortidsstudiestöden. Den särskilde utredarens uppdrag Utgångspunkten för utredningsuppdraget bör vara att se över vuxnas möjligheter att finansiera olika former av vuxenutbildning. Utredaren bör inledningsvis kartlägga de olika former som idag existerar för vuxnas studiefinansiering, deras betydelse och hur adekvata de är i förhållande till studieutbudet på vuxenutbildningsområdet och till de studerandes behov. Utredaren bör vidare samråda med pågående utredningar på vuxenutbildningsområdet och ta del av det material, som finns från redan avslutade utredningar, för att kunna belysa vilka förändringar på det studiesociala området som krävs för att möta behoven i ett förändrat utbildningsutbud. I detta sammanhang bör utredaren särskilt uppmärksamma möjligheterna till en bättre samverkan mellan utbildningsplanering och studiestödsbeviljning. Måluppfyllelsen i nuvarande stödformer bör utredas. Särskild uppmärksamhet bör ägnas kortutbildade vuxna, och vuxna som tillhör de grupper, som är svårast att rekrytera till studier och som också i minst utsträckning får tillgång till arbetslivets växande personalutbildning. En viktig grupp i detta sammanhang är personer, som har drabbats av eller löper risk att drabbas av förslitningsskador eller andra arbetsskador. Utredaren bör analysera möjligheterna att t.ex. omvandla sjukersättning till studiestöd för att få till stånd en rehabilitering genom utbildning. Jämställdhetsaspekter bör även beaktas i analyser och förslag. Utredaren bör analysera och ta ställning till om huruvida den nuvarande fördelningen av de medel som inflyter från vuxenutbildningsavgiften är lämplig eller om en annan disposition kan leda till större måluppfyllelse. Utredningen bör vidare granska i första hand vuxenstudiestöden och mot bakgrund av bl.a. tillgänglig statistik och andra uppgifter från de studiesociala myndigheterna samt ovan nämnda rapporter, analysera gällande regelsystem och föreslå de förenklingar och förbättringar som analysen kan föranleda. Sedan 1984 finns ett särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Stödet infördes under en period då arbetslösheten i landet, särskilt den regionala arbetslösheten, var stor. Utredaren bör ta ställning till om det i dag finns behov av ett särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Om inget sådant behov föreligger bör utredaren ta ställning till om stödet i så fall bör avskaffas eller om man kan överväga någon konstruktion som gör det möjligt att fondera eller på annat sätt bevara en rörlig resurs, som kan utnyttjas mer flexibelt än dagens anslag. Särskilt vuxenstudiestöd kan i dag utgå för grundskole- och gymnasieskolestudier samt för studier vid vissa yrkestekniska högskoleutbildningar. Utredaren bör belysa behovet av vuxenstudiestöd på högskolenivå och särskilt om en fortsatt garanti för vuxenstudiestöd på yrkestekniska högskolelinjer är nödvändig eller önskvärd. Utredningsarbetet bör ha sin huvudsakliga inriktning på vuxenstudiestöden. En viktig fråga för utredaren är dock att analysera vilka samordningsmöjligheter som kan finnas med andra studiestöd och finansieringsformer, i första hand studiemedel och utbildningsbidrag. Utredaren bör sträva efter att finna lösningar som gör stöden lättare att administrera och mer lättförståeliga för de studerande. Ett stort antal vuxenstuderande finansierar sina studier både på grundskole- och gymnasieskolenivå med studiemedel. För dem som sedan går vidare till högskolestudier kan skuldsättningen bli betydande. Särskilt i det äldre studiemedelssystemet, där lånedelen var proportionellt mycket högre än i nuvarande system och där det fanns ett barntillägg, som i sin helhet var återbetalningspliktigt, kan lånesituationen ha blivit mycket besvärlig. Det finns i dag ett mindre antal låntagare med mycket stora studieskulder, en del av dessa är vuxenstuderande med dubbel skuldsättning. Utredaren bör belysa skuldsituationen för särskilt hårt skuldbelastade vuxenstuderande och möjligheterna att inom nuvarande studiesociala system komma till rätta med denna samt föreslå de åtgärder i övrigt som kan vara påkallade. Uppmärksamhet bör ägnas åt behovet av förändringar av de timbaserade studiestöden. När det gäller timersättningarna vid vissa vuxenutbildningar bör utredaren beakta de förslag som kommer att föreläggas riksdagen i en särskild proposition under våren 1990. Vidare bör utredaren ta del av CSN:s pågående utredning om den lägre timersättningen i grundvux samt särvux-kommitténs synpunkter på timersättningarna i särvux. Ramar för arbetet, samråd m.m. Under sitt arbete bör utredaren samråda med såväl de studiesociala myndigheterna som med utbildningsmyndigheterna. Flera utredningar bör vara av intresse för utredningen, särskilt kan nämnas folkhögskolekommittén. Utredaren bör också inhämta synpunkter från parterna på arbetsmarknaden samt från berörda intresse- och elevorganisationer. Särskilt bör de fackliga organisationerna ges möjligheter att följa utredningsarbetet och lämna synpunkter på såväl analyser som förslag. Arbetet bör slutföras senast den 1 juli 1991. För utredningen gäller regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning. Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om studiesociala frågor att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen 1976:119 -- med uppdrag att utreda vissa frågor rörande vuxnas studiefinansiering samt att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)