Regeringskansliets rättsdatabaser

Dir. 1989:59 Beslut vid regeringssammanträde 1989-11-16 Chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Thalén anför. Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att lämna förslag till hur arbetslivsforskningen skall bedrivas och vara organiserad. Utgångspunkten för arbetet är att de övergripande målen för detta forskningsområde behålls liksom de finansiella ramarna. Arbetslivsforskningens mål och medel Arbetslivsforskning är sektorsforskning. Sektorsforskning kan omfatta allt från grundforskning till utvecklingsarbete. Denna forskning skall ge underlag för formulering av målen inom en samhällssektor, den skall identifiera och analysera alternativa vägar och metoder. Vidare kan sektorsforskning inriktas på att analysera effekter och konsekvenser av redan fattade beslut, t.ex. reformer inom olika samhällssektorer. Sektorsforskning finansieras med medel från särskilda anslag eller anslagsposter, fonder, m.m. knutna till en viss samhällssektor och med syfte att stimulera forskning och utvecklingsarbete som främjar utvecklingen inom sektorn. I det nuvarande arbetsmarknadsläget har kopplingen mellan arbetsliv, arbetsmarknad och ekonomi blivit allt mer tydlig. Ett gott arbetsliv innebär en arbetsorganisation där människor har inflytande och utvecklas i sitt arbete och där arbetsskadorna minimeras. Det goda arbetet är inte enbart förknippat med ett demokratiskt förhållningssätt utan medför också stora sociala och ekonomiska fördelar. En samtidig utveckling av arbetsorganisation och arbetsmiljö är en förutsättning för att underlätta teknisk och industriell utveckling. Arbetslivsforskningen ger grunden för sådan utveckling. Det övergripande målet med arbetslivsforskningen är en ökad kunskap om hur förbättrade arbetsformer och en förbättrad arbetsmiljö samt en ökad demokratisering av arbetslivet kan förenas med en effektiv och konkurrenskraftig verksamhet i näringsliv och offentlig förvaltning. Arbetslivsforskningen skall dessutom bidra till att en systematisk kunskap om arbetslivet utvecklas och utnyttjas. Vidare skall arbetslivsforskningen beakta kvinnors och mäns olika villkor i arbetslivet. Arbetslivsforskningens sektoriella karaktär innebär att den skall bedrivas med hänsyn till de faktorer som påverkar arbetslivet, som arbetsmarknad och ekonomi. Arbetslivsforskningens institutioner Arbetsmiljöfonden och andra finansieringsorgan Arbetslivsforskningen byggdes ut mycket kraftigt under 1970-talet. Organ inrättades för att finansiera eller bedriva forsknings- eller utvecklingsarbete. Ett av dessa är arbetsmiljöfonden som inrättades år 1972 och som tillförs medel genom en särskild arbetsskyddsavgift enligt lagen om socialavgifter (1981:691). Fonden, vars verksamhet regleras i förordningen (1988:731) med instruktion för arbetsmiljöfonden, har till uppgift att stödja bl.a. sådan forskning och utveckling samt utbildning och information som kan motverka uppkomsten av arbetsskador eller i övrigt bidra till en förbättrad arbetsmiljö. Vidare skall den stödja forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande medbestämmande i arbetslivet. Fonden skall också stödja arbetstagarorganisationernas forskningsinitierande verksamhet. Arbetslivsforskning stöds dock även av en rad andra medelsbeviljande organ som styrelsen för teknisk utveckling och forskningsrådsnämnden. Denna del av arbetslivsforskningen ligger dock utanför detta uppdrag. Arbetslivscentrum I samband med genomförandet av olika arbetsrättsliga reformer inrättades arbetslivscentrum år 1976. Verksamheten regleras i förordningen (1988:1138) med instruktion för arbetslivscentrum. Arbetslivscentrums uppgift är att bedriva och främja tvärvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete som rör individer och grupper i arbetslivet, relationerna mellan arbetsmarknadens parter, frågor om inflytande i arbetslivet och om arbetsorganisation. Arbetslivscentrums verksamhet finansieras med medel från arbetsmiljöfonden. Arbetsmiljöinstitutet Arbetsmiljöinstitutet inrättades som ett självständigt forskningsorgan år 1987 genom att forskningsavdelningen på arbetarskyddsstyrelsen bröts ut ur styrelsen och blev en egen myndighet. Institutets uppgifter är enligt förordningen (1988:732) med instruktion för arbetsmiljöinstitutet att bedriva och främja forskning, utbildning och dokumentation inom arbetsmiljöområdet i syfte att förbättra arbetsmiljön. Ca en tredjedel av institutets forskning finansieras med medel från arbetsmiljöfonden. Forskning som är särskilt inriktad mot arbetslivsfrågor bedrivs dessutom vid landets universitet och högskolor. De yrkesmedicinska klinikerna och branschforskningsorgan som Institutet för verkstadsteknisk forskning. Bygghälsan, m.fl. bedriver också arbetsvetenskaplig forskning. Tidigare utredningar På uppdrag av regeringen har riksrevisionsverket(RRV) granskat verksamheten vid arbetslivscentrum. RRV:s rapport(Dnr 1986:393) Arbetslivscentrum innehöll ett antal förslag till åtgärder för att skapa en bättre forskningsmiljö. Rapporten har remissbehandlats och flera remissinstanser liksom arbetslivscentrums styrelse ansåg att arbetslivscentrums roll måste beaktas i en översyn av arbetslivsforskningen. En granskningskommitté som tillsattes av arbetslivscentrums vetenskapliga råd utförde år 1987 en systematisk utvärdering av centrums verksamhet, inkl. dess vetenskapliga produktion. Kommittén kom bl.a. fram till att ett utvidgat samarbete till universiteten behövs för att bygga upp en forskargemenskap för framtiden. Vidare föreslog kommittén att samarbetet med arbetsmarknadens parter borde stärkas liksom förbindelserna med andra institutioner inom arbetslivsforskningen. Arbetslivscentrum har på regeringens uppdrag redovisat ett förslag till den framtida inriktningen av verksamheten. Uppdraget I 1987 års forskningsproposition(1986/87:80) anmälde föredragande statsrådet att hon sedan remissbehandlingen avslutats avsåg att överväga de förslag beträffande arbetslivscentrum som RRV redovisat i ovan nämnda rapport. Först därefter avsåg hon att ta ställning till om det kan finnas skäl att vidta ytterligare åtgärder beträffande organisationen av forskningen inom arbetslivsområdet. Jag föreslår nu att detta görs i ett sammanhang. Utredaren bör därvid inleda sitt arbete med att kartlägga arbetslivsforskningens omfattning och inriktning samt finansiering. Utifrån denna kartläggning skall utredaren föreslå hur denna forskning bör bedrivas och organiseras så att tillgängliga resurser utnyttjas på effektivast möjliga sätt och att en hög forskningskvalitet nås. Utredaren skall presentera alternativa organisationsförslag. Arbetslivscentrums roll i arbetslivsforskningen och dess verksamhet samt organisation skall mot bakgrund av redovisade granskningsrapporter särskilt noggrant belysas och därvid skall hänsyn tas till den speciella karaktär verksamheten har. En oförändrad resurstilldelning till arbetslivsforskningen skall vara utgångspunkten för hela utredningsarbetet. Ramar för utredningens arbete Utredaren bör bedriva sitt arbete i nära kontakt med arbetslivsforskningens olika institutioner och arbetsmarknadens parter. För utredningen skall direktiven (dir 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare gälla angående utredningens förslag och konsekvenser samt vad regeringen har föreskrivit om beaktande av EG-aspekten (dir 1988:43). Uppdraget skall redovisas senast den 30 maj 1990. Hemställan Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen(1976:119) -- med uppdrag att utreda arbetslivsforskningens organisation, att besluta om sakkunniga, referensgrupper, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Arbetsmarknadsdepartementet)