Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1989:62 Beslut vid regeringssammanträde 1989-12-13 Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, anför. Mitt förslag En särskild utredare tillkallas för att överväga behovet av ett immaterialrättsligt skydd för enklare tekniska idéer och att föreslå den lagstiftning som övervägandena kan föranleda. I första hand eftersträvas inte någon allmän översyn av nuvarande skyddsformer på det industriella rättsskyddets område. Inriktningen bör i stället främst vara att komplettera det befintliga skyddet med en ny fristående skyddsform. Utredaren bör särskilt uppmärksamma utredningar om och förslag till motsvarande lagstiftning i övriga nordiska länder och beakta intresset av att bevara nordisk rättslikhet på området. Arbetet bör bedrivas skyndsamt och redovisas före utgången av år 1991. Bakgrund Rättsligt skydd för industriprodukter kan i dag erhållas genom patent eller i form av mönsterskydd. Under vissa förhållanden kan även upphovsrättslagens (1960:729) och marknadsföringslagens (1975:1418) bestämmelser användas för att hindra att en produkt framställs eller marknadsförs utan den ursprunglige rättighetshavarens medgivande. Patent och mönsterskydd Enligt patentlagen (1967:837) kan den som gjort en uppfinning få ensamrätt att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt. Patent kan meddelas på ett förfarande eller ett alster. Varje ansökan som ges in i Sverige granskas av patent- och registreringsverket i syfte att ta reda på om uppfinningen uppfyller villkoren för patenterbarhet, dvs. att den är ny, har s.k. uppfinningshöjd och kan utnyttjas industriellt. Efter godkännande vidtar ett invändningsförfarande då utomstående har möjlighet att komma med invändningar mot ansökan. Förfarandet vid patentverket tar i genomsnitt 3-4 år, räknat från det att en ansökan ges in till dess patent meddelas. Ensamrätten gäller under en tid av 20 år från ansökningsdagen. Enligt mönsterskyddslagen (1970:485) kan den som skapat ett mönster få ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja mönstret. Lagen är tillämplig på både prydnadsmönster och nyttomönster. Relativt få mönster är rena prydnadsmönster. De flesta mönstren har större eller mindre nyttoinslag och är alltså en blandning av prydnads- och nyttomönster. Registrering görs efter ansökan hos patent- och registreringsverket och, liksom när det gäller patent, efter granskning av ansökningen och ett invändningsförfarande. En förutsättning för att ansökan skall bifallas är att mönstret är nytt. Vidare krävs att det väsentligt skiljer sig från vad som är känt före ansökningsdagen. Det tar i genomsnitt ca ett år från det att ansökan kommit in till patentverket till dess att registrering beviljas. Skyddstiden är fem år med möjlighet till förnyelse av registreringen för ytterligare två femårsperioder. Patentlagen och mönsterskyddslagen är resultatet av nordiskt lagstiftningssamarbete. Otillbörlig efterbildning Under år 1987 avlämnade utredningen om skydd för företagshemligheter betänkandet (SOU 1987:1) Otillbörlig efterbildning med förslag till en lag om otillbörlig efterbildning. Betänkandet har remissbehandlats. Lagförslaget innehåller bestämmelser om förbud att marknadsföra nära efterbildningar under vissa särskilt angivna förhållanden. Förbud skall kunna meddelas om förfarandet utgör ett snyltande på annans insats eller är otillbörligt mot dem som marknadsföringen riktar sig till. Flertalet remissinstanser anser att det föreligger behov av lagstiftning för att komma åt otillbörliga förfaranden av det slag som utredningen har behandlat. En överväldigande del av remissinstanserna anser dock att sådana lagändringar som utredningen har föreslagit inte bör genomföras. Vilka ändringar som behövs råder det däremot delade meningar om. Som ett resultat av denna remissbehandling görs för närvarande inom justitiedepartementet en översyn av sanktionerna i lagstiftningen om industriellt rättsskydd. Skydd för nyttighetsmodeller/bruksmönster I 1883 års Pariskonvention om industriellt rättsskydd nämns nyttighetsmodellen som ett av det industriella rättsskyddets föremål. Konventionen förpliktar emellertid inte unionsländerna, dvs. länder anslutna till konventionen, att skydda uppfinningar genom nyttighetsmodell. I de fall ett unionsland väljer att införa ett sådant skydd, gäller dock principen om nationell likabehandling. Lagstiftning som skyddar nyttighetsmodeller finns bl.a. i Västtyskland och Japan. Inte i något av de nordiska länderna har skydd för nyttighetsmodeller, s.k. bruksmönsterskydd, ännu införts. I Finland har dock en kommitté föreslagit en lag om nyttighetsmodeller. Lagförslaget övervägs för närvarande i Handels- och Industriministeriet. Den skyddsform som har föreslagits i Finland är inte tänkt att användas på alla patenterbara uppfinningar utan endast konkreta föremål kan vara skyddsobjektet. Skydd skall således inte kunna meddelas för t.ex. förfaranden eller kemiska föreningar. Nyttighetsmodellen skall ha absolut nyhet, den skall kunna utövas industriellt och ha uppfinningshöjd. För att uppfylla nyhetskravet är det emellertid tillräckligt att modellen tydligt skiljer sig från vad som redan är känt. Registrering föreslås ske efter ett anmälningsförfarande. I Sverige behandlades frågan om bruksmönster första gången av den kommitté som lade fram 1916 års förslag till mönsterlag. Kommittén ansåg att ett särskilt sådant skydd för små uppfinningar varken var behövligt eller lämpligt. Även i mönsterskyddsutredningens betänkande (SOU 1965:61) övervägdes för- och nackdelar med att införa ett bruksmönsterskydd. Utredningen grundade sina överväganden bl.a. på en enkät bland industri- och hantverksföretag rörande behovet av ett sådant skydd. Utredningen konstaterade att de önskemål som fanns om ett särskilt skydd för enklare konstruktioner i viss utsträckning grundade sig på påstådda olägenheter med det rådande patentsystemet och att man egentligen eftersträvade ett snabbare, enklare och billigare skydd för patenterbara uppfinningar. Som ett starkt skäl mot att införa ensamrätt till enklare konstruktionsidéer åberopade utredningen att man, när det gäller en teknisk idé som ligger under patenterbarhetsgränsen, principiellt måste utgå från att varje fackman på området är i stånd att åstadkomma samma sak. Ytterligare ett viktigt skäl ansåg utredningen vara att ett inte obetydligt skydd erbjuds genom en mönsterrätt som omfattar även nyttomönster. I propositionen (1969:168) angående mönsterskydd m.m. fann departementschefen utredningens ståndpunkt övertygande. Han ansåg dock att frågan kunde tas upp på nytt när patent- och mönsterskyddslagarna hade varit i kraft en tid. I riksdagen har frågan behandlats flera gånger. Den togs senast upp av lagutskottet i det av riksdagen godkända betänkandet LU 1983/84:12 på grund av en motion som rörde möjligheterna att komplettera 2 § mönsterskyddslagen. Motionären menade att ett mönster skulle anses väsentligen skilja sig från ett tidigare känt mönster bl.a. om det kunde uppvisa en synlig och ur funktionssynpunkt väsentlig skillnad. Utskottet avstyrkte bifall till motionen. Dels fann man det olämpligt att införa ett idéskydd i mönsterskyddslagen, dels ansåg man att de skäl som anförts under förarbetena till lagen om mönsterskydd mot att införa skydd för bruksmönster alltjämt gjorde sig gällande. Frågan kunde emellertid enligt utskottet övervägas på nytt, om den skulle aktualiseras i de övriga nordiska länderna. Justitiedepartementet har under år 1987 tagit emot framställningar om utredning angående bruksmönsterskydd från Svenska Patentombudsföreningen och från de nordiska föreningarna för industriellt rättsskydd. Framställningarna bygger bl.a på resolutioner som har antagits vid nordiska föreningsmöten. Utredningsuppdraget Den bakgrund som jag nu har lämnat visar enligt min mening att det är angeläget att närmare överväga behovet av ett kompletterande immaterialrättsligt skydd för industriprodukter. Detta arbete bör anförtros åt en särskild utredare som också bör ges i uppdrag att föreslå den lagstiftning som krävs för att tillgodose ett sådant behov. Det är alltså viktigt att klargöra om det, utöver de skyddsintressen som redan i dag tillgodoses genom den immaterialrättsliga lagstiftningen och marknadsföringslagen, finns ytterligare intressen som bör skyddas. Utredaren bör således analysera i vilka situationer som andras idéer eller produkter fritt kan utnyttjas och i vilken utsträckning sådant förekommer på ett sätt som inte bör accepteras. I detta ingår en avvägning mellan de intressen som gör sig gällande i olika situationer. Syftet skall, som alltid när det gäller denna sorts lagstiftning, vara att möjliggöra en avvägning mellan den enskildes intresse av att få utveckla och ekonomiskt tillgodogöra sig sina idéer och sitt arbete och intresset av att kända tekniska lösningar kan användas fritt. Patentombudsföreningarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige har gjort gällande att ett stort antal uppfinningar inte utnyttjas effektivt, eftersom skydd inom ramen för nuvarande patentlagstiftning endast kommer i fråga för uppfinningar som fyller relativt högt ställda krav på uppfinningshöjd och nyhet. Man har också framhållit att kostnaderna för att skydda en uppfinning genom patent är alltför höga. Det är därför viktigt att utredaren söker klargöra i vad mån och på vad sätt existerande patentlagstiftning inte täcker de skyddsbehov som finns. Det är viktigt att få belyst i vilka situationer mönsterskydd anses ointressant, vare sig detta beror på att ett formskydd inte är till fyllest i den aktuella situationen eller på praktiska eller ekonomiska förhållanden. Som skäl för att införa en ny skyddsform har åberopats bl.a. att mönsterskyddslagen inte ger nyttomönster ett tillfredsställande skydd. Mönsterskyddet omfattar endast en yttre form oberoende av funktionalitet. Vid bedömningen av om ett mönster skiljer sig väsentligt från ett annat skall hänsyn tas till det helhetsintryck mönstret ger. När det gäller nyttomönster har det emellertid framhållits att det kan finnas viktiga skillnader som tar sig uttryck i detaljer, något som således inte i sig beaktas vid en bedömning av om ett mönster kan registreras. I samband med att mönsterskyddslagen infördes framhöll departementschefen (prop. 1969:168 s. 73 f) att mönsterskyddet är ett rent utseendeskydd. Skillnadskravet borde inte vara ett kvalitetskrav utan ett krav på utseendemässig distans av inte ringa betydelse. För att skillnadskravet skall vara uppfyllt borde enligt departementschefen i regel fordras att man får ett nytt helhetsintryck av mönstervaran. Omfattningen av formgivningsarbetet och av mönsterskaparens insatser i form av verktygsanskaffning och annat för exploatering av produkter skulle inte heller tillmätas betydelse vid bedömande av om skillnadskravet är uppfyllt. Mönsterskyddet bör i princip även i fortsättningen vara ett rent utseendeskydd. Även om en analys av hur gällande skyddsformer utnyttjas ingår i utredningsuppdraget bör arbetet inte i första hand inriktas på att föreslå förändringar i dessa. Det kan dock inte uteslutas att en förändring av mönsterskyddslagen är det mest ändamålsenliga sättet att lösa de problem som skulle kunna föreligga. Uppdraget gäller dock främst att utreda behovet av kompletterande skydd för industriprodukter och möjligheter att eventuellt tillfredsställa detta genom att införa skydd för enklare tekniska idéer, dvs. vad vi i Sverige skulle kalla bruksmönsterskydd. Patentombudsföreningarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige genomförde för några år sedan en enkätundersökning för att utröna intresset för ett bruksmönsterskydd. En majoritet av de företag som tillfrågades understödde ett införande av en sådan skyddsform. Det är i och för sig knappast överraskande om många presumtiva rättighetshavare på fråga uppger att de önskar att deras möjligheter att skydda sina produkter skall förbättras. Utredarens arbete bör emellertid belysa hela samhällets intresse av att ytterligare möjligheter till skydd av industriprodukter införs. Som ett skäl för att införa bruksmönsterskydd har också anförts att en blivande patenthavare inte har några möjligheter att inskrida mot otillbörliga utnyttjanden under ansökningstiden. Under hösten 1988 hölls i justitiedepartementet en hearing angående olika frågor om skydd för industriprodukter. Från många håll framhölls att det behov som en patentsökande kan tänkas ha att skydda sin uppfinning under ansökningstiden bör åtgärdas på annat sätt än genom ett skydd för bruksmönster. Jag delar denna uppfattning. Att använda bruksmönsterskydd för i sig patenterbara uppfinningar i väntan på att patent skall beviljas anser jag inte vara någon lämplig ordning. Som redan nämnts anförde flertalet av remissinstanserna i sina yttranden över betänkandet om otillbörlig efterbildning att sanktionssystemet i den immaterialrättsliga lagstiftningen kunde behöva förstärkas. Med anledning av detta görs för närvarande i justitiedepartementet en översyn av möjligheterna att ingripa och beivra intrång i främst rätten till varumärken och mönster. De brister som kan tänkas finnas i dessa hänseenden utreds således på annat sätt. Om utredaren finner skäl att föreslå att ett bruksmönsterskydd eller något liknande skall införas i Sverige, bör utredaren också beakta följande. Utformningen av ett bruksmönsterskydd Som jag har angett tidigare innebär det finska förslaget om en lag om nyttighetsmodeller att endast konkreta föremål kan vara skyddsobjekt. Utredaren bör emellertid överväga även möjligheten att i Sverige mer generellt skydda enklare tekniska idéer i den mån dessa inte åtnjuter ett lämpligt skydd genom redan existerande skyddsformer. För att patent skall meddelas krävs såsom har angetts i det föregående att uppfinningen har uppfinningshöjd. Den skall väsentligen skilja sig från vad som blivit känt före inlämningsdagen. Även mönsterskyddslagen ställer krav på väsentlig skillnad. Enligt det finska förslaget till nyttighetsmodellskydd fordras endast tydlig skillnad. Likaså i den västtyska och japanska lagstiftningen ställs lägre krav på ''uppfinningshöjd'' än när det gäller patent. Om ett bruksmönsterskydd skall införas, bör en utgångspunkt vara att det i första hand skall användas för enklare och icke patenterbara idéer. En viktig uppgift för utredaren blir att definiera skillnadskravet i förhållande till vad som är förut känt. Även om detta skillnadskrav bör vara lägre än vad som krävs för att bevilja patent, kan det dock inte bli fråga om att skydda banala bruksmönster. Skall registrering beviljas efter granskning? Enligt det finska utredningsförslaget skall registrering av nyttighetsmodeller beviljas efter ett anmälningsförfarande. Nyhet och uppfinningshöjd skall således inte granskas. I stället skall tredje man ha rätt att när som helst begära att patentverket prövar registreringen. I Västtyskland registreras ett bruksmönster efter anmälan medan Japan tillämpar ett visst prövningsförfarande. Jag är tveksam till värdet av en ensamrätt som inte föregåtts av någon prövning alls. Ett skydd som meddelas utan förprövning skapar osäkerhet om värdet av ensamrätten och dess omfattning hos såväl rättighetshavaren som tredje man. I den mån en sådan ensamrätt utgör en grund för näringsverksamhet hos enskilda och mindre företag kan en i efterhand prövad och ogiltigförklarad rättighet medföra kännbara förluster. Det får ankomma på utredaren att överväga i vad mån en förhandsprövning bör utgöra en förutsättning för bruksmönsterskydd, om utredaren finner att ett sådant skydd bör införas. Förfarandet bör vara billigt och snabbt Den största delen av kostnaderna för prövning av en patentansökan uppges utgöras av nyhetsgranskningen. Om en ny skyddsform skall bli väsentligt billigare än patent, måste granskningen därför förenklas och begränsas. Utredningen bör i detta sammanhang överväga i vilken mån granskningens omfattning kan begränsas. Sammankoppling och avgränsning till andra skyddsformer Som tidigare framhållits bör ett eventuellt bruksmönsterskydd fylla de behov som främst patent- och mönsterrätten inte täcker. Syftet med uppdraget är inte att avhjälpa eventuella brister i patenthavares möjligheter att tillvarata sina rättigheter. Utgångspunkten är inte heller att utredaren skall ompröva mönsterskyddets utformning. Skyddet för bruksmönster kan således vara en självständig skyddsform utan någon sammankoppling med mönsterskyddslagen men med en viss anknytning till det nuvarande patentsystemet. En annan möjlighet är att knyta an till det nuvarande mönsterskyddet. Det kan också visa sig lämpligt att ändra det regelsystem som gäller för mönsterskyddet i syfte att anpassa detta till de sakliga lösningar som väljs beträffande skyddet för bruksmönster. Även om ett bruksmönsterskydd inte bör användas som ett preliminärt skydd i avvaktan på att ett patent meddelas, bör utredaren överväga om ett bruksmönsterskydd skall kunna beviljas på basis av en patentansökan, om uppfinningshöjden är för låg för att ett patent skall kunna meddelas. Ett annat problem beträffande förhållandet mellan bruksmönsterskydd och patent är i vad mån en ansökan om det förra skall kunna innebära ett hinder för att bevilja patent rörande samma uppfinning med hänsyn till att nyhetskravet kanske inte längre uppfylls. Även denna fråga bör belysas av utredaren. Skyddstid I fråga om skydd för registrerade mönster enligt mönsterskyddslagen är skyddstiden som jag tidigare nämnt fem år. Den kan dock efter förlängning uppgå till femton år. Enligt det finska utredningsförslaget skall en registrering av en nyttighetsmodell gälla i fem år med möjlighet till förlängning i ytterligare tre år. Utredaren bör överväga vilken skyddstid som kan vara lämplig i fråga om bruksmönster i Sverige. Enligt min mening kan det finnas anledning att föreslå en kortare sammanlagd skyddstid för bruksmönster än den som gäller enligt mönsterskyddslagen. Offentlighet och sekretess Utredaren bör beakta frågor om offentlighet och sekretess beträffande ansökningar om skydd för bruksmönster. Därvid bör bl.a. utrönas om, när och i vilken omfattning innehållet i en sådan ansökning skall vara sekretessbelagt. Sambandet med motsvarande regler i patentlagen bör härvid uppmärksammas. Internationella utblickar och ramar för utredningens arbete Utredningen bör beakta den internationella utvecklingen på området samt redovisa hur de i dag existerande bruksmönsterskydden utformats och tillämpas. Utredningsarbetet bör vidare beakta utvecklingen i övriga nordiska länder. Visserligen kan intresset för att införa ett bruksmönsterskydd vara olika beroende på bl.a. industristrukturen i resp. land. Inriktningen bör dock vara att så långt som möjligt bevara den nordiska rättslikheten inom det industriella rättsskyddet. För det fall att utredningens förslag avviker från förhållandena i övriga nordiska länder, bör skälen härför redovisas särskilt. Utredningsmannen bör beakta vad som anförts i regeringens direktiv (dir. 1988:43) angående EG-aspekter i utredningsverksamhet samt i regeringens direktiv (dir. 1984:5) till kommittéer och särskilda utredare. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Det bör vara avslutat före utgången av år 1991. Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att överväga behovet av att införa ett immaterialrättsligt skydd för enklare tekniska idéer och att föreslå den lagstiftning som övervägandena kan föranleda, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Justitiedepartementet)